Man hör ofta klagomål över engelskans dominans i svensk forskning. Ofta något i stil med:
"Forskning inom landet sker i dag uteslutande på engelska vilket är ett demokratiunderskott och borde inte vara lagligt." ( Härifrån, men inte på något vis unikt)
För det första är det faktamässigt fel; framför allt när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap där svenska är det dominerande språket. Vilket bland annat illustreras av den pågående debatten om att svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap borde publicera sig mer på engelska. Syftar man på naturvetenskap och medicin är påståendet mer sant, men fortfarande inte helt (svenska Läkartidningen är ett exempel på motsatsen).
För det andra finns det en definitionsmässig luddighet i påståendet. Vad innebär det egentligen att forskningen "sker" på engelska - att det dagliga arbetet i en forskningsgrupp utförs på engelska? Att seminarier och föreläsningar sker på engelska? Eller att publicering sker i engelskspråkiga tidskrifter? Vanligtvis när det protesteras mot engelskans dominans inom den svenska forskningsvärlden brukar det vara just publiceringen i engelska tidskrifter som åsyftas (och att nyckelord bara finns på engelska - jag tar upp det längre ner). Man kan egentligen inte säga att forskningen sker på engelska för att den redovisas på engelska men jag antar att det är det som menas även här.
För det första är det faktamässigt fel; framför allt när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap där svenska är det dominerande språket. Vilket bland annat illustreras av den pågående debatten om att svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap borde publicera sig mer på engelska. Syftar man på naturvetenskap och medicin är påståendet mer sant, men fortfarande inte helt (svenska Läkartidningen är ett exempel på motsatsen).
För det andra finns det en definitionsmässig luddighet i påståendet. Vad innebär det egentligen att forskningen "sker" på engelska - att det dagliga arbetet i en forskningsgrupp utförs på engelska? Att seminarier och föreläsningar sker på engelska? Eller att publicering sker i engelskspråkiga tidskrifter? Vanligtvis när det protesteras mot engelskans dominans inom den svenska forskningsvärlden brukar det vara just publiceringen i engelska tidskrifter som åsyftas (och att nyckelord bara finns på engelska - jag tar upp det längre ner). Man kan egentligen inte säga att forskningen sker på engelska för att den redovisas på engelska men jag antar att det är det som menas även här.
Att forskning redovisas/publiceras betyder ändå inte att den är enkelt tillgänglig för allmänheten. Framför allt inte när det gäller naturvetenskap och medicin, vars framsteg sällan kan rapporteras direkt i vanliga tidningar. Majoriteten av alla forskningsartiklar publiceras i tidskrifter som kräver dyra prenumerationer, vilket innebär att det nästan bara är universitetsbibliotek som har tillgång till dem. Och då inte till alla tidskrifter, utan bara till de som universitetets forskare anses ha tillräckligt stor nytta av. Att få tag i artiklarna är visserligen inte alltid omöjligt, men det blir krångligt och tidsödande för en privatperson.
För det tredje - var uppstår demokratiunderskottet? Och vilken nivå av "demokrati" har man rätt att förvänta sig från forskningsvärlden, i egenskap av privatperson?
Man kan tycka - det är iallafall ett ställningstagande jag sett flera gånger - att forskning som finansieras med svenska skattepengar också ska vara tillgänglig för skattebetalarna (med vilket oftast menas, när någon säger det i den här debatten, publicerad på svenska). Men i ett sådant till synes enkelt ställningstagande ryms flera problem.
* Dels är det definitionsproblem när det gäller finansieringen. Väldigt lite forskning i Sverige utförs idag på ett sätt som är 100% finansierat med svenska skattemedel. Andra medel, i form av bland annat pengar från företag, EU-projekt, och medel från andra länders forskningsstiftelser, står för en stor del av många forskningsgruppers anslag. Dessutom utförs så gott som all forskning i samarbeten mellan flera personer, som i sin tur kan vara delfinansierade från många olika håll. Och om nu hälften av forskningen bekostats av svenska skattepengar, ska den då till hälften redovisas på svenska (vilken del av den, i så fall)? Vilka medel ska bekosta redovisningsarbetet, vem ska göra det, och i vilken form ska det ske?
* Dels är "tillgänglighet" i sig svårt att definiera. För den som inte befinner sig inom själva forskningsområdet är resultaten i "rå" form (forskningsartiklar) sällan möjliga att förstå oavsett vilket språk de redovisas på . Till stor del handlar det om nödvändiga teoretiska förkunskaper som man inte har utan år av utbildning. Till viss del handlar det om konventioner i hur en artikel (eller motsvarande redovisningsform) är uppbyggd, och vilka termer som betyder vad i just det här sammanhanget. Oavsett orsak krävs ofta en "översättning".
* Dels är det nyttan av forskningen. Den som publicerar på svenska gör det omöjligt för resten av den internationella forskarvärlden (i många fall, majoriteten av ens forskarkollegor) att granska och bygga vidare på resultaten.
Att publicera sin forskning på engelska gör således inte tillgängligheten för allmänheten särskilt mycket sämre, men det gör stor skillnad för nyttan och värdet av det utförda arbetet. Och om ett forskningsprojekt främst finansieras av internationella medel bör dess resultat redovisas i en internationellt begriplig form.
Det görs ofta stor poäng av att vissa nyckelbegrepp inom forskningsområden "inte ens existerar på svenska". Men kommunikation med den breda allmänheten kräver i många fall att man avstår från att använda sig av den vetenskapliga specialvokabulären till förmån för mer allmänt begripliga uttryck och omskrivningar. Annars blir det onödigt svårt att förstå. Att nyckelbegreppen som man inte använder sig av inte heller finns på svenska är i så fall ett icke-problem.
Möjligheterna för forskare att producera svensk populärvetenskap är tyvärr inte särskilt goda. Det finns få tidskrifter att publicera i, det finns ingen särskild arbetstid avsatt och att ha publicerat populärvetenskap väger oftast lätt eller inte alls i ansökningar om pengar. Det man gör får man uträtta på sin egen fritid, av eget intresse. Ibland får man som forskare möjlighet att uttala sig som "expert", men det händer för de flesta sällan eller inte alls.
Således: Att det skulle vara odemokratiskt att forska på engelska är, enligt min uppfattning, en myt. Faktum kvarstår: den mesta forskningskommunikation kräver översättning till populärvetenskap. Om publiceringen av originalresultat sker på svenska eller engelska spelar i så fall rätt liten roll. Tycker man att tillgången till svenska forskningsresultat är dålig, är det bättre att lägga sin tid på att verka för mer och bättre svensk populärvetenskap, för det är först som populärvetenskap resultaten blir tillgängliga för allmänheten. Börja till exempel att prenumerera på de två F&F:en ( Forskning & Framsteg respektive Fauna & Flora), som publicerar artiklar skrivna av svenska forskare!
15 kommentarer:
Bra inlägg! Tack.
Allt detta är gott och väl, men den bedövande vanliga användningen av engelska i det dagliga arbetet på en vetenskaplig institution kan utgöra ett problem - när forskare någon gång vill eller tvingas berätta om sin verksamhet på svenska. Då har de ingen övning/vana vid att använda svenska. Att skriva bra svenska är något man behöver öva.
Så dina argument är bra, men helt opreblematiskt med engelskans utbredning är det inte. och det tycker jag Du kan medge.
Sven Grahn
"Att skriva bra svenska är något man behöver öva."
Ja, det är klart att det kräver övning att skriva bra svenska (det är en av orsakerna till att jag bloggar). Men den formella publiceringen av forskningsresultat är inte det enda möjliga tillfället att öva sin svenska på, och långt ifrån det bästa (däremot är det ett utmärkt tillfälle att öva sin argumentationsförmåga). Så, nej, jag tycker inte att engelskans utbredning i sig är ett problem.
Problemet är snarare att många forskare inte får någon övning alls i att berätta för icke-forskare om sitt arbete. Varken på engelska eller svenska. Många av de egenskaper som krävs är, skulle jag hävda, språkoberoende. En god pedagog på engelska är oftast en god pedagog också på svenska.
Som jag skrev ovanför, så tycker jag en utökad satsning på populärvetenskap vore en lösning, både för att ge forskare större vana i att uttrycka sig väl på svenska om det de jobbar med, och för att öka tillgängligheten för allmänheten.
"bedövande vanliga användningen av engelska"
Jag antar att du menar bedrövande? Det är långt ifrån min erfarenhet att det är så vanligt med användning av engelska i det dagliga arbetet. Åtminstone inte på min institution. De sju veckor jag i somras tillbringade på DN med att skriva om vetenskap (och därmed ringa upp svenska forskare för kommentarer) gav mig inte heller något intryck av att deras (forskarnas) förmodade användning av engelska hindrade deras förmåga att förklara för mig vad de gjorde.
Jag tycker man kan vända på demokratiargumentet - forskningsresultat ska vara tillgängliga för en så stor del av världens befolkning som möjligt - och just nu råkar engelska vara det vanligaste språket för att kommunicera vetenskap. (Finns inget värre än när man hittar ett intressant abstract och upptäcker att artikeln är skriven på kinesiska eller ryska.)
Dessutom frågar jag mig hur vanligt det är att alla i en naturvetenskaplig forskningsgrupp ens talar svenska? Det är ju ett ständigt flöde av doktorander och post-docs på en forskningsinstitution - i den forskningsgrupp som jag ingår i har det bara de senaste åren ingått folk från Peru, Argentina, Italien, Etiopien och Vietnam – deras svenska har i vissa fall varit minst sagt knackig.
En annan aspekt av debatten om svenska – kontra engelska inom forskningen är ju den studie som visade att studenter har svårare att få en djupförståelse av en text som är skriven på engelska som slogs upp ganska stort i medierna för något år sedan:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/74/78/95862bf9.pdf
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9130405.asp
Studenter fick läsa en text på antingen svenska eller engelska och sedan svara på komplicerade frågor på svenska. Det visade sig att de som hade läst den svenska texten hade uppnått en djupare förståelse av ämnet.
En fundering som jag hade var dock att det hade varit relevant att ha med en kontrollgrupp där studenterna fick besvara frågorna på engelska istället – man frågar sig om det hade givit motsatt resultat?
Det skulle onekligen vara skillnad om man som forskare i dagens Sverige lärde sig lite mer om "hur mycket/lite kan allmänheten om ämne X" (ditt forskningsämne) så att man kan skriva eller säga något som är rimligt att anta att "folk" kan förstå när man kommunicerar ut sin forskning, var nu det skulle vara? Det känns som om Forskning och Framsteg (eller F&F som du tipsar om också) har en något begränsad läsekrets, som inte är forskare. Kanske DN vetenskap eller SvD?
Nu är ju naturligtvis detta ett bevis (hm) på att jag som forskare har en skev uppfattning om vad folk i allmänhet kan?! Men min erfarenhet är att det är för att det känns jobbigt att formulera sin forskning på ett lekmannasätt, så att den förblir korrekt och inte för förenklad, som gör att forskare idag inte är mer ute "i debatten".
Hm, jag kanske skulle sagt något om engelska eller svenska men jag håller ju med dig helt och tycker att du sagt det så bra det går, såväl bloggen som kommentaren ovan!
challange:
Den kommunikation som du förespråkar kan till viss del skötas av forskarna själva i olika fora, tex artiklar i populärvetenskaplig press eller dagspress. Men hur mycket skall man egentligen kräva av forskare? Redan nu är doktorandutbildningen lång och pressad nog för att det inte skall finnas alltför mycket utrymme för ytterligare stora moment. Och behöver en duktig forskare också vara en bra skribent? Att beskriva sin forskning för sina kollegor ingår så att säga i paketet, men att kommunicera till allmänheten är ett annant pedagogiskt problem. Jag är inte säker på att det sköts bäst av forskare, utan det är här vi behöver duktiga vetenskapsjournalister. Alltså helst folk som är både duktiga skribenter och kunniga inom det/de vetenskapsområde/n de täcker.
Harald: jag håller med dig. Men jag misstänker att den vinkeln av demokratiargumentet inte biter på dem som ser "forskning på engelska" som ett angrepp på svenskan.
challenge, och mj: Jag tror inte forskningskommunikationen till allmänheten kommer bli bättre om inte forskarna får ersättning för arbetstiden. Helst i form av ekonomiska medel, kanske även genom att populärvetenskapliga alster räknas som merit i framtida ansökningar.
I Vetenskapsrådets rapport "En stark grundforskning i Sverige – Vetenskapsrådets forskningsstrategi för 2005–2008" beskrivs situationen som den ser ut idag:
"Forskningsfinansiärernas roll när det gäller forskningskommunikation är viktig. Samtliga statliga finansiärer och flertalet av övriga finansiärer ställer krav på någon form av forskningskommunikation i samband med ansökan om forskningsstöd.
Kraven varierar från krav på populärvetenskapliga sammanfattningar
av projektansökan till hemsidor och utvecklade informationsplaner. Endast ett fåtal av finansiärerna följer upp kraven och endast i undantagsfall finns ekonomiska
resurser kopplade till kraven.
Det lär vara den variant av "populärvetenskap" som flest forskare kommer i kontakt med, med tanke på hur många som söker pengar. Lyckat?
Dessutom krävs någon sorts arena eller publiceringsplattform för att få ut det som i så fall skulle produceras. Att få populärvetenskap publicerad i DN eller SvD lär inte vara ett alternativ för de flesta forskare. Dels är det inte så stor volym ren populärvetenskap som produceras av respektive tidning (en större artikel i veckan, resten är vetenskapsnyheter), dels är det svårt att lyckas "sälja in" ett bidrag dit, och som forskare är det väldigt svårt att få till en text på bra dagstidningsnivå om man inte redan är van vid den sortens skrivande. Som övningsarena passar således inte tidningarna heller.
MJ> Jag menade inte att det skulle vara ett moment i forskarutbildningen utan ville mest poängtera att det är svårt för forskare att kommunicera sin kunskap/forskning till allmänheten men även till andra forskare. Särskilt på svenska eller genom att undvika facktermer. Det klart att man kan göra det enkelt och säga att forskare ska kommunicera med vetenskapsjournalister som sedan ska kommunicera med allmänheten, däremot tror jag att forskare ibland även behöver öva på att kommunicera med andra ledet (dvs dom som inte är inom exakt samma område).
Malin>Jag håller med om att det finns bara så mycket tid och så mycket resurser så varför skriva populärvetenskapligt om man ändå är tids-/pengapressad? Personligen tror jag att det skulle vara bra för alla om forskare uttalade sig lite om sin forskning om så bara lite mer än att det enbart är Prof. Rothstein, Lundgren, Dalhström, Leijonhuvud eller Marcus för att nämna de som oftast får uttala sig i frågor mer eller mindre relaterade till sina forskningsområden. Nåja, det är dock en ganska annorlunda frågeställning än huruvida det är demokratiskt med engelska som forskningsspråk...
Det enda som jag spontant kan komma på som jag gillar är att vissa universitet har gjort det obligatoriskt att ha en kortare sammanfattning på svenska i slutet på ens avhandling som för övrigt antagligen är på engelska. (Jag är naturvetare och har mina exempel därifrån.)
Det stora demokratiska och klassproblemet med engelskan som vetenskapsspråk ligger inte uppe på forskarnivå utan på grundnivån. Kraven på engelskkunskaper ligger inte i fas med behoven. För att komma in på en naturvetenskaplig utbildning i biologi, krävs 400 gymnasiepoäng, 250 gymnasiepoäng fysik, men 100 gymnasiepoäng engelska. När du sedan kommer till grundutbildningen blir du tillkastad 2 st 1000 sidors böcker, samt artiklar på engelska som du skall läsa på 10 veckor, medans du inte ser en matematisk formel svårare än en andragradsekvation på hela utbildningen.
För att lära sig riktigt bra biologi, matte, kemi, eller fysik kan man sitta hemma i förorten. För att lära sig riktigt bra engelska måste man ha föräldrar som har råd att skicka en till Hastings på språkresa, så att man kan var aktiv i sitt språklärande. När man väl sedan kommer upp i åldrar över 25 och själva får råd att bekosta sitt resande blir det fruktansvärt svårt att lära sig språk på det sättet som krävs.
De flesta som ger upp sina studier gör det inte för att grundinsikten i biologi tryter, utan för att förkunskapen i engelska är för dålig, och detta är ofta en klassfråga.
Man kan också fråga sig varför nästan bara engelskspråkiga universitet ligger på de 50 första platserna på rankningen över världens bästa.
Resurser är säkert en del av svaret. Medans diskussion är en annan, och det är mycket svårt att diskutera djupt och ingående på något annat språk än sitt eget.
Även om de flesta svenskar påstår och tror annat, så är de ofta sämre på att behärska engelska än de medger.
Vetenskap drivs nämligen fram av diskussion och inte av hybris eller svensk jante!
Jag brukar för all del ofta och gärna betona problemet med att såväl studenter som föreläsare och lärare på svenska högskolor och universitet inte alls behärskar engelska på den nivå som krävs för att ta till sig till exempel engelskspråkig undervisning (det finns en intressant artikel av John Airey om det här i Språkvård 4/06, förresten), men nej, det är inte alls nödvändigt att åka till England för att lära sig tillräckligt god engelska för att ta till sig engelsk kurslitteratur på ett tillfredsställande sätt. För att lära sig att läsa på engelska behöver man framför allt läsa på engelska. Det kan man göra i Sverige också. Språkutvecklingen hänger inte på en språkresa hit eller dit, även om det säkert hjälper.
//JJ, som aldrig varit i ett engelsktalande land
Att göra grundutbildningen mer svenskspråkig skjuter ju dock bara problemet uppåt - det är ju bättre att så tidigt som möjligt öva in engelska som arbetspråk. Vetenskap är en internationell verksamhet och det är bara att acceptera. Ett litet land som Sverige skulle inte klara sig som forskningsnation om vi låste in oss i vår egen lilla ankdam och försökte bedriva egen vetenskap på svenska.
Engelskan har för tillfället etablerats som Lingua Franca inom flera områden - inte bara vetenskap. Det är alltså nyttigt även för de studenter som inte satsar på en forskarkarriär att träna sig i att ta till sig information från engelsk facklitteratur.
Jag håller fullständigt med dig i dina argument. Som du så riktigt påpekar finns det många olika sätt att förmedla forskning - de flesta konferenser och forskarseminarier i Sverige är fortfarande på svenska när det gäller humaniora som jag är verksam inom. Som forskare anser jag dessutom att det inte finns någon heligare plikt än att faktiskt verka för att kommunicera med och ta intryck från så många olika forskningsmiljöer som möjligt - inte envetet bita sig fast i en föråldrad nationalism som ett självändamål.
När det gäller förmedling av forskningsresultat är engelskan vårt nya latin och det ska vi vara tacksamma för - jag kan inte nog uttrycka den frustration tyskar och fransmän ger mig när de nästan uteslutande publicerar sig på sitt eget språk - resultatet blir att de blir blinda fläckar på kartan. Att hävda att man är världsspråk är extremt eurocentriskt - fler människor pratar indonesiska än franska men de dyker inte upp på internationella konferenser och pratar sitt modersmål inför oförstående lyssnare. I sådana situationer infaller sig lätt frågan - vem är forskningen till för? Mänskligheten eller klubben för inbördes beundran?
Vad som borde ges är mer möjligheter för svenska forskare att
1. Lära sig skriva, tala och argumentera på engelska så att de kan upprätthålla dialogen på ett professionellt sätt.
2. Få fler och öppnare forum för populärförmedling inom Sverige så att resultaten även når allmänheten.
3. Få lära sig pedagogik och förmedling som de professionella hjälpmedel de är - inte sitta fast i det vanliga svenska tänkandet att sånt ska komma av sig självt och kan snos ihop på fritiden.
Åsa
Apropå ett citat:
"'Forskning inom landet sker i dag uteslutande på engelska vilket är ett demokratiunderskott och borde inte vara lagligt.'( Härifrån, men inte på något vis unikt)"
Jag vill bara påpeka att detta citat är hämtat från Språkförsvarets nätdagbok, ur ett brev till Språkförsvaret. Det uttrycker alltså på intet sätt Språkförsvarets ståndpunkt, inte ens någon enskild medlems. Detta sagt med anledning av att citatet valsat runt genom Martin Jönssons och Maria Sandströms försorg. Språkförsvarets ståndpunkter framgår av "Utkast till språklag för Sverige", "Vanliga frågor" och signerade artiklar och insändare av medlemmar.
Per-Åke Lindblom
Nätverket Språkförsvaret
http://www.sprakforsvaret.se/sf/
Per-Åke: Jag har som sagt aldrig påstått att det är er åsikt. Jag visade bara, enligt vedertagen sed, varifrån jag tog citatet. (Jag påpekade dessutom att det var en åsikt jag sett och hört uttryckas på flera håll, i liknande formuleringar).
Jens: Engelsk facklitteratur är nog ett måste, ja. Vad det gäller undervisningen så pekar både min egna erfarenhet och undersökningar jag har läst inte på litteraturen som problemet, utan på undervisning där föreläsningar och lektioner sker på engelska. Det kan faktiskt sänka nivån på undervisningen rätt rejält.
//JJ
Skicka en kommentar