Nu har jag gästbloggat fyra månader för VR:s Tidningen Curie. Det blev lite blandat: om neurovetenskapens dataexplosion; problemet med att data bakom forskningspublikationer är svåra att komma åt; min organisations äventyr inom Google Summer of Code; och behovet av fler pusselbitar inom utbildningen av framtidens neuroforskare. Samt ett par mer allmänna inlägg med sommartema - om den akademiska världens något speciella inställning till semester, och min hobby att räkna antalet forskare bland årets sommarpratare.
Jag lärde mig också att jag uppenbarligen är hårdkodat inkapabel till att formulera ett blogginlägg som trivs på upp till 2500 tecken; mina röda trådar och ramberättelser vill liksom slingra ut sig på minst 4000 tecken varje gång. Men som tur är är jag också numer rätt bra på att korta av och stryka irrelevanta darlings...
Och nu då? Jag har lovat skepchick.se ett gästblogginlägg, och sedan ska det förhoppningsvis bli åtminstone krypfart på bloggandet här igen.
fredag, september 26, 2014
tisdag, juni 03, 2014
Sommarpratande forskare 2014
Jag blev så lycklig när jag såg på Twitter att någon mer än jag räknar antalet forskare/forskningsanknutna bland sommarpratarna, så fort listan blir publik. Förra året var det så få - inte ens med generösa mått var de fler än tre - att jag inte kände mig taggad att summera på bloggen, men i år återupplivar jag traditionen. Här är 2014 års forskare och forskningsanknutna sommarpratare:
*25/6 Antje Jackelén, professor i teologi och biskop i Lunds stift, kommer bli Sveriges första kvinnliga ärkebiskop mindre än två veckor innan programmet sänds
* 27/6 Simon Kyaga, överläkare i psykiatri och forskare med en färsk doktorsexamen från KI i mars i år.
*30/6 Anders Bárány, fysiker och medlem av den KVA-kommittee som utser Nobelpristagare i kemi och fysik
* 15/7 Marianne Bernadotte, forskningsfilantrop inom barnögonsjukdomar och dyslexi
* 8/8 Bi Puranen, samhällsforskare och generalsekreterare för World Values Survey
* 11/8 Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi och överläkare. Publicerade en synnerligen omtalad artikel i Nature om diskriminering av kvinnor i forskarvärlden
* 14/8 Svante Pääbo, världskänd paleogenetiker som bland annat analyserar neandertal-DNA
Roligt också att lyssnarnas sommarvärd detta år är en biolog, Sebastian Kirppu (16/7). Jag ser också fram emot författaren och läkaren Bea Uusma (3/8), som har ägnat år åt att gräva i Andréexpeditionens vedermödor (hade säkert kunnat bli en avhandling). Och missa inte heller Jesper Rönndahl (5/8), som är en av två programledare i P3:s genialiska humor- och vetenskapsmagasin Institutet.
*25/6 Antje Jackelén, professor i teologi och biskop i Lunds stift, kommer bli Sveriges första kvinnliga ärkebiskop mindre än två veckor innan programmet sänds
* 27/6 Simon Kyaga, överläkare i psykiatri och forskare med en färsk doktorsexamen från KI i mars i år.
*30/6 Anders Bárány, fysiker och medlem av den KVA-kommittee som utser Nobelpristagare i kemi och fysik
* 15/7 Marianne Bernadotte, forskningsfilantrop inom barnögonsjukdomar och dyslexi
* 8/8 Bi Puranen, samhällsforskare och generalsekreterare för World Values Survey
* 11/8 Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi och överläkare. Publicerade en synnerligen omtalad artikel i Nature om diskriminering av kvinnor i forskarvärlden
* 14/8 Svante Pääbo, världskänd paleogenetiker som bland annat analyserar neandertal-DNA
Roligt också att lyssnarnas sommarvärd detta år är en biolog, Sebastian Kirppu (16/7). Jag ser också fram emot författaren och läkaren Bea Uusma (3/8), som har ägnat år åt att gräva i Andréexpeditionens vedermödor (hade säkert kunnat bli en avhandling). Och missa inte heller Jesper Rönndahl (5/8), som är en av två programledare i P3:s genialiska humor- och vetenskapsmagasin Institutet.
tisdag, maj 13, 2014
Jag gästbloggar hos VR:s Tidningen Curie!
Under ett par månader framåt kommer jag gästblogga hos VR:s Tidningen Curie. Jättekul! Det blir forskningsrelaterat, antagligen med fokus på sånt jag nuförtiden jobbar med: hjärnforskningens förutsättningar, dataexplosionen, infrastruktur, forskares villkor...
Första posten kom upp idag och handlar om dataexplosionen och behoven inom hjärnforskningen, det vill säga orsaken till att organisationen jag jobbar på grundades: Mänsklighetens nästa månfärd går inåt. Det finns också en kort intervju med mig där jag presenterar mig lite närmare.
Första posten kom upp idag och handlar om dataexplosionen och behoven inom hjärnforskningen, det vill säga orsaken till att organisationen jag jobbar på grundades: Mänsklighetens nästa månfärd går inåt. Det finns också en kort intervju med mig där jag presenterar mig lite närmare.
söndag, oktober 27, 2013
Kalibrera ugnen med att smälta socker
Så jag fick ett anfall av hybris, och registrerade mig för en onlinekurs i matvetenskap med rätt tung tonvikt på det naturvetenskapliga: Harvards onlinekurs "Science & Cooking: From Haute Cuisine to Soft Matter Science". Kombinerat med en vabb-tät första dagishöst för två barn är det naturligtvis ren hybris, men jag har iallafall tagit mig så långt som till första labben: att kalibrera hemmaugnen genom att smälta socker. Börja på 175 grader, lägg en liten mängd socker på lämpligt ugnssäkert underlag och vänta 15 minuter. Det borde smälta vid 186 grader. Har det inte smält, höj 5 grader och upprepa försöket. Resultatet? Mitt ugnsvred ljuger på cirka tio grader; allt blir lite för varmt. Sockret smälte snällt redan vid "175 grader".
Enkelt, och rätt vackert. Plus att det var evigheter sedan jag gjorde praktiska experiment och satt och räknade på molariteter (första veckans föreläsningars och övningar tyngdpunkt), och det är väldigt kul. Särskilt som konverteraren/faktasökverktyget Wolfram Alpha kan sköta en del av grovjobbet...
Enkelt, och rätt vackert. Plus att det var evigheter sedan jag gjorde praktiska experiment och satt och räknade på molariteter (första veckans föreläsningars och övningar tyngdpunkt), och det är väldigt kul. Särskilt som konverteraren/faktasökverktyget Wolfram Alpha kan sköta en del av grovjobbet...
tisdag, april 30, 2013
ESA söker en äventyrlig & ansvarsfull läkare för ett år i tillvarons marginal
Antarktis. Så pass avlägset - nio månader av tolv kan man varken resa dit eller därifrån, nödläge eller ej - att det lika gärna kunde ligga på månen. Eller som ESA (European Space Agency) kanske oavsiktligt poetiskt dubbeltydigt kallar Antarktis: white space, den vita rymden eller tillvarons marginal. Varje år rekryterar ESA en läkare som lever ett år med forskningsbasen Concordias övriga bemanning på upp till sexton personer, för att observera och ansvara för fysiologiska och psykologiska experiment. Isolering, begränsad rörelsefrihet och handlingsfrihet, ändliga resurser och en fantastisk men ofta livsfarlig miljö bidrar alla till en upplevelse som antagligen är så nära ett rymduppdrag man kan komma utan att lämna jorden bakom sig.
Själv har jag varken rätt utbildning eller en passande familjesituation. Men kanske finns det någon i läsekretsen som vill fundera lite på att ge sig iväg på äventyr?
(Bild av Dave Pape baserat på NASAs Blue Marble-set, via Wikimedia Commons)
Länkar
"Doctor needed for mission to white space" - ESA:s utlysning
Mer detaljer om uppdraget och om Concordiabasen (pdf)
fredag, april 12, 2013
Genomskinliga hjärnor!
Länkar
Video från Natures kanal på YouTube
Artikel (Nature, 10/4): "Structural and molecular interrogation of intact biological systems", Chung et al, doi:10.1038/nature12107
måndag, april 08, 2013
Rött kött ökar risk för åderförfettning, främst hos köttälskare
Att äta kött och mejerivaror kan vara mer onyttigt för den som gör det ofta, enligt ny forskning. En färsk studie i Nature Medicine visar att köttätare har en bakterieflora som är bättre på att omvandla L-karnitin, som finns i rött kött och mejerivaror, till ett ämne som främjar kolesterolbeläggningar i blodådror.
När det gäller magens bakterieflora är mycket ännu okänt, men antagligen passar devisen "du är vad du äter" ganska bra. Den som äter mycket kött kommer med tiden samla på sig bakterier som är bra på att bryta ner kött, och vice versa, eftersom de gynnas gentemot bakterier som hellre bryter ner något annat. Men att bakterierna är bra på att bryta ner något innebär inte nödvändigtvis att slutresultatet är hälsosamt, och den här studien är ett bra exempel på just det.
I studien fick köttätare, vegetarianer och veganer äta L-karnitin, ett ämne som finns i kött och mejeriprodukter och även säljs som kosttillskott. L-karnitin omvandlas till trimetylamin-N-oxid (TMAO) av bakterier i magen, men omvandlingen är olika effektiv beroende på bakterieflora. Köttätarna fick mycket riktigt betydligt högre halter av TMAO i blodet jämfört med vegetarianer och veganer, trots att alla fick samma dos L-karnitin. När försökspersonerna ätit en veckolång dos av bredspektrumantibiotika, som minskade mängden bakterier i magfloran, upprepades testet och då hade halterna av TMAO sjunkit dramatiskt, framför allt hos köttätarna. Efter en period på några veckor när försökspersonernas magflora fick återhämta sig upprepades testet en tredje gång, med väsentligen samma resultat som första gången.
TMAO saktar ner bortresningen av kolesterolbeläggning i blodkärl, och bidrar därmed till åderförfettning (eller som det ibland fortfarande kallas, "åderförkalkning"). Därmed ökar risken för otrevligheter som hjärtinfarkt och stroke.
Resultaten kompletteras också av flera andra delar av samma studie. Dels undersökte forskarna blodhalterna av L-karnitin hos 2600 patienter som var inne för frivillig hjärthälsokontroll. Enbart mängden L-karnitin hade ingen synbar påverkan på hjärthälsan, men de som samtidigt hade höga halter av TMAO i blodet hade också sämre hjärthälsa.De konstaterade också att möss som fick L-karnitin i kosten fick dubblad risk för åderförfettning, men bara om de hade fått behålla sin vanliga bakterieflora. Fick de samtidigt antibiotika som höll bakteriefloran nere tålde de L-karnitin mycket bättre; mängden producerat TMAO sjönk drastiskt.
Varför är det här intressant?
Traditionella kost- och hälsoeffektstudier lider ofta av en brist på konkreta förklaringar. Att ett stort intag av födoämne A leder till X% större risk för hjärtinfarkt eller cancer är visserligen bra att veta, men genomslaget av den nyvunna kunskapen blir ofta sisådär när man inte samtidigt kan förklara varför, när uppföljande studier eller fruktlöst sökande efter en gen som gör skillnad kanske visar andra resultat, och de okända faktorerna hopar sig. Därför är det roligt att se att det börjar dyka upp studier som denna, där hälsoeffekter kan kopplas till bakterieflora i matsmältningssystemet - att en av de okända faktorerna börjar bli mindre okänd. (Samma forskningsgrupp har tidigare publicerat en studie om magflora och fosfatidylkolin, som går att läsa gratis här.)
Ska man sluta äta kött nu?
Mnja. Man ska inte glömma att det här bara är en av många olika faktorer i kopplingen mellan rött kött och hälsorisker. Men man ska kanske tänka till lite, och äta kött mindre ofta, särskilt om man har andra riskfaktorer för dålig hjärt- och kärlhälsa. Framför allt ska man nog vara kritisk till innehållet i sportdrycker och kosttillskott, som kan innehålla stora doser L-karnitin. Den här sportdrycken innehåller till exempel 1000 mg L-karnitin, vilket är mer än dubbelt så mycket som den största dosen som gavs till någon av försökspersonerna - de fick en tablett motsvarande 250 mg, och artikeln nämner även att 226 gram kött (en "8 ounce steak") motsvarar 180 mg L-karnitin. Det här "kosttillskottet" med L-karnitin och vitamin B6 ger hela 3000 mg L-karnitin per dag, varje dag, om man följer de rekommenderade doserna.
Redigerat (20:23) för att tillägga: Sveriges Radio verkar ha rapporterat vettigt om studien. SvDs återgivande av TT är däremot rätt kryptiskt och lider dessutom av rubriken "Kemiskt ämne gör rött kött farligt".
Referenser
Artikeln (7/4, Nature Medicine AOP): Intestinal microbiota metabolism of l-carnitine, a nutrient in red meat, promotes atherosclerosis
Nyhetsrelease (7/4, via Eurekalert): Cleveland Clinic researchers discover new link between heart disease and red meat
Nature News (7/4): Red meat + wrong bacteria = bad news for hearts
Hazen Lab
När det gäller magens bakterieflora är mycket ännu okänt, men antagligen passar devisen "du är vad du äter" ganska bra. Den som äter mycket kött kommer med tiden samla på sig bakterier som är bra på att bryta ner kött, och vice versa, eftersom de gynnas gentemot bakterier som hellre bryter ner något annat. Men att bakterierna är bra på att bryta ner något innebär inte nödvändigtvis att slutresultatet är hälsosamt, och den här studien är ett bra exempel på just det.
I studien fick köttätare, vegetarianer och veganer äta L-karnitin, ett ämne som finns i kött och mejeriprodukter och även säljs som kosttillskott. L-karnitin omvandlas till trimetylamin-N-oxid (TMAO) av bakterier i magen, men omvandlingen är olika effektiv beroende på bakterieflora. Köttätarna fick mycket riktigt betydligt högre halter av TMAO i blodet jämfört med vegetarianer och veganer, trots att alla fick samma dos L-karnitin. När försökspersonerna ätit en veckolång dos av bredspektrumantibiotika, som minskade mängden bakterier i magfloran, upprepades testet och då hade halterna av TMAO sjunkit dramatiskt, framför allt hos köttätarna. Efter en period på några veckor när försökspersonernas magflora fick återhämta sig upprepades testet en tredje gång, med väsentligen samma resultat som första gången.
TMAO saktar ner bortresningen av kolesterolbeläggning i blodkärl, och bidrar därmed till åderförfettning (eller som det ibland fortfarande kallas, "åderförkalkning"). Därmed ökar risken för otrevligheter som hjärtinfarkt och stroke.
Resultaten kompletteras också av flera andra delar av samma studie. Dels undersökte forskarna blodhalterna av L-karnitin hos 2600 patienter som var inne för frivillig hjärthälsokontroll. Enbart mängden L-karnitin hade ingen synbar påverkan på hjärthälsan, men de som samtidigt hade höga halter av TMAO i blodet hade också sämre hjärthälsa.De konstaterade också att möss som fick L-karnitin i kosten fick dubblad risk för åderförfettning, men bara om de hade fått behålla sin vanliga bakterieflora. Fick de samtidigt antibiotika som höll bakteriefloran nere tålde de L-karnitin mycket bättre; mängden producerat TMAO sjönk drastiskt.
Varför är det här intressant?
Traditionella kost- och hälsoeffektstudier lider ofta av en brist på konkreta förklaringar. Att ett stort intag av födoämne A leder till X% större risk för hjärtinfarkt eller cancer är visserligen bra att veta, men genomslaget av den nyvunna kunskapen blir ofta sisådär när man inte samtidigt kan förklara varför, när uppföljande studier eller fruktlöst sökande efter en gen som gör skillnad kanske visar andra resultat, och de okända faktorerna hopar sig. Därför är det roligt att se att det börjar dyka upp studier som denna, där hälsoeffekter kan kopplas till bakterieflora i matsmältningssystemet - att en av de okända faktorerna börjar bli mindre okänd. (Samma forskningsgrupp har tidigare publicerat en studie om magflora och fosfatidylkolin, som går att läsa gratis här.)
Ska man sluta äta kött nu?
Mnja. Man ska inte glömma att det här bara är en av många olika faktorer i kopplingen mellan rött kött och hälsorisker. Men man ska kanske tänka till lite, och äta kött mindre ofta, särskilt om man har andra riskfaktorer för dålig hjärt- och kärlhälsa. Framför allt ska man nog vara kritisk till innehållet i sportdrycker och kosttillskott, som kan innehålla stora doser L-karnitin. Den här sportdrycken innehåller till exempel 1000 mg L-karnitin, vilket är mer än dubbelt så mycket som den största dosen som gavs till någon av försökspersonerna - de fick en tablett motsvarande 250 mg, och artikeln nämner även att 226 gram kött (en "8 ounce steak") motsvarar 180 mg L-karnitin. Det här "kosttillskottet" med L-karnitin och vitamin B6 ger hela 3000 mg L-karnitin per dag, varje dag, om man följer de rekommenderade doserna.
Redigerat (20:23) för att tillägga: Sveriges Radio verkar ha rapporterat vettigt om studien. SvDs återgivande av TT är däremot rätt kryptiskt och lider dessutom av rubriken "Kemiskt ämne gör rött kött farligt".
Referenser
Artikeln (7/4, Nature Medicine AOP): Intestinal microbiota metabolism of l-carnitine, a nutrient in red meat, promotes atherosclerosis
Nyhetsrelease (7/4, via Eurekalert): Cleveland Clinic researchers discover new link between heart disease and red meat
Nature News (7/4): Red meat + wrong bacteria = bad news for hearts
Hazen Lab
söndag, april 07, 2013
Bloggen återuppstår från de döda. Litegrann.
Jag trodde att jag skulle få lite tid - och fria händer - över att blogga när jag var föräldraledig. Bara tvillingarna blev lite större. Det var uppenbarligen väl optimistiskt... Nå, nu har jag överlevt min första vecka tillbaka på jobbet, så nu tänkte jag göra ett nytt försök att sparka igång bloggen.
tisdag, oktober 09, 2012
'Bloggrullen är död', eller 'länge leve bloggrullen'?
Jag har rensat och uppdaterat länklistan med svenska bloggar (och liknande; fast det blev nästan bara bloggar kvar). Den var sorgligt inaktuell, med ett gäng trasiga länkar, ett gäng länkar till bloggar som inte längre är aktiva, och några länkar som behövde uppdateras. Det märks att jag inte ägnat den någon större uppmärksamhet under mitt nästan-uppehåll i bloggandet. En motsvarande, minst lika nödvändig uppdatering av den engelska länklistan är på gång.
Jag funderade lite, under rensandets gång, på om blogrullen delvis har spelat ut sin roll; hur många besöker en faktisk blogghemsida nu för tiden, jämfört med att hålla sig uppdaterad via RSS (där bloggrullen inte alls syns) eller klicka på strölänkar till enskilda inlägg via till exempel Twitter och Facebook (där fokus ligger på den enskilda texten)? Eller innebär utspriddheten tvärtom att blogrullen som vidare guide gör mer nytta nu än förr? Oavsett vill jag gärna bidra med lite länkkärlek till de aktiva svenska vetenskapsbloggar(e) som finns därute. Det verkar inte som om vi blivit många fler sedan 2009/2010 när jag senast rensade och uppdaterade i listan. Möjligen finns det fler professionella bloggar - jag menar sådana som forskning.se:s redaktionsblogg och VR:s ämnesbloggar, där den som skriver representerar en organisation och gör det som en definierad del av sitt jobb - men mängden personer med tid, kunskap och intresse nog att blogga på svenska om vetenskap verkar alltjämt vara rätt liten. Tyvärr.
Den engelska länklistan kommer däremot bli en rejäl utmaning. Efter att Seed Medias dominerande vetenskapsbloggportal Scienceblogs halvt imploderade under senare delen av 2010, i svallvågorna efter "PepsiGate", uppstod ju en bunt nya nätverk och konstellationer som jag tycker vitaliserade stora delar av den engelska vetenskapliga bloggosfären. Där är snarare utmaningen att hitta rätt urval bloggar att lägga sin begränsade lästid (och sitt länkutrymme) på. Fast det är ett lyxproblem.
Med det sagt: bloggtips mottas tacksamt! Svenska såväl som engelska. Lämna gärna en länk i kommentarerna.
Jag funderade lite, under rensandets gång, på om blogrullen delvis har spelat ut sin roll; hur många besöker en faktisk blogghemsida nu för tiden, jämfört med att hålla sig uppdaterad via RSS (där bloggrullen inte alls syns) eller klicka på strölänkar till enskilda inlägg via till exempel Twitter och Facebook (där fokus ligger på den enskilda texten)? Eller innebär utspriddheten tvärtom att blogrullen som vidare guide gör mer nytta nu än förr? Oavsett vill jag gärna bidra med lite länkkärlek till de aktiva svenska vetenskapsbloggar(e) som finns därute. Det verkar inte som om vi blivit många fler sedan 2009/2010 när jag senast rensade och uppdaterade i listan. Möjligen finns det fler professionella bloggar - jag menar sådana som forskning.se:s redaktionsblogg och VR:s ämnesbloggar, där den som skriver representerar en organisation och gör det som en definierad del av sitt jobb - men mängden personer med tid, kunskap och intresse nog att blogga på svenska om vetenskap verkar alltjämt vara rätt liten. Tyvärr.
Den engelska länklistan kommer däremot bli en rejäl utmaning. Efter att Seed Medias dominerande vetenskapsbloggportal Scienceblogs halvt imploderade under senare delen av 2010, i svallvågorna efter "PepsiGate", uppstod ju en bunt nya nätverk och konstellationer som jag tycker vitaliserade stora delar av den engelska vetenskapliga bloggosfären. Där är snarare utmaningen att hitta rätt urval bloggar att lägga sin begränsade lästid (och sitt länkutrymme) på. Fast det är ett lyxproblem.
Med det sagt: bloggtips mottas tacksamt! Svenska såväl som engelska. Lämna gärna en länk i kommentarerna.
lördag, september 15, 2012
Tvillingar #4: för tidig födsel
Det här är det fjärde inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Väntar man tvillingar, särskilt monochoriotiska tvillingar som delar moderkaka, är ens omedelbara framtid inte särskilt planeringsbar. Man får vackert acceptera att förlossningen i princip när som helst efter vecka 25 kan behöva sättas igång i förtid på grund av komplikationer som tvillingtransfusion eller tillväxthämning, eller allvarligare fall av havandeskapsförgiftning (för vilket risken ökar när man bär på mer än ett foster). Det är till och med så att tvillingar av hävd anses fullgångna vid vecka 38, två veckor innan enlingar, vilket innebär att man ofta inte får gå längre utan att bli igångsatt eller snittad. Exakt vilken födselvecka som utgör den optimala kompromissen - mellan att inte ta onödiga risker med barnens hälsa genom att låta dem stanna i livmodern "för länge" och att låta dem växa till sig och utvecklas så länge som möjligt - är föremål för löpande forskning och utvärdering.
Tvillingar kan också komma alldeles för tidigt helt spontant - prematur födsel är en av de vanligaste komplikationerna i en tvillinggraviditet och nog det som det är mest realistiskt att vara nervös för. Upp till 60% av alla tvillingar föds prematurt (före vecka 37), och de kan komma månader i förväg. De tidigaste tvillingfödslar jag känner till (där båda barnen överlevt) har skett i graviditetsvecka 25, femton veckor eller över tre månader för tidigt. Att vara beredd på vad som helst från vecka 25 och att bekanta sig med prematurvården i förväg är också vanliga råd man får, bland annat från Svenska Tvillingklubben, som är bra på direkt och oinlindad information till blivande tvillingföräldrar.
Med riktigt små och tidigt födda barn får man räkna med en lång och krånglig vårdtillvaro på neonatalavdelning, och stor risk för komplikationer. Tidningen Ingenjören hade en riktigt bra artikel i våras om en familj där tvillingarna fötts i vecka 27, och om de medicintekniska lösningar som krävdes för att hålla barnen vid liv och vårda dem till en normal vikt.
Länkar
Ananth et al. Epidemiology of twinning in developed countries. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):156-61.
Lee. Delivery of twins. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):195-200.
Svenska Tvillingklubben
Ingenjören nr 2/2012, s 30-44: Ingen överlever utan tekniken.
Väntar man tvillingar, särskilt monochoriotiska tvillingar som delar moderkaka, är ens omedelbara framtid inte särskilt planeringsbar. Man får vackert acceptera att förlossningen i princip när som helst efter vecka 25 kan behöva sättas igång i förtid på grund av komplikationer som tvillingtransfusion eller tillväxthämning, eller allvarligare fall av havandeskapsförgiftning (för vilket risken ökar när man bär på mer än ett foster). Det är till och med så att tvillingar av hävd anses fullgångna vid vecka 38, två veckor innan enlingar, vilket innebär att man ofta inte får gå längre utan att bli igångsatt eller snittad. Exakt vilken födselvecka som utgör den optimala kompromissen - mellan att inte ta onödiga risker med barnens hälsa genom att låta dem stanna i livmodern "för länge" och att låta dem växa till sig och utvecklas så länge som möjligt - är föremål för löpande forskning och utvärdering.
Tvillingar kan också komma alldeles för tidigt helt spontant - prematur födsel är en av de vanligaste komplikationerna i en tvillinggraviditet och nog det som det är mest realistiskt att vara nervös för. Upp till 60% av alla tvillingar föds prematurt (före vecka 37), och de kan komma månader i förväg. De tidigaste tvillingfödslar jag känner till (där båda barnen överlevt) har skett i graviditetsvecka 25, femton veckor eller över tre månader för tidigt. Att vara beredd på vad som helst från vecka 25 och att bekanta sig med prematurvården i förväg är också vanliga råd man får, bland annat från Svenska Tvillingklubben, som är bra på direkt och oinlindad information till blivande tvillingföräldrar.
Med riktigt små och tidigt födda barn får man räkna med en lång och krånglig vårdtillvaro på neonatalavdelning, och stor risk för komplikationer. Tidningen Ingenjören hade en riktigt bra artikel i våras om en familj där tvillingarna fötts i vecka 27, och om de medicintekniska lösningar som krävdes för att hålla barnen vid liv och vårda dem till en normal vikt.
Länkar
Ananth et al. Epidemiology of twinning in developed countries. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):156-61.
Lee. Delivery of twins. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):195-200.
Svenska Tvillingklubben
Ingenjören nr 2/2012, s 30-44: Ingen överlever utan tekniken.
torsdag, september 06, 2012
Tvillingar #3: Tillväxthämning och låg födelsevikt
Det här är det tredje inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Klarar man sig ifrån det hotande stressmomentet tvillingtransfusion finns mycket annat att oroa sig för när man är gravid med monochoriotiska tvillingar (tvillingar som delar moderkaka). Bland annat att delad moderkaka ökar risken för otillräcklig blod/näringstillförsel till ett eller båda fostren. Det gäller att moderkakan orkar hela graviditeten ut, vilket inte är säkert med tanke på den ökade belastningen, och att man helt enkelt har tur när navelsträngarna placerar sig så att båda barnen får en rimlig andel av moderkakan.
Tillväxthämning och ultraljudskontroller
Många tvillingar som delar moderkaka blir tillväxthämmade, det vill säga att vikten hos ett eller båda av fostren ligger under normalvikten för graviditetens längd (selektiv respektive icke-selektiv tillväxthämning). Det är vanligt i sådana fall att följa upp tillväxten med regelbundna ultraljud, som görs upp till varannan vecka under graviditeten. Oftare än så är det ingen större idé att mäta, för felmarginalerna är rätt stora. Efter mätningen vägs fostrets mått ihop till en skattning av fostrets vikt, precis som vid standardultraljudet (åtminstone i vårt fall togs mått på huvudets och bukens storlek samt lårbenets längd, vilket jag tror är standard). Serien av mätningar jämförs med en standardiserad tillväxtkurva, och så får man en ungefärlig idé om hur tillväxthämmat barnet är och - än viktigare - om hämningen blir värre över tiden.
Små och olika tunga tvillingar
Måttlig tillväxthämning verkar ses som normalt för tvillingar eftersom det är så vanligt, och även tillväxthämmade tvillingar verkar kunna klara sig bra efter födseln (när hämningen inte beror på tvillingtransfusion). Åtminstone under min graviditet fick jag och min man väldigt glidande besked om var gränsen för "måttlig" tillväxthämning egentligen går (enligt den här artikeln i Läkartidningen går gränsen vid -22% eller två standardavvikelser under normalvikt). Klart var att vi låg i underkant, framför allt för ena barnet, och vi fick därför göra extra många "flödeskontroller": ultraljudsundersökningar av blodflödet i navelsträngarna för att kontrollera att barnens långsammare tillväxt inte beror på att de får för lite blodtillförsel. Det blev rätt många sådana; de sista veckorna gjorde vi flödeskontroller ungefär var tredje dag.
Tillväxthämning där barnen ändå har OK flöden verkar i allmänhet ha en god prognos, men börjar flödena svikta kan det bli komplicerat - det finns inte så mycket att göra förutom att förlösa barnen eller avvakta (under tät övervakning). Ibland blir tillväxthämningen hos minst ett av tvillingfostren så allvarlig, eller minst ett flöde så försämrat, att man avbryter graviditeten i förväg med en tidig förlossning (ofta via kejsarsnitt). Helt enkelt för att barnen bedöms klara sig bättre utanför livmodern än inuti. Eftersom tvillingfoster ofta är olika stora - ibland rejält olika - kan man vid en sådan bedömning hamna i situationer där man behöver väga det mindre barnets väl mot det större barnets. Det slapp vi också i slutänden, men våra barn föddes små och det fanns flera tillfällen under våren när läkarna försiktigt beredde oss på att det kunde bli aktuellt med en betydligt tidigare, igångsatt födsel. De sista månaderna levde vi beredda med BB-väskan packad, och sista månaden var väskan med på varje undersökning.
Cardiotocografi (CTG)
Vi fick, som alla andra blivande tvillingföräldrar, också göra en mängd cardiotocografi-kontroller (CTG) hos specialistmödravården. Minst en per ultraljudsmätning. Ett CTG går till så att man registrerar barnets/barnens puls under ungefär en halvtimme, och resultatet blir en kurva som lite förenklat uttryckt visar om barnen har normal hjärtaktivitet (= mår bra, så gott man kan se). Det är samma typ av CTG-utrustning som används för övervakning under en förlossning, fast med tvillingar krävs en "mikrofon" (givare) till eftersom man gör en mätning per barn.
Det har sina utmaningar att göra CTG på tvillingar: först ska man hitta bra ställen på gravidmagen att spänna fast varje givare på, och sedan ska de små barnen ligga stilla nog att de inte försvinner ur upptagningsområdet men inte stilla nog att deras puls varierar för lite (läs: sover). Dessutom ska de båda hinna med att ha några aktivitetstoppar. (Mer om de olika kriterierna och hur man tyder ett CTG). Utan ett bedömbart och godkänt resultat blir man normalt sett inte ivägsläppt hem, av goda skäl. Man får försöka igen tills kurvan har tillräckligt med data, och ser det inte bra ut blir man sannolikt inlagd för övervakning eller förlossning. Så sammanlagt blev det rätt många timmar i sängläge hos specialistmödravården för mig, den här våren och sommaren... men jag fick komma hem varje gång.
Länkar
Läkartidningen (1999): Nästan hälften av fostren med tillväxthämning undgick upptäckt
SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården (1998): SBUs sammanfattning och slutsatser (om ultraljudsundersökningar och diagnostik vid graviditet)
Geeky Medics: How to read a CTG
Valsky et al. Selective intrauterine growth restriction in monochorionic twins: pathophysiology, diagnostic approach and management dilemmas. Semin Fetal Neonatal Med. 2010 Dec;15(6):342-8.
Weisz et al. Perinatal outcome of monochorionic twins with selective IUGR compared with uncomplicated monochorionic twins. Twin Res Hum Genet. 2011 Oct;14(5):457-62.
SOGC Clinical Practice Guideline (Juni 2011): Ultrasound in Twin Pregnancies (pdf)
Tillväxthämning och ultraljudskontroller
Många tvillingar som delar moderkaka blir tillväxthämmade, det vill säga att vikten hos ett eller båda av fostren ligger under normalvikten för graviditetens längd (selektiv respektive icke-selektiv tillväxthämning). Det är vanligt i sådana fall att följa upp tillväxten med regelbundna ultraljud, som görs upp till varannan vecka under graviditeten. Oftare än så är det ingen större idé att mäta, för felmarginalerna är rätt stora. Efter mätningen vägs fostrets mått ihop till en skattning av fostrets vikt, precis som vid standardultraljudet (åtminstone i vårt fall togs mått på huvudets och bukens storlek samt lårbenets längd, vilket jag tror är standard). Serien av mätningar jämförs med en standardiserad tillväxtkurva, och så får man en ungefärlig idé om hur tillväxthämmat barnet är och - än viktigare - om hämningen blir värre över tiden.
Små och olika tunga tvillingar
Måttlig tillväxthämning verkar ses som normalt för tvillingar eftersom det är så vanligt, och även tillväxthämmade tvillingar verkar kunna klara sig bra efter födseln (när hämningen inte beror på tvillingtransfusion). Åtminstone under min graviditet fick jag och min man väldigt glidande besked om var gränsen för "måttlig" tillväxthämning egentligen går (enligt den här artikeln i Läkartidningen går gränsen vid -22% eller två standardavvikelser under normalvikt). Klart var att vi låg i underkant, framför allt för ena barnet, och vi fick därför göra extra många "flödeskontroller": ultraljudsundersökningar av blodflödet i navelsträngarna för att kontrollera att barnens långsammare tillväxt inte beror på att de får för lite blodtillförsel. Det blev rätt många sådana; de sista veckorna gjorde vi flödeskontroller ungefär var tredje dag.
Tillväxthämning där barnen ändå har OK flöden verkar i allmänhet ha en god prognos, men börjar flödena svikta kan det bli komplicerat - det finns inte så mycket att göra förutom att förlösa barnen eller avvakta (under tät övervakning). Ibland blir tillväxthämningen hos minst ett av tvillingfostren så allvarlig, eller minst ett flöde så försämrat, att man avbryter graviditeten i förväg med en tidig förlossning (ofta via kejsarsnitt). Helt enkelt för att barnen bedöms klara sig bättre utanför livmodern än inuti. Eftersom tvillingfoster ofta är olika stora - ibland rejält olika - kan man vid en sådan bedömning hamna i situationer där man behöver väga det mindre barnets väl mot det större barnets. Det slapp vi också i slutänden, men våra barn föddes små och det fanns flera tillfällen under våren när läkarna försiktigt beredde oss på att det kunde bli aktuellt med en betydligt tidigare, igångsatt födsel. De sista månaderna levde vi beredda med BB-väskan packad, och sista månaden var väskan med på varje undersökning.
Cardiotocografi (CTG)
Vi fick, som alla andra blivande tvillingföräldrar, också göra en mängd cardiotocografi-kontroller (CTG) hos specialistmödravården. Minst en per ultraljudsmätning. Ett CTG går till så att man registrerar barnets/barnens puls under ungefär en halvtimme, och resultatet blir en kurva som lite förenklat uttryckt visar om barnen har normal hjärtaktivitet (= mår bra, så gott man kan se). Det är samma typ av CTG-utrustning som används för övervakning under en förlossning, fast med tvillingar krävs en "mikrofon" (givare) till eftersom man gör en mätning per barn.
Det har sina utmaningar att göra CTG på tvillingar: först ska man hitta bra ställen på gravidmagen att spänna fast varje givare på, och sedan ska de små barnen ligga stilla nog att de inte försvinner ur upptagningsområdet men inte stilla nog att deras puls varierar för lite (läs: sover). Dessutom ska de båda hinna med att ha några aktivitetstoppar. (Mer om de olika kriterierna och hur man tyder ett CTG). Utan ett bedömbart och godkänt resultat blir man normalt sett inte ivägsläppt hem, av goda skäl. Man får försöka igen tills kurvan har tillräckligt med data, och ser det inte bra ut blir man sannolikt inlagd för övervakning eller förlossning. Så sammanlagt blev det rätt många timmar i sängläge hos specialistmödravården för mig, den här våren och sommaren... men jag fick komma hem varje gång.
En av alla CTG-mätningarna, sett från min synvinkel.
Banden är resårband som ska (försöka) hålla givarna på
plats över magen.
Banden är resårband som ska (försöka) hålla givarna på
plats över magen.
Länkar
Läkartidningen (1999): Nästan hälften av fostren med tillväxthämning undgick upptäckt
SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården (1998): SBUs sammanfattning och slutsatser (om ultraljudsundersökningar och diagnostik vid graviditet)
Geeky Medics: How to read a CTG
Valsky et al. Selective intrauterine growth restriction in monochorionic twins: pathophysiology, diagnostic approach and management dilemmas. Semin Fetal Neonatal Med. 2010 Dec;15(6):342-8.
Weisz et al. Perinatal outcome of monochorionic twins with selective IUGR compared with uncomplicated monochorionic twins. Twin Res Hum Genet. 2011 Oct;14(5):457-62.
SOGC Clinical Practice Guideline (Juni 2011): Ultrasound in Twin Pregnancies (pdf)
lördag, september 01, 2012
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Det här är det andra inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Länkar
Läkartidningen (2001): Tvilling-tvillingtransfusionssyndrom – frontlinje i fostermedicin
Läkartidningen (1999): Extrem tvillinggraviditet kan öka kunskapen om normal fosterutveckling (Varning: innehåller bild på missbildat foster.)
A.D.A.M Medical Encyclopedia: Twin-to-twin transfusion syndrome
Neonatal morbidity in twin-twin transfusion syndrome. Lopriore et al, Early Hum Dev. 2011 Sep;87(9):595-9. Amerikanska Twin to Twin Transfusion Syndrome Foundation har en hel del information på sina webbsidor.
*Det finns, om man ska vara petnoga, flera kategorier av akardiska tvillingar, se den länkade artikeln från Läkartidningen. Den vanligaste kategorin är dock ett underutvecklat foster utan hjärta och huvud.
Redan på undersökningen där jag fick veta att jag väntade monochoriotiska tvillingar - tvillingar med gemensam moderkaka - blev vi inbokade på fler ultraljudsundersökningar. Man vill följa sådana graviditeter extra noga, eftersom risken för komplikationer är högre. Framför allt letar man efter tecken på att den delade moderkakan ställer till problem.
Tvillingtransfusion
En allvarlig risk med att två foster delar samma moderkaka är att fostrens normalt sett separata blodcirkulationer råkar kombineras på ett sådant sätt att den ena tvillingen effektivt sett "donerar" blod till den andra genom moderkakan, genom att en eller flera vener och artärer från de olika barnen råkat mötas. Det kallas tvillingtransfusion (TTS eller TTTS) och är inte hälsosamt för någon av tvillingarna, vare sig den som får för mycket blod eller den som får för lite. Ungefär var tionde tvillingravid drabbas i någon grad, och utan behandling är risken stor att ett eller båda barnen blir allvarligt sjuka eller dör. (Det sa de naturligtvis inte till oss på ultraljudet när de sökte efter tecken på TTS; de sa "det drabbar inte många, och skulle det hända går det att behandla". Vilket i och för sig är sant, men i allvarliga fall är det inte säkert att behandling hjälper, och även med behandling kan riskerna vara stora.)
Man kan som sagt se på ultraljud om tvillingtransfusion verkar ha uppstått: det ena barnet får alldeles för mycket fostervatten och det andra barnet alldeles för lite, samtidigt som dess urinblåsa krymper ihop tills den knappt är synlig på bild. Forskningen om TTS och utvecklingen av behandling har gått snabbt framåt de senaste decennierna. Förr behandlades symtomen, genom att fostervatten togs bort. Det görs ibland fortfarande, men numer kan problemet i sig också bekämpas med laser, genom att man bränner bort de anastomoser eller "blodkärlsmöten" som är problematiska. Man kan så klart också "behandla" TTS genom att förlösa barnen i förtid, så fort de anses kunna klara sig bättre utanför livmodern.
Tvillingtransfusion kan vara olika allvarlig, allt från att orsaka en lätt skillnad i storlek på fostren till ett livshotande tillstånd. Hade det velat sig riktigt illa hade vi kunnat få en mycket obehaglig överraskning på rutinultraljudet: det finns även en extrem variant av TTS, reverserad arteriell perfusion (TRAP). Där har istället artärer från de olika fostren råkat mötas, så att det ena fostret får alldeles för syrefattigt blod. I sådana fall kan den ena tvillingen i ett par bli så underutvecklad att den saknar både hjärta och huvud, en så kallad akardisk tvilling*. Den andras hjärta får då pumpa för två, vilket det riskerar att inte klara av. Det är extremt sällsynt, men det händer, och jag kommer vara evigt tacksam att det inte hände oss.
Tvillingtransfusion
En allvarlig risk med att två foster delar samma moderkaka är att fostrens normalt sett separata blodcirkulationer råkar kombineras på ett sådant sätt att den ena tvillingen effektivt sett "donerar" blod till den andra genom moderkakan, genom att en eller flera vener och artärer från de olika barnen råkat mötas. Det kallas tvillingtransfusion (TTS eller TTTS) och är inte hälsosamt för någon av tvillingarna, vare sig den som får för mycket blod eller den som får för lite. Ungefär var tionde tvillingravid drabbas i någon grad, och utan behandling är risken stor att ett eller båda barnen blir allvarligt sjuka eller dör. (Det sa de naturligtvis inte till oss på ultraljudet när de sökte efter tecken på TTS; de sa "det drabbar inte många, och skulle det hända går det att behandla". Vilket i och för sig är sant, men i allvarliga fall är det inte säkert att behandling hjälper, och även med behandling kan riskerna vara stora.)
Man kan som sagt se på ultraljud om tvillingtransfusion verkar ha uppstått: det ena barnet får alldeles för mycket fostervatten och det andra barnet alldeles för lite, samtidigt som dess urinblåsa krymper ihop tills den knappt är synlig på bild. Forskningen om TTS och utvecklingen av behandling har gått snabbt framåt de senaste decennierna. Förr behandlades symtomen, genom att fostervatten togs bort. Det görs ibland fortfarande, men numer kan problemet i sig också bekämpas med laser, genom att man bränner bort de anastomoser eller "blodkärlsmöten" som är problematiska. Man kan så klart också "behandla" TTS genom att förlösa barnen i förtid, så fort de anses kunna klara sig bättre utanför livmodern.
Tvillingtransfusion kan vara olika allvarlig, allt från att orsaka en lätt skillnad i storlek på fostren till ett livshotande tillstånd. Hade det velat sig riktigt illa hade vi kunnat få en mycket obehaglig överraskning på rutinultraljudet: det finns även en extrem variant av TTS, reverserad arteriell perfusion (TRAP). Där har istället artärer från de olika fostren råkat mötas, så att det ena fostret får alldeles för syrefattigt blod. I sådana fall kan den ena tvillingen i ett par bli så underutvecklad att den saknar både hjärta och huvud, en så kallad akardisk tvilling*. Den andras hjärta får då pumpa för två, vilket det riskerar att inte klara av. Det är extremt sällsynt, men det händer, och jag kommer vara evigt tacksam att det inte hände oss.
Länkar
Läkartidningen (2001): Tvilling-tvillingtransfusionssyndrom – frontlinje i fostermedicin
Läkartidningen (1999): Extrem tvillinggraviditet kan öka kunskapen om normal fosterutveckling (Varning: innehåller bild på missbildat foster.)
A.D.A.M Medical Encyclopedia: Twin-to-twin transfusion syndrome
Neonatal morbidity in twin-twin transfusion syndrome. Lopriore et al, Early Hum Dev. 2011 Sep;87(9):595-9. Amerikanska Twin to Twin Transfusion Syndrome Foundation har en hel del information på sina webbsidor.
*Det finns, om man ska vara petnoga, flera kategorier av akardiska tvillingar, se den länkade artikeln från Läkartidningen. Den vanligaste kategorin är dock ett underutvecklat foster utan hjärta och huvud.
måndag, augusti 27, 2012
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Det här är det första inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.
Den allmänna uppfattningen om tvillingar verkar vara att tvillingar kommer i två kategorier: enäggs som är väldigt lika, och tvåäggs som inte är mer lika än vilka syskon som helst (det finns till och med de som delar upp det hela i "riktiga" tvillingar, de som är varandras avbild, och resten). En av de första sakerna man får lära sig som tvillinggravid går lite på tvärs med den här allmänna mentala modellen av enäggs/tvåäggs som något slags motsatspar: den medicinskt mest vanliga viktiga uppdelningen är istället mellan tvillingar som delar moderkaka och de som inte gör det, vilket gör att det faktiskt finns fler än en kategori av enäggstvillingar.
Enäggstvillingar som delar moderkaka är i princip den enda kategori av enäggstvillingar som man kan se är enäggs redan på ultraljudet. Ju senare det befruktade ägget delar sig, desto mer av "stödstrukturen" får enäggstvillingar gemensamt. Delar ägget sig tidigt, dag 1-3, hinner fostren bilda varsin moderkaka och varsin uppsättning fostersäckar. Därmed går de inte att särskilja från tvåäggstvillingar på ultraljudsbilder eftersom alla tvåäggstvillingar har varsin moderkaka (utom i sällsynta fall när moderkakorna växt ihop).
Sker delningen efter dag 3 får tvillingfostren dela på samma moderkaka och yttre fostersäck (chorion), och dröjer det ytterligare en knapp vecka kommer de dessutom ligga i samma inre fostersäck (amnion). Medicinskt klassificerar man tvillingarna efter graden av delning: mono- eller dikoriona/koriotiska/choriotiska/choriona* och mono- eller diamniotiska. Tvåäggstvillingar har alltid varsin yttre fostersäck och är alltså dichoriotiska diamniotiska tvillingar (DCDA). Delad inre fostersäck, monochoriotiska monoamniotiska tvillingar (MCMA), slapp vi tack och lov - det är en synnerligen nervös och riskabel graviditet - så de tvillingar som jag bar är alltså monochoriotiska diamniotiska tvillingar (MCDA).
Vid rutinultraljudet kring graviditetens vecka 18 ser man inte längre fostersäckar utan istället en skiljevägg, som kan vara tjock eller tunn beroende på hur många hinnor som ingår i den. Eller saknas helt, om det är MCMA-tvillingar. I praktiken kan det också vara svårt att se antalet moderkakor, så man tittar istället på hur det ser ut där hinnorna i skiljeväggen möts - som en triangel eller ett lambdatecken (dichoriotiska tvillingar) eller som ett T (monochoriotiska tvillingar).
Den främsta orsaken till att man är noga med att fastställa chorioniciteten är att risken för allvarliga komplikationer, särskilt tvillingtransfusion, ökar när fostren delar moderkaka. Mer om det i nästa inlägg.
Länkar
Läkartidningen (2008): Tvillingtransfusion - troligen underbehandlat tillstånd
Babycenter (2009): Vad är korionicitet och varför vill man göra en ultraljudsundersökning?
*termerna som används varierar lite i stavning på svenska, tyvärr. Jag har valt att säga och skriva "choriotiska" eftersomd en termen användes genomgående av de läkare jag träffade under min egen graviditet.
Den allmänna uppfattningen om tvillingar verkar vara att tvillingar kommer i två kategorier: enäggs som är väldigt lika, och tvåäggs som inte är mer lika än vilka syskon som helst (det finns till och med de som delar upp det hela i "riktiga" tvillingar, de som är varandras avbild, och resten). En av de första sakerna man får lära sig som tvillinggravid går lite på tvärs med den här allmänna mentala modellen av enäggs/tvåäggs som något slags motsatspar: den medicinskt mest vanliga viktiga uppdelningen är istället mellan tvillingar som delar moderkaka och de som inte gör det, vilket gör att det faktiskt finns fler än en kategori av enäggstvillingar.
Enäggstvillingar som delar moderkaka är i princip den enda kategori av enäggstvillingar som man kan se är enäggs redan på ultraljudet. Ju senare det befruktade ägget delar sig, desto mer av "stödstrukturen" får enäggstvillingar gemensamt. Delar ägget sig tidigt, dag 1-3, hinner fostren bilda varsin moderkaka och varsin uppsättning fostersäckar. Därmed går de inte att särskilja från tvåäggstvillingar på ultraljudsbilder eftersom alla tvåäggstvillingar har varsin moderkaka (utom i sällsynta fall när moderkakorna växt ihop).
Sker delningen efter dag 3 får tvillingfostren dela på samma moderkaka och yttre fostersäck (chorion), och dröjer det ytterligare en knapp vecka kommer de dessutom ligga i samma inre fostersäck (amnion). Medicinskt klassificerar man tvillingarna efter graden av delning: mono- eller dikoriona/koriotiska/choriotiska/choriona* och mono- eller diamniotiska. Tvåäggstvillingar har alltid varsin yttre fostersäck och är alltså dichoriotiska diamniotiska tvillingar (DCDA). Delad inre fostersäck, monochoriotiska monoamniotiska tvillingar (MCMA), slapp vi tack och lov - det är en synnerligen nervös och riskabel graviditet - så de tvillingar som jag bar är alltså monochoriotiska diamniotiska tvillingar (MCDA).
Vid rutinultraljudet kring graviditetens vecka 18 ser man inte längre fostersäckar utan istället en skiljevägg, som kan vara tjock eller tunn beroende på hur många hinnor som ingår i den. Eller saknas helt, om det är MCMA-tvillingar. I praktiken kan det också vara svårt att se antalet moderkakor, så man tittar istället på hur det ser ut där hinnorna i skiljeväggen möts - som en triangel eller ett lambdatecken (dichoriotiska tvillingar) eller som ett T (monochoriotiska tvillingar).
Den främsta orsaken till att man är noga med att fastställa chorioniciteten är att risken för allvarliga komplikationer, särskilt tvillingtransfusion, ökar när fostren delar moderkaka. Mer om det i nästa inlägg.
Länkar
Läkartidningen (2008): Tvillingtransfusion - troligen underbehandlat tillstånd
Babycenter (2009): Vad är korionicitet och varför vill man göra en ultraljudsundersökning?
*termerna som används varierar lite i stavning på svenska, tyvärr. Jag har valt att säga och skriva "choriotiska" eftersomd en termen användes genomgående av de läkare jag träffade under min egen graviditet.
Tvillingar: en lite väl spännande graviditet, och en planerad serie blogginlägg
Jag fick veta mitt i graviditeten, vid standardultraljudet som jag gjorde i slutet av februari, att jag bar på tvillingar. En timme efter att ultraljudsundersökningen börjat vacklade jag och min man ut med en rejält omkullkastade framtidsplaner och vetskapen om att vi skulle få monochoriotiska diamniotiska tvillingar, med samma moderkaka men med var sin inre fostersäck, det som också kallas "tunn skiljevägg". Den sortens tvillingar är alltid enäggstvillingar, som har delat sig sent nog efter befruktningen att moderkakan redan hunnit bildas.
Vad det innebar i praktiken blev vi inte klara över förrän senare, men i efterhand kan det väl sammanfattas med att det är lite väl spännande att vara tvillingravid, särskilt med tvillingar som delar moderkaka. Samtidigt är det ett privilegium; andelen tvillinggraviditeter är runt 1.5%, och av det är bara en tredjedel eller fjärdedel enäggstvillingar (beroende på källa).
Jag har - naturligtvis - under våren och sommaren lagt en hel del tid på att läsa forskningsartiklar om tvillingar och tvillinggraviditeter. En del av det som jag fann mest intressant tänkte jag sammanfatta i en liten serie av blogginlägg med tvillingtema, som kommer publiceras lagom sporadiskt under hösten (läs: efter tillfällen när båda barnen samtidigt råkar sova nöjt lite längre tid i sträck).
Redigerat 2/9 kl 13:06 för att tillägga: eftersom den här serien med inlägg delvis baseras på mina egna upplevelser som tvillinggravid kommer den av naturliga skäl vara lite annorlunda i upplägg. Sådant jag fått presenterat för mig som allmänt känt kommer jag ofta också presentera som allmänt känt, även om jag naturligtvis har försökt verifiera allt utom det mest basala. Jag har försökt vara tydlig med vad som är subjektivt och vad som är mer allmänt, men jag får sällan mer än 3-4 timmars sömn per natt och skriver nog med motsvarande kvalitet :-). Fråga gärna om något är oklart.
Inläggen i ordning:
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Tvillingar #3: tillväxthämning och låg födelsevikt
Tvillingar #4: för tidig födsel
Länkar
Vårdguiden: Att vänta tvillingar
Pregnancy outcome of monochorionic twins: does amnionicity matter? Dias et al, Twin Res Hum Genet. 2011 Dec;14(6):586-92.
Vad det innebar i praktiken blev vi inte klara över förrän senare, men i efterhand kan det väl sammanfattas med att det är lite väl spännande att vara tvillingravid, särskilt med tvillingar som delar moderkaka. Samtidigt är det ett privilegium; andelen tvillinggraviditeter är runt 1.5%, och av det är bara en tredjedel eller fjärdedel enäggstvillingar (beroende på källa).
Jag har - naturligtvis - under våren och sommaren lagt en hel del tid på att läsa forskningsartiklar om tvillingar och tvillinggraviditeter. En del av det som jag fann mest intressant tänkte jag sammanfatta i en liten serie av blogginlägg med tvillingtema, som kommer publiceras lagom sporadiskt under hösten (läs: efter tillfällen när båda barnen samtidigt råkar sova nöjt lite längre tid i sträck).
Redigerat 2/9 kl 13:06 för att tillägga: eftersom den här serien med inlägg delvis baseras på mina egna upplevelser som tvillinggravid kommer den av naturliga skäl vara lite annorlunda i upplägg. Sådant jag fått presenterat för mig som allmänt känt kommer jag ofta också presentera som allmänt känt, även om jag naturligtvis har försökt verifiera allt utom det mest basala. Jag har försökt vara tydlig med vad som är subjektivt och vad som är mer allmänt, men jag får sällan mer än 3-4 timmars sömn per natt och skriver nog med motsvarande kvalitet :-). Fråga gärna om något är oklart.
Inläggen i ordning:
Tvillingar #1: gissa hur många sorters enäggstvillingar det finns?
Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion
Tvillingar #3: tillväxthämning och låg födelsevikt
Tvillingar #4: för tidig födsel
Länkar
Vårdguiden: Att vänta tvillingar
Pregnancy outcome of monochorionic twins: does amnionicity matter? Dias et al, Twin Res Hum Genet. 2011 Dec;14(6):586-92.
onsdag, augusti 08, 2012
Bloggen är inte död, bara permanent försenad...
Jag har inte skrivit på ett tag. Här iallafall. Men bloggen är inte död, den är bara försenad.
Det började med att jag hade en doktorsavhandling att skriva (2010). Med trefjärdedels år kvar till disputation lyckades jag sedan skaffa mig ett till jobb, till en början på deltid parallellt med doktorerandet. Därefter ärvde jag en hel hög nya spännande arbetsuppgifter på nya jobbet från en avgående kollega -- typ en månad *innan* jag disputerade, förutom mina tidigare arbetsuppgifter -- plus att jag hade en bok att skriva färdigt, korrekturläsa och göra PR för. Alltsammans fantastiskt roliga och intressanta grejer att göra, fast inte särskilt positiva för bloggandet.
Men sedan, tänkte jag när hösten och Bokmässan 2011 = bokens officiella publicering närmade sig med stormsteg, attans vad det ska bli mycket bloggat när boken är ute!
Jovisst. Om det nu inte hade varit så att jag precis efteråt samma höst blev gravid med tvillingar, som föddes för nu drygt tre veckor sedan. Att vänta tvillingar är en graviditet med Extra Allt, inklusive mer intensiva varianter av alla vanliga fysiska symtom och ovanpå det tonvis med extra undersökningar. Intressant men knappast vilsamt. Och det blir ju inte lättare när de är födda. Enäggstvillingar är visserligen oerhört passande barn att få om man är vetenskapligt lagd, men de lämnar inte mycket tid över på ett dygn :-)
Så, hm, det blir nog inte mycket bloggat på ytterligare ett tag. Förhoppningsvis lite bloggposter om tvillingar, så småningom, för det är klart att jag har läst på om allt möjligt relaterat vetenskapligt.
Så ja, bloggen är inte död. Bara väldigt försenad...
Det började med att jag hade en doktorsavhandling att skriva (2010). Med trefjärdedels år kvar till disputation lyckades jag sedan skaffa mig ett till jobb, till en början på deltid parallellt med doktorerandet. Därefter ärvde jag en hel hög nya spännande arbetsuppgifter på nya jobbet från en avgående kollega -- typ en månad *innan* jag disputerade, förutom mina tidigare arbetsuppgifter -- plus att jag hade en bok att skriva färdigt, korrekturläsa och göra PR för. Alltsammans fantastiskt roliga och intressanta grejer att göra, fast inte särskilt positiva för bloggandet.
Men sedan, tänkte jag när hösten och Bokmässan 2011 = bokens officiella publicering närmade sig med stormsteg, attans vad det ska bli mycket bloggat när boken är ute!
Jovisst. Om det nu inte hade varit så att jag precis efteråt samma höst blev gravid med tvillingar, som föddes för nu drygt tre veckor sedan. Att vänta tvillingar är en graviditet med Extra Allt, inklusive mer intensiva varianter av alla vanliga fysiska symtom och ovanpå det tonvis med extra undersökningar. Intressant men knappast vilsamt. Och det blir ju inte lättare när de är födda. Enäggstvillingar är visserligen oerhört passande barn att få om man är vetenskapligt lagd, men de lämnar inte mycket tid över på ett dygn :-)
Så, hm, det blir nog inte mycket bloggat på ytterligare ett tag. Förhoppningsvis lite bloggposter om tvillingar, så småningom, för det är klart att jag har läst på om allt möjligt relaterat vetenskapligt.
Så ja, bloggen är inte död. Bara väldigt försenad...
söndag, oktober 09, 2011
Summering av de naturvetenskapliga Nobelprisen 2011
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2011: till Bruce Beutler, Jules Hoffmann och Ralph Steinman för upptäckter om immunförsvarets två delar; det medfödda och det förvärvade. Eller det medfödda och det adaptiva. Eller det specifika och det ospecifika. Eller det naturliga och det anpassade. Letar man efter information på svenska blir det snabbt uppenbart att det finns en viss oenighet om vilket ordpar som ska gälla. Kontentan är dock densamma - vi har ett första försvarsled i form av ett försvar som är medfött, snabbt men ospecialiserat, och ett andra, mer långsamt och nischat försvar som vi övar upp under livet.
Årets pris delades lika mellan de två immunförsvarsdelarna; hälften till Beutler och Hoffmann för att de hittat och beskrivit en nyckelmekanism i aktiveringen av det medfödda immunförsvaret, och hälften till Steinmann för upptäckten av dendritceller, som interagerar med immunförsvarets T-celler och hjälper till att förmedla information mellan det medfödda och det förvärvade immunförsvaret.
Årets medicinpris blev också historiskt eftersom Steinman hann avlida, information som inte nådde Nobelförsamlingen innan de tog sitt beslut - och Nobelpriset får inte ges till forskare som inte längre lever, oavsett hur bra deras forskning är. Dock får det ges till de som hinner avlida mellan tillkännagivandet i oktober och prisutdelningen två månader senare, och det beslutades att Steinman kan få räknas till den kategorin.
Nobelpriset i fysik 2011: till Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess för bortflyende supernovor och universums allt snabbare utvidgning. Perlmutter och Schmidt ledde varsitt forskarlag som mätte hur snabbt supernovor i andra galaxer rör sig bortåt, och Riess var en av medlemmarna i Schmidts grupp. Det finns svenska kopplingar till båda grupperna: Perlmutters grupp inkluderade bland annat Ariel Goobar, som nu forskar vid Albanova, och hans kollega Jesper Sollerman ingick i Schmidts projekt.
Den första nyckelupptäckten, det första beviset för att universum utvidgas snabbare, gjordes så sent som hösten 1997 (man kan se en sida från Adam Riess labbloggbok här). Att universum expanderar var känt sedan tidigare, men det antogs allmänt att utvidgningen skulle gå långsammare och långsammare - i linje med hur vår vardagsintuition för hur explosioner beter sig. Skillnaden mellan intuitionen och hur universum verkligen beter sig orsakas av att universum innehåller mörk energi, till och med domineras av den. Vilket i sin tur öppnar för nya forskningsfrågor, eftersom den mörka energin ännu till stor del är outforskad och oförklarad.
Nobelpriset i kemi 2011: till Dan Shechtman för upptäckten av kvasikristaller, oregelbundna kristaller vars mönster inte upprepar sig. Enligt dåvarande teorier var kvasikristaller omöjliga - ingen trodde på annat än kristaller som upprepade samma mönster med jämna mellanrum - och Shechtman mötte en hel del motstånd innan han lyckades få sin forskning publicerad.
Väl där fanns redan matematiska verktyg för att beskriva kvasikristaller - de hade utvecklats som en följd av matematikers arbete kring tesselering; hur man täcker ytor med geometriska figurer utan att lämna några hål. Matematikern Roger Penrose beskrev bland annat en enkel tesselering med bara två rombliknande figurer. Teoretiskt och världsfrånvänt? Inte då. Mönstret har bland annat använts som prägling på toalettpapper (fast i en form som man får anta var periodisk någonstans, annars hade det blivit väl dyrt att producera). Det tillverkande företaget ansåg att mönstret gjorde pappret fluffigt och starkt utan att underlätta för pappret att knyckla ihop sig (som regelbundna mönster kan göra).
Litteraturpriset och fredspriset tänker jag inte säga så mycket om, eftersom de ligger längre ifrån mina kärnkunskaper. Men jag gillar Tranströmer, både hans bildspråk och det faktum att han hjälpt till att lyfta fram hur mycket avancerad tankeverksamhet som kan pågå bakom den skakiga och språkberövade fasaden hos en "typisk" strokepatient. Och jag tycker att årets fredspristagare verkar vara väl utsedda.
Länkar
Pressrelease om medicinpriset.
Populärvetenskaplig information om fysikpriset (pdf) och kemipriset (pdf).
Oscar Klein-centrets blogginlägg om fysikpriset (via Populär Astronomi), och DN:s artikel om de svenska forskarna kopplade till supernovaprojekten.
Svenska Wikipedia om mörk energi.
Krönika i Läkartidningen (2004) om Tranströmer, språk och stroke.
onsdag, juni 15, 2011
Sommarpratande forskare år 2011
Och plötsligt blev det sommar - min definition av när sommaren börjar är rätt hårt knuten till presentationen av årets sommarvärdar. Och som traditionen bjuder, här är min lista på forskande och/eller forskningsanknutna sommarpratare:
* 6/7: Sylvia Schwaag Serger, disputerad ekonom och internationell chef för Vinnova (Sveriges "innovationsmyndighet"), med en gedigen meritlista.
* 18/7: Anna Kåver, forskande psykolog och psykoterapeut med över 30 års erfarenhet.
*28/7: Claes Hultling, läkare, docent, förlamad och paralympics-seglare, samt engagerad i arbetet för att ge ryggmärgsskadade ett bättre liv.
* 4/8: Owe Wikström, utbildad präst och psykoterapeut samt professor i religionspsykologi.
* 11/8: Barbro Osher, generalkonsul och forskningsmecenat som bland annat bidragit till Karolinska institutets Oshercentrum för integrativ medicin, och som är styrelseordförande för Bernard Osher foundation.
* 16/8: Ann Olivecrona, zoolog som vigt sitt liv åt att arbeta med och för vilda djur i Afrika.
* 21/8: Leif GW Persson, kriminolog och deckarförfattare (jodå, han skriver inte bara deckare, han har författat en hel räcka facklitteratur också)
Allt summerat, sex-sju stycken även i år, liksom förra året och förrförra. Jag börjar undra om det finns en kvot på precis så många? Kvinnorna är i numerärt överläge för första gången sedan jag systematiskt började räkna forskare, och det är väl alltid något...
tisdag, april 12, 2011
En kort bokarbetesrapport
Lisa och jag filar frenetiskt på bokmanus för Matmolekyler, som liksom konvergerar asymptotiskt mot allt bättre och färdigare boktexter. Men vi har också hunnit med lite olika sorters kringarbete, som att prata om Myhrvolds mastodontverk Modernist Cuisine med media (eller snarare prata om hypen kring bokverket; vi har naturligtvis beställt en, men som många andra hugade spekulanter inte sett röken av den ännu). Och vi har åkt på NO-biennal och pratat matmolekylära saker med hundratals grundskollärare från hela Sverige.
Viktigaste boknyheten: vi har skaffat boken en egen Facebook-sida, eftersom vi inte vill fylla upp projektbloggen med nyheter om boken. Så den som vill ha koll på föreläsningar, mediaframträdanden och annat sådant kan med fördel gå in och gilla boken på Facebook. (Där finns också länkarna till intervjuerna om Modernist Cuisine)
måndag, mars 28, 2011
Ett anslag är inte en muta
Det är nästan givet att om jag hittar ett reportage om forskares finansiering och eventuella särintressen kommer jag inte ta mig till slutet utan att bli förbannad, oavsett vilket fält det gäller. Så även denna gång, när Medierna i P1 granskar kärnkraftsforskare som förekommit i svenska mediers expertreportage den senaste tiden, efter problemen i Japan.
Det är ju bra att vetenskapsjournalistik granskas, men jag retar mig på det schablonartade och enögda perspektivet på extern forskningsfinansiering i Mediernas reportage. Jag har stött på det hyfsat ofta förut, men det här ska ju liksom vara bland det bästa granskande och kritisk journalistik har att erbjuda i Sverige, och då väntar jag mig lite mer genomtänkt substans som faktiskt vågar sig på lite åenaåandrasidan-nyanserande, och lite mindre moralpanik. Det är klart att forskarna är kärnkraftsvänliga, de är ju köpta av industrin hela bunten! hintas tunghänt mellan raderna. Och det är varken första eller tionde gången som det sätts likhetstecken mellan att få forskningspengar från industrin och att inte kunna hålla en egen objektiv åsikt. Tvingande likhetstecken, till och med.
Det samband som Medierna faktiskt ser i sin genomgång är att forskare som får mer pengar från industrin har fått mer tid i media. Suspekt? Inte nödvändigtvis. Ett problem för de vetenskapsjournalister som valt experter? Kanske. Men det är ju inte som att utbudet av totalt industrifrikopplade forskare i Sverige är särskilt stort, särskilt när det gäller ett område som kärnkraft där finansieringen från statliga medel av kända skäl varit rätt mager fram tills väldigt nyligen.
Det jag tycker är trist är att Medierna bortser från minst tre stora faktorer: snöbollseffekten i att vara intervjuad expert - när man väl ställt upp ett par gånger blir man mycket lättare hittad av den som söker experter - och det inflytande tryggheten i en etablerad intervjuvana har på viljan att ställa upp i medierna när det gäller kontroversiella frågor. Och det allmänt försanthållna sambandet att medieexponering ger mer forskningsanslag (vilket ofta i andra sammanhang anförs som orsak till att vara skeptisk till forskare som ställer upp i media: de gör det säkert för de framtida forskningsanslagen!). Kanske är det så enkelt att de intervjuade experterna är vana kommunikatörer, som på grund av sitt deltagande i samhällsdebatten har haft lättare att få externa forskningsanslag?
Många forskningsgruppers finansiering är ett lapptäcke av små till medelstora anslag från diverse olika håll. Det finns sannolikt ytterst få forskare i Sverige som aldrig fått någon typ av externa anslag, och väldigt få tillämpade forskare som inte haft något samarbete med industrin. Vill vi som samhälle hålla oss med den ytliga trygghet som en på pappret totalt alliansfri forskarkår innebär behöver forskningsfinansieringen se helt annorlunda ut än idag. Och samtidigt skulle vi bryta många av de länkar som för kunskap ut från universiteten till det omgivande samhället.
Ett anslag är inte en muta.
söndag, februari 13, 2011
Bokarbetet går vidare
Det har blivit tystare både här, på Matmolekyler och på mitt eget Twitterflöde. Summan av skrivandet är dock konstant: just nu jobbar jag och Lisa mycket bakom kulisserna med att skriva de sista saknade bitarna, och med att slutredigera texter och skicka dem till vår redaktör.
Boken planeras finnas på hyllorna i höst. Det är rätt snart...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)