Jag har rensat och uppdaterat länklistan med svenska bloggar (och liknande; fast det blev nästan bara bloggar kvar). Den var sorgligt inaktuell, med ett gäng trasiga länkar, ett gäng länkar till bloggar som inte längre är aktiva, och några länkar som behövde uppdateras. Det märks att jag inte ägnat den någon större uppmärksamhet under mitt nästan-uppehåll i bloggandet. En motsvarande, minst lika nödvändig uppdatering av den engelska länklistan är på gång.
Jag funderade lite, under rensandets gång, på om blogrullen delvis har spelat ut sin roll; hur många besöker en faktisk blogghemsida nu för tiden, jämfört med att hålla sig uppdaterad via RSS (där bloggrullen inte alls syns) eller klicka på strölänkar till enskilda inlägg via till exempel Twitter och Facebook (där fokus ligger på den enskilda texten)? Eller innebär utspriddheten tvärtom att blogrullen som vidare guide gör mer nytta nu än förr? Oavsett vill jag gärna bidra med lite länkkärlek till de aktiva svenska vetenskapsbloggar(e) som finns därute. Det verkar inte som om vi blivit många fler sedan 2009/2010 när jag senast rensade och uppdaterade i listan. Möjligen finns det fler professionella bloggar - jag menar sådana som forskning.se:s redaktionsblogg och VR:s ämnesbloggar, där den som skriver representerar en organisation och gör det som en definierad del av sitt jobb - men mängden personer med tid, kunskap och intresse nog att blogga på svenska om vetenskap verkar alltjämt vara rätt liten. Tyvärr.
Den engelska länklistan kommer däremot bli en rejäl utmaning. Efter att Seed Medias dominerande vetenskapsbloggportal Scienceblogs halvt imploderade under senare delen av 2010, i svallvågorna efter "PepsiGate", uppstod ju en bunt nya nätverk och konstellationer som jag tycker vitaliserade stora delar av den engelska vetenskapliga bloggosfären. Där är snarare utmaningen att hitta rätt urval bloggar att lägga sin begränsade lästid (och sitt länkutrymme) på. Fast det är ett lyxproblem.
Med det sagt: bloggtips mottas tacksamt! Svenska såväl som engelska. Lämna gärna en länk i kommentarerna.
tisdag, oktober 09, 2012
lördag, september 15, 2012
Tvillingar #4: för tidig födsel
Det här är det fjärde inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Väntar man tvillingar, särskilt monochoriotiska tvillingar som delar moderkaka, är ens omedelbara framtid inte särskilt planeringsbar. Man får vackert acceptera att förlossningen i princip när som helst efter vecka 25 kan behöva sättas igång i förtid på grund av komplikationer som tvillingtransfusion eller tillväxthämning, eller allvarligare fall av havandeskapsförgiftning (för vilket risken ökar när man bär på mer än ett foster). Det är till och med så att tvillingar av hävd anses fullgångna vid vecka 38, två veckor innan enlingar, vilket innebär att man ofta inte får gå längre utan att bli igångsatt eller snittad. Exakt vilken födselvecka som utgör den optimala kompromissen - mellan att inte ta onödiga risker med barnens hälsa genom att låta dem stanna i livmodern "för länge" och att låta dem växa till sig och utvecklas så länge som möjligt - är föremål för löpande forskning och utvärdering.
Tvillingar kan också komma alldeles för tidigt helt spontant - prematur födsel är en av de vanligaste komplikationerna i en tvillinggraviditet och nog det som det är mest realistiskt att vara nervös för. Upp till 60% av alla tvillingar föds prematurt (före vecka 37), och de kan komma månader i förväg. De tidigaste tvillingfödslar jag känner till (där båda barnen överlevt) har skett i graviditetsvecka 25, femton veckor eller över tre månader för tidigt. Att vara beredd på vad som helst från vecka 25 och att bekanta sig med prematurvården i förväg är också vanliga råd man får, bland annat från Svenska Tvillingklubben, som är bra på direkt och oinlindad information till blivande tvillingföräldrar.
Med riktigt små och tidigt födda barn får man räkna med en lång och krånglig vårdtillvaro på neonatalavdelning, och stor risk för komplikationer. Tidningen Ingenjören hade en riktigt bra artikel i våras om en familj där tvillingarna fötts i vecka 27, och om de medicintekniska lösningar som krävdes för att hålla barnen vid liv och vårda dem till en normal vikt.
Länkar
Ananth et al. Epidemiology of twinning in developed countries. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):156-61.
Lee. Delivery of twins. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):195-200.
Svenska Tvillingklubben
Ingenjören nr 2/2012, s 30-44: Ingen överlever utan tekniken.
Väntar man tvillingar, särskilt monochoriotiska tvillingar som delar moderkaka, är ens omedelbara framtid inte särskilt planeringsbar. Man får vackert acceptera att förlossningen i princip när som helst efter vecka 25 kan behöva sättas igång i förtid på grund av komplikationer som tvillingtransfusion eller tillväxthämning, eller allvarligare fall av havandeskapsförgiftning (för vilket risken ökar när man bär på mer än ett foster). Det är till och med så att tvillingar av hävd anses fullgångna vid vecka 38, två veckor innan enlingar, vilket innebär att man ofta inte får gå längre utan att bli igångsatt eller snittad. Exakt vilken födselvecka som utgör den optimala kompromissen - mellan att inte ta onödiga risker med barnens hälsa genom att låta dem stanna i livmodern "för länge" och att låta dem växa till sig och utvecklas så länge som möjligt - är föremål för löpande forskning och utvärdering.
Tvillingar kan också komma alldeles för tidigt helt spontant - prematur födsel är en av de vanligaste komplikationerna i en tvillinggraviditet och nog det som det är mest realistiskt att vara nervös för. Upp till 60% av alla tvillingar föds prematurt (före vecka 37), och de kan komma månader i förväg. De tidigaste tvillingfödslar jag känner till (där båda barnen överlevt) har skett i graviditetsvecka 25, femton veckor eller över tre månader för tidigt. Att vara beredd på vad som helst från vecka 25 och att bekanta sig med prematurvården i förväg är också vanliga råd man får, bland annat från Svenska Tvillingklubben, som är bra på direkt och oinlindad information till blivande tvillingföräldrar.
Med riktigt små och tidigt födda barn får man räkna med en lång och krånglig vårdtillvaro på neonatalavdelning, och stor risk för komplikationer. Tidningen Ingenjören hade en riktigt bra artikel i våras om en familj där tvillingarna fötts i vecka 27, och om de medicintekniska lösningar som krävdes för att hålla barnen vid liv och vårda dem till en normal vikt.
Länkar
Ananth et al. Epidemiology of twinning in developed countries. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):156-61.
Lee. Delivery of twins. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):195-200.
Svenska Tvillingklubben
Ingenjören nr 2/2012, s 30-44: Ingen överlever utan tekniken.
torsdag, september 06, 2012
Tvillingar #3: Tillväxthämning och låg födelsevikt
Det här är det tredje inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Klarar man sig ifrån det hotande stressmomentet tvillingtransfusion finns mycket annat att oroa sig för när man är gravid med monochoriotiska tvillingar (tvillingar som delar moderkaka). Bland annat att delad moderkaka ökar risken för otillräcklig blod/näringstillförsel till ett eller båda fostren. Det gäller att moderkakan orkar hela graviditeten ut, vilket inte är säkert med tanke på den ökade belastningen, och att man helt enkelt har tur när navelsträngarna placerar sig så att båda barnen får en rimlig andel av moderkakan.
Tillväxthämning och ultraljudskontroller
Många tvillingar som delar moderkaka blir tillväxthämmade, det vill säga att vikten hos ett eller båda av fostren ligger under normalvikten för graviditetens längd (selektiv respektive icke-selektiv tillväxthämning). Det är vanligt i sådana fall att följa upp tillväxten med regelbundna ultraljud, som görs upp till varannan vecka under graviditeten. Oftare än så är det ingen större idé att mäta, för felmarginalerna är rätt stora. Efter mätningen vägs fostrets mått ihop till en skattning av fostrets vikt, precis som vid standardultraljudet (åtminstone i vårt fall togs mått på huvudets och bukens storlek samt lårbenets längd, vilket jag tror är standard). Serien av mätningar jämförs med en standardiserad tillväxtkurva, och så får man en ungefärlig idé om hur tillväxthämmat barnet är och - än viktigare - om hämningen blir värre över tiden.
Små och olika tunga tvillingar
Måttlig tillväxthämning verkar ses som normalt för tvillingar eftersom det är så vanligt, och även tillväxthämmade tvillingar verkar kunna klara sig bra efter födseln (när hämningen inte beror på tvillingtransfusion). Åtminstone under min graviditet fick jag och min man väldigt glidande besked om var gränsen för "måttlig" tillväxthämning egentligen går (enligt den här artikeln i Läkartidningen går gränsen vid -22% eller två standardavvikelser under normalvikt). Klart var att vi låg i underkant, framför allt för ena barnet, och vi fick därför göra extra många "flödeskontroller": ultraljudsundersökningar av blodflödet i navelsträngarna för att kontrollera att barnens långsammare tillväxt inte beror på att de får för lite blodtillförsel. Det blev rätt många sådana; de sista veckorna gjorde vi flödeskontroller ungefär var tredje dag.
Tillväxthämning där barnen ändå har OK flöden verkar i allmänhet ha en god prognos, men börjar flödena svikta kan det bli komplicerat - det finns inte så mycket att göra förutom att förlösa barnen eller avvakta (under tät övervakning). Ibland blir tillväxthämningen hos minst ett av tvillingfostren så allvarlig, eller minst ett flöde så försämrat, att man avbryter graviditeten i förväg med en tidig förlossning (ofta via kejsarsnitt). Helt enkelt för att barnen bedöms klara sig bättre utanför livmodern än inuti. Eftersom tvillingfoster ofta är olika stora - ibland rejält olika - kan man vid en sådan bedömning hamna i situationer där man behöver väga det mindre barnets väl mot det större barnets. Det slapp vi också i slutänden, men våra barn föddes små och det fanns flera tillfällen under våren när läkarna försiktigt beredde oss på att det kunde bli aktuellt med en betydligt tidigare, igångsatt födsel. De sista månaderna levde vi beredda med BB-väskan packad, och sista månaden var väskan med på varje undersökning.
Cardiotocografi (CTG)
Vi fick, som alla andra blivande tvillingföräldrar, också göra en mängd cardiotocografi-kontroller (CTG) hos specialistmödravården. Minst en per ultraljudsmätning. Ett CTG går till så att man registrerar barnets/barnens puls under ungefär en halvtimme, och resultatet blir en kurva som lite förenklat uttryckt visar om barnen har normal hjärtaktivitet (= mår bra, så gott man kan se). Det är samma typ av CTG-utrustning som används för övervakning under en förlossning, fast med tvillingar krävs en "mikrofon" (givare) till eftersom man gör en mätning per barn.
Det har sina utmaningar att göra CTG på tvillingar: först ska man hitta bra ställen på gravidmagen att spänna fast varje givare på, och sedan ska de små barnen ligga stilla nog att de inte försvinner ur upptagningsområdet men inte stilla nog att deras puls varierar för lite (läs: sover). Dessutom ska de båda hinna med att ha några aktivitetstoppar. (Mer om de olika kriterierna och hur man tyder ett CTG). Utan ett bedömbart och godkänt resultat blir man normalt sett inte ivägsläppt hem, av goda skäl. Man får försöka igen tills kurvan har tillräckligt med data, och ser det inte bra ut blir man sannolikt inlagd för övervakning eller förlossning. Så sammanlagt blev det rätt många timmar i sängläge hos specialistmödravården för mig, den här våren och sommaren... men jag fick komma hem varje gång.
Länkar
Läkartidningen (1999): Nästan hälften av fostren med tillväxthämning undgick upptäckt
SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården (1998): SBUs sammanfattning och slutsatser (om ultraljudsundersökningar och diagnostik vid graviditet)
Geeky Medics: How to read a CTG
Valsky et al. Selective intrauterine growth restriction in monochorionic twins: pathophysiology, diagnostic approach and management dilemmas. Semin Fetal Neonatal Med. 2010 Dec;15(6):342-8.
Weisz et al. Perinatal outcome of monochorionic twins with selective IUGR compared with uncomplicated monochorionic twins. Twin Res Hum Genet. 2011 Oct;14(5):457-62.
SOGC Clinical Practice Guideline (Juni 2011): Ultrasound in Twin Pregnancies (pdf)
Tillväxthämning och ultraljudskontroller
Många tvillingar som delar moderkaka blir tillväxthämmade, det vill säga att vikten hos ett eller båda av fostren ligger under normalvikten för graviditetens längd (selektiv respektive icke-selektiv tillväxthämning). Det är vanligt i sådana fall att följa upp tillväxten med regelbundna ultraljud, som görs upp till varannan vecka under graviditeten. Oftare än så är det ingen större idé att mäta, för felmarginalerna är rätt stora. Efter mätningen vägs fostrets mått ihop till en skattning av fostrets vikt, precis som vid standardultraljudet (åtminstone i vårt fall togs mått på huvudets och bukens storlek samt lårbenets längd, vilket jag tror är standard). Serien av mätningar jämförs med en standardiserad tillväxtkurva, och så får man en ungefärlig idé om hur tillväxthämmat barnet är och - än viktigare - om hämningen blir värre över tiden.
Små och olika tunga tvillingar
Måttlig tillväxthämning verkar ses som normalt för tvillingar eftersom det är så vanligt, och även tillväxthämmade tvillingar verkar kunna klara sig bra efter födseln (när hämningen inte beror på tvillingtransfusion). Åtminstone under min graviditet fick jag och min man väldigt glidande besked om var gränsen för "måttlig" tillväxthämning egentligen går (enligt den här artikeln i Läkartidningen går gränsen vid -22% eller två standardavvikelser under normalvikt). Klart var att vi låg i underkant, framför allt för ena barnet, och vi fick därför göra extra många "flödeskontroller": ultraljudsundersökningar av blodflödet i navelsträngarna för att kontrollera att barnens långsammare tillväxt inte beror på att de får för lite blodtillförsel. Det blev rätt många sådana; de sista veckorna gjorde vi flödeskontroller ungefär var tredje dag.
Tillväxthämning där barnen ändå har OK flöden verkar i allmänhet ha en god prognos, men börjar flödena svikta kan det bli komplicerat - det finns inte så mycket att göra förutom att förlösa barnen eller avvakta (under tät övervakning). Ibland blir tillväxthämningen hos minst ett av tvillingfostren så allvarlig, eller minst ett flöde så försämrat, att man avbryter graviditeten i förväg med en tidig förlossning (ofta via kejsarsnitt). Helt enkelt för att barnen bedöms klara sig bättre utanför livmodern än inuti. Eftersom tvillingfoster ofta är olika stora - ibland rejält olika - kan man vid en sådan bedömning hamna i situationer där man behöver väga det mindre barnets väl mot det större barnets. Det slapp vi också i slutänden, men våra barn föddes små och det fanns flera tillfällen under våren när läkarna försiktigt beredde oss på att det kunde bli aktuellt med en betydligt tidigare, igångsatt födsel. De sista månaderna levde vi beredda med BB-väskan packad, och sista månaden var väskan med på varje undersökning.
Cardiotocografi (CTG)
Vi fick, som alla andra blivande tvillingföräldrar, också göra en mängd cardiotocografi-kontroller (CTG) hos specialistmödravården. Minst en per ultraljudsmätning. Ett CTG går till så att man registrerar barnets/barnens puls under ungefär en halvtimme, och resultatet blir en kurva som lite förenklat uttryckt visar om barnen har normal hjärtaktivitet (= mår bra, så gott man kan se). Det är samma typ av CTG-utrustning som används för övervakning under en förlossning, fast med tvillingar krävs en "mikrofon" (givare) till eftersom man gör en mätning per barn.
Det har sina utmaningar att göra CTG på tvillingar: först ska man hitta bra ställen på gravidmagen att spänna fast varje givare på, och sedan ska de små barnen ligga stilla nog att de inte försvinner ur upptagningsområdet men inte stilla nog att deras puls varierar för lite (läs: sover). Dessutom ska de båda hinna med att ha några aktivitetstoppar. (Mer om de olika kriterierna och hur man tyder ett CTG). Utan ett bedömbart och godkänt resultat blir man normalt sett inte ivägsläppt hem, av goda skäl. Man får försöka igen tills kurvan har tillräckligt med data, och ser det inte bra ut blir man sannolikt inlagd för övervakning eller förlossning. Så sammanlagt blev det rätt många timmar i sängläge hos specialistmödravården för mig, den här våren och sommaren... men jag fick komma hem varje gång.
En av alla CTG-mätningarna, sett från min synvinkel.
Banden är resårband som ska (försöka) hålla givarna på
plats över magen.
Banden är resårband som ska (försöka) hålla givarna på
plats över magen.
Länkar
Läkartidningen (1999): Nästan hälften av fostren med tillväxthämning undgick upptäckt
SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården (1998): SBUs sammanfattning och slutsatser (om ultraljudsundersökningar och diagnostik vid graviditet)
Geeky Medics: How to read a CTG
Valsky et al. Selective intrauterine growth restriction in monochorionic twins: pathophysiology, diagnostic approach and management dilemmas. Semin Fetal Neonatal Med. 2010 Dec;15(6):342-8.
Weisz et al. Perinatal outcome of monochorionic twins with selective IUGR compared with uncomplicated monochorionic twins. Twin Res Hum Genet. 2011 Oct;14(5):457-62.
SOGC Clinical Practice Guideline (Juni 2011): Ultrasound in Twin Pregnancies (pdf)
lördag, september 01, 2012
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Det här är det andra inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Länkar
Läkartidningen (2001): Tvilling-tvillingtransfusionssyndrom – frontlinje i fostermedicin
Läkartidningen (1999): Extrem tvillinggraviditet kan öka kunskapen om normal fosterutveckling (Varning: innehåller bild på missbildat foster.)
A.D.A.M Medical Encyclopedia: Twin-to-twin transfusion syndrome
Neonatal morbidity in twin-twin transfusion syndrome. Lopriore et al, Early Hum Dev. 2011 Sep;87(9):595-9. Amerikanska Twin to Twin Transfusion Syndrome Foundation har en hel del information på sina webbsidor.
*Det finns, om man ska vara petnoga, flera kategorier av akardiska tvillingar, se den länkade artikeln från Läkartidningen. Den vanligaste kategorin är dock ett underutvecklat foster utan hjärta och huvud.
Redan på undersökningen där jag fick veta att jag väntade monochoriotiska tvillingar - tvillingar med gemensam moderkaka - blev vi inbokade på fler ultraljudsundersökningar. Man vill följa sådana graviditeter extra noga, eftersom risken för komplikationer är högre. Framför allt letar man efter tecken på att den delade moderkakan ställer till problem.
Tvillingtransfusion
En allvarlig risk med att två foster delar samma moderkaka är att fostrens normalt sett separata blodcirkulationer råkar kombineras på ett sådant sätt att den ena tvillingen effektivt sett "donerar" blod till den andra genom moderkakan, genom att en eller flera vener och artärer från de olika barnen råkat mötas. Det kallas tvillingtransfusion (TTS eller TTTS) och är inte hälsosamt för någon av tvillingarna, vare sig den som får för mycket blod eller den som får för lite. Ungefär var tionde tvillingravid drabbas i någon grad, och utan behandling är risken stor att ett eller båda barnen blir allvarligt sjuka eller dör. (Det sa de naturligtvis inte till oss på ultraljudet när de sökte efter tecken på TTS; de sa "det drabbar inte många, och skulle det hända går det att behandla". Vilket i och för sig är sant, men i allvarliga fall är det inte säkert att behandling hjälper, och även med behandling kan riskerna vara stora.)
Man kan som sagt se på ultraljud om tvillingtransfusion verkar ha uppstått: det ena barnet får alldeles för mycket fostervatten och det andra barnet alldeles för lite, samtidigt som dess urinblåsa krymper ihop tills den knappt är synlig på bild. Forskningen om TTS och utvecklingen av behandling har gått snabbt framåt de senaste decennierna. Förr behandlades symtomen, genom att fostervatten togs bort. Det görs ibland fortfarande, men numer kan problemet i sig också bekämpas med laser, genom att man bränner bort de anastomoser eller "blodkärlsmöten" som är problematiska. Man kan så klart också "behandla" TTS genom att förlösa barnen i förtid, så fort de anses kunna klara sig bättre utanför livmodern.
Tvillingtransfusion kan vara olika allvarlig, allt från att orsaka en lätt skillnad i storlek på fostren till ett livshotande tillstånd. Hade det velat sig riktigt illa hade vi kunnat få en mycket obehaglig överraskning på rutinultraljudet: det finns även en extrem variant av TTS, reverserad arteriell perfusion (TRAP). Där har istället artärer från de olika fostren råkat mötas, så att det ena fostret får alldeles för syrefattigt blod. I sådana fall kan den ena tvillingen i ett par bli så underutvecklad att den saknar både hjärta och huvud, en så kallad akardisk tvilling*. Den andras hjärta får då pumpa för två, vilket det riskerar att inte klara av. Det är extremt sällsynt, men det händer, och jag kommer vara evigt tacksam att det inte hände oss.
Tvillingtransfusion
En allvarlig risk med att två foster delar samma moderkaka är att fostrens normalt sett separata blodcirkulationer råkar kombineras på ett sådant sätt att den ena tvillingen effektivt sett "donerar" blod till den andra genom moderkakan, genom att en eller flera vener och artärer från de olika barnen råkat mötas. Det kallas tvillingtransfusion (TTS eller TTTS) och är inte hälsosamt för någon av tvillingarna, vare sig den som får för mycket blod eller den som får för lite. Ungefär var tionde tvillingravid drabbas i någon grad, och utan behandling är risken stor att ett eller båda barnen blir allvarligt sjuka eller dör. (Det sa de naturligtvis inte till oss på ultraljudet när de sökte efter tecken på TTS; de sa "det drabbar inte många, och skulle det hända går det att behandla". Vilket i och för sig är sant, men i allvarliga fall är det inte säkert att behandling hjälper, och även med behandling kan riskerna vara stora.)
Man kan som sagt se på ultraljud om tvillingtransfusion verkar ha uppstått: det ena barnet får alldeles för mycket fostervatten och det andra barnet alldeles för lite, samtidigt som dess urinblåsa krymper ihop tills den knappt är synlig på bild. Forskningen om TTS och utvecklingen av behandling har gått snabbt framåt de senaste decennierna. Förr behandlades symtomen, genom att fostervatten togs bort. Det görs ibland fortfarande, men numer kan problemet i sig också bekämpas med laser, genom att man bränner bort de anastomoser eller "blodkärlsmöten" som är problematiska. Man kan så klart också "behandla" TTS genom att förlösa barnen i förtid, så fort de anses kunna klara sig bättre utanför livmodern.
Tvillingtransfusion kan vara olika allvarlig, allt från att orsaka en lätt skillnad i storlek på fostren till ett livshotande tillstånd. Hade det velat sig riktigt illa hade vi kunnat få en mycket obehaglig överraskning på rutinultraljudet: det finns även en extrem variant av TTS, reverserad arteriell perfusion (TRAP). Där har istället artärer från de olika fostren råkat mötas, så att det ena fostret får alldeles för syrefattigt blod. I sådana fall kan den ena tvillingen i ett par bli så underutvecklad att den saknar både hjärta och huvud, en så kallad akardisk tvilling*. Den andras hjärta får då pumpa för två, vilket det riskerar att inte klara av. Det är extremt sällsynt, men det händer, och jag kommer vara evigt tacksam att det inte hände oss.
Länkar
Läkartidningen (2001): Tvilling-tvillingtransfusionssyndrom – frontlinje i fostermedicin
Läkartidningen (1999): Extrem tvillinggraviditet kan öka kunskapen om normal fosterutveckling (Varning: innehåller bild på missbildat foster.)
A.D.A.M Medical Encyclopedia: Twin-to-twin transfusion syndrome
Neonatal morbidity in twin-twin transfusion syndrome. Lopriore et al, Early Hum Dev. 2011 Sep;87(9):595-9. Amerikanska Twin to Twin Transfusion Syndrome Foundation har en hel del information på sina webbsidor.
*Det finns, om man ska vara petnoga, flera kategorier av akardiska tvillingar, se den länkade artikeln från Läkartidningen. Den vanligaste kategorin är dock ett underutvecklat foster utan hjärta och huvud.
måndag, augusti 27, 2012
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Det här är det första inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Den allmänna uppfattningen om tvillingar verkar vara att tvillingar kommer i två kategorier: enäggs som är väldigt lika, och tvåäggs som inte är mer lika än vilka syskon som helst (det finns till och med de som delar upp det hela i "riktiga" tvillingar, de som är varandras avbild, och resten). En av de första sakerna man får lära sig som tvillinggravid går lite på tvärs med den här allmänna mentala modellen av enäggs/tvåäggs som något slags motsatspar: den medicinskt mest vanliga viktiga uppdelningen är istället mellan tvillingar som delar moderkaka och de som inte gör det, vilket gör att det faktiskt finns fler än en kategori av enäggstvillingar.
Enäggstvillingar som delar moderkaka är i princip den enda kategori av enäggstvillingar som man kan se är enäggs redan på ultraljudet. Ju senare det befruktade ägget delar sig, desto mer av "stödstrukturen" får enäggstvillingar gemensamt. Delar ägget sig tidigt, dag 1-3, hinner fostren bilda varsin moderkaka och varsin uppsättning fostersäckar. Därmed går de inte att särskilja från tvåäggstvillingar på ultraljudsbilder eftersom alla tvåäggstvillingar har varsin moderkaka (utom i sällsynta fall när moderkakorna växt ihop).
Sker delningen efter dag 3 får tvillingfostren dela på samma moderkaka och yttre fostersäck (chorion), och dröjer det ytterligare en knapp vecka kommer de dessutom ligga i samma inre fostersäck (amnion). Medicinskt klassificerar man tvillingarna efter graden av delning: mono- eller dikoriona/koriotiska/choriotiska/choriona* och mono- eller diamniotiska. Tvåäggstvillingar har alltid varsin yttre fostersäck och är alltså dichoriotiska diamniotiska tvillingar (DCDA). Delad inre fostersäck, monochoriotiska monoamniotiska tvillingar (MCMA), slapp vi tack och lov - det är en synnerligen nervös och riskabel graviditet - så de tvillingar som jag bar är alltså monochoriotiska diamniotiska tvillingar (MCDA).
Vid rutinultraljudet kring graviditetens vecka 18 ser man inte längre fostersäckar utan istället en skiljevägg, som kan vara tjock eller tunn beroende på hur många hinnor som ingår i den. Eller saknas helt, om det är MCMA-tvillingar. I praktiken kan det också vara svårt att se antalet moderkakor, så man tittar istället på hur det ser ut där hinnorna i skiljeväggen möts - som en triangel eller ett lambdatecken (dichoriotiska tvillingar) eller som ett T (monochoriotiska tvillingar).
Den främsta orsaken till att man är noga med att fastställa chorioniciteten är att risken för allvarliga komplikationer, särskilt tvillingtransfusion, ökar när fostren delar moderkaka. Mer om det i nästa inlägg.
Länkar
Läkartidningen (2008): Tvillingtransfusion - troligen underbehandlat tillstånd
Babycenter (2009): Vad är korionicitet och varför vill man göra en ultraljudsundersökning?
*termerna som används varierar lite i stavning på svenska, tyvärr. Jag har valt att säga och skriva "choriotiska" eftersomd en termen användes genomgående av de läkare jag träffade under min egen graviditet.
Den allmänna uppfattningen om tvillingar verkar vara att tvillingar kommer i två kategorier: enäggs som är väldigt lika, och tvåäggs som inte är mer lika än vilka syskon som helst (det finns till och med de som delar upp det hela i "riktiga" tvillingar, de som är varandras avbild, och resten). En av de första sakerna man får lära sig som tvillinggravid går lite på tvärs med den här allmänna mentala modellen av enäggs/tvåäggs som något slags motsatspar: den medicinskt mest vanliga viktiga uppdelningen är istället mellan tvillingar som delar moderkaka och de som inte gör det, vilket gör att det faktiskt finns fler än en kategori av enäggstvillingar.
Enäggstvillingar som delar moderkaka är i princip den enda kategori av enäggstvillingar som man kan se är enäggs redan på ultraljudet. Ju senare det befruktade ägget delar sig, desto mer av "stödstrukturen" får enäggstvillingar gemensamt. Delar ägget sig tidigt, dag 1-3, hinner fostren bilda varsin moderkaka och varsin uppsättning fostersäckar. Därmed går de inte att särskilja från tvåäggstvillingar på ultraljudsbilder eftersom alla tvåäggstvillingar har varsin moderkaka (utom i sällsynta fall när moderkakorna växt ihop).
Sker delningen efter dag 3 får tvillingfostren dela på samma moderkaka och yttre fostersäck (chorion), och dröjer det ytterligare en knapp vecka kommer de dessutom ligga i samma inre fostersäck (amnion). Medicinskt klassificerar man tvillingarna efter graden av delning: mono- eller dikoriona/koriotiska/choriotiska/choriona* och mono- eller diamniotiska. Tvåäggstvillingar har alltid varsin yttre fostersäck och är alltså dichoriotiska diamniotiska tvillingar (DCDA). Delad inre fostersäck, monochoriotiska monoamniotiska tvillingar (MCMA), slapp vi tack och lov - det är en synnerligen nervös och riskabel graviditet - så de tvillingar som jag bar är alltså monochoriotiska diamniotiska tvillingar (MCDA).
Vid rutinultraljudet kring graviditetens vecka 18 ser man inte längre fostersäckar utan istället en skiljevägg, som kan vara tjock eller tunn beroende på hur många hinnor som ingår i den. Eller saknas helt, om det är MCMA-tvillingar. I praktiken kan det också vara svårt att se antalet moderkakor, så man tittar istället på hur det ser ut där hinnorna i skiljeväggen möts - som en triangel eller ett lambdatecken (dichoriotiska tvillingar) eller som ett T (monochoriotiska tvillingar).
Den främsta orsaken till att man är noga med att fastställa chorioniciteten är att risken för allvarliga komplikationer, särskilt tvillingtransfusion, ökar när fostren delar moderkaka. Mer om det i nästa inlägg.
Länkar
Läkartidningen (2008): Tvillingtransfusion - troligen underbehandlat tillstånd
Babycenter (2009): Vad är korionicitet och varför vill man göra en ultraljudsundersökning?
*termerna som används varierar lite i stavning på svenska, tyvärr. Jag har valt att säga och skriva "choriotiska" eftersomd en termen användes genomgående av de läkare jag träffade under min egen graviditet.
Tvillingar: en lite väl spännande graviditet, och en planerad serie blogginlägg
Jag fick veta mitt i graviditeten, vid standardultraljudet som jag gjorde i slutet av februari, att jag bar på tvillingar. En timme efter att ultraljudsundersökningen börjat vacklade jag och min man ut med en rejält omkullkastade framtidsplaner och vetskapen om att vi skulle få monochoriotiska diamniotiska tvillingar, med samma moderkaka men med var sin inre fostersäck, det som också kallas "tunn skiljevägg". Den sortens tvillingar är alltid enäggstvillingar, som har delat sig sent nog efter befruktningen att moderkakan redan hunnit bildas.
Vad det innebar i praktiken blev vi inte klara över förrän senare, men i efterhand kan det väl sammanfattas med att det är lite väl spännande att vara tvillingravid, särskilt med tvillingar som delar moderkaka. Samtidigt är det ett privilegium; andelen tvillinggraviditeter är runt 1.5%, och av det är bara en tredjedel eller fjärdedel enäggstvillingar (beroende på källa).
Jag har - naturligtvis - under våren och sommaren lagt en hel del tid på att läsa forskningsartiklar om tvillingar och tvillinggraviditeter. En del av det som jag fann mest intressant tänkte jag sammanfatta i en liten serie av blogginlägg med tvillingtema, som kommer publiceras lagom sporadiskt under hösten (läs: efter tillfällen när båda barnen samtidigt råkar sova nöjt lite längre tid i sträck).
Redigerat 2/9 kl 13:06 för att tillägga: eftersom den här serien med inlägg delvis baseras på mina egna upplevelser som tvillinggravid kommer den av naturliga skäl vara lite annorlunda i upplägg. Sådant jag fått presenterat för mig som allmänt känt kommer jag ofta också presentera som allmänt känt, även om jag naturligtvis har försökt verifiera allt utom det mest basala. Jag har försökt vara tydlig med vad som är subjektivt och vad som är mer allmänt, men jag får sällan mer än 3-4 timmars sömn per natt och skriver nog med motsvarande kvalitet :-). Fråga gärna om något är oklart.
Inläggen i ordning:
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Tvillingar #3: tillväxthämning och låg födelsevikt
Tvillingar #4: för tidig födsel
Länkar
Vårdguiden: Att vänta tvillingar
Pregnancy outcome of monochorionic twins: does amnionicity matter? Dias et al, Twin Res Hum Genet. 2011 Dec;14(6):586-92.
Vad det innebar i praktiken blev vi inte klara över förrän senare, men i efterhand kan det väl sammanfattas med att det är lite väl spännande att vara tvillingravid, särskilt med tvillingar som delar moderkaka. Samtidigt är det ett privilegium; andelen tvillinggraviditeter är runt 1.5%, och av det är bara en tredjedel eller fjärdedel enäggstvillingar (beroende på källa).
Jag har - naturligtvis - under våren och sommaren lagt en hel del tid på att läsa forskningsartiklar om tvillingar och tvillinggraviditeter. En del av det som jag fann mest intressant tänkte jag sammanfatta i en liten serie av blogginlägg med tvillingtema, som kommer publiceras lagom sporadiskt under hösten (läs: efter tillfällen när båda barnen samtidigt råkar sova nöjt lite längre tid i sträck).
Redigerat 2/9 kl 13:06 för att tillägga: eftersom den här serien med inlägg delvis baseras på mina egna upplevelser som tvillinggravid kommer den av naturliga skäl vara lite annorlunda i upplägg. Sådant jag fått presenterat för mig som allmänt känt kommer jag ofta också presentera som allmänt känt, även om jag naturligtvis har försökt verifiera allt utom det mest basala. Jag har försökt vara tydlig med vad som är subjektivt och vad som är mer allmänt, men jag får sällan mer än 3-4 timmars sömn per natt och skriver nog med motsvarande kvalitet :-). Fråga gärna om något är oklart.
Inläggen i ordning:
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Tvillingar #3: tillväxthämning och låg födelsevikt
Tvillingar #4: för tidig födsel
Länkar
Vårdguiden: Att vänta tvillingar
Pregnancy outcome of monochorionic twins: does amnionicity matter? Dias et al, Twin Res Hum Genet. 2011 Dec;14(6):586-92.
onsdag, augusti 08, 2012
Bloggen är inte död, bara permanent försenad...
Jag har inte skrivit på ett tag. Här iallafall. Men bloggen är inte död, den är bara försenad.
Det började med att jag hade en doktorsavhandling att skriva (2010). Med trefjärdedels år kvar till disputation lyckades jag sedan skaffa mig ett till jobb, till en början på deltid parallellt med doktorerandet. Därefter ärvde jag en hel hög nya spännande arbetsuppgifter på nya jobbet från en avgående kollega -- typ en månad *innan* jag disputerade, förutom mina tidigare arbetsuppgifter -- plus att jag hade en bok att skriva färdigt, korrekturläsa och göra PR för. Alltsammans fantastiskt roliga och intressanta grejer att göra, fast inte särskilt positiva för bloggandet.
Men sedan, tänkte jag när hösten och Bokmässan 2011 = bokens officiella publicering närmade sig med stormsteg, attans vad det ska bli mycket bloggat när boken är ute!
Jovisst. Om det nu inte hade varit så att jag precis efteråt samma höst blev gravid med tvillingar, som föddes för nu drygt tre veckor sedan. Att vänta tvillingar är en graviditet med Extra Allt, inklusive mer intensiva varianter av alla vanliga fysiska symtom och ovanpå det tonvis med extra undersökningar. Intressant men knappast vilsamt. Och det blir ju inte lättare när de är födda. Enäggstvillingar är visserligen oerhört passande barn att få om man är vetenskapligt lagd, men de lämnar inte mycket tid över på ett dygn :-)
Så, hm, det blir nog inte mycket bloggat på ytterligare ett tag. Förhoppningsvis lite bloggposter om tvillingar, så småningom, för det är klart att jag har läst på om allt möjligt relaterat vetenskapligt.
Så ja, bloggen är inte död. Bara väldigt försenad...
Det började med att jag hade en doktorsavhandling att skriva (2010). Med trefjärdedels år kvar till disputation lyckades jag sedan skaffa mig ett till jobb, till en början på deltid parallellt med doktorerandet. Därefter ärvde jag en hel hög nya spännande arbetsuppgifter på nya jobbet från en avgående kollega -- typ en månad *innan* jag disputerade, förutom mina tidigare arbetsuppgifter -- plus att jag hade en bok att skriva färdigt, korrekturläsa och göra PR för. Alltsammans fantastiskt roliga och intressanta grejer att göra, fast inte särskilt positiva för bloggandet.
Men sedan, tänkte jag när hösten och Bokmässan 2011 = bokens officiella publicering närmade sig med stormsteg, attans vad det ska bli mycket bloggat när boken är ute!
Jovisst. Om det nu inte hade varit så att jag precis efteråt samma höst blev gravid med tvillingar, som föddes för nu drygt tre veckor sedan. Att vänta tvillingar är en graviditet med Extra Allt, inklusive mer intensiva varianter av alla vanliga fysiska symtom och ovanpå det tonvis med extra undersökningar. Intressant men knappast vilsamt. Och det blir ju inte lättare när de är födda. Enäggstvillingar är visserligen oerhört passande barn att få om man är vetenskapligt lagd, men de lämnar inte mycket tid över på ett dygn :-)
Så, hm, det blir nog inte mycket bloggat på ytterligare ett tag. Förhoppningsvis lite bloggposter om tvillingar, så småningom, för det är klart att jag har läst på om allt möjligt relaterat vetenskapligt.
Så ja, bloggen är inte död. Bara väldigt försenad...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)