fredag, juni 30, 2006

En "bandspelare" för lukt?

Ungefär en gång om året verkar det annonseras ett nytt försök att "spela upp" eller "spela in" lukt och skicka den över internet, använda den som atmosfärsförhöjande effekt på bio eller dylikt. Det lovas guld och gröna skogar men ledar sällan till något vettigt och användbart. Senast ut i raden är en apparat från Tokyo Institute of Technology, som ska kunna fungera som en bandspelare och både spela in och spela upp lukter.

Lukt (och till viss del också smak) är ett förhållandevis outforskat och outnyttjat sinne, kommersiellt sett. Drömmen om att objektivt kunna mäta lukt har funnits länge, och går hand i hand med drömmen om att kunna skicka eller spela in lukt.

Senast ut i raden, enligt New Scientist Tech, är ingenjörer från Tokyo Institute of Technology. De utvecklar en apparat som ska kunna analysera en lukts sammansättning, spara den och spela upp den. Tidigare system som gjort liknande saker har ofta fallerat på att de har haft en begränsad repertoar av lukter som de kan återge. Pambuk Somboon från TIoT kommenterar:

"In video, you just need to record shades of red, green and blue. But humans have 347 olfactory sensors, so we need a lot of source chemicals." (För video behöver man bara spela in rött, grönt och blått. Men människor har 347 luktsensorer, så vi behöver en mängd olika kemikalier att utgå från)

Och den insikten är helt korrekt. Tyvärr är den teknik och utrustning de har valt antagligen inte alls tillräcklig för det de vill göra (uppgifter av typen "peka med apparaten på en kaka och spela in dess lukt, för att kunna spela upp den efteråt"). Deras system består av 15 mikrochip och 96 kemikalier, och några av problemen med detta är:
*Mikrochip är sällan tillräckligt känsliga - och de känsliga mikrochipen blir ofta snabbt förorenade av det ämne de är känsliga för, eftersom dessa ämnen binder hårt till chipen.
*Det är väldigt svårt att konstruera mikrochip som är känsliga för samma sorts lukter som den mänskliga näsan (och som inte bara reagerar på vad det finns mest av).
*15 mikrochip är väldigt lite, om man vill kunna mäta ett stort antal lukter och skilja dem åt.
*96 luktämnen är också väldigt lite, om man vill kunna återge komplexa lukter (som lukter från mat ofta är - kaffe har till exempel runt 100 karakteristiska doftämnen)

För att inte tala om att vissa luktämnen, till exempel dill och mint, är spegelbilder av varandra. Man måste bygga väldigt specifika sensorer för att kunna skilja dem åt. Och för människor är det sannolikt högst relevant om tandkrämen smakar mint eller dill...

Den "guldstandard" för att mäta lukt som finns idag är gaskromatografi med masspektroskopi, som separerar alla luktämnen för sig och sedan mäter hur mycket av varje som finns. För att mäta på matlukter, och andra komplicerade lukter, är det sannolikt något sådant man behöver. Men detta är stora, tunga och dyra apparater som man inte flyttar runt hur som helst.

Att däremot använda systemet för att spela upp lukter är möjligt, men det kräver väldigt finkänslig kontroll. Ett exempelområde är det som nämns: att återskapa kroppslukter (blod, urin, galla) för att hjälpa en doktor som befinner sig på annan plats att ställa en diagnos. Många sådana lukter är människan väldigt känslig för (antagligen på grund av den stora evolutionära fördelen som det innebär att lätt kunna känna dem), vilket innebär att en apparat som ska ge samma förmåga både måste kunna detektera lukterna med mycket god noggrannhet och spela upp dem med mycket god noggrannhet i mycket små doser. Speciellt det senare lär vara väldigt komplicerat (antagligen är det bättre att spara mätvärdena som sifror och analysera dem på annat sätt).

Rent tekniskt sett är antagligen de enda lukter som går att spela upp, med dagens teknik, enkla smak- eller luktsatta produkter som är industriellt tillverkade (läsk, godis, tvål, tvättmedel...) Inte så spännande, och knappast något folk kommer betala stor mängder pengar för att kunna göra. Antagligen är det därför man vill måla upp lockande bilder av allt man skulle kunna göra med ett sådant system (bara det var lite, lite bättre än dagens), men jag tror att man målar in sig i ett hörn på så vis. Det är inget fel med att vara visionär, men om man varje gång lovar guld och gröna skogar - trots att tekniken inte håller - kommer snart ingen att ta ens tillämpning på allvar (notera till exempel att NewScientistTech inte har frågat några biologer eller liknande om systemet har möjlighet att fungera)...

Länkar
NewScientistTech
Vetenskapsnytt 6/6 2005: Idén om lukt över internet är ännu inte död)

torsdag, juni 29, 2006

Inte riskfritt att pumpa ner koldioxid i marken

Ett pilotprojekt som undersöker konsekvenserna av att pumpa ner stora mängder koldioxid i marken har synliggjort en tidigare förbisedd risk: koldioxid sänker markens pH så mycket att en mängd mineraler löses upp.

Koldioxiden som pumpades ner i marken under pilotprojektet sänkte pH:t från 6.5 till 3 (ungefär lika surt som vinäger). Vid så lågt pH löstes en mängd mineraler upp, vilket frigjorde många olika metaller: till exempel järn och mangan. Även organisk materia frigjordes, och mycket kalkinnehållande bergarter löstes upp. Upplösning av mineraler och kalkinnehållande bergarter är inte nödvändigtvis ett problem i sig, men kalkinnehållande bergarter förseglar ofta sprickor som till exempel leder till vattensamlingar under jord. Upplösning av kalk-"propparna" i sprickorna kan således leda till förorening av grundvattnet - speciellt i kombination med att metall och organiska ämnen frigörs av det låga pH:t.

Det låga pH:t kan också leda till att cement löses upp. I USA finns det cirka 2.5 miljoner övergivna gas- och oljekällor som är igensatta med cement, vilket skulle kunna leda till läckage om man pumpar ner koldioxid i marken i stor skala. Oljebolagen pumpar redan ner koldioxid för att trycka upp mer olja - det har ännu inte visat sig ge stora effekter, men det lär också bero väldigt mycket på var man pumpar - om det finns sprickor i berget omkring och om dessa sprickor leder till grundvatten.

Länk
ScienceNow

onsdag, juni 28, 2006

Varför man inte får halva poäng på hållfasthetstentan

Det finns en kurs på KTH (på andra ställen också, antar jag, men nu råkar jag ju ha gått på KTH) där man inte får halva tentapoäng för "god vilja", eller en god ansats som inte löser problemet. Det är grundkursen i hållfasthetslära som jag gick för några år sedan.

"Ni förstår, i hållfasthetslära är det så att om man räknar fel så DÖR folk", sa föreläsaren. Och då tänkte man, att sådana fel hittar man självklart redan på ritbordet, nu är han nog lite väl dramatisk. Men nu läser jag att den bro i norra Jylland i Danmark som rasade i april (en död, fyra svårt skadade) rasade på grund av dålig matte - ramverket som höll upp bron var helt enkelt inte starkt nog.

Där ser man.

(Läskigt nog säger konsulterna att de påpekade - utan att det åtgärdades - att den pelare som senare rasade var underdimensionerad. Så felet fastnade nästan på ritbordet)

Länk
Copenhagen Post (via NewsDaily)

Bild på ögon får folk att bete sig mer ärligt

Folk beter sig i allmänhet mer ärligt i närvaro av andra människor - inte så konstigt. Men ett nytt psykologiexperiment visar att det kan räcka med att bli betraktad av en bild för att trigga ärligt beteende.

Om man jobbar ihop med psykologer kan man bli deltagare i ett experiment när man minst anar det. Personerna som arbetar på psykologiinstitutionen på Newcastle University har, precis som folk på många andra arbetsplatser, kaffe och te till självkonstnadspris i fikarummet och en liten låda där man lägger i pengar. Det är ett välkänt problem att folk ofta inte lägger pengar i sådana lådor. Experimentet gick ut på att sätta upp en ny prislista varje vecka, med samma priser men en ny bild längst upp. Vissa veckor var det en bild på blommor, andra veckor en bild på ett ansikte med ögonen riktade rakt fram (som alltså "såg tillbaka" på den som betraktade bilden). Och veckor när det suttit uppe en ansiktbild betalades det i genomsnitt 2.76 gånger mer pengar i boxen (jag antar att de kalibrerade mot mängden fika som gick åt, men det framgår inte riktigt).

Liknande effekter har observerats tidigare, till exempel när försökspersonerna blivit betraktade av en söt robot, men enligt Gilbert Roberts, som är en av personerna bakom försöket, är det första gången man observerat effekten i en verklig situation där försökspersonerna använt sina egna pengar.

Detta till synes enkla experiment kan också få effekter på synen på hur generösa människor i allmänhet är. Många tidigare försök har visat att försökspersonerna beter sig oväntat generöst i jämförelse med vad som ligger i deras eget intresse, även när de kunnat vara anonyma. Men om bara en fotokopierad bild kan få folk att bete sig nästan tre gånger så ärligt, säger Newcastlegruppen, är det fullt möjligt att subtila detaljer i de tidigare försöken fått försökspersonerna att känna sig bevakade - och därmed mer generösa.

Länk
New Scientist

tisdag, juni 27, 2006

Språk påverkar hur hjärnan behandlar lästa siffror

En studie på kinesisktalande och engelsktalande visar att det finns skillnader i hur hjärnan behandlar siffor. Kinesisktalande tenderade att använda visuo-spatiala delar av hjärnan, medan engelsktalande i större utsträckning använde språkrelaterade delar av hjärnan. Forskargruppen bakom studien tror att resultaten beror på hur personerna använt hjärnan för att lära sig språk.

När kinesisktalande läser använder de mer av hjärnans visuo-spatiala delar än vad engelsktalande gör. En amerikansk-kinesisk forskargrupp har därför undersökt om det samma gäller för siffror. Undersökningen gjordes med arabiska siffror (våra "vanliga" siffror), som används av båda grupperna (det finns även kinesiska tecken - en förenklad version och en mer komplicerad formell version - som kan användas istället för siffrorna, men arabiska siffror används för matematik). En symbolmanipuleringsuppgift med meningslösa tecken visade ingen skillnad mellan gruperna, men när symbolerna istället ersattes med siffror syntes klara skillnader enligt samma linjer som för text: de kinesisktalande använde mest hjärnans visuo-spatiala delar, medan de engelsktalande mest använde hjärnans språkrelaterade delar. Skillnaderna syntes också i resultaten från två andra uppgifter som rörde aritmetik och jämförelser av numeriska värden.

Forskarna spekulerar i om skillnaden kan bero på hur de olika grupperna använder hjärnan för att lära in språk, och inte bara på hur deras hjärnor behandlar språk. Detta eftersom man vet att barn med kinesiska som modersmål till stor del använder sig av syn (och att kopiera tecken) när de lär sig skriva, medan barn med engelska som modersmål mer använder sig av hörsel (och bokstavering). De utgår således från att skillnaden är kulturellt (inlärningsmässigt) betingad, och inte fanns när personerna var nyfödda.

Resultaten kommer publiceras online i Proceedings of the National Academy of Sciences i veckan.

Länk
ScienceNow

fredag, juni 23, 2006

Symboliskt tänkande kan vara 100000 år gammalt

Fynd av två stycken 100000 år gamla snäckskalspärlor indikerar att människan började ha ett självbegrepp mycket tidigare än man hittils trott. Självbegrepp anses vara ett enkelt fall av symboliskt tänkande, vilket skulle innebära att den "mentalt moderna" människan kan vara mycket äldre än vad man tidigare ansett.

När uppstod egentligen den moderna människan? Rent genetiskt skedde det när Homo Sapiens uppstod, ungefär 200000 år sedan. Om den tidiga Homo Sapiens verkligen var "mentalt modern", det vill säga hade förmåga till symboliskt (abstrakt) tänkande och åtminstone en enkel form av kultur, är betydligt mer omstritt. Fram till nyligen verkade symboliskt tänkande kunna påvisas först för cirka 40000 år sedan (från den tiden har man hittat grottmålningar, spår av begravningsritualer etc). Men datumet flyttades bakåt i tiden för ett par år sedan, när man fann 75000 år gamla snäckskalspärlor i Blombos-grottan i Sydafrika (man hade ett par år tidigare även funnit fiskeredskap och en dekorerad sten). Och nu har man funnit två ännu äldre snäckskalspärlor - dateringen ger att de är ungefär 100000 år gamla.

Fyndet är i själva verket inte nytt, bara dateringen. De två snäckskalspärlorna ifråga, ihåliga skal av arten Nassarius gibbosulus, fann arkeologer redan på 1930-talet under utgrävningar vid Skhul i Israel. I samma arkeologiska "lager" i marken fanns även flera begravda människor. Pärlornas ålder fastställdes genom att man verifierade att sedimenten på pärlorna tillhörde samma lager som de begravda människorna. Gravarnas ålder har tidigare bestämts till någonstans mellan 100000 och 135000 år. Pärlorna kan ha använts enbart för dekoration, för att markera etnicitet eller grupptillhörighet, men också som gåvor eller en enkel form av betalningsmedel (i byteshandel). Skhul låg vid den aktuella tiden mellan 3 och 20 kilometer från havet, och arten Nassarius gibbosulus finns nu bara i centrala till östra medelhavstrakten. Båda dessa saker gör det mindre sannolikt att snäckorna kommit till Skhul på naturlig väg. (I artikeln om fyndet nämns även en tredje snäckpärla som man fann i Oued Djebbana i Algeriet på 1940-talet. Den är inte väl åldersbestämd - den tros vara cirka 35000 år gammal, kanske äldre - men å andra sidan ligger fyndplatsen 190 kilometer från havet).

Blombos-fynden blev hett omdebatterade, och det kommer säkert även dessa fynd blir eftersom deras ålder gör dem än mer kontroversiella. Ett par av argumenten mot Blombos-fynden var att det är svårt att bevisa att hålen i snäckorna verkligen har tillverkats, och inte uppstått på naturlig väg - vilket egentligen inte är ett helt vattentätt argument. För även om hålen i snäckorna uppstått på naturlig väg kan de fortfarande användas som pärlor (även om det är mer anmärkningsvärt att ha tillverkat pärlor, och inte bara trätt något med ett lämpligt hål i på ett snöre). Slitmärken på pärlorna lär dock överensstämma med att de burits som halsband eller liknande, och forskarna är övertygade om att hålen åstadkommits med flintborr - de har provat att själva borra hål med samma metod. Tills man hittar så gamla flintborrar får det nog ändå ses som en hypotes (om snäckorna var bytes- eller handelsobjekt behöver borrarna dessutom inte alls ha funnits på samma plats, vilket krånglar till bevisfrågan något).

Ett annat argument är att pärlorna kan vara betydligt yngre och sedan ha "vandrat" neråt i sedimentlagren. Det argumentet är naturligtvis svårt att visa eller motbevisa.

Resultaten rapporteras i veckans Science.

Länkar
Nature News
Dagens Nyheter
kommentar i Science (kräver pren.)
artikeln (Science, kräver pren.)

torsdag, juni 22, 2006

Evolutionsbiolog utvecklar smart dateringsmetod för gamla tryck

Tryckverktyg som träblock och kopparplåtar borde brytas ned i konstant hastighet, ungefär som gener samlar på sig nya mutationer med en konstant hastighet. Med det i åtanke konstruerade evolutionsbiologen Blair Hedges en dateringsmetod för gamla tryckta verk.

Evolutionsbiologen Blair Hedges har en hobby: att samla på antika tryck och kartor. Att fastställa exakt hur gamla sådana tryck är kan vara knepigt; man kan gissa utgående från slitningsgraden på verken, eller försöka hitta ett vattenmärke med känd ålder i pappret - ingetdera verkar vara lätt. Hedges bestämde sig för att utgå från den utrustning som används för att framställa trycken, det vill säga träblock och kopparplåtar, snarare än trycken själva. Utifrån resonemanget att blocken och plåtarna borde samla på sig defekter med konstant hastighet - analogt med kunskapen han hade från sitt arbete; hur gener samlar på sig mutationer i konstant hastighet - utvecklade han sedan en dateringsmetod som han testade på 2674 tryck från renässansperioden. Resultaten publiceras online denna vecka i Proceedings of the Royal Society A: Mathematical, Physical and Engineering Sciences.

Tryck från träblock hade till en början rena kontinuerliga linjer, men samlade med tiden på sig fler och fler små hål i linjerna - antagligen från små sprickor som uppstod när träet åldrades. Koppartryck bleknade med en hastighet som matchar korrosionshastigheten för koppar. Eftersom defekterna verkligen såg utt att uppstå med konstant hastighet testade han sedan sin metod på ett omstritt tryck från 1500-talet (den italienske kartografen Benedetto Bordones Isolario, som är en atlas över öar). Tryckdatum för tre av de fyra utgåvorna var känt, men åldern på den fjärde utgåvan har debatterats i 200 år (!). Hedges metod ger att den trycktes i februari 1565, plus minus 16 månader, vilket otvetydigt gör den till den sista av utgåvorna.

ScienceNow intervjuar även en bibliograf som kallar metoden revolutionerande, i och med att den har potential att göra dateringen av gamla tryck betydlig mer noggrann än vad den är för närvarande.

Länk
ScienceNow

onsdag, juni 21, 2006

Fladdermöss lär sig äta det som låter gott

De flesta har någon gång beställt mat på en restaurang genom att beställa in den till synes smaskiga rätten som de vid grannbordet äter. Nu visar det sig att fladdermöss gör ungefär samma sak - fast med ljud istället för syn. De kan lära sig att äta nya bytesdjur genom att lyssna på vad andra fladdermöss fångar och äter.

Forskarna Rachel Page och Mike Ryan, som studerar de grodätande fransläppsfladdermössen i Panama, fångade in ett antal vilda fladdermöss och undersökte hur de reagerade på läten från grodarter som den normalt inte åt (i det här fallet den stora giftiga arten agapadda (cane toad), som man kan utgå från att de inte normalt äter). De fann att fladdermössen snabbt kunde lära sig att betrakta den nya grodarten som mat, om de observerade en annan fladdermus som åt en sådan groda.

Fladdermössen hölls i en stor utomhusbur, och grodlätet spelades upp i en högtalare. Fladdermöss som närmade sig högtalaren belönades med en bit rå fisk. De fladdermöss som lärt sig fick sedan bli lärare åt andra fladdermöss. I genomsnitt behövde en fladdermus observera en "lärare" som "åt" en groda fem gånger, innan den själv såg grodan som mat. Page och Ryan föreslår att fladdermössen lokaliserar läraren med ultraljud och sedan lyssnar på den när den tuggar i sig sin mat.

De föreslår också att fladdermössens oväntat stora flexibilitet i att lära sig äta ny mat innebär att en grupp fladdermöss snabbt kan byta diet, utan att de var och en behöver lära sig genom att göra misstag.

Länk
nyhetsrelease (Science Daily)

tisdag, juni 20, 2006

Vad har giraffer och piloter gemensamt?

Giraffer och piloter har ett gemensamt problem: blodförsörjningen till hjärnan kan tillfälligt minska drastiskt på grund av kraftig acceleration. Piloter har speciella flygdräkter för att inte svimma, men girafferna löser det enklare än så: med ett starkt hjärta.

När en giraff reser sitt nerböjda huvud, till exempel efter att ha druckit vatten, rör dess huvud sig flera meter på kort tid. Accelerationen ger ett stort blodflöde ut från hjärnan - så varför svimmar inte giraffen? Det har tidigare spekulerats i att giraffer skulle ha utvecklat ett speciellt "sifonsystem" (där det stora blodflödet ut från hjärnan skulle dra in nytt blod från kroppspulsådern) för att klara av sådana situationer, men ny forskning visar att det snarare nog rör sig om att giraffen har ett extra starkt hjärta.

En zoologigrupp från University of Wyoming bestämde sig för att undersöka det hela genom modellering - men inte datormodellering utan en betydlig handfastare variant med PVC-slangar (=blodådror), en elektrisk pump (=hjärtat) och vatten (=blod). När stela PVC-slangar användes fungerade sifonteorin, men när de stela slangarna byttes ut mot mjukare gummislangar som mer liknar de flexibla blodådrorna sögs inget "blod" upp i "hjärnan". Att låta "hjärtat", det vill säga den elektriska pumpen, göra allt jobb fungerade däremot smidigt.

Modellen förklarar varför giraffen har så högt blodtryck, säger Graham Mitchell (till Science Now) som lett gruppens arbete. Han misstänker att giraffen också har en muskelring som dras åt runt halsvenen när giraffen står upp, för att hålla trycket i hjärnan.

Länk
Science Now

fredag, juni 16, 2006

Blir man mer kontrollerad med åren?

Med åren blir man mer positivt inställd till sina medmänniskor, föreslår ny forskning. Hjärnröntgen visar att äldre blir bättre på att känna igen glada ansiktsuttryck och bättre på att undertrycka reaktioner på rädda ansiktsuttryck.

Det finns sedan tidigare indikationer på att äldre är mer känslomässigt stabila. Forskarna bakom de nya resultaten, en grupp från Australien, ville undersöka om det hade en biologisk bakgrund. 242 frivilliga mellan 12 och 79 år fick titta på bilder av ansiktsuttryck och sortera ut de som var rädda och glada från de övriga (det fanns även bilder på arga, äcklade och ledsna ansiktsuttryck). Äldre var bättre på att plocka ut glada ansikten medan tonåringar var bättre på att plocka ut rädda ansikten. Äldre visade även större aktivitet i ett område som är kopplat till känslokontroll - mediala prefrontala cortex - när de såg rädda ansikten, jämförtmed vad tonåringar gjorde. (Mediala prefrontala cortex undertrycker aktiviteten i amygdala, en hjärnarea som styr rädsloreaktioner. )

Orsaken till skillnaden mellan gamla och unga är oklar, men man vet från försök på råttor att höga nivåer av stresshormoner kan minska aktiviteten i mediala prefrontala cortex. Kanske är tonåringar i medeltal mer stressade?

Sedan kommenterar också en antropolog till New Scientist att våra jägar-samlar-förfäder kanske "hade nytta av lyckliga äldre som hade en lugnt förhållningssätt till att lösa konflikter". Det tycker jag nog är en lätt övertolkning av resultaten. Blir man nödvändigtvis lycklig av att se andra lyckliga människor? Och om man ska medla i en konflikt borde det väl vara minst lika användbart att se vem som ser arg ut? Men ökadkänslokontroll kan nog definitivt vara användbart om man ska medla, och även annars...

Länk
New Scientist

onsdag, juni 14, 2006

Forskning öppnar vägen för artificiell basilikasmak

Forskare har lyckats kartlägga biokemin bakom vissa växters tillverkning av aromämnena eugenol och isoeugenol, som ger smak åt blad annat basilika, klöver och muskotnöt. Upptäckten banar väg för att med genetisk teknik ta fram tåligare växter och att tillverka konstgjorda kryddaromer - eller kanske ta fram kryddväxter med nya aromatiska egenskaper.

Basilika, klöver och muskotnöt har en gemensam nämnare - eugenol och isoeugenol, två nära besläktade ämnen som ger dessa kryddväxter sina aromer. Detta har länge varit känt, men hur växterna går tillväga för att tillverka (iso)eugenol har inte varit fullständigt klarlagt - tills nu. En amerikanske forskargrupp har kartlagt det biokemiska nätverkat bakom växternas aromtillverkning, och dessutom funnit vilka enzymer som har nyckelroller. De utgick från gensekvenserna för basilika (som tillverkar eugenol) och petunia (som tillverkar bland annat isoeugenol) och fann, med hjälp av kunskapen om vilken petuniagen som är viktig för petunians doft, genen för eugenol i basilika.

Sedan fick två grupper av genetiskt modifierade bakterier (med genen för eugenol respektive isoeugenol) verifiera att generna verkligen var inblandade i aromtillverkningen. Resultaten öppnar väg för genetiskt modifierade kryddväxter och för konstgjord tillverkning av aromämnen som luktar bland annat basilika och muskot, vilket lär göra matindustrin lycklig.

Länk
Science Now

tisdag, juni 13, 2006

På Mars kan ingen höra dig skrika

Atmosfären på planeten Mars har helt andra akustiska egenskaper än jordens atmosfär, visar ny forskning. Ett ljud som skulle kunna färdas flera kilometer på jorden skulle dö ut efter ett par tiotals meter på Mars.

Man har aldrig lyckats mäta ljud på Mars. Det enda försöket hittills, 1999, stupade på att Mars Polar Lander (som bland annat utrustats med en mikrofon) tappade kontakten med jorden. Resultaten baseras istället på datorsimuleringar av molekyldynamik, utförda av två amerikanska fysikforskare. Deras modell består av en virtuell "låda" med tio miljoner koldioxidmolekyler i, slumpvis utspridda med samma densitet som Mars tunna atmosfär. Vanliga akustiska modeller kan ofta behandla det material som de rör sig i som en kontinuerlig massa - även om det är luft - men eftersom Mars atmosfär är så pass tunn (lufttrycket vid ytnivå är bara 0.7% av lufttrycket på jorden, och ändrar sig dessutom med årstiderna) blir felet i den uppskattningen rätt stort, och det är bättre att modellera enskilda molekyler.

Ljud sprider sig genom rörelser - enkelt sagt genom att en molekyl knuffar på en annan som i sin tur knuffar på en tredje molekyl. I jordens förhållandevis täta atmosfär finns det mycket fler molekyler inom ett område än vad det finns inom ett lika stort område i Mars atmosfär. Mars annorlunda miljö gör också att en större del av ljudet absorberas av molekylerna i luften - absorptionen är ungefär 100 gånger större än på jorden.

Resultaten presenterades vid ett möte för Acoustical Society of America.

Länkar
Science Now
Beskrivning av modelleringen (från ASA-mötet)

måndag, juni 12, 2006

Genmanipulering räcker inte till för att ge allergifria katter

Allerca, som tidigare annonserat planer på att genmanipulera fram en "allergifri" katt som även kattallergiker kan tåla, har nu övergett gentekniken till förmån för vanlig avel. Men allergiexperter är tveksamma till om det kommer fungera.

Allerca riktar in sig på att få fram katter som producerar lite eller inget av proteinet FEL D1. Genen är särskilt lågproducerande hos vissa kattraser (ner till en tusendel av produktionen hos en vanlig katt), och Allerca försöker nu korsa fram en allergikervänlig katt från dessa raser.

Men experterna har invändningar. Dels kan en tusendel fortfarande vara alldeles för mycket för de känsligaste allergikerna att hantera - och dessutom finns det flera sorters kattallergiker som reagerar på andra ämnen katten utsöndrar. Detta hindrar dock inte ivriga allergiska kattälskare att beställa kattungar från Allerca: New Scientist uppger att kattungarna, som skickas vid 12 veckors ålder, kommer kosta $3950 i USA och €4950 till €9950. Trots det är beställningslistorna fulla.

Allerca började redan 2004 att ta upp beställningar på allergifria katter, till en depositionsavgift på $250. Då lovade man att leverera 200000 kattungar per år med början år 2007, men nu är uppskattningen betydligt mindre: ca 400-500 kattungar ska levereras under 2007.

Kanske kan de riktigt känsliga allergikerna så småningom kombinera en lågallergikatt med ett vaccin mot kattallergi (se Vetenskapsnytt 28/3 2005: Vaccin mot (katt)allergi kan bli möjligt), för att vara på den säkra sidan... men jag undrar om folk verkligen skulle göra det motsvarande, det vill säga betala upp emot 12000 kr för att vaccinera sig mot kattallergi?

UPPDATERAT 26/9: Fast Allerca verkar rätt skumma. Se dagens bloggpost: Köp en allergifri katt, bara trettiotusen... nej sextiotusen kronor

Länk
New Scientist

torsdag, juni 08, 2006

Ute på vift

Jag är just nu på väg till Frankrike för att jobba i ett franskt labb en månad. Jag kommer bo utan internet och har ännu ingen aning om labbets internetanvändningspolicy eller vilka möjligheter det finns att sitta kvar på kvällen vid en dator. Min målsättning är att hålla samma uppdateringsfrekvens som senaste månaden (3-4 poster i veckan) men vi får väl se hur det blir...

UPPDATERAT 12/6: Internetfrågan i labbet är fortfarande oklar (absolut tidigast får jag internet på torsdag), men jag är åtminstone just nu på ett flerdagars möte där det finns trådlöst internet :)

Tick, tick, tick ... även män kan ha en biologisk klocka

Inte bara kvinnor har en biologisk klocka som tickar. En studie på
100 män i åldrarna 22-80 visar att kvaliteten på mäns spermier verkar
avta med tiden. Resultaten av studien publiceras i veckans

Proceedings of the National Academy of Sciences.

Alla proverna kom från män som arbetade vid Lawrence Livermore National Laboratory i Kalifornien. De äldsta männen visade sig ha fem gånger högre sannolikhet att ha spermier med fragmenterat DNA, jämfört med sina yngre kollegor. Fragmenterat DNA är associerat med infertilitet.

Med åldern ökade också sannolikheten att männens spermier bar på en mutation som orsakar akondroplasi, den vanligaste typen av dvärgväxt. Rutinanalys av spermiekvalitet ger besked om spermiernas antal, rörlighet och form. Standardtesterna ger däremot inga besked om DNA-fragmentering eller akondroplasi-mutation. Därför har tidigare analyser inte visat någon åldersrelaterad försämring av fertilitet för män.

En urolog som Nature News talat med kallar fynden intressanta, men vill vara försiktig med att tolka DNA-fragmentering som en försämring av fertiliteten eftersom det finns motsägande studier på området.

Länk
Nature News

söndag, juni 04, 2006

Världens äldsta odlade gröda: fikon

Världens äldsta odlade gröda är varken vete, ris eller något annat sädesslag, utan fikon. Forskare har hittat spår efter odlade fikon som är ungefär tusen år äldre än de äldsta kända spåren av odlat vete.

De flesta som försökte gissa vad människor först började odla skulle antagligen säga vete, eller kanske korn - dessa sädesslag började man odla för cirka 10500 år sedan i områdena kring det som idag är Syrien och Turkiet (artikel i Science från 31 mars i år). Detta datum har också ansetts vara det tidigaste tillfälle som människan bevisligen odlat en gröda. Men en grupp israeliska forskare har nu hittat rester av fikon av en typ som inte kan föröka sig utan människans hjälp - rester som är cirka 11400 år gamla. Resultatet har publicerats i veckans Science.

Fikonresterna som hittats kommer från partenokarpa fikonträd, det vill säga fikonträd som bildar frukter utan pollinering. Sådana fikonträd får söt och god frukt, men kan bara förökas genom att man tar sticklingar och planterar dem. I fikonets fall är det mycket enkelt - en kvist som sticks ned i marken får rötter och blir en ny fikonplanta. Denna egenskap, tillsammans med ett antal små mutationer som förbättrade fikonets smak, är enligt forskarna antagligen orsaken till att man började odla fikonet så tidigt.

Ironiskt nog fann man fikonresterna för ganska länge sedan, vid arkeologiska utgrävningar av ett hus i nedre Jordandalen ungefär 12 km norr om Jeriko. Under 1970- och 1980-talet fann man sammanlagt 9 torkade fikon och hundratals fikondelar, men dessa glömdes bort, och hamnade inte hos den israeliska forskargruppen förrän långt senare. Först när de så småningom analyserades insåg man att det var den ofruktbara typen av fikon, och att de med hög sannolikhet således var odlade.

Länkar
nyhetsrelease (via Science Daily)
artikeln (Science, pren. krävs)
kommentar i Science

torsdag, juni 01, 2006

Lättuttalade namn går hem på börsen

Väljer man ett alltför krångligt namn på sitt företag kan det bli kostsamt. Aktier med lättutalade namn får nämligen ett försprång på börsen, enligt ny psykologiforskning.

När människor försöker förstå komplicerad information fokuserar de oftast på de enklaste delarna. Det innebär att det som är lättast att tänka på får mest uppmärksamhet. Och när nya aktier släpps har investerare inte mycket att gå på, förutom namnet. Således kommer aktier med krångliga namn släpa efter jämfört med mer lättutalade aktier - åtminstone är det förklaringen man får om man frågar psykologerna Adam Alter och Daniel Oppenheimer, vid Princeton University i New Jersey. De lät studenter bedöma hur 60 olika påhittade aktier skulle klara sig, och de aktier som ansågs ha störst chans att gå bra hade också de enklaste namnen (enligt bedömning gjord av andra studenter).

Men fungerar det i verkligheten - personer som verkligen arbetar med att bedöma aktier borde väl inte vara så lätt påverkade? För att ta reda på det studerade Alter och Oppenheimer 89 riktiga aktier som alla handlades på New York-börsen mellan 1990 och 2004. Hur aktierna klarade sig i början visade sig vara starkt kopplat till hur enkla namn de hade, men effekten avtog med tiden och var i princip borta efter 6 månader (när mer information om aktien fanns att tillgå). Och statistisk analys visade att det inte hade något att göra med företagens storlek eller vilken sektor de var verksamma i. En fiktiv $1000-portfölj investerad i de tio mest lättutalade aktierna låg $118 före efter en dag, och $333 före efter ett år, jämfört med en investering i de tio mest svåruttalade aktierna.

För att verkligen driva hem sin ståndpunkt analyserade de också hur aktier klarade sig i förhållande till sin "Stock ticker code" (kort bokstavskod som betecknar aktien i vardagligt bruk, när den handlas). [Enligt Nature News är denna kod alltid tre bokstäver på NY-börsen och företagen bestämmer den inte själva, enligt Wikipedia verkar den vara 1-3 bokstäver och faktiskt vara valbar, eller åtminstone påverkbar - nån som vet hur det ligger till?]. Även där klarar sig enkla, uttalbara koder bättre - en fiktiv $1000-portfölj låg $20 före efter en dag och $85 före efter ett år.

Så att motivera sitt val med "jag gillade namnet" kanske inte är riktigt så dumt som det verkar...

Resultatet av studien kommer publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Länk
Nature News