tag:blogger.com,1999:blog-11270539.post493690925046773507..comments2023-05-12T11:36:04.617+02:00Comments on vetenskapsnytt: Det osynliga förhandlingsutrymmetMalin Sandströmhttp://www.blogger.com/profile/02345982036707350016noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-31545472680173718202007-08-16T20:26:00.000+02:002007-08-16T20:26:00.000+02:00Den (neo)klassiska ekonomin är intresserad av jämv...Den (neo)klassiska ekonomin är intresserad av jämviktslägen och maximeringar (på en gång) men kan du hitta något roligare att läsa så strunta i den. Rätt torrt ämne. Att folk inbillar sig saker tror jag inte spelade så stor roll i den äldre teorin, man hade inga metoder att mäta skillnaden mellan tro och verklighet. Nu verkar sådant vara på gång och nationalekonomin kanske kan utvecklas från kvacksalveri till fungerande beteendevetenskap inom något årtionde eller så. Satsa på det i stället.Björn Nilssonhttps://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-60645449597792641492007-08-13T10:58:00.000+02:002007-08-13T10:58:00.000+02:00björn: tyvärr har jag (ännu) inte pluggat ekonomi,...björn: tyvärr har jag (ännu) inte pluggat ekonomi, så om det är klassiskt eller inte kan jag inte svara på särskilt väl. Att man faktiskt hamnar i "mitten" kan nog ses som ett utslag av det. Men att man tror att man hamnar någon helt annanstans - att man är bättre än motparten?<BR/><BR/>Det intressanta här, enligt min mening (och också enligt nyhetsreleasen, om jag tolkar den rätt) är ju inte att att köparen och säljaren går iväg med hälften av kakan var, utan att de överskattar sin egen förmåga och förtjänst så pass mycket. <BR/><BR/>Frågan är så klart (precis som du skriver) om det håller även för erfarna försäljare och köpare. Det är sorgligt att det är så vanligt med studenter som försökspersoner.Malin Sandströmhttps://www.blogger.com/profile/02345982036707350016noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-86879032310478240022007-08-12T14:44:00.000+02:002007-08-12T14:44:00.000+02:00Är inte det här tämligen ordinär nationalekonomi (...Är inte det här tämligen ordinär nationalekonomi (mikro)? Man hamnar ju i skärningen mellan utbuds- och efterfrågekurvorna, ungefär som läroböckerna påstår att man skall göra i en oreglerad och fullständigt genomskinlig ekonomi? Ute i en verklig ekonomi (alltså inte studenter som får leka affär ett tag) kanske resultatet hade blivit ett annat? Experimentell spelteori är intressant, men svårigheten är ibland att se relationen mellan testmiljön och "stora världen". Där tror jag mer på att koppla in diverse mätprylar till hjärnan och direkt se om exempelvis äckel- eller trivselzoner reagerar på olika situationer.Björn Nilssonhttps://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-86226712454090062312007-08-10T10:13:00.000+02:002007-08-10T10:13:00.000+02:00Tar du inte i när du säger att det blir "rättvist"...<I>Tar du inte i när du säger att det blir "rättvist".</I><BR/>Det beror så klart egentligen på en mängd variabler; dels på vad man räknar in i det hela, som du säger. Dels på vilken position man förhandlar från.<BR/><BR/>Ytterst beror det på vad man har för definition av rättvisa. Min definition i det här sammanhanget var den naiva: det är rättvist om man får lika mycket. Jag kan tycka att det är en godtagbar arbetsdefinition för en situation som den här, när man har noll information om parternas respektive ställning i övrigt.Malin Sandströmhttps://www.blogger.com/profile/02345982036707350016noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-32801586296624435312007-08-10T00:12:00.000+02:002007-08-10T00:12:00.000+02:00"Det här kan man såklart se på (minst) två sätt: a..."Det här kan man såklart se på (minst) två sätt: antingen kan man säga att det verkar i genomsnitt bli rättvist när man förhandlar om pris, för båda sidor tjänar lika mycket." <BR/><BR/>Öh? Tar du inte i när du säger att det blir "rättvist". Båda jämkar sig lika mycket relativt det för dem sämsta möjliga godtagbara bud. Jag skulle vilja blanda in rätt många fler variabler innan man kan säga att utgången av en förhandling är rättvis. Typ vad man tjänar, vad man har för behov etc.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-35005426185449142262007-08-09T16:07:00.000+02:002007-08-09T16:07:00.000+02:00äsch, motorcykel skulle det ju vara. Det var nästa...äsch, motorcykel skulle det ju vara. Det var nästan för roligt för att ändra, men jag gör det ändå för begriplighets skull :-)<BR/><BR/>En annan intressant relaterad fråga är; vad händer när man möter samma motpart igen, om man tror att man kommit billigt undan förra gången?<BR/><BR/>(För övrigt skulle jag tro, att speciellt barn kan visa sig vara mycket mer motpart än medpart i städdiskussioner...)Malin Sandströmhttps://www.blogger.com/profile/02345982036707350016noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-11270539.post-44178175447925705092007-08-09T15:57:00.000+02:002007-08-09T15:57:00.000+02:00Vad är en "morotcykeldel?Morot för att förhandling...Vad är en "morotcykeldel?<BR/>Morot för att förhandling skall uppstå, istället för bara pang på rödbetan? ;-)<BR/><BR/>Precis som du säger så skulle det vara intressant med hur det här fungerar i andra sammanhang. Löneförhandlingar, politiska förhandlingar. <BR/>När det gäller förhandlingar med närstående, som vem som skall städa osv, så tror jag att det blir annorlunda. Motparten är ingen riktig motpart då, förhoppningsvis mera samarbetspartner.Anonymousnoreply@blogger.com