torsdag, augusti 31, 2006

När jorden tappade balansen

Jordens geografiska poler har kanske inte alltid legat där de gör nu, skriver Science Now. En omfördelning av jordens massa - till exempel som resultat av vulkanbildning - verkar har fått jorden i obalans för sisådär 800 miljoner år sedan, och fått den att vrida sig ungefär femtio grader.

Resultaten ger stöd åt en gammal och tidvis illa ansedd teori som kallas polvandring. Egentligen är namnet lite missvisande - det är inte bara polerna, utan hela jorden som tänks vrida på sig. De geografiska polerna definieras som två punkter på nittio graders avstånd från ekvatorn, där den axel som jorden roterar runt går in och ut. Om en stor vulkan bildas vid sidan av ekvatorn kommer rotationskraften att dra massan mot ekvatorn - och då flyttar sig de punkter som tidigare var de geografiska polerna.

Spåren av en sådan vridning har hittas i magnetiska sediment i den norska skärgården. Sedimenten bildades under den prekambriska perioden, för 800 miljoner år sedan. Mineralkornen utsöndrades av mikroorganismer och la sig enligt de magnetiska fältlinjerna. Nu pekar de mot en nordpol som inte längre finns. Genom att studera mineralen har forskarna kommit fram till att den magnetiska nordpolen skiftade 50 grader på bara 20 miljoner år. Kontinentalplattor rör sig betydligt långsammare än det, så den bästa förklaringen är att jorden vred sig.

("Men vänta nu!" borde en observant läsare tänka ungefär här. "Geografiska poler och magnetiska poler är ju inte alls samma sak!" Och det stämmer ju. Jag antar att den dolda biten i resonemanget är att de geografiska och magnetiska polerna vrider på sig samtidigt, och att de vrider sig lika mycket... men jag har inte hittat någon bra information om det)

Teorin om polvandring är gammal, och väcktes egentligen till liv igen redan 1997 när en grupp forskare från Caltech publicerade ett papper i Science där de hävdade att jordens poler vridit sig 90 grader på bara 15 miljoner år, under den kambriska perioden (det vill säga mer, snabbare och inte fullt så länge sedan som de nya resultaten visar). På deras webbsida finns en snygg Quicktime-animation av hur de tror att det gick till.

Varför så olika bud? Att åldersbestämma bergarterna är svårt, och deras magnetiska signatur kan för övrigt ha blivit störd efter att de bildades. Dessutom har kontinenterna vandrat en hel del under de senaste 800 miljoner åren - Pangaea, den stora samlingen av kontinentalplattor i en kontinent, är till exempel bara 120 miljoner år gammal. De många okända faktorerna gör det svårt att säga exakt vad som hände.

Länkar
Science Now
Pressrelease från Caltech 1997
Science-artikeln från 1997
Caltech-gruppens webbsida

Andra bloggar om: , , , ,

4 kommentarer:

Rikard sa...

Eftersom jordaxeln är en immateriell linje så spelar det ju absolut ingen roll. Kontinentalvandringen gör ju att all materia på jorden glider runt och ligger lite här och var iförhållande till allt möjligt.

Sensationsjournalistik... =)

Anonym sa...

Rotationskraften? Min fysik- och mattelärare på gymnasiet hade blivit upprörd över det uttrycket.

Malin Sandström sa...

Johan: nu skriver jag ju inte i första hand för att din fysik- och mattelärare ska förstå vad jag menar :-)

Dessutom undviker jag helst att ge mig in i hela den där terminologi-härvan med centrifugalkraft och centripetalkraft. Det brukar göra folk mer förvirrade, snarare än mindre.

Anonym sa...

Visst spelar det roll vartåt jordaxeln pekar. Men jag tror inte på tesen att jorden ibland är "uppochnervänd", mest för att det skulle kräva extremt mycket energi för att vända på jordklotet. Vissa vulkanutbrott må vara gigantiska, men de ligger mig veterligen inte i närheten av den energi som krävs för att vända på gyron jorden.

Magnetiska poler vandrar:
Den magnetiska nordpolen (den har mat mätt, men det gäller troligtvis sydpolen också) har ju rört sig flera mil under det senaste århundradet. Men jordaxeln har under samma tid pekat åt samma* håll. De magnetiska polerna flyttar sig således utan att de geografiska polerna gör det.

Jordaxeln förskjuts:
Jorden wobblar, dvs. beter sig som en gyrosnurra man satt fart på och som efter ett tag börjar vackla lite. Jordaxelns lutning varierar cykliskt mellan 23 och 24,5 grader. Att jorden vacklar beror till största delen på månens dragningskraft (böjning av rumtiden), men också på att jordens bana inte är helt cirkulär och påverkas mer eller mindre av solen och de andra planeterna. Jordens rotationshastighet minskar också på grund av månens rörelse kring jorden. Månen skapar en tidvatteneffekt som ger en viss friktion på jorden, och så småning om kommer jorden att få lika långt dygn som månen, en knapp månad. Då kan vi äntligen sova ut!

/Kingsthrone