tisdag, augusti 25, 2009

ODE till vetenskapen

Idag har jag varit (och lyssnat) på seminarium om omvärldsdialog och engagemang (ODE) arrangerat av en rad kända aktörer: KVA, IVA, KSLA, RJ, V-A och VR (Kungliga Vetenskapsakademien, Kungliga Ingenjörsakademien, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskap & Allmänhet och Vetenskapsrådet).

Seminariet var till för särskilt inbjudna seniora forskare, många av dem professorer framsållade för att de nominerats till goda vetenskapliga ledare*, andra med motsvarande höga poster (t ex VD:n för Svenska Läkaresällskapet, en av VR:s huvudsekreterare för Vetenskapsrådet). I ett sånt sammanhang är jag ju inte riktigt meriterad att delta, så det var min smala lycka att de ville ha en rapportör -
en lyssnande men inte deltagande antecknare - per diskussionsbord á knappt tio personer.

Hela dagen var dock inte vikt åt rundabordssamtal, utan en stor del av programmet bestod av talare: en inledning av representanter från KVA, IVA, KSLA och VR, en presentation om vad undersökningar har visat om forskares syn på samverkan (presenterad av Karin Hermansson, utvecklingschef på V-A och flitig bloggare på V-A:s blogg) och två block av presentationer från inspiratörer: Eva Österberg (professor i historia, Lunds Universitet), Johan Åkerman (professor i tillämpad spinntronik på Göteborgs Universitet - och sporadisk bloggare på F&F:s blogg) och Agneta Richter-Dahlfors (professor i cellulär mikrobiologi, Karolinska Institutet) i det första blocket, Ulf Danielsson (professor i teoretisk fysik vid Uppsala Universitet och författare till två populärvetenskapliga böcker), Olle Granath (ständig sekreterare vid Kungliga Akademien för de fria konsterna) och Göran Sandberg (rektor vid Umeå Universitet,
professor i skoglig växtfysiologi, och verkställande ledamot i Knut & Alice Wallenbergs stiftelse). De tre första hade i uppdrag att besvara frågan "Varför ODE?" och de tre senare fick tala om "Möjligheter och begränsningar för ODE". Samma frågeområden var också temat för förmiddagens respektive eftermiddagens bordsdiskussionspass.

Moderatorer för hela dagen var Camilla Modeer (V-A:s generalsekreterare) och Carl-Johan Sundberg (professor på KI, grundare av ESOF, prisbelönt kommunikatör). Och projektledare för semianriet och kringaktiviteterna är V-A:s Anders Sahlman.

Vad sades, då, undrar ni? Med närmare 100 engagerade, erfarna forskare och kommunikatörer var det väldigt lite som inte sades. Vid "mitt" bord diskuterades bland annat om alla ska kommunicera, alltid och överallt, eller om det finns gränser (och vilka), att allmänheten är en givande och välutbildad kommunikationspartner, skillnader i hur "tredje uppgiften" uppfattas jämfört med "samverkansuppgiften", andra kommunikationsmöjligheter än att gå via media - till exempel via internet... andra bord talade om helt andra saker. Något bord var ense om att det var hopplöst att kommunicera via media, ett annat bord sa "sluta släng skit på journalister, de gör ett bra jobb". Några talade om att forskare måste våga ge sig i kast med de existensiella och emotionella aspekterna av att kommunicera forskning. Problem som samverkan kan leda till togs upp, till exempel: Samverkan kan leda till intresse-/trovärdighetskonflikter när en forskare sitter på flera olika stolar samtidigt (universitet, landsting, eget företag). Vilken agenda gäller när?
I vilket intresse uttalar sig forskaren just den här gången?

Om ungefär en vecka kommer video från seminariet och en skriftlig rapport upp på webben, sedan (om ca en månad) kommer intervjuer med inspiratörerna och en manual för att göra liknande möten, och slutligen (om ca två månader) kommer en skrift om ODE. Allt i händerna på vetenskapsjournalisten Kristoffer Gunnartz (samme Kristoffer Gunnartz som intervjuade mig för Vetandets Värld i Fokus i höstas), som också skriver en bok i ämnet.

REDIGERAT 31/8 kl 23.00 för att tillägga: Cissi Askwall, som också var närvarande (och ansvarig för att samla in rapporterna om vad som sades vid de olika borden), har bloggat om seminariet på V-A:s blogg.

Länkar
V-A om ODE-seminariet (se även här)
VR om ODE-seminariet
Ljudtrailer med intervjuer med inspiratörerna

*och alltså inte utvalda i första hand för att de tycker kommunikation är ett särskilt behjärtansvärt område. Kan tilläggas att seminariet hade väntelista - det var fler som ville vara med av de inbjudna än det fanns platser!

2 kommentarer:

ArchAsa sa...

Wow! Låter oerhört fascinerande. Synd visserligen att de inte bjöd in fler yngre forskare som aktiva samtalspartners. Men en jättebra idé att involvera personer med olika bakgrund och erfarenheter. Personligen har jag alltid tyckt att just runda-bords-samtal är låååångt mer givande än en rad föredrag med 1-2 frågor efteråt. De fyller också sin funktion, men ska man komma vidare och inte bara informera så slår inget gruppdiskussioner.

Ser fram emot publiceringen

Malin Sandström sa...

Åsa: håller helt med om gruppdiskussioner. Med tanke på att det mesta förändringsarbetet faller platt om inte de mest seniora forskarna - ledarna, cheferna och förebilderna - är med kan jag också tycka det är OK med ett möte nischat mot seniora forskare/professorer. Så länge man inte tror att det som kommer fram där är den enda sanningen, i alla fall.

Det var kul att ha såväl humanister som naturvetare vid samma bord. Det gick alldeles utmärkt för dem att tala med varandra, och eventuella skiljelinjer gick knappast mellan fälten utan snarare mellan individuella åsikter.