Nobelpristagaren Linda Buck drar tillbaka en artikel från 2001 i Nature efter att hennes forskningsgrupp misslyckats med att återskapa och bygga vidare på resultaten.
Artikeln ingår inte i det arbete som Buck fick Nobelpriset för 2004 (i medicin eller fysiologi). Tillbakadragandet trycktes igår i Nature, tillsammans med en lista över vilka av artikelns författare som gjort vad. Dåvarande post-doc:en Zhihua Zou, nu assistant professor (motsvarande docent) vid UTMB, uppges som ensam ansvarig för data och figurer i pappret - indirekt anklagas han således för fusk eller grovt slarv eftersom problemet med artikeln är "inconsistencies between some of the figures and data published in the paper and the original data" (citat ur tillbakadragandets text).
Artikeln gås nu formellt igenom av en kommitté från Harvard Medical School där forskningen utfördes. Buck uppges även ha gett Fred Hutchinson Cancer Research Center, där hon nu arbetar, i uppdrag att på liknande sätt gå igenom de två andra artiklar som Zou var förstaförfattare på under sin tid som post-doc.
Zou har inte uttalat sig någonstans. Han uppges enligt en talesperson på sitt universitet vara besviken men ha gått med på tillbakadragandet, och nu vara sysselsatt med att gå igenom över 1000 bilder för att hjälpa till med genomgången av den tillbakadragna artikeln.
Vad luktcortex egentligen gör och hur det går till är i stort sett fortfarande en öppen fråga, efter över 100 års forskning på lukt. Det säger något om hur svårt det är att besvara den på ett effektivt sätt. Bra experimentella papper på cortexnivå - den nivå som det tillbakadragna pappret rör - är ytterligt sällsynta, och de papper som Zou har varit med på är (eller var?) i mitt tycke bland de bästa. Åtminstone sett ur en modellerares synvinkel, som säkert kan skilja sig en del från en experimentalists.
Vad som verkligen hänt, och hur felaktiga forskningsartikelns slutsatser är, kommer inte vara utrett än på ett tag. Men nästan oavsett vad som hänt så är det sorgligt; för fältet som helhet, för de inblandade personerna. All den tid som gått till spillo, och de stackare som (förgäves?) arbetat på att replikera och bygga vidare på resultaten.
Länkar
Tillbakadragandet
Ursprungsartikeln (pren. krävs för fulltext)
Nature News
New York Times
Boston Globe
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, lukt, forskningsfusk, Nature
5 kommentarer:
Jag läste nyhetsgrejen om detta i Nature och la märke till att de konkurrenter som de pratade med inte tyckte att tid gått till spillo. Den ena tyckte sig inte ha byggt sin forskning på Bucks artikel och den andre hade visserligen överlappande intressen, men tyckte att man ändå var tvungen att undersöka samma frågeställningar med andra metoder och material.
Så detta kanske ändå är ett exempel där det möjliga fusket inte fått så förödande konsekvenser?
Nej, för fältet som helhet är det inte särskilt förödande; däremot kanske för de enskilda inblandade.
Sakanos arbete är jag inte så bekant med annat än i grova drag, men han arbetar åtminstone med samma typ av frågor och med samma typ av djur. Säger han att det inte är så omvälvande stämmer det säkert. Att Gilles Laurent som arbetar med insekter och med helt andra tekniker och frågor inte blir särskilt påverkad, det finner jag inte särskilt konstigt.
att inte kunna reproducera ett resultat är definitivt inte att arbeta förgäves. Hela systemet bygger ändå på att sådant här kommer fram.
Att däremot vara den enda som inte kan reproducera ett viktigt resultat kan vara lite pinsamt =)
att inte kunna reproducera ett resultat är definitivt inte att arbeta förgäves
För fältet som helhet, nej. Men jag tänker mer på de doktorander och post-docs som garanterat har slitit med att få det här att funka, utan att få ut något som helst publicerbart. Inga artiklar innebär oftast dödsstöten för en karriär (även om det säkert hjälper en del att ha varit hos en Nobelpristagare), eller åtminstone en betydligt sämre karriär. Inte precis vad man tänker sig om man varit tursam och ambitiös nog att få en plats hos en Nobelpristagare.
Går man dessutom på tidsbegränsade anslag eller stipendier - som många gör - är en sådan fördröjning rent förlorad tid som inte går att ersätta.
Om man kan visa att ett publicerat resultat inte går att reproducera, så brukar man kunna publicera det. Åtminstone i diskustiondelen av journalen.
Skicka en kommentar