Fågelungar gör det, och däggdjursungar också: skriker (eller piper, eller gnäller...) när de är hungriga. Men skinnbaggeungar ger istället ifrån sig en viss lukt, och byter luktsignal när de är mätta.
Insekter använder ofta lukter för kommunikation, till exempel för att hitta partners eller mat. Så kanske gör insektsungar det också, undrade två forskare (Edmund Brodie III vid Indiana University och Mathias Kölliker vid University of Basel). För att ta reda på det delade forskarna upp skinnbaggeungarna (mer exakt ungar av arten Sehirus cinctus, som jag inte kan hitta ett svenskt namn på) i två grupper, en som fick mycket mat och en som fick för lite mat. Luften i området runt ungarna samlades upp och fördes vidare till vuxna individer av samma art, varpå man observerade deras beteende. Baggar som känt lukten av hungriga larver började genast leta mat, medan baggar som känt lukten av mätta larver saktade in på matletningstakten. Vid analys visade det sig att lukten från ungarna bestod av åtta komponenter - en komponent var mer dominerande i lukten av "hungrig" och en annan mer dominant i lukten av "mätt". Att bara ge vuxna baggar den viktigaste komponenten räckte dock inte, så uppenbarligen är signalen mer komplicerad än så. Resultaten publiceras i Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences.
Man tror att detta kan vara det första kända exemplet av att djur kommunicerar hunger med hjälp av (enbart) lukt. Intressant - om inte annat är det ett snyggt exempel på vad feromoner kan göra (enligt definitionen är "feromon" i princip en luktsignal som används inom en art och ger upphov till ett visst beteende).
Länk
Science Now
5 kommentarer:
Men hallå, vet man verkligen att feromoner inte spelar roll i människans hungersignaler då? Jag skulle tro att det finns inslag av lukt även i alla våra signalsystem. Eller är det bara jag som (ibland) kan känna på lukten om mina barn är sjuka, trötta eller ledsna?
> vet man verkligen att feromoner inte spelar roll i människans hungersignaler då?
Nej, jag tror inte att det undersökts... :) Om inte annat för att det ännu är så att det inte anses vara säkert om människan har fungerande feromonsignaler eller inte - det finns mycket som verkar tyda på det, men det anses nog inte helt belagt ännu.
Då ska det bli det första forskarna ska kasta sig över när jag blir president.
Jag kan utan vidare känna på lukten av mina medmänniskor om de är hungriga, har en infektion i halsen, eller om de har mens, och angående den sista lukten har jag funderat en del på nyttan av min påstådda förmåga. Vad är fitnessvärdet av att jag kan upptäcka om kvinnor blöder? Jag röker ungefär ett paket om dagen så jag tror inte att jag är den bäst lämpade att upptäcka någon av lukterna, men just det är vad som intresserar mig. De här lukterna är så viktiga (?) att tom jag som måste ses som handikappad på luktområdet känner dem.
Fitnessvärdet av att känna blodlukt är väl rätt uppenbart, om man tänker sig olyckor/jaktbyte etc som källan till blodlukt? Inte riktigt lika vanliga i vårt dagliga liv nu, men det var väl inte så länge sedan de var vanliga lukter.
Skicka en kommentar