söndag, april 01, 2007

Planeter med två solar kan vara vanliga, säger NASA

Universum kan vara fullt med planeter som har två solar. Det är nämligen inte svårare för planeter att uppstå kring dubbelstjärnor än kring "vanliga" enkelstjärnor som vår sol. Det har forskare upptäckt med hjälp av NASAs rymdteleskop Spitzer. Resultaten publiceras i dagens nummer av Astrophysical Journal.
 
Ett rätt vanligt knep inom science fiction är att nämna i en bisats hur huvudpersonen betraktar en dubbel solnedgång, eller beskådar dubbla och trippla månar (mer subtilt; att alla har dubbla skuggor. Mindre subtilt: att dubbla solar förekommer redan i titeln). Att antalet solar eller månar skiljer sig från vår vanliga hemtama jord blir ett enkelt tecken på att berättelsen utspelar sig i ett exotiskt Någon Annanstans. Till exempel på Luke Skywalkers hemplanet Tatooine.
 
Men ironiskt nog kan "exotiska" planeter med två solar vara lika vanliga som planeter med en sol. Astronomen David Trilling, med kollegor, har letat efter dammskivor kring "nära" dubbelstjärnor som ligger upp till femhundra astronomiska enheter från varandra. Dammskivor ("debris disks") är ett tecken på att det har bildats planeter; de består av bitar av sten och liknande som blev över. Trillings grupp letade efter dammskivor kring 69 dubbelstjärnor på avstånd mellan 50 och 200 ljusår från jorden. Ungefär 40 procent av dubbelstjärnorna hade dammskivor. Siffran är något lägre för enkelstjärnor; och slutsatsen är att planeter är minst lika vanliga kring dubbelsjärnor som enkelstjärnor. Studerar man bara riktigt närbelägna dubbelstjärnor, som ligger högst tre gånger så långt ifrån varandra som solen och jorden, stiger siffran dessutom till 60 procent. Eftersom mer än hälften av alla stjärnor är dubbelstjärnor kan det därför finnas många planeter med dubbla solar.
 
Tidigare dubbelstjärnor som visat sig ha planeter har legat mycket långt ifrån varandra, på ett avstånd av 1000 astronomiska enheter. Det har lett många till att ifrågasätta om dubbelstjärnor över huvud taget skulle kunna ha gravitation stabil nog att forma planeter.
 
Så, vad göra om man fortfarande vill beskriva en exotisk planet? Kanske lägga till ytterligare en sol. NASA verkar bara ha hittat en enda planet kring en trippelstjärna, än så länge.
 
Länkar
artikeln i Astrophysical Journal
 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Malin

Du talar om att det bör finnas planeter som kretsar kring dubbelstjärnor som ligger upp till femhundra astronomiska enheter från varandra.

Som du mycket riktigt påpekar så finns många exempel i SF-litteraturen på bebodda världar som kretsar kring två eller fler solar.

Jag erinrar mig just nu en berättelse om en värld med tre solar. De intelligenta invånarna genomlevde månghundraåriga 'årstider' under vilka civilisationer uppstod och föll samman. Under 'vintertiden' blev berättelserna om den rikare varma perioden till sagor och myter. I sig ingen dålig utgångspunkt för en bra berättelse.

Men jag undrar: Finns det ens en liten teoretisk möjlighet att en planet kring ett multipelt solsystem skulle kunna ha en tillräckligt stabil bana, för att hysa liv såsom vi känner det? Kan ett dubbelsystem överhuvudtaget teoretiskt existera inom någon eller några astronomiska enheter?

Inte för att jag begär att du ska kunna svara på detta, men någon annan kanske har en idé.

Malin Sandström sa...

Det verkar som om riktigt nära dubbelstjärnor (mindre än tre astronomiska enheter, dvs på högst tre sol-jord-avstånd) ger god chans för planetformning. Dubbelstjärnor på riktigt långt avstånd ger rätt goda chanser, medan dubbelstjärnor på medelavstånd verkar ge minst chanser (kanske på grund av instabilitet). Så stabiliteten hos banan beror åtminstone delvis på avståndet mellan de två stjärnorna.

Om liv "som vi känner det" blir gångbart eller inte på någon sådan planet borde bland annat bero på temperaturen, bland annat avståndet till och effekten hos solen/solarna. Men också på hur generös defintion man har av "liv som vi känner det". Om bakterier som lever långt under markytan räknas borde även en bana med längre vintrar och somrar än våra kunna uppehålla liv. Frågan är bara hur mycket längre...

Jag kan faktiskt inte på rak arm säga hur planetbanan kring en dubbelstjärna ser ut. Någon annan?