Vid Edinburgh Parallel Computing Centre pågår försök med att bygga en superdator som inte är baserad på mikroprocessorer, utan istället använder FPGA-chip (Field Programmable Gate Arrays). Eftersom FPGA-chip går att konfigurera om via mjukvaran kommer datorn att kunna "konfigurera om sig själv" för att passa olika problem - resultatet för användaren blir ungefär som att använda specialbyggda hårdvarukretsar, om jag tolkar artikeln rätt. Resultatet blir en mer strömsnål och effektiv dator, i förhållande till storleken.
Just nu byggs en dator med 64 FPGA-enheter som kommer att klara 1 Teraflop när den är färdig, och kräva samma utrymme som fyra normala PC. Jämfört med nästa generation av spelkonsoler (PlayStation 3 och Xbox 360), som ska klara upp till 2 Teraflops och kommer vara betydligt mindre än en PC är det väl inte så väldigt imponerande. Men som proof-of-concept? Visst. Det är definitivt tillräckligt mycket för att kunna undersöka om vissa intressanta problem går bättre att behandla med den här tekniken.
Men det borde bli attans jobbigt att programmera, speciellt som det 1) är betydligt mer krångligt att göra ett program som kan köras parallellt på flera processorer om det krävs kommunikation mellan dem under programmets gång, och 2) inte är säkert att de kommunikations-hanterings-paket som finns för parallellprogrammering (MPI, till exempel) fungerar för FPGA-chip. Och dessutom borde det vara rätt få, än så länge , som kan programmera FPGA-chip över huvud taget. Så det är nog bra att börja nu, och inte om 10 år när många av de som har en rejäl bakgrund i lågnivåprogrammering gått i pension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar