Midjan - den sexigaste kroppsdelen?

Det genom tiderna mest vanliga tecknet på kvinnlig skönhet är ett smalt midjemått, rapporterar forskare från University of Texas. De har studerat engelska skrifter från 1500-talet till 1700-talet. Att den timglasfigur som ges av en smal midja är vacker var det enda alla textförfattarna var ense om.

Samma forskargrupp har också studerat indiska skrifter från det första århundradet e Kr, och kinesiska skrifter från trehundratalet - även där prisas den smala midjan. Och den allra tidigaste bevarade referensen till midjan som åtråvärd kommer från en beskrivning av den egyptiska drottningen Nefertari (hon levde 1292-1225 f.Kr): "...the buttocks are full, but her waist is narrow... the one for whom the sun shines".

Så, vad är speciellt med midjan? Skönhet är ofta åtminstone delvis kopplat till hälsa och fertilitet (eller uppfattningar om desamma), och det gäller även midjemåttet. En smal midja hos en kvinna är ett tecken på högre nivåer av östrogen, och därmed kopplat till fertilitet. Bukfetma, å andra sidan, är kopplad till lägre nivåer av östrogen och även till hälsorisker.

Forskarna sökte igenom databasen LION (Litterature Online; 345 000 engelska och amerikanska litterära verk från 1500 til 1799) på jakt efter referenser till midja, bröst, höfter, bak, lår och ben. Alla textpassager bedömdes sedan av två oberoende "granskare" som fick säga om referensen var icke-romantisk ("hår ner till midjan") eller romantisk ("vackra, smala midja"). Även liknelser togs med i bedömningen. Genom århundradena var det tre kroppsdelar som alltid prisades; bröst, midja och lår - men framför allt midjan, och då alltid i kombination med smalhet. (Som  jämförelse; när det gällde bröst var det främst deras form - inte storlek - som verkade viktig). I den indiska litteraturens beskrivning av skönhet förekom midja, bröst, höfter och lår, i den kineska litteraturen nämndes bara midjan. Forskarna påpekar i sin artikel att det i den tidens indiska kultur var accepterat att beskriva och avbilda nakenhet, men att det samma inte gälde för den kinesiska kulturen. Att båda dessa kulturerna  beundrade den smala midjan - trots sina annars stora innebördes skillnader - ser forskarna som ett tydligt tecken på midjans betydelse. Ingenstans fann forskarna referenser till större midjemått som vackra. En smal midja är ett tidlöst tecken på skönhet, är forskarnas slutsats. Deras förklaring är att förkärleken för en smal midja är en (omedveten) evolutionär anpassning, eftersom en smal midja är kopplat till hälsa och fruktsamhet.

Det hade varit intressant att se - till exempel - en analys av vad enbart kvinnliga poeter och författare hade att säga om den smala midjan, men några sådana aspekter tar forskarna inte upp i sin artikel. Vill man ha en djupare analys får man vända sig någon annanstans. En bok jag skulle vilja rekommendera är "Bound to please: A History of the Victorian Corset " som tar upp korsettens ganska komplexa roll i det viktorianska samhället och den viktorianska kulturen, ur flera olika synvinklar. (Jag vill minnas att det är en omarbetad doktorsavhandling, men jag har inte boken här så att jag kan verifiera det). Den säger några intressanta saker om samspelet mellan skönhetsideal och samhället.

Länkar
Nature News
New Scientist
artikeln (Proceedings of the Royal Society B, pren. krävs)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, historia, skönhet