Vet ni, det börjar kännas lätt poänglöst att köra den här räkneövningen. De sommarpratande forskarna blir ju bara färre och färre. I år är det hela TVÅ stycken forskare som är sommarvärdar i P1. Av totalt femtionio sommarprat.
30/6: Danica Kragic Jensfeldt, professor i datalogi
16/8: Hannah Akuffo, professor i parasitologi
Men Å ANDRA SIDAN ska Karin Bojs sommarprata (19/8). Det blir nog bra.
4 kommentarer:
2/59 kan väl ändå inte vara helt ur paritet med befolkningsunderlaget. Hur många metallarbetare har de per år? Jag menar inte att de måste kvotera in folk efter demografi, men jag kan inte heller se varför de måste ha många vetenskapsmän. Det är väl ett underhållningsprogram i första hand, inte ett folkbildningsprogram?
Fast enligt Bibi Rödöö ska kunskap vara ett viktigt inslag, och hon sa igår morse att "trenden mot kunskap står sig": http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6449435
Så lite av folkbildningsprogram får jag nog en känsla av att det är tänkt att vara ...?
Det är väl ingen som tror att sommarpratarna är särskilt representativa för befolkningsunderlaget? :-)
Hårddrar man det lite är det främst artister (27 st, lite beroende på hur man kategoriserar författare) och stockholmare (typ 38 st enligt Karin Jonsson), vilket inte heller är särskilt representativt för befolkningen i övrigt. Fair enough, så länge de kan berätta något intressant. Min poäng är snarare att redaktionen väljer ut det de tror folk ser som attraktiva talare, och just inom vetenskap verkar de ha något av en blind fläck som sannolikt inte speglar vad den breda befolkningen tycker. Här kan man såklart tycka att jag talar i eget intresse eller företräder något slags nischgrupp, men det finns gott om statistik på att vetenskapsintresse och intresse för forskare är betydligt mer utbrett än vad det får utrymme i medierna. Se till exempel posten omedelbart nedanför denna som refererar färska siffror från en dag om vetenskapsjournalistik som hölls i november, med främst "branschfolk". Vetenskapsradion har uppemot en miljon lyssnare, SVT:s vetenskapsprogram runt en halv miljon per avsnitt; flera andra insatta talare visade siffror på att vetenskap är ett av de mest efterfrågade ämnena efter allmänrapportering.
Inte heller finns det någon motsättning mellan folkbildning och underhållning, men man kan gott välja forskare enbart på underhållningsfaktor. Jag lovar. Grejen är att många forskare har gjort och vet en massa intressanta saker som garanterat skulle göra sig bra som radioberättelser. Vet du t ex hur man gör för att få bananflugor att INTE sova? Hur känns det att i nödvärn behöva skjuta en isbjörn på armslängds avstånd? Vad händer med mänskligheten om vi dramatiskt lyckas sakta ner åldrande? Hur är det att tillbringa flera månader i sträck på sydpolen, eller på ett forskningsskepp i arktis utan kontakt med omvärlden? (Några exempel tagna från forskare jag själv pratat med)
Jag skulle för övrigt gärna lyssna på metallarbetare. Min pappa var metallare, och han hade en hel del historier som nog hade gått hem hos en bredare publik.
Jag var kanske lite provokativ i min fråga men jag fick ett bra svar så det var lyckat.
Jag tror forskarbristen beror på avsaknaden av kända namn. De allra flesta sommarpratarna är kändisar (tagit i vid bemärkelse) och de flesta forskare med sådan status i Sverige har nog pratat redan eller tackat nej. Vetenskapsjournalistiken fokuserar ju rimligt nog inte på enskilda forskare i Sverige .
Skicka en kommentar