Man hör ofta klagomål över engelskans dominans i svensk forskning. Ofta något i stil med:
"Forskning inom landet sker i dag uteslutande på engelska vilket är ett demokratiunderskott och borde inte vara lagligt." (
Härifrån, men inte på något vis unikt)
För det första är det faktamässigt fel; framför allt när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap där svenska är det dominerande språket. Vilket bland annat illustreras av den
pågående debatten om att svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap borde publicera sig mer på engelska. Syftar man på naturvetenskap och medicin är påståendet mer sant, men fortfarande inte helt (svenska
Läkartidningen är ett exempel på motsatsen).
För det andra finns det en definitionsmässig luddighet i påståendet. Vad innebär det egentligen att forskningen "sker" på engelska - att det dagliga arbetet i en forskningsgrupp utförs på engelska? Att seminarier och föreläsningar sker på engelska? Eller att publicering sker i engelskspråkiga tidskrifter? Vanligtvis när det protesteras mot engelskans dominans inom den svenska forskningsvärlden brukar det vara just publiceringen i engelska tidskrifter som åsyftas (och att nyckelord bara finns på engelska - jag tar upp det längre ner). Man kan egentligen inte säga att forskningen
sker på engelska för att den
redovisas på engelska men jag antar att det är det som menas även här.
Att forskning redovisas/publiceras betyder ändå inte att den är enkelt tillgänglig för allmänheten. Framför allt inte när det gäller naturvetenskap och medicin, vars framsteg sällan kan rapporteras direkt i vanliga tidningar. Majoriteten av alla forskningsartiklar publiceras i tidskrifter som kräver dyra prenumerationer, vilket innebär att det nästan bara är universitetsbibliotek som har tillgång till dem. Och då inte till alla tidskrifter, utan bara till de som universitetets forskare anses ha tillräckligt stor nytta av. Att få tag i artiklarna är visserligen inte alltid omöjligt, men det blir krångligt och tidsödande för en privatperson.
För det tredje - var uppstår demokratiunderskottet? Och vilken nivå av "demokrati" har man rätt att förvänta sig från forskningsvärlden, i egenskap av privatperson?
Man kan tycka - det är iallafall ett ställningstagande jag sett flera gånger - att forskning som finansieras med svenska skattepengar också ska vara tillgänglig för skattebetalarna (med vilket oftast menas, när någon säger det i den här debatten, publicerad på svenska). Men i ett sådant till synes enkelt ställningstagande ryms flera problem.
* Dels är det definitionsproblem när det gäller finansieringen. Väldigt lite forskning i Sverige utförs idag på ett sätt som är 100% finansierat med svenska skattemedel. Andra medel, i form av bland annat pengar från företag, EU-projekt, och medel från andra länders forskningsstiftelser, står för en stor del av många forskningsgruppers anslag. Dessutom utförs så gott som all forskning i samarbeten mellan flera personer, som i sin tur kan vara delfinansierade från många olika håll. Och om nu hälften av forskningen bekostats av svenska skattepengar, ska den då till hälften redovisas på svenska (vilken del av den, i så fall)? Vilka medel ska bekosta redovisningsarbetet, vem ska göra det, och i vilken form ska det ske?
* Dels är "tillgänglighet" i sig svårt att definiera. För den som inte befinner sig inom själva forskningsområdet är resultaten i "rå" form (forskningsartiklar) sällan möjliga att förstå oavsett vilket språk de redovisas på . Till stor del handlar det om nödvändiga teoretiska förkunskaper som man inte har utan år av utbildning. Till viss del handlar det om konventioner i hur en artikel (eller motsvarande redovisningsform) är uppbyggd, och vilka termer som betyder vad i just det här sammanhanget. Oavsett orsak krävs ofta en "översättning".
* Dels är det nyttan av forskningen. Den som publicerar på svenska gör det omöjligt för resten av den internationella forskarvärlden (i många fall, majoriteten av ens forskarkollegor) att granska och bygga vidare på resultaten.
Att publicera sin forskning på engelska gör således inte tillgängligheten för allmänheten särskilt mycket sämre, men det gör stor skillnad för nyttan och värdet av det utförda arbetet. Och om ett forskningsprojekt främst finansieras av internationella medel bör dess resultat redovisas i en internationellt begriplig form.
Det görs ofta stor poäng av att vissa nyckelbegrepp inom forskningsområden "inte ens existerar på svenska". Men kommunikation med den breda allmänheten kräver i många fall att man avstår från att använda sig av den vetenskapliga specialvokabulären till förmån för mer allmänt begripliga uttryck och omskrivningar. Annars blir det onödigt svårt att förstå. Att nyckelbegreppen som man inte använder sig av inte heller finns på svenska är i så fall ett icke-problem.
Möjligheterna för forskare att producera svensk populärvetenskap är tyvärr inte särskilt goda. Det finns få tidskrifter att publicera i, det finns ingen särskild arbetstid avsatt och att ha publicerat populärvetenskap väger oftast lätt eller inte alls i ansökningar om pengar. Det man gör får man uträtta på sin egen fritid, av eget intresse. Ibland får man som forskare möjlighet att uttala sig som "expert", men det händer för de flesta sällan eller inte alls.
Således: Att det skulle vara odemokratiskt att forska på engelska är, enligt min uppfattning, en myt. Faktum kvarstår: den mesta forskningskommunikation kräver översättning till populärvetenskap. Om publiceringen av originalresultat sker på svenska eller engelska spelar i så fall rätt liten roll. Tycker man att tillgången till svenska forskningsresultat är dålig, är det bättre att lägga sin tid på att verka för mer och bättre svensk populärvetenskap, för det är först som populärvetenskap resultaten blir tillgängliga för allmänheten. Börja till exempel att prenumerera på de två F&F:en (
Forskning & Framsteg respektive
Fauna & Flora), som publicerar artiklar skrivna av svenska forskare!
