Nutida absint har ett rykte om sig att vara en blek kopia av sitt forna jag. Men den mytomspunna gröna fén var inte särskilt farlig ens då det begav sig. Absint från förra sekelskiftet innehåller faktiskt inte mer hallucinogena ämnen än vad moderna versioner gör. Det rapporterar en internationell forskargrupp i kommande numret av Journal of Agricultural and Food Chemistry.
Mycket av mytbyggandet kring absint handlar om tujon. Detta mentolaktiga ämne från malört anses vara den "aktiva" ingrediensen i absint, och orsaken till stordrickarens hallucinationer och vansinne. Ryktesuppgifter finns om tujonhalter på flera hundra milligram per liter i "riktig" absint, men de verkar vara just det - rykten. Om än understödda av en dåligt underbyggd uppskattning i en artikel från 1999 i prestigefyllda British Medical Journal (där författarna höftade till ett värde på 260 mg/L utifrån teoretiska beräkningar). I riktigt stora doser är tujon dödligt (men på ett ganska oglamoröst sätt - det ger muskelspasmer och kramp).
I detta hittills största* testet av gammal absint - det vill säga, absint tillverkad innan förbudet 1915 - visade det sig att medelhalten tujon låg på 25.4 mg/L. Det är över den tillåtna halten av tujon i modern absint (10 mg/L) men under gränsvärdet för andra "bitters" som tillåts innehålla upp till 35 mg/L.
Däremot hade dåtidens absint en alkoholhalt på uppemot 70%, vilket är bra mycket mer än i det vin som absinten delvis ersatte (på grund av vinbristen under phylloxera-epidemin) under 1800-talets slut. Gravt alkoholmissbruk kan vara orsaken till en hel del av de symtom absinten beskyllts för. Och de "sinnesvidgande" hallucinationerna som absinten troddes ge kan i själva verket komma från den syfilis som många i konstnärskretsarna bar på.
Platt fall för myten, således. Åtminstone i forskarvärlden, för som artikelförfattarna skriver: "Idag verkar det som om en substantiell minoritet av konsumenter vill att dessa myter ska vara sanna, även om det saknas empiriska bevis för att de är det".
Andra bloggar om vetenskap, forskning, historik, absint
Länkar
Nyhetsrelease
Forskningsartikeln (fritt tillgänglig)
Bra texter om absint från Systembolaget och Populär Historia
Absintentusiasten Markus Hartsmar har en rejäl webbsida om absint, och sågar noggrannt och underhållande en massa absintmyter i den här bokrecensionen.
*Totalt testades tretton flaskor, som samtliga var populära högkvalitetsmärken vid förra sekelskiftet.
6 kommentarer:
Det där med syfilis är väldigt intressant egentligen. Undrar hur stor betydelse det har haft för vår kultur, i det fördolda. Någon sade att det är syfilis vid det franska hovet som är ursprunget till det här med att spreta med lillfingret när man håller en kopp. Det skulle alltså vara så att skicket spred sig från fint folk med syfilis som helt enkelt hade lite svårt att böja fingrarna. Stämmer det, tror du?
Hur kan absint numera ha en tillåten maxhalt tujon på 10 mg/L, medan det tillåts 35mg/L tujon i andra drycker???? Det låter som om någon vill hålla myten vid liv, om man behandlar just absint med egna regler!
Åka: oj, jag har ingen aning. Men jag ska leta...
Kurt: Eller så har jag missförstått gränserna. Absint kanske kvalar in som bitter?
När det gäller syfilis - enligt traditionen ska det ha varit den ledstelhet som kunde inträffa när man hade syfilis som var grunden till det spretande lillfingret. Men i vilken mån det är belagt, eller av samma mytiska dimension som absint vet jag ej. Däremot är det etablerat (tror jag) att mouchen, den lilla svarta pricken, också har sin grund i behovet att täcka fula sår som kunde uppstå av könssjukdomar (som munherpes t ex).
Intressant det där med absinten, men jag hade ingen aning om att den kunde uppnå hela 70%! Inte konstigt att de blev vansinniga av det, om de var vana vid att dricka blaskigt vin innan.
Tänkte att jag kunde klargöra hur det står till med skillnaden mellan 10mg/l och 35mg/l... EUs regler säger att spritdrycker får innehålla upp till 10mg/l om de har en alkoholhalt över 25%. Drycker med en alkoholhalt under 25% får endast innehålla upp till 5mg/l. Spritdrycker klassade som Bitters får däremot innehålla upp till 35mg/l. Det är också därför som ett antal absinthemärken på sina etiketter skriver t ex "Amer de plantes d'absinthe" vilket med ordet Amer klassar det som en bitter. Då behöver man inte oroa sig över om man har 12 eller 20mg/l. Amer betyder för övrigt bitter på franska. Så ligger det till och tack för ett bra inlägg Malin.
Markus: tack för förklaringen!
Skicka en kommentar