DDT är som de flesta vet inte en särskilt trevlig kemikalie. I fall där inget annat hjälper - t ex malariabekämpning - har den ändå använts eftersom alternativen är få. Numer är DDT dock inte alltid så effektivt mot malaria, eftersom många malariamyggor blivit resistenta - samma problem finns även för andra bekämpningsmedel som används mot myggen.
Matt Thomas vid Imperial College London - och hans kollegor - har nu utvecklat en bekämpningsmetod som bygger på svamp (inte champinjontypen, utan mer åt fotsvampshållet). En oljebaserad sprej med svamparten Beauveria bassiana sprejas på ytor som man vill hålla myggen borta från. Vid tester har många av myggorna dött, och de som inte dog fick minskad förmåga att smitta människor med malaria. Totalt uppnåddes en 80-faldig minskning av antalet myggor kapabla att föra malariasmittan vidare.
En annan grupp, ledd av Bart Knols vid Wageningen University and Research Centre i Holland, behandlade lakan med svamp- och oljeblandning och såg att myggornas livslängd förkortades.
Det kan också leda till minskad malariadödlighet.
Metodens största fördel är att den är billig - det kostar mindre än 2 svenska kronor att behandla ett helt hus. Men å andra sidan är svampbehandlingen inte lika hållbar och kan behöva göras om oftare.
Myggorna lär väl så småningom bli resistenta även mot svampen. Men man kan kanske avla fram svamparter som är ännu mer effektiva och angriper myggorna på andra sätt. Om svampen bara fungerar "lokalt" - dvs om myggen bara plockar upp den från behandlade ytor och inte kan sprida den vidare - är det en mycket lovande metod. Frågan är om man får luktproblem (speciellt i varma och fuktiga lakan)?
Länk
Nature News
torsdag, juni 09, 2005
Mobilanvändning på flygplan ett hot mot astronomiforskning
Om användning av mobiltelefoner på flygplan blir tillåten, kommer astronomer inte längre kunna "se" när stjärnor föds och dör. Det är astronomernas kritik riktad mot amerikanska Federal Aviation Administration och Federal Communications Commission som överväger att göra mobilanvändning tillåten under flygning. Övervägandet är en följd av den roll mobiltelefonanvändandet spelade under flygkapningarna den 11:e september 2001 - efter detta har många bett den amerikanska regeringen att tillåta mobilanvändning ombord.
Problemet är att mobiler inte bara sänder ut strålning på sin "grundfrekvens", utan även på multiplar av denna - övertoner. Den andra övertonen faller i ett frekvensband som är reserverat för astronomisk vetenskap. Där ingår bland annat de karakteristiska radiofrekvenser som sänds ut när en stjärna föds eller dör. Radiosignalerna från stjärnorna är väldigt svaga, så mobilsignaler som sänds ut från ett flygplan som befinner sig högt upp i skyn utan skärmande träd eller byggnader dränker dessa signaler i brus.
Michael Davis vid SETI säger om känsligheten hos astronomernas radioteleskop: "Våra radioteleskop är otroligt känsliga - en enda mobiltelefon på ett enda plan 100 miles [160 kilometer] bort kan ge oss allvarliga problem. Mängden brus blir 10 gånger högre än den rekommenderade."
Länk
New Scientist
Problemet är att mobiler inte bara sänder ut strålning på sin "grundfrekvens", utan även på multiplar av denna - övertoner. Den andra övertonen faller i ett frekvensband som är reserverat för astronomisk vetenskap. Där ingår bland annat de karakteristiska radiofrekvenser som sänds ut när en stjärna föds eller dör. Radiosignalerna från stjärnorna är väldigt svaga, så mobilsignaler som sänds ut från ett flygplan som befinner sig högt upp i skyn utan skärmande träd eller byggnader dränker dessa signaler i brus.
Michael Davis vid SETI säger om känsligheten hos astronomernas radioteleskop: "Våra radioteleskop är otroligt känsliga - en enda mobiltelefon på ett enda plan 100 miles [160 kilometer] bort kan ge oss allvarliga problem. Mängden brus blir 10 gånger högre än den rekommenderade."
Länk
New Scientist
Bloggar en guldgruva för marknadsförare
Ett amerikanskt företag, Umbria Communications, har utvecklat en webbcravler som söker igenom och parsar bloggtexter på jakt efter omnämningar av märken och kändisar. De har också utvecklat textanalysverktyg som går igenom bloggtexten och plockar ut åsikter associerade med dessa namn och märken. Umbrias kunder är framför allt företag som intresserar sig för hur deras märke och konkurrenternas märken ses av en viss åldersgrupp, ett visst kön eller människor från en viss del av landet - allt detta information som ofta går att plocka ur bloggarna. Bland annat vet de nu att Starbucks nämns betydligt oftare än Pepsi eller Cola, trots att de senare annonserar mer. Och att kvinnliga bloggare talar mer om öl än manliga bloggare - oftast nämner de Guinness.
Billig datainsamling + billig datalagring + hyfsat sofistikerade analysalgoritmer = god insyn i vad som sägs på stora delar av internet. En enkel formel men kanske värd att hålla i minnet.
Billig datainsamling + billig datalagring + hyfsat sofistikerade analysalgoritmer = god insyn i vad som sägs på stora delar av internet. En enkel formel men kanske värd att hålla i minnet.
onsdag, juni 08, 2005
Gener påverkar kvinnans förmåga att få orgasm
En studie utförd på 4037 kvinnliga enäggs- och tvåäggstvillingar indikerar att en kvinnas förmåga att få orgasm när hon har sex beror till 34% på hennes gener - siffran stiger till 45% vid masturbation.
Studien bygger på frågeformulär som skickts ut till tvillingarna.
Siffrorna har tagits fram genom att jämföra enäggstvillingar (som har samma gener och samma uppväxtmiljö) med tvåäggstvillingar (som har olika gener men samma uppväxtmiljö), de större likheterna mellan enäggstvillingarna än mellan tvåäggstvillingarna antas bero på att de har samma gener.
Kommentarer:
Med 95% konfidensintervall är siffrorna 27-40% resp. 38-52% (det betyder att med 95% sannolikhet ligger den "riktiga" siffran nånstans i det angivna intervallet)
För det första får jag inte ihop matematiken. I abstract (sammanfattning, den enda del av artikeln som är tillgänglig för mig eftersom jag inte prenumererar på tidskriften) anges att det är 4037 kvinnor bestående av 683 monozygota and 714 dizygota tvillingpar. 2*683 + 2*714 = 2794. Totalt ingick 4037 kvinnor, så var är resten? Jag antar att det ingår en del trillingar och så, det är kanske det som är förklaringen?
För det andra slog mig tanken: är inaktiveringen av den andra X-kromosomen* lika för enäggstvillingar? Det är antagligen nåt som kräver en grundlig inläsning för att kunna svara detaljerat och helt säkert på, men 5 minuter med google ger indikationer på att X-inaktiveringen är mer eller mindre olik mellan tvillingarna. Om någon gen på X-kromosomen påverkar kvinnans förmåga att få orgasm (det verkar inte helt osannolikt att så skulle vara fallet) håller således inte antagandet om att variationen beror på gener. Genernas inflytande skulle i så fall vara mindre än angett.
För det tredje är frågeformulär en svårkontrollerad metod (hur vet man att tvillingarna inte talat med varandra?).
Och för det fjärde visar denna metod inte om det är en direkt inverkan eller en indirekt inverkan. Stresskänslighet bör kunna påverka resultatet, t ex, och alla gener som påverkar stresskänslighet påverkar då resultatet.
Och till sist kan man konstatera att om man letar artiklar på Google News om just denna studie ser man att den fått ett väldigt stort genomslag - men vad som rapporteras och hur det tolkas verkar variera väldigt mycket mellan olika reportrar. I skrivande stund har jag hittat 125 artiklar, fler kommer säkert.
*kvinnor har som bekant två X-kromosomer. Den ena inaktiveras för att man inte ska få en "överdos" av X-relaterade gener. Det har dock visat sig att upp till 20% av generna på den tysta X-kromosomen inte alls är tysta - och hur många tysta gener det finns varierar starkt mellan olika kvinnor, vilket innebär att den genetiska variabiliteten är större.
Länkar
artikeln (abstract)
Nature News
Studien bygger på frågeformulär som skickts ut till tvillingarna.
Siffrorna har tagits fram genom att jämföra enäggstvillingar (som har samma gener och samma uppväxtmiljö) med tvåäggstvillingar (som har olika gener men samma uppväxtmiljö), de större likheterna mellan enäggstvillingarna än mellan tvåäggstvillingarna antas bero på att de har samma gener.
Kommentarer:
Med 95% konfidensintervall är siffrorna 27-40% resp. 38-52% (det betyder att med 95% sannolikhet ligger den "riktiga" siffran nånstans i det angivna intervallet)
För det första får jag inte ihop matematiken. I abstract (sammanfattning, den enda del av artikeln som är tillgänglig för mig eftersom jag inte prenumererar på tidskriften) anges att det är 4037 kvinnor bestående av 683 monozygota and 714 dizygota tvillingpar. 2*683 + 2*714 = 2794. Totalt ingick 4037 kvinnor, så var är resten? Jag antar att det ingår en del trillingar och så, det är kanske det som är förklaringen?
För det andra slog mig tanken: är inaktiveringen av den andra X-kromosomen* lika för enäggstvillingar? Det är antagligen nåt som kräver en grundlig inläsning för att kunna svara detaljerat och helt säkert på, men 5 minuter med google ger indikationer på att X-inaktiveringen är mer eller mindre olik mellan tvillingarna. Om någon gen på X-kromosomen påverkar kvinnans förmåga att få orgasm (det verkar inte helt osannolikt att så skulle vara fallet) håller således inte antagandet om att variationen beror på gener. Genernas inflytande skulle i så fall vara mindre än angett.
För det tredje är frågeformulär en svårkontrollerad metod (hur vet man att tvillingarna inte talat med varandra?).
Och för det fjärde visar denna metod inte om det är en direkt inverkan eller en indirekt inverkan. Stresskänslighet bör kunna påverka resultatet, t ex, och alla gener som påverkar stresskänslighet påverkar då resultatet.
Och till sist kan man konstatera att om man letar artiklar på Google News om just denna studie ser man att den fått ett väldigt stort genomslag - men vad som rapporteras och hur det tolkas verkar variera väldigt mycket mellan olika reportrar. I skrivande stund har jag hittat 125 artiklar, fler kommer säkert.
*kvinnor har som bekant två X-kromosomer. Den ena inaktiveras för att man inte ska få en "överdos" av X-relaterade gener. Det har dock visat sig att upp till 20% av generna på den tysta X-kromosomen inte alls är tysta - och hur många tysta gener det finns varierar starkt mellan olika kvinnor, vilket innebär att den genetiska variabiliteten är större.
Länkar
artikeln (abstract)
Nature News
Delfiner lär sina ungar att använda verktyg
I en grupp delfiner som lever i en bukt finns det ett antal som använder en smart fisketeknik: de sätter en svamp på nosen när de letar efter mat på havsbottnen - kanske för att skydda sig mot de giftiga fiskar som kan dölja sig i sanden, eller bara mot nötning från sanden. Än mer intressant är att kunskapen om tekniken finns hos flera generationer (vilket ju innebär att den antingen ärvs eller lärs ut). En forskargrupp som studerar delfinerna har gjort en grundlig DNA-analys på de delfiner som använder tekniken och försökt hitta gener för att använda sig av svampfiske - men förgäves. Sannolikt lärs tekniken ut av mamman till ungarna.
Och en ytterligare intressant observation: i stort sett alla svampfiskande delfiner som observerats (utom en) är honor. Forskarna förklarar det med att svampfiske är en ensam och ganska tidskrävande sysselsättning. Unga delfinhanar brukar gå ihop i grupper om 2-3 för att jaga fertila honor och antas därför inte ha tid med svampfiske.
Tråkigt är dock att trots att Nature länkar till artikeln verkar den inte finnas ännu.
Och en ytterligare intressant observation: i stort sett alla svampfiskande delfiner som observerats (utom en) är honor. Forskarna förklarar det med att svampfiske är en ensam och ganska tidskrävande sysselsättning. Unga delfinhanar brukar gå ihop i grupper om 2-3 för att jaga fertila honor och antas därför inte ha tid med svampfiske.
Tråkigt är dock att trots att Nature länkar till artikeln verkar den inte finnas ännu.
Russin bra mot hål i tänderna?
En grupp amerikanska forskare har i russin hittat flera ämnen som kan begränsa tillväxten av vissa bakterier i munnen. Ämnena tillhör en grupp som kallas fytokemikalier - ett samlingsnamn för ämnen från växtriket som inte är näringsämnen. (DN har skrivit lite om fytokemikalier här). Bakterierna som undersöktes kan orsaka karies och tandköttsproblem.
De mest aktiva russin-ämnena, oleanolic acid och oleanolic aldehyde (borde heta något i stil med oleanol-syra och oleanol-aldehyd om de har svenska namn) var effektiva mot bakterier i koncentrationer från 200 till 1000 mikrogram per milliliter. Jag vet inte vad koncentrationen blir i saliven när man tuggar russin, men spontant tycker jag att det låter rätt högt - undrar om man verkligen får så hög koncentration av ämnena?
Dessutom fick bakterierna svårare att fästa på tänderna redan vid en koncentration på 31 mikrogram per milliliter av oleanol-syra. (Bakterierna behöver fästa vid emaljen för att forma plack på tänderna)
Det är således bevisat att det finns ämnen i russin som bekämpar bakterier, men inte visat att de finns i tillräcklig koncentration för att ge effekt när man äter russinen.
Forskarna hävdar, baserat på studien, att russin har fått oförtjänt dåligt rykte som dåliga för tänderna eftersom de är söta och kladdiga. "Raisins are perceived as sweet and sticky, and any food that contains sugar and is sticky is assumed to cause cavities. But our study suggests the contrary. Phytochemicals in raisins may benefit oral health by fighting bacteria that cause cavities and gum disease." De hävdar också att det är socker (sukros) som orsakar hål, och inte fruktos och glukos (som är huvuddelen av sockermängden i russin).
Cynisk som jag är kan jag inte låta bli att undra om de är sponsrade av russinindustrin. Men det är intressant att det finns växtämnen som kan bekämpa bakterier. Kanske det vore ett alternativ till triklosan?
De mest aktiva russin-ämnena, oleanolic acid och oleanolic aldehyde (borde heta något i stil med oleanol-syra och oleanol-aldehyd om de har svenska namn) var effektiva mot bakterier i koncentrationer från 200 till 1000 mikrogram per milliliter. Jag vet inte vad koncentrationen blir i saliven när man tuggar russin, men spontant tycker jag att det låter rätt högt - undrar om man verkligen får så hög koncentration av ämnena?
Dessutom fick bakterierna svårare att fästa på tänderna redan vid en koncentration på 31 mikrogram per milliliter av oleanol-syra. (Bakterierna behöver fästa vid emaljen för att forma plack på tänderna)
Det är således bevisat att det finns ämnen i russin som bekämpar bakterier, men inte visat att de finns i tillräcklig koncentration för att ge effekt när man äter russinen.
Forskarna hävdar, baserat på studien, att russin har fått oförtjänt dåligt rykte som dåliga för tänderna eftersom de är söta och kladdiga. "Raisins are perceived as sweet and sticky, and any food that contains sugar and is sticky is assumed to cause cavities. But our study suggests the contrary. Phytochemicals in raisins may benefit oral health by fighting bacteria that cause cavities and gum disease." De hävdar också att det är socker (sukros) som orsakar hål, och inte fruktos och glukos (som är huvuddelen av sockermängden i russin).
Cynisk som jag är kan jag inte låta bli att undra om de är sponsrade av russinindustrin. Men det är intressant att det finns växtämnen som kan bekämpa bakterier. Kanske det vore ett alternativ till triklosan?
tisdag, juni 07, 2005
National Geographic granskar Star Wars
National Geographic är för ovanlighetens skull ganska humoristiska. De har låtit två experter på planeter och utomjordiskt liv (Bruce Betts fråm Planetary Society in Pasadena och Seth Shostak från SETI) granska Star Wars-galaxen och kommentera hur vetenskapligt rimliga planeterna och deras innevånare är.
Några av deras synpunkter i korthet (men gå dit och läs hela - det finns t o m bilder på planeterna)
*har man en hel galax till sitt förfogande kan man komma undan med att ha så pass många planeter med liv
*det är dock osannolikt att livsformerna skulle vara så lika mycket utvecklade - den smartaste livsformen borde ha ett försprång på 2 miljoner år eller nåt liknande
*det finns en "djungelplanet", en "isplanet" osv - i verkligheten har planeter skiftande klimat (Jorden har ju trots allt både Nordpolen, Amazonas och Sahara)
*man vill inte (som planeten Coruscant) ligga i "galaxens hjärta" - där finns det sannolikt ett ganska stort svart hål som det kommer en hel del otrevlig strålning ifrån. Bättre att ligga en bit ut.
Roligast är nog ändå kommentaren om vulkanplaneten Mustafar: It's really tricky to imagine that you would have oxygen here. But, hey, they're Jedi—they can probably control their breath.
Några av deras synpunkter i korthet (men gå dit och läs hela - det finns t o m bilder på planeterna)
*har man en hel galax till sitt förfogande kan man komma undan med att ha så pass många planeter med liv
*det är dock osannolikt att livsformerna skulle vara så lika mycket utvecklade - den smartaste livsformen borde ha ett försprång på 2 miljoner år eller nåt liknande
*det finns en "djungelplanet", en "isplanet" osv - i verkligheten har planeter skiftande klimat (Jorden har ju trots allt både Nordpolen, Amazonas och Sahara)
*man vill inte (som planeten Coruscant) ligga i "galaxens hjärta" - där finns det sannolikt ett ganska stort svart hål som det kommer en hel del otrevlig strålning ifrån. Bättre att ligga en bit ut.
Roligast är nog ändå kommentaren om vulkanplaneten Mustafar: It's really tricky to imagine that you would have oxygen here. But, hey, they're Jedi—they can probably control their breath.
måndag, juni 06, 2005
Idén om lukt över internet är ännu inte död
Då och då hör man rykten om att det tillverkas apparater för att "skicka" lukt över internet (eller speciella biografer med lukt, eller...). Japanska NTT visade förra året upp en prototyp med 32 olika luktämnen, som då kostade runt $10000. Nu verkar de planera att kommersialisera tekniken i större skala - apparaten ska ta emot "luktdata" (dvs en digital beskrivning) och spruta ut rätt mängder i rätt blandning. Längre fram verkar de planera att använda de fem sinnena för kommunikation i större utsträckning - jag hittade bl a en intervju med en koreansk/japansk forskare vid NTT DoCoMo USA Labs
Det här är såpass visionärt att det är nära gränsen för rent flum. (Han skulle dock inte arbeta direkt med luktkommunikation i USA). Jag tror att det kommer dröja väldigt länge innan vi kommunicerar med plantor...
Så, kommer det - luktapparat att skicka lukter över internet med - fungera? Tja... För det specifika område som nämns, "smell before you buy", skulle det rent tekniskt kunna fungera för enkla produkter. Tvål, aromaoljor mm brukar inte ha så komplex doftsammansättning.
Kommer vi upp i det dyrare skiktet av parfymer är det sannolikt omöjligt - de kan ha betydligt fler än 32 doftingredienser. Och ger vi oss in på livsmedel blir det ännu svårare. Parfymer har iallafall oftast ett specifikt recept - varor med organiska ursprung varierar i sin sammansättning och har också ofta väldigt många komponenter. Jag talade för ett par veckor sedan med en fransk forskare som sa att det krävs 15 olika specifika doftämnen för att få en realistisk smak av jordgubbe. Och kaffe ska vi inte ens tala om - där kan det finnas flera hundra viktiga aromämnen.
Men sedan har vi problemet att doftämnen förändras över tiden. Vissa tappar bara i doft, vissa får en helt annan karaktär (inte alltid behaglig). För att tekniken ska fungera måsta man antagligen välja de stabilaste möjliga doftämnena (inte alltid synonymt med de man helst vill ha), och få folk att förvara dem vettigt. Vill annonsörerna betala för att göra ett (för dem) ganska riskfyllt intryck på konsumenten?
Och vill folk betala? En konsumentvariant kostar antagligen inte fullt så mycket som 10000 dollar (ungefär 70000 kr), men för att få lönsamhet kan man nog inte lägga sig alltför lågt heller. Det blir nog åtminstone i samma prisklass som skrivare eller skannrar - antagligen betydligt dyrare än så. Nog finns det alltid folk som vill betala för "wow-faktorn", men utan ett ganska stort antal som har tekniken kommer det inte finnas så mycket att göra med den.
Är de smarta kopplar de det till dator- eller TV-spel. Där kan det kanske finnas folk som är beredda att betala för upplevelsen.
Aesthetic Scientist interview with Manhee Jo, Ph.D., Network Lab, DoCoMo USA Labs By Richard Felix and Nina Davis, 2005
[...] one topic was selected, and it was about molecular communications. For
example, there is the human olfactory sense, where the information of smell is
transferred to the brain. There are receptors in our nose, and when smell
molecules come to these receptors, electric signals occur and are transferred to
the brain. So if we could encode some information into this smell molecule and
send that molecule to a special receptor, it could create a new form of
communication. If we could do that, we might for example be able to communicate
from human to plant, or human to animals by means of this molecule.
Det här är såpass visionärt att det är nära gränsen för rent flum. (Han skulle dock inte arbeta direkt med luktkommunikation i USA). Jag tror att det kommer dröja väldigt länge innan vi kommunicerar med plantor...
Så, kommer det - luktapparat att skicka lukter över internet med - fungera? Tja... För det specifika område som nämns, "smell before you buy", skulle det rent tekniskt kunna fungera för enkla produkter. Tvål, aromaoljor mm brukar inte ha så komplex doftsammansättning.
Kommer vi upp i det dyrare skiktet av parfymer är det sannolikt omöjligt - de kan ha betydligt fler än 32 doftingredienser. Och ger vi oss in på livsmedel blir det ännu svårare. Parfymer har iallafall oftast ett specifikt recept - varor med organiska ursprung varierar i sin sammansättning och har också ofta väldigt många komponenter. Jag talade för ett par veckor sedan med en fransk forskare som sa att det krävs 15 olika specifika doftämnen för att få en realistisk smak av jordgubbe. Och kaffe ska vi inte ens tala om - där kan det finnas flera hundra viktiga aromämnen.
Men sedan har vi problemet att doftämnen förändras över tiden. Vissa tappar bara i doft, vissa får en helt annan karaktär (inte alltid behaglig). För att tekniken ska fungera måsta man antagligen välja de stabilaste möjliga doftämnena (inte alltid synonymt med de man helst vill ha), och få folk att förvara dem vettigt. Vill annonsörerna betala för att göra ett (för dem) ganska riskfyllt intryck på konsumenten?
Och vill folk betala? En konsumentvariant kostar antagligen inte fullt så mycket som 10000 dollar (ungefär 70000 kr), men för att få lönsamhet kan man nog inte lägga sig alltför lågt heller. Det blir nog åtminstone i samma prisklass som skrivare eller skannrar - antagligen betydligt dyrare än så. Nog finns det alltid folk som vill betala för "wow-faktorn", men utan ett ganska stort antal som har tekniken kommer det inte finnas så mycket att göra med den.
Är de smarta kopplar de det till dator- eller TV-spel. Där kan det kanske finnas folk som är beredda att betala för upplevelsen.
söndag, juni 05, 2005
Snart möjligt: vaccin mot Marburg och Ebola?
Ett stort steg framåt mot ett vaccin mot de fruktade Marburg- och Ebolavirusen: franska, kanadensiska och amerikanska forskare i samarbete har nu lyckats vaccinera apor mot sjukdomarna.
Båda virussjukdomarna är så kallade hemorrhagiska febrar. De sprids från människa till människa, och den troligen vanligaste smittvägen är blod (eller andra kroppsvätskor). Drabbade får hög feber och blödningar, dödligheten är (enligt New Scientist) upp till 90%.
De senaste kända utbrotten av sjukdomarna är mars 2005 (Marburg) och maj 2005 (Ebola) - dessutom finns farhågor om att virusen kan användas i biologisk krigföring.
Tidigare försök att få fram ett vaccin har baserats på hela (döda) virus och på viralt DNA, men utan framgång. De nu framtagna vaccinen bygger på ytproteiner från virusen. Andra virus har genmodifierats för att uttrycka ytproteinerna. De modifierade virusen går in i samma vävnader som Marburg- och Ebolavirusen samt i lymfsystemet, och provocerar därmed fram en kraftigare immunsystemreaktion än döda virus.
Länkar
Nature News
Båda virussjukdomarna är så kallade hemorrhagiska febrar. De sprids från människa till människa, och den troligen vanligaste smittvägen är blod (eller andra kroppsvätskor). Drabbade får hög feber och blödningar, dödligheten är (enligt New Scientist) upp till 90%.
De senaste kända utbrotten av sjukdomarna är mars 2005 (Marburg) och maj 2005 (Ebola) - dessutom finns farhågor om att virusen kan användas i biologisk krigföring.
Tidigare försök att få fram ett vaccin har baserats på hela (döda) virus och på viralt DNA, men utan framgång. De nu framtagna vaccinen bygger på ytproteiner från virusen. Andra virus har genmodifierats för att uttrycka ytproteinerna. De modifierade virusen går in i samma vävnader som Marburg- och Ebolavirusen samt i lymfsystemet, och provocerar därmed fram en kraftigare immunsystemreaktion än döda virus.
Länkar
Nature News
lördag, juni 04, 2005
Virus istället för värktabletter
Neuropatisk smärta är ett synnerligen plågsamt sjukdomstillstånd som kan uppstå på grund av nervskador som följd av t ex stroke, diskbråck eller diabetes. Den som drabbats får brännande, stickande känselintryck - ofta trots att stimulus saknas eller är väldigt svaga. Lätt beröring och ljumna temperaturer kan bli outhärdliga. Än värre är att effektiv behandling saknas och patienten blir sällan smärtfri.
Nu har forskare vid University of Michigan utvecklat en genterapimetod för att ''tysta ner'' nervcellerna som ger upphov till smärtintrycken. Man vet att personer med neuropatisk smärta ofta har låga nivåer av GABA, ett ämne som hindrar nervceller från att skicka signaler. Därför använder man sig av ett modifierat herpesvirus för att föra in genen för det enzym som producerar GABA i nervcellerna. Genom att lägga till genen i herpesvirusets DNA och sedan låta viruset gå in i cellen, kan man föra in genen för enzymet i patienternas nervceller.
(Vanliga herpesvirus skulle gå in i cellkärnan, föröka sig och sedan gå ut till huden och orsaka blåsor. Det modifierade viruset stannar i cellkärnan.)
Man hoppas kunna göra kliniska tester på människor senare i år.
Nu har forskare vid University of Michigan utvecklat en genterapimetod för att ''tysta ner'' nervcellerna som ger upphov till smärtintrycken. Man vet att personer med neuropatisk smärta ofta har låga nivåer av GABA, ett ämne som hindrar nervceller från att skicka signaler. Därför använder man sig av ett modifierat herpesvirus för att föra in genen för det enzym som producerar GABA i nervcellerna. Genom att lägga till genen i herpesvirusets DNA och sedan låta viruset gå in i cellen, kan man föra in genen för enzymet i patienternas nervceller.
(Vanliga herpesvirus skulle gå in i cellkärnan, föröka sig och sedan gå ut till huden och orsaka blåsor. Det modifierade viruset stannar i cellkärnan.)
Man hoppas kunna göra kliniska tester på människor senare i år.
fredag, juni 03, 2005
Bluetooth inte längre säkert
Kryptografer har hittat ett (enkelt) sätt att hacka sig in i bluetooth-apparater, även när säkerheten är påslagen.
Det är sedan tidigare känt att tillfället när två bluetooth-apparater "parar ihop sig", dvs utbyter sina 128-bitars krypteringsnycklar då de kommunicerar för första gången, är känsligt - det går lätt att snappa upp nyckeln och knäcka den. Men eftersom detta scenario kräver att apparaterna kommunicerar för första gången har det inte setts som ett allvarligt problem.
Nu har två israeliska kryptografer hittat ett sätt att tvinga bluetooth-apparater att para ihop sig på nytt. Det enda man behöver göra är att sno ett ID från en bluetooth-apparat - lätt gjort eftersom detta sänds ut av apparaten till alla andra bluetooth-apparater inom ca 10 meter - och sedan ''meddela'' den andra apparaten i paret att man tappat bort krypteringsnyckeln. Då tas nya nycklar fram och sänds ut, och man kan plocka upp den nya nyckeln. Nyckeln kan sedan knäckas på mindre än en halv sekund (0.06 s på en Pentium IV, 0.3 s på en Pentium III), vilket gör det praktiskt tillämpbart. Sedan är det möjligt att t ex ringa på någon annans mobiltelefon.
Jag antar att det åtminstone kommer införas längre krypteringsnycklar för bluetooth nu.
Det är sedan tidigare känt att tillfället när två bluetooth-apparater "parar ihop sig", dvs utbyter sina 128-bitars krypteringsnycklar då de kommunicerar för första gången, är känsligt - det går lätt att snappa upp nyckeln och knäcka den. Men eftersom detta scenario kräver att apparaterna kommunicerar för första gången har det inte setts som ett allvarligt problem.
Nu har två israeliska kryptografer hittat ett sätt att tvinga bluetooth-apparater att para ihop sig på nytt. Det enda man behöver göra är att sno ett ID från en bluetooth-apparat - lätt gjort eftersom detta sänds ut av apparaten till alla andra bluetooth-apparater inom ca 10 meter - och sedan ''meddela'' den andra apparaten i paret att man tappat bort krypteringsnyckeln. Då tas nya nycklar fram och sänds ut, och man kan plocka upp den nya nyckeln. Nyckeln kan sedan knäckas på mindre än en halv sekund (0.06 s på en Pentium IV, 0.3 s på en Pentium III), vilket gör det praktiskt tillämpbart. Sedan är det möjligt att t ex ringa på någon annans mobiltelefon.
Jag antar att det åtminstone kommer införas längre krypteringsnycklar för bluetooth nu.
Att få flugor att bli vuxna på kortare tid
En enskild gen kan ändra tiden det tar för en fruktfluga att bli vuxen, har forskare från University of Utah konstaterat. Är "mogenhetsgenen" mindre aktiv blir tiden från larv till vuxen fluga betydligt kortare - därmed blir den vuxna individen också mindre. Forskarna föreslår att genen reglerar hur mycket larven måste väga för att gå in i pupp-stadiet.
En motsvarande gen med liknande funktion har ännu inte hittats i människan.
Det spekuleras i slutet av artikeln om att upptäckten innebär att det en dag skulle gå att få fram katter som förblir kattungar hela livet. Det håller jag mig väl rätt skeptisk till, men även om det skulle vara sant - vem vill ha en åttakilos kattunge som klänger i gardinerna? Mer sannolikt är väl att det skulle vara lättare att få fram dvärgväxta, vuxna djur.
En motsvarande gen med liknande funktion har ännu inte hittats i människan.
Det spekuleras i slutet av artikeln om att upptäckten innebär att det en dag skulle gå att få fram katter som förblir kattungar hela livet. Det håller jag mig väl rätt skeptisk till, men även om det skulle vara sant - vem vill ha en åttakilos kattunge som klänger i gardinerna? Mer sannolikt är väl att det skulle vara lättare att få fram dvärgväxta, vuxna djur.
En muterad gen får flughonor att bete sig som hanar
I vanliga fall är fruktflugehanen den som uppvaktar flughonan, med en repertoar av typiska rörelsemönster. Nu har forskare lyckats bevisa vilken gen det är som ger upphov till deras beteende - en gen som kallas fruitless och ger upphov till olika proteiner hos honor och hanar genom olika ''splicing'' (avkodning av DNA sker till pre-mRNA, som sedan kan splicas - klyvas - på flera olika sätt och ge upphov till flera olika mRNA, som sedan översätts till proteiner).
När fruktflugehonorna fick den "manliga" upplagan av genen uppvisade de samma beteende: de började uppvakta andra honor på precis samma sätt - och uppvaktade hanar om hanarna parfymerades med hon-typiskt feromon. Hanar som fick den "kvinnliga" upplagan av genen saknade uppvaktningsbeteende.
Naturligvis betyder inte detta att det skulle gå att göra på samma sätt med människor, påpekar forskarna, mäniskans hjärna och beteende är betydligt mer komplext än så. Och där är jag böjd att hålla med, det är ingen som har hittat en gen med något motsvarande inflytande hos människan. Det vore intressant att se om det överhuvud taget går att hitta något liknande hos, säg, ryggradsdjur - min gissning är att det kommer vara fler som börjar leta efter det efter den här publikationen.
Länkar
Science
Nature
När fruktflugehonorna fick den "manliga" upplagan av genen uppvisade de samma beteende: de började uppvakta andra honor på precis samma sätt - och uppvaktade hanar om hanarna parfymerades med hon-typiskt feromon. Hanar som fick den "kvinnliga" upplagan av genen saknade uppvaktningsbeteende.
Naturligvis betyder inte detta att det skulle gå att göra på samma sätt med människor, påpekar forskarna, mäniskans hjärna och beteende är betydligt mer komplext än så. Och där är jag böjd att hålla med, det är ingen som har hittat en gen med något motsvarande inflytande hos människan. Det vore intressant att se om det överhuvud taget går att hitta något liknande hos, säg, ryggradsdjur - min gissning är att det kommer vara fler som börjar leta efter det efter den här publikationen.
Länkar
Science
Nature
Att könsbestämma dinosaurier från deras skelett
Hur ser man om ett skelett från Tyrannosaurus rex tillhört en hona eller hane? Givet att deras DNA är flera tiotals miljoner år gammalt är DNA-sekvensering (för att hitta könskromosomer) inte direkt aktuellt, och mycket lite av den vävnad som blir fossil ser annorlunda ut för honor och hanar. Amerikanska paleontologer har nu upptäckt att T-Rex-honor i äggläggande ålder har samma typ av benvävnad som fågelhonor, ett "extra-förråd" av kalcium som byggs upp inuti annars ihåligt skelett.
Upptäckten ger större möjligheter att studera sådant som populationsdynamik, men har en stor nackdel: den karakteristiska vävnaden finns bara under honans äggläggande period, och försvinner gradvis med ålder. Och saknas vävnaden kan man inte säga någonting om eventuellt kön - det kan lika gärna vara en icke könsmogen ung dinosaur som en hane eller en äldre hona. Trots detta är det en betydligt mer säker metod än de som tidigare funnits.
Själv kan jag inte låta bli att vara fascinerad över att T-Rex hade ihåligt skelett. Med all den där kroppsvikten.
Upptäckten ger större möjligheter att studera sådant som populationsdynamik, men har en stor nackdel: den karakteristiska vävnaden finns bara under honans äggläggande period, och försvinner gradvis med ålder. Och saknas vävnaden kan man inte säga någonting om eventuellt kön - det kan lika gärna vara en icke könsmogen ung dinosaur som en hane eller en äldre hona. Trots detta är det en betydligt mer säker metod än de som tidigare funnits.
Själv kan jag inte låta bli att vara fascinerad över att T-Rex hade ihåligt skelett. Med all den där kroppsvikten.
torsdag, juni 02, 2005
Värktabletter ökar risken för bröstcancer - eller?
Att det finns en länk mellan vanliga värktabletter och bröstcancer är känt - tidigare studier har visat att dagligt intag av värktabletter under lång tid minskar risken för bröstcancer med upp till 20%. För första gången kommer nu en studie som går åt andra hållet och säger att risken för bröstcancer ökar med långvarigt dagligt intag av värktabletter. Till forskarnas egna, stora förvåning - de hade förväntat sig att se en minskning i linje med tidigare resultat.
Studien bygger på data från över 114 000 californiska kvinnor (22-85 år) och undersöker värktabletter med en av två substanser: ibuprofen (finns i bl a Ipren, Ibumetin och Alindrin) och acetylsalicylsyra (finns bl a i Albyl, Bamyl, Magnecyl och Treo). När data från alla som använde någon av värktablettstyperna mer än en gång i veckan "klumpades ihop" fann forskarna ingen ökad risk, men när data sorterades efter tabletttyp och typ av bröstcancer fann de att
1) kvinnor som tog ibuprofen dagligen i åtminstone 5 år löpte en 50% högre risk att få bröstcancer
2) kvinnor som tog acetylsalicylsyra dagligen i åtminstone 5 år löpte en 80% högre risk att få bröstcancer som inte var känslig för hormonerna estrogen eller progesteron
3) kvinnor som tog acetylsalicylsyra dagligen under lång tid löpte 20% mindre risk att få den vanligare, hormonkänsliga typen av bröstcancer, MEN effekten var så liten att den skull kunna vara slumpmässig
Forskarna poängterar att man inte ska sluta äta värktabletter bara baserat på detta (om inte annat är det rätt stor skillnad på att ta en värktablett i veckan eller månaden jämfört med över 1500 dagar i följd). Och det är en slutsats jag instämmer med. Men om någon äter värktabletter för att skydda sig mot bröstcancer, är det kanske dags att tänka om.
Studien bygger på data från över 114 000 californiska kvinnor (22-85 år) och undersöker värktabletter med en av två substanser: ibuprofen (finns i bl a Ipren, Ibumetin och Alindrin) och acetylsalicylsyra (finns bl a i Albyl, Bamyl, Magnecyl och Treo). När data från alla som använde någon av värktablettstyperna mer än en gång i veckan "klumpades ihop" fann forskarna ingen ökad risk, men när data sorterades efter tabletttyp och typ av bröstcancer fann de att
1) kvinnor som tog ibuprofen dagligen i åtminstone 5 år löpte en 50% högre risk att få bröstcancer
2) kvinnor som tog acetylsalicylsyra dagligen i åtminstone 5 år löpte en 80% högre risk att få bröstcancer som inte var känslig för hormonerna estrogen eller progesteron
3) kvinnor som tog acetylsalicylsyra dagligen under lång tid löpte 20% mindre risk att få den vanligare, hormonkänsliga typen av bröstcancer, MEN effekten var så liten att den skull kunna vara slumpmässig
Forskarna poängterar att man inte ska sluta äta värktabletter bara baserat på detta (om inte annat är det rätt stor skillnad på att ta en värktablett i veckan eller månaden jämfört med över 1500 dagar i följd). Och det är en slutsats jag instämmer med. Men om någon äter värktabletter för att skydda sig mot bröstcancer, är det kanske dags att tänka om.
Bättre utbildning ger mindre sömnlöshet - för kvinnor
En ny taiwanesisk studie på nära 40000 personer äldre än 15 år fann att bättre utbildning minskade risken att lida av sömnlöshet - för kvinnor. För män var förhållandet det motsatta.
Faktorer som generellt förknippades med sömnlöshet var högre ålder, skilsmässa/separation, låg utbildning, dålig hälsa, låg inkomst och hemmaboende barn. Generellt led kvinnor i högre grad än män av sömnlöshet, något som författarna hävdar främst har sociala orsaker. Med tanke på att de sociala och kulturella förhållandena i Taiwan inte är helt lika de i Sverige är det inte säkert att alla resultat skulle vara de samma för svenskar. Speciellt intressant skulle det vara att se om utbildning spelar samma roll i Sverige som i Taiwan. Skulle Sveriges antagligen större jämlikhet påverka resultatet, så att bättre utbildning gav mer lika resultat för män och kvinnor? Skulle den påverka de andra faktorerna?
Faktorer som generellt förknippades med sömnlöshet var högre ålder, skilsmässa/separation, låg utbildning, dålig hälsa, låg inkomst och hemmaboende barn. Generellt led kvinnor i högre grad än män av sömnlöshet, något som författarna hävdar främst har sociala orsaker. Med tanke på att de sociala och kulturella förhållandena i Taiwan inte är helt lika de i Sverige är det inte säkert att alla resultat skulle vara de samma för svenskar. Speciellt intressant skulle det vara att se om utbildning spelar samma roll i Sverige som i Taiwan. Skulle Sveriges antagligen större jämlikhet påverka resultatet, så att bättre utbildning gav mer lika resultat för män och kvinnor? Skulle den påverka de andra faktorerna?
onsdag, juni 01, 2005
Luftburen tillit
Karin Bojs på Dagens Nyheter skriver om en Nature-studie om tillit och oxytocin, också känt som "kelhormonet".
Oxytocin produceras naturligt i kroppen (närmare bestämt, främst i hypothalamus i hjärnan) i ett flertal situationer, bland annat vid beröring, samlag och amning. Det upptäcktes på 50-talet och är ett av kroppens minsta proteiner, bara 9 aminosyror långt. Från början var det känt för att kunna få igång värkarbete hos födande kvinnor, men man har efterhand upptäckt fler relevanta effekter, hos män såväl som kvinnor.
Oxytocin är tidigare känt för att inducera lugn, men i studien har man istället fokuserat på tillit. Nära 200 schweiziska studenter fick genomgå ett försök där deras tillit till personer sattes på prov; de fick ta rollen av en investerare som skulle investera "valuta-enheter", upplagt så att om de litade på en annan person att dela med sig fick de båda en större vinst. Eftersom denna person kunde välja att inte dela med sig, tog investerana en kalkylerad risk. När investerarna fick nässprej med oxytocin ökade deras tillit, mätt i den mängd "valuta-enheter" de var beredda att satsa på att motparten var värd deras tillit.
Viss oro - mellan raderna - uttrycks för att detta ska användas i fula syften. Ja, om den dagen någonsin kommer, då kommer det att finnas en gigantisk marknad för oxytocinsensorer (tänk dig en knapp, en broch eller en slipsnål - eller kanske ett SMS - som diskret talar om för dig att din motpart försöker övertala dig på kemisk väg). Så det problemet kommer nog kunna lösas, om det skulle uppstå.
Länkar
Nature-artikeln (kräver pren.)
Wikipedia om oxytocin (engelska)
Oxytocin produceras naturligt i kroppen (närmare bestämt, främst i hypothalamus i hjärnan) i ett flertal situationer, bland annat vid beröring, samlag och amning. Det upptäcktes på 50-talet och är ett av kroppens minsta proteiner, bara 9 aminosyror långt. Från början var det känt för att kunna få igång värkarbete hos födande kvinnor, men man har efterhand upptäckt fler relevanta effekter, hos män såväl som kvinnor.
Oxytocin är tidigare känt för att inducera lugn, men i studien har man istället fokuserat på tillit. Nära 200 schweiziska studenter fick genomgå ett försök där deras tillit till personer sattes på prov; de fick ta rollen av en investerare som skulle investera "valuta-enheter", upplagt så att om de litade på en annan person att dela med sig fick de båda en större vinst. Eftersom denna person kunde välja att inte dela med sig, tog investerana en kalkylerad risk. När investerarna fick nässprej med oxytocin ökade deras tillit, mätt i den mängd "valuta-enheter" de var beredda att satsa på att motparten var värd deras tillit.
Viss oro - mellan raderna - uttrycks för att detta ska användas i fula syften. Ja, om den dagen någonsin kommer, då kommer det att finnas en gigantisk marknad för oxytocinsensorer (tänk dig en knapp, en broch eller en slipsnål - eller kanske ett SMS - som diskret talar om för dig att din motpart försöker övertala dig på kemisk väg). Så det problemet kommer nog kunna lösas, om det skulle uppstå.
Länkar
Nature-artikeln (kräver pren.)
Wikipedia om oxytocin (engelska)
Förälskelse ser mer ut som ett fysiskt begär än en känsla
New York Times skriver om en ny studie där man magnetröntgat hjärnan på förälskade personer. Studien, som letts av Dr. Lucy Brown och Dr. Helen Fisher publicerades i Journal of Neurophysiology igår och bygger på över 2000 bilder från 17 försökspersoner.
Enligt forskarna själva har den första förälskelsens neurala profil större likhet med fysiska begär som törst, hunger och drogberoende än med känslor som tillgivenhet. Bilder från personer som man följt när deras förhållanden djupnar visr i vissa fall hur andra hjärnareor, associerade med långvarig känslomässig bindning,så småningom blir aktiva. Centrum för passionerad kärlek verkade sitta i en struktur som kallas caudate nucleus, och forskarna kunde se hur dess aktivitet minskade med tiden.
Intressant.
Enligt forskarna själva har den första förälskelsens neurala profil större likhet med fysiska begär som törst, hunger och drogberoende än med känslor som tillgivenhet. Bilder från personer som man följt när deras förhållanden djupnar visr i vissa fall hur andra hjärnareor, associerade med långvarig känslomässig bindning,så småningom blir aktiva. Centrum för passionerad kärlek verkade sitta i en struktur som kallas caudate nucleus, och forskarna kunde se hur dess aktivitet minskade med tiden.
Intressant.
Subliminala ansiktsuttryck påverkar konsumtion och omdöme
Påverkas man mer av reklam med leende människor, och är man i så fall medveten om det? Det kan man undra när man ser alla hysteriskt lyckliga personer i reklam för allt från läsk till tvättmedel. Nu kommer en studie som delvis skulle kunna besvara frågan.
Studien utfördes på ett trettiotal studenter, som fick dricka en för dem oidentifierad dryck (något som man förväntar sig att de flesta borde ha vissa spärrar mot). Innan de fick tillfälle att dricka exponerades de - utan att de var medvetna om det - för en serie med leende, neutrala eller ogillande/irriterade ansiktsuttryck. Försökspersoner som hade sett leende ansikten drack mer medan de som sett negativa ansiktsuttryck drack mindre. De bedömde också dryckens smak som betydligt godare och värderade ett glas dryck högre (mätt i hur många cent de skulle vara beredda att betala för ett glas). Skillnaden uppstod bara om personerna var törstiga, annars hade ansiktsuttrycken ingen effekt.
Det skulle vara intressant att se om effekten är så pass robust att folk skulle betala mer för, säg, en förpackning juice med en leende människa på än juice med en bild av en person med neutralt ansiktsuttryck. Kanske bara om de handlar för direkt konsumtion, men inte om de storhandlar för en vecka i taget?
Det skulle ju, enligt detta resultat, kanske gå att konstruera subliminal reklam som fungerar (leende + varan, eller kanske ogillande uttryck + konkurentens vara) - iallafall om det gäller mat/dryck och åskådaren är hungrig/törstig. Vore jag ett stort läskföretag skulle jag se till att få monopol på popcornförsäljning (med mycket extra salt) på biografer och ha läskreklam med lyckliga människor i. Fast kanske bara när det visas komedier ....
Studien utfördes på ett trettiotal studenter, som fick dricka en för dem oidentifierad dryck (något som man förväntar sig att de flesta borde ha vissa spärrar mot). Innan de fick tillfälle att dricka exponerades de - utan att de var medvetna om det - för en serie med leende, neutrala eller ogillande/irriterade ansiktsuttryck. Försökspersoner som hade sett leende ansikten drack mer medan de som sett negativa ansiktsuttryck drack mindre. De bedömde också dryckens smak som betydligt godare och värderade ett glas dryck högre (mätt i hur många cent de skulle vara beredda att betala för ett glas). Skillnaden uppstod bara om personerna var törstiga, annars hade ansiktsuttrycken ingen effekt.
Det skulle vara intressant att se om effekten är så pass robust att folk skulle betala mer för, säg, en förpackning juice med en leende människa på än juice med en bild av en person med neutralt ansiktsuttryck. Kanske bara om de handlar för direkt konsumtion, men inte om de storhandlar för en vecka i taget?
Det skulle ju, enligt detta resultat, kanske gå att konstruera subliminal reklam som fungerar (leende + varan, eller kanske ogillande uttryck + konkurentens vara) - iallafall om det gäller mat/dryck och åskådaren är hungrig/törstig. Vore jag ett stort läskföretag skulle jag se till att få monopol på popcornförsäljning (med mycket extra salt) på biografer och ha läskreklam med lyckliga människor i. Fast kanske bara när det visas komedier ....
En självkonfigurerande, strömsnål superdator
Vid Edinburgh Parallel Computing Centre pågår försök med att bygga en superdator som inte är baserad på mikroprocessorer, utan istället använder FPGA-chip (Field Programmable Gate Arrays). Eftersom FPGA-chip går att konfigurera om via mjukvaran kommer datorn att kunna "konfigurera om sig själv" för att passa olika problem - resultatet för användaren blir ungefär som att använda specialbyggda hårdvarukretsar, om jag tolkar artikeln rätt. Resultatet blir en mer strömsnål och effektiv dator, i förhållande till storleken.
Just nu byggs en dator med 64 FPGA-enheter som kommer att klara 1 Teraflop när den är färdig, och kräva samma utrymme som fyra normala PC. Jämfört med nästa generation av spelkonsoler (PlayStation 3 och Xbox 360), som ska klara upp till 2 Teraflops och kommer vara betydligt mindre än en PC är det väl inte så väldigt imponerande. Men som proof-of-concept? Visst. Det är definitivt tillräckligt mycket för att kunna undersöka om vissa intressanta problem går bättre att behandla med den här tekniken.
Men det borde bli attans jobbigt att programmera, speciellt som det 1) är betydligt mer krångligt att göra ett program som kan köras parallellt på flera processorer om det krävs kommunikation mellan dem under programmets gång, och 2) inte är säkert att de kommunikations-hanterings-paket som finns för parallellprogrammering (MPI, till exempel) fungerar för FPGA-chip. Och dessutom borde det vara rätt få, än så länge , som kan programmera FPGA-chip över huvud taget. Så det är nog bra att börja nu, och inte om 10 år när många av de som har en rejäl bakgrund i lågnivåprogrammering gått i pension.
Just nu byggs en dator med 64 FPGA-enheter som kommer att klara 1 Teraflop när den är färdig, och kräva samma utrymme som fyra normala PC. Jämfört med nästa generation av spelkonsoler (PlayStation 3 och Xbox 360), som ska klara upp till 2 Teraflops och kommer vara betydligt mindre än en PC är det väl inte så väldigt imponerande. Men som proof-of-concept? Visst. Det är definitivt tillräckligt mycket för att kunna undersöka om vissa intressanta problem går bättre att behandla med den här tekniken.
Men det borde bli attans jobbigt att programmera, speciellt som det 1) är betydligt mer krångligt att göra ett program som kan köras parallellt på flera processorer om det krävs kommunikation mellan dem under programmets gång, och 2) inte är säkert att de kommunikations-hanterings-paket som finns för parallellprogrammering (MPI, till exempel) fungerar för FPGA-chip. Och dessutom borde det vara rätt få, än så länge , som kan programmera FPGA-chip över huvud taget. Så det är nog bra att börja nu, och inte om 10 år när många av de som har en rejäl bakgrund i lågnivåprogrammering gått i pension.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)