Tvillingar #4: för tidig födsel

Det här är det fjärde inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Väntar man tvillingar, särskilt monochoriotiska tvillingar som delar moderkaka, är ens omedelbara framtid inte särskilt planeringsbar. Man får vackert acceptera att förlossningen i princip när som helst efter vecka 25 kan behöva sättas igång i förtid på grund av komplikationer som tvillingtransfusion eller tillväxthämning, eller allvarligare fall av havandeskapsförgiftning (för vilket risken ökar när man bär på mer än ett foster). Det är till och med så att tvillingar av hävd anses fullgångna vid vecka 38, två veckor innan enlingar, vilket innebär att man ofta inte får gå längre utan att bli igångsatt eller snittad. Exakt vilken födselvecka som utgör den optimala kompromissen - mellan att inte ta onödiga risker med barnens hälsa genom att låta dem stanna i livmodern "för länge" och att låta dem växa till sig och utvecklas så länge som möjligt - är föremål för löpande forskning och utvärdering.

Tvillingar kan också komma alldeles för tidigt helt spontant - prematur födsel är en av de vanligaste komplikationerna i en tvillinggraviditet och nog det som det är mest realistiskt att vara nervös för. Upp till 60% av alla tvillingar föds prematurt (före vecka 37), och de kan komma månader i förväg. De tidigaste tvillingfödslar jag känner till (där båda barnen överlevt) har skett i graviditetsvecka 25, femton veckor eller över tre månader för tidigt. Att vara beredd på vad som helst från vecka 25 och att bekanta sig med prematurvården i förväg är också vanliga råd man får, bland annat från Svenska Tvillingklubben, som är bra på direkt och oinlindad information till blivande tvillingföräldrar.

Med riktigt små och tidigt födda barn får man räkna med en lång och krånglig vårdtillvaro på neonatalavdelning, och stor risk för komplikationer. Tidningen Ingenjören hade en riktigt bra artikel i våras om en familj där tvillingarna fötts i vecka 27, och om de medicintekniska lösningar som krävdes för att hålla barnen vid liv och vårda dem till en normal vikt.

Länkar
Ananth et al. Epidemiology of twinning in developed countries. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):156-61.
Lee. Delivery of twins. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):195-200.
Svenska Tvillingklubben
Ingenjören nr 2/2012, s 30-44: Ingen överlever utan tekniken.

Tvillingar #3: Tillväxthämning och låg födelsevikt

Det här är det tredje inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Klarar man sig ifrån det hotande stressmomentet tvillingtransfusion finns mycket annat att oroa sig för när man är gravid med monochoriotiska tvillingar (tvillingar som delar moderkaka). Bland annat att delad moderkaka ökar risken för otillräcklig blod/näringstillförsel till ett eller båda fostren. Det gäller att moderkakan orkar hela graviditeten ut, vilket inte är säkert med tanke på den ökade belastningen, och att man helt enkelt har tur när navelsträngarna placerar sig så att båda barnen får en rimlig andel av moderkakan. 

Tillväxthämning och ultraljudskontroller
Många tvillingar som delar moderkaka blir tillväxthämmade, det vill säga att vikten hos ett eller båda av fostren ligger under normalvikten för graviditetens längd (selektiv respektive icke-selektiv tillväxthämning). Det är vanligt i sådana fall att följa upp tillväxten med regelbundna ultraljud, som görs upp till varannan vecka under graviditeten. Oftare än så är det ingen större idé att mäta, för felmarginalerna är rätt stora. Efter mätningen vägs fostrets mått ihop till en skattning av fostrets vikt, precis som vid standardultraljudet (åtminstone i vårt fall togs mått på huvudets och bukens storlek samt lårbenets längd, vilket jag tror är standard). Serien av mätningar jämförs med en standardiserad tillväxtkurva, och så får man en ungefärlig idé om hur tillväxthämmat barnet är och - än viktigare - om hämningen blir värre över tiden.

Små och olika tunga tvillingar
Måttlig tillväxthämning verkar ses som normalt för tvillingar eftersom det är så vanligt, och även tillväxthämmade tvillingar verkar kunna klara sig bra efter födseln (när hämningen inte beror på tvillingtransfusion). Åtminstone under min graviditet fick jag och min man väldigt glidande besked om var gränsen för "måttlig" tillväxthämning egentligen går (enligt den här artikeln i Läkartidningen går gränsen vid -22% eller två standardavvikelser under normalvikt). Klart var att vi låg i underkant, framför allt för ena barnet, och vi fick därför göra extra många "flödeskontroller": ultraljudsundersökningar av blodflödet i navelsträngarna för att kontrollera att barnens långsammare tillväxt inte beror på att de får för lite blodtillförsel. Det blev rätt många sådana; de sista veckorna gjorde vi flödeskontroller ungefär var tredje dag. 

Tillväxthämning där barnen ändå har OK flöden verkar i allmänhet ha en god prognos, men börjar flödena svikta kan det bli komplicerat - det finns inte så mycket att göra förutom att förlösa barnen eller avvakta (under tät övervakning). Ibland blir tillväxthämningen hos minst ett av tvillingfostren så allvarlig, eller minst ett flöde så försämrat, att man avbryter graviditeten i förväg med en tidig förlossning (ofta via kejsarsnitt). Helt enkelt för att barnen bedöms klara sig bättre utanför livmodern än inuti. Eftersom tvillingfoster ofta är olika stora - ibland rejält olika - kan man vid en sådan bedömning hamna i situationer där man behöver väga det mindre barnets väl mot det större barnets. Det slapp vi också i slutänden, men våra barn föddes små och det fanns flera tillfällen under våren när läkarna försiktigt beredde oss på att det kunde bli aktuellt med en betydligt tidigare, igångsatt födsel. De sista månaderna levde vi beredda med BB-väskan packad, och sista månaden var väskan med på varje undersökning.

Cardiotocografi (CTG)
Vi fick, som alla andra blivande tvillingföräldrar, också göra en mängd cardiotocografi-kontroller (CTG) hos specialistmödravården. Minst en per ultraljudsmätning. Ett CTG går till så att man registrerar barnets/barnens puls under ungefär en halvtimme, och resultatet blir en kurva som lite förenklat uttryckt visar om barnen har normal hjärtaktivitet (= mår bra, så gott man kan se). Det är samma typ av CTG-utrustning som används för övervakning under en förlossning, fast med tvillingar krävs en "mikrofon" (givare) till eftersom man gör en mätning per barn. 

Det har sina utmaningar att göra CTG på tvillingar: först ska man hitta bra ställen på gravidmagen att spänna fast varje givare på, och sedan ska de små barnen ligga stilla nog att de inte försvinner ur upptagningsområdet men inte stilla nog att deras puls varierar för lite (läs: sover). Dessutom ska de båda hinna med att ha några aktivitetstoppar. (Mer om de olika kriterierna och hur man tyder ett CTG). Utan ett bedömbart och godkänt resultat blir man normalt sett inte ivägsläppt hem, av goda skäl. Man får försöka igen tills kurvan har tillräckligt med data, och ser det inte bra ut blir man sannolikt inlagd för övervakning eller förlossning. Så sammanlagt blev det rätt många timmar i sängläge hos specialistmödravården för mig, den här våren och sommaren... men jag fick komma hem varje gång.

 

En av alla CTG-mätningarna, sett från min synvinkel.
Banden är resårband som ska (försöka) hålla givarna på
plats över magen.

Länkar
Läkartidningen (1999): Nästan hälften av fostren med tillväxthämning undgick upptäckt
SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården (1998): SBUs sammanfattning och slutsatser (om ultraljudsundersökningar och diagnostik vid graviditet)
Geeky Medics: How to read a CTG
Valsky et al. Selective intrauterine growth restriction in monochorionic twins: pathophysiology, diagnostic approach and management dilemmas. Semin Fetal Neonatal Med. 2010 Dec;15(6):342-8.
Weisz et al. Perinatal outcome of monochorionic twins with selective IUGR compared with uncomplicated monochorionic twins. Twin Res Hum Genet. 2011 Oct;14(5):457-62.
SOGC Clinical Practice Guideline (Juni 2011): Ultrasound in Twin Pregnancies (pdf)

Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion

Det här är det andra inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Redan på undersökningen där jag fick veta att jag väntade monochoriotiska tvillingar - tvillingar med gemensam moderkaka - blev vi inbokade på fler ultraljudsundersökningar. Man vill följa sådana graviditeter extra noga, eftersom risken för komplikationer är högre. Framför allt letar man efter tecken på att den delade moderkakan ställer till problem.

Tvillingtransfusion
En allvarlig risk med att två foster delar samma moderkaka är att fostrens normalt sett separata blodcirkulationer råkar kombineras på ett sådant sätt att den ena tvillingen effektivt sett "donerar" blod till den andra genom moderkakan, genom att en eller flera vener och artärer från de olika barnen råkat mötas. Det kallas tvillingtransfusion (TTS eller TTTS) och är inte hälsosamt för någon av tvillingarna, vare sig den som får för mycket blod eller den som får för lite. Ungefär var tionde tvillingravid drabbas i någon grad, och utan behandling är risken stor att ett eller båda barnen blir allvarligt sjuka eller dör. (Det sa de naturligtvis inte till oss på ultraljudet när de sökte efter tecken på TTS; de sa "det drabbar inte många, och skulle det hända går det att behandla". Vilket i och för sig är sant, men i allvarliga fall är det inte säkert att behandling hjälper, och även med behandling kan riskerna vara stora.)

Man kan som sagt se på ultraljud om tvillingtransfusion verkar ha uppstått: det ena barnet får alldeles för mycket fostervatten och det andra barnet alldeles för lite, samtidigt som dess urinblåsa krymper ihop tills den knappt är synlig på bild. Forskningen om TTS och utvecklingen av behandling har gått snabbt framåt de senaste decennierna. Förr behandlades symtomen, genom att fostervatten togs bort. Det görs ibland fortfarande, men numer kan problemet i sig också bekämpas med laser, genom att man bränner bort de anastomoser eller "blodkärlsmöten" som är problematiska. Man kan så klart också "behandla" TTS genom att förlösa barnen i förtid, så fort de anses kunna klara sig bättre utanför livmodern.

Tvillingtransfusion kan vara olika allvarlig, allt från att orsaka en lätt skillnad i storlek på fostren till ett livshotande tillstånd. Hade det velat sig riktigt illa hade vi kunnat få en mycket obehaglig överraskning på rutinultraljudet: det finns även en extrem variant av TTS, reverserad arteriell perfusion (TRAP). Där har istället artärer från de olika fostren råkat mötas, så att det ena fostret får alldeles för syrefattigt blod. I sådana fall kan den ena tvillingen i ett par bli så underutvecklad att den saknar både hjärta och huvud, en så kallad akardisk tvilling*. Den andras hjärta får då pumpa för två, vilket det riskerar att inte klara av. Det är extremt sällsynt, men det händer, och jag kommer vara evigt tacksam att det inte hände oss. 

Länkar
Läkartidningen (2001): Tvilling-tvillingtransfusionssyndrom – frontlinje i fostermedicin
Läkartidningen (1999): Extrem tvillinggraviditet kan öka kunskapen om normal fosterutveckling (Varning: innehåller bild på missbildat foster.)
A.D.A.M Medical Encyclopedia: Twin-to-twin transfusion syndrome
Neonatal morbidity in twin-twin transfusion syndrome. Lopriore et al, Early Hum Dev. 2011 Sep;87(9):595-9. Amerikanska Twin to Twin Transfusion Syndrome Foundation har en hel del information på sina webbsidor.

*Det finns, om man ska vara petnoga, flera kategorier av akardiska tvillingar, se den länkade artikeln från Läkartidningen. Den vanligaste kategorin är dock ett underutvecklat foster utan hjärta och huvud.

Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?

Det här är det första inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Den allmänna uppfattningen om tvillingar verkar vara att tvillingar kommer i två kategorier: enäggs som är väldigt lika, och tvåäggs som inte är mer lika än vilka syskon som helst (det finns till och med de som delar upp det hela i "riktiga" tvillingar, de som är varandras avbild, och resten). En av de första sakerna man får lära sig som tvillinggravid går lite på tvärs med den här allmänna mentala modellen av  enäggs/tvåäggs som något slags motsatspar: den medicinskt mest vanliga viktiga uppdelningen är istället mellan tvillingar som delar moderkaka och de som inte gör det, vilket gör att det faktiskt finns fler än en kategori av enäggstvillingar.

Enäggstvillingar som delar moderkaka är i princip den enda kategori av enäggstvillingar som man kan se är enäggs redan på ultraljudet. Ju senare det befruktade ägget delar sig, desto mer av "stödstrukturen" får enäggstvillingar gemensamt. Delar ägget sig tidigt, dag 1-3, hinner fostren bilda varsin moderkaka och varsin uppsättning fostersäckar. Därmed går de inte att särskilja från tvåäggstvillingar på ultraljudsbilder eftersom alla tvåäggstvillingar har varsin moderkaka (utom i sällsynta fall när moderkakorna växt ihop).

Sker delningen efter dag 3 får tvillingfostren dela på samma moderkaka och yttre fostersäck (chorion), och dröjer det ytterligare en knapp vecka kommer de dessutom ligga i samma inre fostersäck (amnion). Medicinskt klassificerar man tvillingarna efter graden av delning: mono- eller dikoriona/koriotiska/choriotiska/choriona* och mono- eller diamniotiska. Tvåäggstvillingar har alltid varsin yttre fostersäck och är alltså dichoriotiska diamniotiska tvillingar (DCDA). Delad inre fostersäck, monochoriotiska monoamniotiska tvillingar (MCMA), slapp vi tack och lov - det är en synnerligen nervös och riskabel graviditet - så de tvillingar som jag bar är alltså monochoriotiska diamniotiska tvillingar (MCDA).

Vid rutinultraljudet kring graviditetens vecka 18 ser man inte längre fostersäckar utan istället en skiljevägg, som kan vara tjock eller tunn beroende på hur många hinnor som ingår i den. Eller saknas helt, om det är MCMA-tvillingar. I praktiken kan det också vara svårt att se antalet moderkakor, så man tittar istället på hur det ser ut där hinnorna i skiljeväggen möts - som en triangel eller ett lambdatecken (dichoriotiska tvillingar) eller som ett T (monochoriotiska tvillingar).

Den främsta orsaken till att man är noga med att fastställa chorioniciteten är att risken för allvarliga komplikationer, särskilt tvillingtransfusion, ökar när fostren delar moderkaka. Mer om det i nästa inlägg.

Länkar
Läkartidningen (2008): Tvillingtransfusion - troligen underbehandlat tillstånd 
Babycenter (2009): Vad är korionicitet och varför vill man göra en ultraljudsundersökning?

*termerna som används varierar lite i stavning på svenska, tyvärr. Jag har valt att säga och skriva "choriotiska" eftersomd en termen användes genomgående av de läkare jag träffade under min egen graviditet.

Tvillingar: en lite väl spännande graviditet, och en planerad serie blogginlägg

Jag fick veta mitt i graviditeten, vid standardultraljudet som jag gjorde i slutet av februari, att jag bar på tvillingar. En timme efter att ultraljudsundersökningen börjat vacklade jag och min man ut med en rejält omkullkastade framtidsplaner och vetskapen om att vi skulle få monochoriotiska diamniotiska tvillingar, med samma moderkaka men med var sin inre fostersäck, det som också kallas "tunn skiljevägg". Den sortens tvillingar är alltid enäggstvillingar, som har delat sig sent nog efter befruktningen att moderkakan redan hunnit bildas.

Vad det innebar i praktiken blev vi inte klara över förrän senare, men i efterhand kan det väl sammanfattas med att det är lite väl spännande att vara tvillingravid, särskilt med tvillingar som delar moderkaka. Samtidigt är det ett privilegium; andelen tvillinggraviditeter är runt 1.5%, och av det är bara en tredjedel eller fjärdedel enäggstvillingar (beroende på källa).

Jag har - naturligtvis - under våren och sommaren lagt en hel del tid på att läsa forskningsartiklar om tvillingar och tvillinggraviditeter. En del av det som jag fann mest intressant tänkte jag sammanfatta i en liten serie av blogginlägg med tvillingtema, som kommer publiceras lagom sporadiskt under hösten (läs: efter tillfällen när båda barnen samtidigt råkar sova nöjt lite längre tid i sträck).

Redigerat 2/9 kl 13:06 för att tillägga: eftersom den här serien med inlägg delvis baseras på mina egna upplevelser som tvillinggravid kommer den av naturliga skäl vara lite annorlunda i upplägg. Sådant jag fått presenterat för mig som allmänt känt kommer jag ofta också presentera som allmänt känt, även om jag naturligtvis har försökt verifiera allt utom det mest basala. Jag har försökt vara tydlig med vad som är subjektivt och vad som är mer allmänt, men jag får sällan mer än 3-4 timmars sömn per natt och skriver nog med motsvarande kvalitet :-). Fråga gärna om något är oklart.

Inläggen i ordning:
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Tvillingar #3: tillväxthämning och låg födelsevikt
Tvillingar #4: för tidig födsel

Länkar
Vårdguiden: Att vänta tvillingar
Pregnancy outcome of monochorionic twins: does amnionicity matter? Dias et al, Twin Res Hum Genet. 2011 Dec;14(6):586-92.

Bloggen är inte död, bara permanent försenad...

Jag har inte skrivit på ett tag. Här iallafall. Men bloggen är inte död, den är bara försenad.

Det började med att jag hade en doktorsavhandling att skriva (2010). Med trefjärdedels år kvar till disputation lyckades jag sedan skaffa mig ett till jobb, till en början på deltid parallellt med doktorerandet. Därefter ärvde jag en hel hög nya spännande arbetsuppgifter på nya jobbet från en avgående kollega -- typ en månad *innan* jag disputerade, förutom mina tidigare arbetsuppgifter -- plus att jag hade en bok att skriva färdigt, korrekturläsa och göra PR för. Alltsammans fantastiskt roliga och intressanta grejer att göra, fast inte särskilt positiva för bloggandet.

Men sedan, tänkte jag när hösten och Bokmässan 2011 = bokens officiella publicering närmade sig med stormsteg, attans vad det ska bli mycket bloggat när boken är ute!

Jovisst. Om det nu inte hade varit så att jag precis efteråt samma höst blev gravid med tvillingar, som föddes för nu drygt tre veckor sedan. Att vänta tvillingar är en graviditet med Extra Allt, inklusive mer intensiva varianter av alla vanliga fysiska symtom och ovanpå det tonvis med extra undersökningar. Intressant men knappast vilsamt. Och det blir ju inte lättare när de är födda. Enäggstvillingar är visserligen oerhört passande barn att få om man är vetenskapligt lagd, men de lämnar inte mycket tid över på ett dygn :-)

Så, hm, det blir nog inte mycket bloggat på ytterligare ett tag. Förhoppningsvis lite bloggposter om tvillingar, så småningom, för det är klart att jag har läst på om allt möjligt relaterat vetenskapligt.

Så ja, bloggen är inte död. Bara väldigt försenad...

Summering av de naturvetenskapliga Nobelprisen 2011

Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2011: till Bruce Beutler, Jules Hoffmann och Ralph Steinman för upptäckter om immunförsvarets två delar; det medfödda och det förvärvade. Eller det medfödda och det adaptiva. Eller det specifika och det ospecifika. Eller det naturliga och det anpassade. Letar man efter information på svenska blir det snabbt uppenbart att det finns en viss oenighet om vilket ordpar som ska gälla. Kontentan är dock densamma - vi har ett första försvarsled i form av ett försvar som är medfött, snabbt men ospecialiserat, och ett andra, mer långsamt och nischat försvar som vi övar upp under livet.

Årets pris delades lika mellan de två immunförsvarsdelarna; hälften till Beutler och Hoffmann för att de hittat och beskrivit en nyckelmekanism i aktiveringen av det medfödda immunförsvaret, och hälften till Steinmann för upptäckten av dendritceller, som interagerar med immunförsvarets T-celler och hjälper till att förmedla information mellan det medfödda och det förvärvade immunförsvaret.

Årets medicinpris blev också historiskt eftersom Steinman hann avlida, information som inte nådde Nobelförsamlingen innan de tog sitt beslut - och Nobelpriset får inte ges till forskare som inte längre lever, oavsett hur bra deras forskning är. Dock får det ges till de som hinner avlida mellan tillkännagivandet i oktober och prisutdelningen två månader senare, och det beslutades att Steinman kan få räknas till den kategorin.

Nobelpriset i fysik 2011: till Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess för bortflyende supernovor och universums allt snabbare utvidgning. Perlmutter och Schmidt ledde varsitt forskarlag som mätte hur snabbt supernovor i andra galaxer rör sig bortåt, och Riess var en av medlemmarna i Schmidts grupp. Det finns svenska kopplingar till båda grupperna: Perlmutters grupp inkluderade bland annat Ariel Goobar, som nu forskar vid Albanova, och hans kollega Jesper Sollerman ingick i Schmidts projekt.

Den första nyckelupptäckten, det första beviset för att universum utvidgas snabbare, gjordes så sent som hösten 1997 (man kan se en sida från Adam Riess labbloggbok här). Att universum expanderar var känt sedan tidigare, men det antogs allmänt att utvidgningen skulle gå långsammare och långsammare - i linje med hur vår vardagsintuition för hur explosioner beter sig. Skillnaden mellan intuitionen och hur universum verkligen beter sig orsakas av att universum innehåller mörk energi, till och med domineras av den. Vilket i sin tur öppnar för nya forskningsfrågor, eftersom den mörka energin ännu till stor del är outforskad och oförklarad.

Nobelpriset i kemi 2011: till Dan Shechtman för upptäckten av kvasikristaller, oregelbundna kristaller vars mönster inte upprepar sig. Enligt dåvarande teorier var kvasikristaller omöjliga - ingen trodde på annat än kristaller som upprepade samma mönster med jämna mellanrum - och Shechtman mötte en hel del motstånd innan han lyckades få sin forskning publicerad.

Väl där fanns redan matematiska verktyg för att beskriva kvasikristaller - de hade utvecklats som en följd av matematikers arbete kring tesselering; hur man täcker ytor med geometriska figurer utan att lämna några hål. Matematikern Roger Penrose beskrev bland annat en enkel tesselering med bara två rombliknande figurer. Teoretiskt och världsfrånvänt? Inte då. Mönstret har bland annat använts som prägling på toalettpapper (fast i en form som man får anta var periodisk någonstans, annars hade det blivit väl dyrt att producera). Det tillverkande företaget ansåg att mönstret gjorde pappret fluffigt och starkt utan att underlätta för pappret att knyckla ihop sig (som regelbundna mönster kan göra).

Man kan också göra snygga kviltade täcken med penrosetesseleringar - se bara här och här.

Litteraturpriset och fredspriset tänker jag inte säga så mycket om, eftersom de ligger längre ifrån mina kärnkunskaper. Men jag gillar Tranströmer, både hans bildspråk och det faktum att han hjälpt till att lyfta fram hur mycket avancerad tankeverksamhet som kan pågå bakom den skakiga och språkberövade fasaden hos en "typisk" strokepatient. Och jag tycker att årets fredspristagare verkar vara väl utsedda.

Länkar

Pressrelease om medicinpriset.

Populärvetenskaplig information om fysikpriset (pdf) och kemipriset (pdf).

Oscar Klein-centrets blogginlägg om fysikpriset (via Populär Astronomi), och DN:s artikel om de svenska forskarna kopplade till supernovaprojekten.

Svenska Wikipedia om mörk energi.

Svenska och engelska Wikipedia om Penrosetesseleringar (sv, en).

Krönika i Läkartidningen (2004) om Tranströmer, språk och stroke.

Sommarpratande forskare år 2011

Och plötsligt blev det sommar - min definition av när sommaren börjar är rätt hårt knuten till presentationen av årets sommarvärdar. Och som traditionen bjuder, här är min lista på forskande och/eller forskningsanknutna sommarpratare:

* 6/7: Sylvia Schwaag Serger, disputerad ekonom och internationell chef för Vinnova (Sveriges "innovationsmyndighet"), med en gedigen meritlista.

* 18/7: Anna Kåver, forskande psykolog och psykoterapeut med över 30 års erfarenhet.

*28/7: Claes Hultling, läkare, docent, förlamad och paralympics-seglare, samt engagerad i arbetet för att ge ryggmärgsskadade ett bättre liv.

* 4/8: Owe Wikström, utbildad präst och psykoterapeut samt professor i religionspsykologi.

* 11/8: Barbro Osher, generalkonsul och forskningsmecenat som bland annat bidragit till Karolinska institutets Oshercentrum för integrativ medicin, och som är styrelseordförande för Bernard Osher foundation.

* 16/8: Ann Olivecrona, zoolog som vigt sitt liv åt att arbeta med och för vilda djur i Afrika.

* 21/8: Leif GW Persson, kriminolog och deckarförfattare (jodå, han skriver inte bara deckare, han har författat en hel räcka facklitteratur också)

Allt summerat, sex-sju stycken även i år, liksom förra året och förrförra. Jag börjar undra om det finns en kvot på precis så många? Kvinnorna är i numerärt överläge för första gången sedan jag systematiskt började räkna forskare, och det är väl alltid något...

En kort bokarbetesrapport

Lisa och jag filar frenetiskt på bokmanus för Matmolekyler, som liksom konvergerar asymptotiskt mot allt bättre och färdigare boktexter. Men vi har också hunnit med lite olika sorters kringarbete, som att prata om Myhrvolds mastodontverk Modernist Cuisine med media (eller snarare prata om hypen kring bokverket; vi har naturligtvis beställt en, men som många andra hugade spekulanter inte sett röken av den ännu). Och vi har åkt på NO-biennal och pratat matmolekylära saker med hundratals grundskollärare från hela Sverige.

Viktigaste boknyheten: vi har skaffat boken en egen Facebook-sida, eftersom vi inte vill fylla upp projektbloggen med nyheter om boken. Så den som vill ha koll på föreläsningar, mediaframträdanden och annat sådant kan med fördel gå in och gilla boken på Facebook. (Där finns också länkarna till intervjuerna om Modernist Cuisine)

Ett anslag är inte en muta

Det är nästan givet att om jag hittar ett reportage om forskares finansiering och eventuella särintressen kommer jag inte ta mig till slutet utan att bli förbannad, oavsett vilket fält det gäller. Så även denna gång, när Medierna i P1 granskar kärnkraftsforskare som förekommit i svenska mediers expertreportage den senaste tiden, efter problemen i Japan.

Det är ju bra att vetenskapsjournalistik granskas, men jag retar mig på det schablonartade och enögda perspektivet på extern forskningsfinansiering i Mediernas reportage. Jag har stött på det hyfsat ofta förut, men det här ska ju liksom vara bland det bästa granskande och kritisk journalistik har att erbjuda i Sverige, och då väntar jag mig lite mer genomtänkt substans som faktiskt vågar sig på lite åenaåandrasidan-nyanserande, och lite mindre moralpanik. Det är klart att forskarna är kärnkraftsvänliga, de är ju köpta av industrin hela bunten! hintas tunghänt mellan raderna. Och det är varken första eller tionde gången som det sätts likhetstecken mellan att få forskningspengar från industrin och att inte kunna hålla en egen objektiv åsikt. Tvingande likhetstecken, till och med.

Det samband som Medierna faktiskt ser i sin genomgång är att forskare som får mer pengar från industrin har fått mer tid i media. Suspekt? Inte nödvändigtvis. Ett problem för de vetenskapsjournalister som valt experter? Kanske. Men det är ju inte som att utbudet av totalt industrifrikopplade forskare i Sverige är särskilt stort, särskilt när det gäller ett område som kärnkraft där finansieringen från statliga medel av kända skäl varit rätt mager fram tills väldigt nyligen.

Det jag tycker är trist är att Medierna bortser från minst tre stora faktorer: snöbollseffekten i att vara intervjuad expert - när man väl ställt upp ett par gånger blir man mycket lättare hittad av den som söker experter - och det inflytande tryggheten i en etablerad intervjuvana har på viljan att ställa upp i medierna när det gäller kontroversiella frågor. Och det allmänt försanthållna sambandet att medieexponering ger mer forskningsanslag (vilket ofta i andra sammanhang anförs som orsak till att vara skeptisk till forskare som ställer upp i media: de gör det säkert för de framtida forskningsanslagen!). Kanske är det så enkelt att de intervjuade experterna är vana kommunikatörer, som på grund av sitt deltagande i samhällsdebatten har haft lättare att få externa forskningsanslag?

Många forskningsgruppers finansiering är ett lapptäcke av små till medelstora anslag från diverse olika håll. Det finns sannolikt ytterst få forskare i Sverige som aldrig fått någon typ av externa anslag, och väldigt få tillämpade forskare som inte haft något samarbete med industrin. Vill vi som samhälle hålla oss med den ytliga trygghet som en på pappret totalt alliansfri forskarkår innebär behöver forskningsfinansieringen se helt annorlunda ut än idag. Och samtidigt skulle vi bryta många av de länkar som för kunskap ut från universiteten till det omgivande samhället.

Ett anslag är inte en muta.

Bokarbetet går vidare

Det har blivit tystare både här, på Matmolekyler och på mitt eget Twitterflöde. Summan av skrivandet är dock konstant: just nu jobbar jag och Lisa mycket bakom kulisserna med att skriva de sista saknade bitarna, och med att slutredigera texter och skicka dem till vår redaktör.

Boken planeras finnas på hyllorna i höst. Det är rätt snart...

Norrsken, redux

Jag har sedan länge haft som ett pågående projekt att lyckas se norrsken - det är snyggt, fysiken bakom är cool, och svärmor är ju faktiskt norrskenforskare - men jag har misslyckats nästan helt totalt (med ett ytterst oimponerande undantag i slutet av 2005 där jag fick trösta mig med att blogga om norrskenets fysik). Antingen har det varit mulet när jag varit i norrskenstrakter, eller så har rymdpartiklarna inte samarbetat.

Men nu så - den 30:e december, under besök hos svärmor i Kiruna, fick jag faktiskt så mycket norrsken att jag kunde ta kort på det med vanlig kompaktkamera. Äntligen! Extra kul var det att svärmor samtidigt var uppkopplad mot ALIS-systemet och körde en mätsession på samma norrsken som jag var ute och tittade på.

Försök igen, misslyckas bättre...

Det är lätt att råka underskatta övningens och rutinens betydelse för god kommunikation. Därför är det bra att göra nya saker ibland. Jag var nyss och höll föredrag om Matmolekyler (eller kanske snarare, ett Matmolekyler-relaterat föredrag) för Kemistsamfundets Stockholmskrets, och det var riktigt läskigt. En okänd publik på runt 40 personer, många av dem med fler år i kemistkarriären än vad jag har tillbringat totalt i skolan, och ett ämne som jag aldrig tidigare har hållit föredrag om, ovanpå en stressig arbetsdag som dröjde kvar ...

Kombinationen var faktiskt sådan att jag fick sitta ner för att inte bli distraherad av mina darriga knän, och jag är säker på att föredragets första del inte kommer gå till historien som någon fantastisk uppvisning i talarkonst. Jag tror visserligen inte att det blev direkt dåligt, två olika personer frågade efteråt om jag ger fler föredrag och jag tillbringade minst en kvart med att svara på frågor efteråt, men när det handlar om kommunikation har jag höga krav på mig själv.

Det är nyttigt att känna sig som nybörjare ibland, just för att man blir påmind om hur frustrerande det är. Jag är säker på att nästa föredrag kommer att bli bättre på grund av det, och att jag hur som helst inte kommer vara nöjd då heller.

Försök igen, misslyckas bättre.

Julkalendrar med inslag av vetenskap

Imorgon börjar julkalendrarna! Och då tänker jag inte på TV- eller radiovarianterna, utan på de lite mer nischade entusiastjulkalendrarna.

Lottens fantastiska litterära gissningsjulkalender, till exempel.

Det finns också flera vetenskapligt inriktade julkalendrar. I år tänkte jag slå på stort och försöka följa en hel bunt:

LTHs kemi- och fysikjulkalender, med korta experimentvideor, som jag hann bli tämligen imponerad av förra året (när den flimrade förbi i utkanten av avhandlingsskrivartöcknet), och som Vetenskap & Allmänhets Karin twittrade en länk till tidigare idag. För den som inte kan vänta finns hela 2009 års kalender fortarande ute, dessutom med en lucka nummer NOLL som visar upp rödkålens pH-indikatorförmåga i all sin glans.

Samma andas barn är NO-julkalendern, ett projekt av tre elever på Ållebergsgymnasiet, riktad till 9:eklassare som ska välja gymnasieämne (samma kalender uppmärksammades förra året av TV Skaraborg).

FoF har en 11-årsjubilerande julkalender, också den av gissningstävlingstypen.

Illustrerad vetenskap har en kalender med "fakta om julen", som marknadsförs med att man kommer få veta "hur många barr det är på en julgran"... kanske inte det mest utmanande men jag ger den några dagar.

Gissningsvis finns det fler vetenskapligt färgade julkalendrar därute. Nån som har några bra tips?

Redigerat 5/12: och VoF:s blogg har en julkalender som verkar crowdsourceas via forumet.

Redigerat 2/12 kl 12.57: Susanne i kommentarerna tipsar om Linneas språkblogg-julkalender, med samma för julen passande fras på olika språk varje dag. Smart!

Och VA-Karin påpekar att även NE har en julkalender. Fast jag hittar ingen samlingslänk direkt till den...

Redigerat 1/12 kl 9.40 för att tillägga: den första LTH-länken jag la ut fungerar fortfarande inte, av okänd anledning, men direktlänken till julkalendern gör det, så jag har bytt i texten ovan.

Vetenskapsjournalistikens framtid diskuteras just nu i Trieste...

... och hade jag inte lyckats bli väldigt otajmat sjuk hade jag varit där idag och talat om bloggande.

Workshop-programmet finns här, men framför allt rekommenderar jag workshopens tillhörande blogg där många av talarna (jag med) fått bidra med summerande inlägg om vad de skulle tala om.

---

Today, the future of science journalism is being discussed in Trieste, and if I had not become ill at a very unfortunate time I would have been there today to speak about blogging.

The workshop program is here, but I most of all recommend the workshop's associated blog where many of the speakers (including me) were asked to contribute a summary of what they planned to speak about.

Snöflingor!

En gång för väldigt länge sedan, i den här bloggens barndom (i september 2005), hittade jag (via en lista över populära länkar på BoingBoing i mars år 2003) en fantastisk sida med snöflingor som skapad av en forskare vid Caltech vid namn Kenneth Libbrecht. Inte bara vackra foton, utan också vetenskapliga förklaringar till hur snöflingorna kommer att se ut precis som de gör.

Nu har han fått årets Lennart Nilsson-pris för sina bilder av snöflingor, och på torsdag släpper Posten frimärken baserade på bilderna. Pressreleasen (pdf) säger att Libbrecht är tillgänglig för intervjuer den 31/10-4/1, så förhoppningsvis får vi se lite intervjuer här och var i tidningarna i veckan. Kanske till och med lite snöflingevetenskap...?

Och den här vintern tänker jag frankera all min post med vacker forskning :-)

Nobelpris i kemi 2010 för möjliggörare av komplexa molekylbyggen

Har du haft ont och tagit en värktablett med naproxen nån gång? Då har du redan haft utbyte av årets kemipris.

Kolatomer kan binda till andra atomer på en mängd olika sätt, och generera medelstora till gigantiska komplexa molekyler i miljontals olika varianter. Många viktiga ämnen med diverse tillämpningar inom bland annat medicin är komplexa kolmolekyler som tillverkas naturligt av någon organism - naproxen är bara ett exempel.

Reaktion och precision
Tyvärr är, eller åtminstone var, många av de lovande stora molekylerna hopplöst krångliga att bygga ihop i ett labb, vilket behövs om man ska massproducera dem så de kan användas. Det krävs många steg för att pyssla ihop en stor kolbaserad molekyl. Den Nobelprisbelönade tekniken underlättar sådana molekylbyggen genom att övertala kolatomer att binda till varandra, dessutom på ett sådant sätt att det inte bildas en massa störande, onödiga eller potentiellt farliga biprodukter.

Den populärvetenskapliga informationen - som är så bra att det faktiskt känns lite poänglöst att skriva en bloggpost om det här - uttrycker problemet som "att lura en nöjd atom". Kolet i de små basmolekyler som används i reaktionerna har redan precis lagom med elektroner, och vill varken ha eller ge bort några fler - något som krävs för en reaktion (och en binding) ska kunna uppstå. Ett andra problem är att få just de kolatomer man vill att reagera, och inga andra - nog så trixigt när ens avsedda molekyl innehåller tiotals med kolatomer. Genom att använda palladium som mötesplats för kolatomer som redan är förberedda att vara lite mer reaktionsbenägna får man kolatomer att reagera med varandra, och till stor del är det rätt kolatomer som reagerar.

Heck, Negisi, Suzuki... och Grignard
Pristagarna Richard Heck, Ei-ichi Negishi och Akira Suzuki har alla utvecklat olika varianter av av palladium-kopplad korskoppling: Heck-reaktionen, Negishi-reaktionen och Suzuki-reaktionen, som kan användas parallelt eller var för sig (Heckreaktionen är den som används för storskalig tillverkning av naproxen). De har i sin tur byggt på en metod som kallas Grignards reagens, som Grignard fick Nobelpriset för för nästan 100 år sedan.

Länkar
Nyhetsrelease
Populärvetenskaplig information (pdf)
Avancerad information (engelska, pdf)

Nobelpris i fysik 2010 för tvådimensionella "supermaterialet" grafen

Årets fysikpris, till Andre Geim och Konstantin Novoselov, delas ut för arbete som presenterades för så kort tid som 6 år sedan (i Science, Oktober 2004). Båda kommer från Ryssland men arbetar nu på University of Manchester i Storbritannien.

Grafen, som de båda fått priset för, är ett tvådimensionellt material - en supertunt flak av välordnade kolatomer, enbart någon atom tjockt. Teoretiskt sett ska så tunna material inte vara stabila, utan snarare bryta upp sig och bli håliga. Därför väckte grafen stor uppmärksamhet - och inte blev det sämre av att materialet dessutom är starkt, lätt, böjbart, genomskinligt och kan leda ström. En dröm för tekniska tillämpningar, helt enkelt.

"Ett grafenlager som är tungt som en katts morrhår kan hålla uppe hela kattens vikt" sa en nyss intervjuad forskare i SVTs livesänding (namn?). [korrigerat efter kommentar från mjn - tack!]

För mer detaljer rekommenderas Geims reviewartikel från Science förra året.

En del av den ursprungliga uppmärksamheten kring materialet kom också från den fantastiskt enkla tillverkningsmetoden som Geim och Novoselov kom på: att lägga grafit mellan två lager tejp, dra isär, och upprepa. Så vackert! Materialet har gått som en storm genom fysik- och kemilabb jorden runt, och spås inom ett par år leda till tillämpningar som vanligt folk kan hålla i handen.

Det är roligt med två så unga pristagare. Novoselov är född 1974, och därmed den yngsta pristagaren sedan 1970-talet. Geim är något äldre, född 1958 (vilket fortfarande är ungt i Nobelpriskretsar). Men med tanke på att han fått IgNobelpriset för några år sedan, för att ha leviterat grodor med magnetfält, så kan han definitivt räknas som ung i sinnet. (Tillägg, via @akademiskfrihet: Geim har också författat ett papper - ett seriöst sådant - ihop med sin hamster).

"I am fine, I slept well... I didn't expect the Nobel prize this year", sa Andre Geim kolugnt när han intervjuades i direktsändning, och tillade att han tänker fortsätta arbeta som vanligt. Låt oss hoppas att han får; grafen verkar vara ett fantastiskt material att jobba med...

Länkar
Pressrelease
Populärvetenskaplig beskrivning (pdf)
Avancerad information (engelska, pdf)
Ursprungsartikeln i Science
Geims reviewartikel i Science från 2009

Nobelpris i medicin 2010 till provrörsbefruktningens fader

Nästan 4 miljoner "provrörsbarn" - många av dem idag vuxna människor, som inte hade funnits utan in vitro-fertilisering. Mycket mer konkret kan forskningsnytta knappast bli. IVF-teknikens upphovsman, Robert Edwards, är väl värd sitt Nobelpris i medicin.

Däremot blir det ingen blixtbloggning om det här Nobelpriset för min del, eftersom SvD läckte nyheten (enligt dem dessutom baserat på *flera* källor) redan tidigt imorse. Trist och märkligt förhållningssätt hos de som läckt, tycker jag, oavsett motivation. Ingen kommentar från kommitten ännu, men det ska bli intressant att se om de säger något och i så fall vad.

TILLÄGG 14.10 samma dag: och SvD:s redaktionschef väljer mycket märkligt att klappa sig själv, Atterstam och SvD på axlarna för "scoopet" på sin blogg. Jamen, seriöst - ta äran för en läcka som sannolikt snarare beror på interna KI-stridigheter, och dessutom hinta att det/Inger Atterstam därmed är värt Stora Journalistpriset? (jag håller med om att Atterstam är duktig och förtjänar priser i andra sammanhang, men knappast för just detta)

TILLÄGG 17.52 dagen därpå: det slog mig att jag kanske ska påpeka att jag formellt sett är anställd av KI, med en chef som också är med i kommitten. Jag tror inte det påverkar min inställning till läckandet - det är trist oavsett - men jag vill inte att nån ska tro att jag försöker smyga med det...

Länkar
Pressrelease
Mer avancerad information (engelska, pdf)
Engelska wikipedia om IVF
Ursprungsartikeln i The Lancet

Nobelprisgissningar 2010: magkänsla, citationsanalys och 'prediction markets'

Idag är dagen innan det första Nobelpriset för 2010 tillkännages, och därmed en av de sista dagarna att spekulera i möjliga pristagare (om inte annat för att eventuella senare gissningar lär drunkna i mediebruset kring de faktiskt utdelade prisen, om man nu inte begränsar sitt intresse och fokus till enbart ett av priserna och låtsas att de övriga kategorierna inte existerar).

Mediegissningar kring de naturvetenskapliga priserna är numer ganska vanliga.

Svenska gissningar
DN:s Karin Bojs har som vanligt publicerat sina bästa gissningar i sin söndagskrönika (som dessutom även trycks på engelska). Förra året fick hon också utrymme att berätta lite mer om hur hon gör för att vaska fram sina toppkandidater - bland annat genom att se på citeringar, andra prestigefyllda pris (som Laskerpriset), och på vem som blivit inbjuden till Nobelsymposier. Sannolikt gör de flesta på liknande sätt, viktat med en rejäl portion magkänsla för vad som just nu verkar vara den bästa kombinationen av banbrytande men väldokumenterad forskning med stor samhällsnytta.

Vetenskapsradions reportrar gissade medicin-, fysik- och kemipris i fredags i direktsändning från Nobelmuseet. Jan-Olov Johansson, som i tio år var redaktionschef på Vetenskapsradion, har både bloggat en fascinerande liten historik över Nobelgissandet i Sverige och ett inlägg med förutsägelser kring Nobelpriset i medicin eller fysiologi, som tillkännages imorgon. Också SVT:s Vetandets värld gissar: Medicinreporter Malin Askewall listar tänkbara medicinpriskandidater, Jens Ergon försöker hitta möjliga fysikpristagare, och Ulrika Engström spår kemipristagare.

Internationella gissningar
Internationellt sett är Thomson Reuters och en eller flera vadslagningsfirmor de stora aktörerna (mätt i hur mågna som refererar till dem). Thomson Reuters sitter på en gigantisk hög med (proprietära) data för hur forskare hänvisar till andras forskning, och utnämner numer sina kandidater till "Thomson Reuters Citation Laureates". De listar förutom de naturvetenskapliga priserna även ekonomipristagare, och brukar enligt sin lista på träffar få rätt på en eller ett par pristagare per år - dock ibland med rätt stora tidsförskjutningar (Luc Montagnier, som fick medicinpriset 2008, förutsades som mottagare 1989 - man får vara ganska generös i sina marginaler om man som TR kallar det för en korrekt förutsägelse).

Vadslagning och andra "marknadsbaserade" förutsägelser av Nobelpristagare har visat sig fungera ganska dåligt - kanske för att hemliga kommittebeslut inte riktigt är den typ av företeelser som lämpar sig för sådana system, och för att det finns så många möjliga pristagare (men se även Christians kommentar nedan). Jag rekommenderar den här diskussionstråden om ekonomipriset och prediction markets (från en av Reuters bloggar). I år verkar vadslagningsfirman Ladbrokes enbart lista litteraturpristagare (med Tomas Tranströmer och Haruki Murakami i topp), medan en annan onlinefirma, Paddypower, har vadslagning om fredsprisvinnare (med Liu Xiaobo i topp). Harvards Department of Economics har vad de själva kallar "the world’s most accurate prediction market", The Nobel Memorial Prize in Economics Pool, som öppen för alla ekonomer - resultaten tillkännages dagen innan priset, söndag den 10:e oktober.

Klart är att det finns många möjliga pristagare, och stor chans att pricka fel. Att följa Nobels originalinstruktioner om att belöna den bästa forskningen under det gångna året har länge varit omöjligt - idag finns så mycket forskning och forskare i olika subfält, och så många spår att följa, att åtminstone något decenniums efterföljande forskning först måste få utvisa vad som är mest banbrytande och användbart, och vilka teorier som verkligen stämmer. Det finns ett intressant papper på arXiv som visar att det blivit allt svårare att förutsäga kemi- och fysikpristagare baserat på bibliometriska data, eftersom forskningsfälten vuxit och fragmenterats - det är helt enkelt för många träd för att skogen ska synas.

Hur som helst, en av årets nyheter är att man kan se en livesändning av tillkännagivandena av Nobelprisen, och man kan skaffa en liten widget som man kan bädda in på sin egen sida. Detta måste självklart testas... se nedan!

Nobelpristillkännagivandewidget [lär kräva Flash 10]