torsdag, juli 24, 2008

"Är inte Anders lite förvirrad?"

"Är inte Anders lite förvirrad?", undrar en bekant som skickat mig en länk till Anders Björnssons senaste (opinions)artikel i SvD. Jomenvisst.

"Vetenskapen formar inte normer", menar Björnsson - och hävdar att "många forskare och vetenskapsjournalister är fångade av tron på vetenskapens helande kraft. De lider av scientism".
Till saken hör att det inte är särskilt extern kritik; Björnsson har arbetat över ett decennium på Sveriges Radios vetenskapredaktion, ett gäng år som vetenskapsskribent på Svenska Dagbladet och dessutom varit chefredaktör för Dagens Forskning. Sådär värst många vetenskapsjournalister på motsvarande nivå ryms inte i den svenska mediebranschen - men man får väl anta att Björnsson inte inbegriper sig själv i den grupp vetenskapsjournalister han kritiserar.

Jag brukar ju säga att jag önskar att svenska vetenskapsjournalister kunde kritisera varandra mer - men görs det inte bättre än såhär kanske det inte är så mycket att sträva efter. Jag ger inte mycket för Björnssons konspirationsanstrukna "Forskning om homosexualitetens orsaker blir nästan alltid nyhetsstoff. Det beror inte på att denna forskning är viktigare än annan forskning som i 99 fall av 100 förbigås med medial tystnad. Det beror på att det finns en speciell kår av journalister som anser att detta är en kolossalt viktig fråga". Det som hamnar i tidningen är oftast det som journalister - reportrar såväl som redaktörer - tror att folk vill läsa om (rymdnyheter, till exempel - eller sex). Det borde rimligen Björnsson ha full koll på efter alla sina yrkesår som vetenskapsjournalist, och därför faller hans exempel om homosexforskningens dominans på nyhetssidorna - som ett symtom på den förhärskande scientismen bland svenska vetenskapsjournalister - rätt platt. Eller så ser det ut som ett oärligt grepp i debattens tjänst, beroende på hur god argumentatör man håller Björnsson för att vara (jag har mig veterligen inte läst något av honom tidigare, så jag har för lite att gå på för att göra en bedömning).

Dessutom: den som på allvar använder sig av paralleller till nazi-Tyskland, eller först tillskriver någon/en grupp personer en radda åsikter som sedan kritiseras... har i mina ögon förlorat debatten redan innan den påbörjats.

Men oavsett det tycker jag att Björnsson har fel (och att han inte verkar fatta naturvetenskap, vilket ju vore tragiskt). Problemet är inte en vida utbredd övertro på vetenskapen, utan en allmänt utbredd okunnighet om naturvetenskap - och de som vill framhäva (natur)vetenskapens förtjänster gör det oftast i syftet att informera och/eller entusiasmera om biologi, eller fysik, eller neurovetenskap - inte för att sprida en världsåskådning bestående av missriktat ideologiserade forskningsresultat. (Möjligen kan vissa bitar av den infekterade evolution-kontra-religion-debatten kallas ideologiska, men det gäller båda sidor)

Jag tror inte att vetenskapen gör oss lyckligare. Men jag tror definitivt att möjligheten till rationella, faktabaserade beslut ger oss friare och bättre liv. För drygt hundra år sedan hade jag varit spärrad från högre utbildning, det var ju rentav skadligt för kvinnor - nån som vill försöka övertyga mig att jag levt bättre i ett samhälle där denna "sanning" fortfarande håller?

Vetande kan omprövas, men fördomar sitter fast. Åtminstone tills vi får kunskap nog att använda som hävstång. Naturligtvis ska diskussionen om en biologisk grund för homosexualitet ses mot bakgrund av decennier då "dominerande mödrar" var favoritförklaringen för hur "sjukdomen" uppstod. Fortfarande florerar en hel del myter om hur rosa, eller barbiedockor, eller läppstift kan "göra någon till bög". Liknande åsiktsmönster gällde autism - då var det mödrarnas fel, nu börjar man titta på genetiken och hitta ärftliga inslag istället.


"Med andra ord: Vad säger oss egentligen insikten om att homosexualitet kan vara ett biologiskt nedärvt beteende? Befriar den några från synd, andra från skuld? Och vad säger det till den som skulle råka befinna sig i en grupp som inte har ärvt beteendet men beter sig så i alla fall: bör han eller hon därför känna sig mindre lättad än övriga?" (skriver Björnsson)


Det innebär inte nödvändigtvis en bedömning av skuld eller dess frånvaro att konstatera hur sexualitet faktiskt fungerar. Inte heller att skriva om forskning om hur sexualitet fungerar. Inom sociala/samhällsrelaterade vetenskaper är åsikter ofta mycket mer tätt kopplade till forskningen än inom den påtvingat neutrala naturvetenskapen - där man faktiskt inte alltid förutses ha en värderande åsikt. Forskaren som studerar skillnader i homosexuellas och heterosexuellas hjärnor har sannolikt ingen skummare agenda än djup fascination för hur ett drygt kilo grårosa huvudgegga (=hjärnan) kan ge upphov till så otroligt komplexa och varierande personer.

Om någon dessutom får ett friare och bättre liv av den kunskapen, desto bättre. Om man som Björnsson tycker att mystiken försvinner när forskare petar på sexualiteten får man väl bläddra vidare till sportnyheterna.

Länkar
Brännpunkt i SvD
Wikipedia om Anders Björnsson
Henrik Sundholm om scientism

Andra bloggar om: , , , ,

13 kommentarer:

Hugo sa...

Jag tycker också han verkar lite förvirrad, han skriver ju till exempel själv att "Homosex säljer." och motsäger därmed sig själv.

Förresten tror jag den första wikipedialänken är fel den ska väl peka på Godwin's Law, inte bara på Godwin?

Harald Cederlund sa...

Tja, jag håller iaf. med Björnsson om att vetenskapsjournalistiken i många fall (även om det också finns många exempel på god vetenskapsjournalistik) skulle må bra av ett mer kritiskt förhållningssätt till det man rapporterar om.

Ofta tycker jag också att artiklar om vetenskap lämnar läsaren med en känsla av att ”detta är frälsningen” – oavsett om det rör sig om nya läkemedel eller nya tekniker så gör man sällan någon självständig utvärdering av hur realistiskt det är att dessa får genomslag eller hur effektiva de är. Sällan får man väl heller läsa en vetenskapsartikel som diskuterar svagheter och styrkor i en studie man rapporterar om?

Brist på diskussion och kritiskt förhållningssätt kan förmodligen vara grundat i okunskap - som du skriver (eller brist på tid att sätta sig in i ämnet) – men kan också lämna läsaren med ett intryck av att det handlar om (åtminstone någon mild form av) scientism. - Men å andra sidan kanske man inte heller ska kalla "någon mild form av scientism" för scientism.

-

Sedan tycker jag ju också Björnsson bitvis argumenterar för sin sak på ett ganska suspekt sätt – jämställer han t.ex. PCB och genmodifierade grödor?

Malin Sandström sa...

Ofta tycker jag också att artiklar om vetenskap lämnar läsaren med en känsla av att ”detta är frälsningen” – oavsett om det rör sig om nya läkemedel eller nya tekniker.

Fast det tror jag mer har att göra med "formatmallen" för hur nya fynd "ska" rapporteras populärvetenskapligt - att frågan "vad kan det användas till/vara bra för" så gott som alltid ska besvaras. När resultaten är långt från tillämpning - och det gäller ju rätt ofta - så är det dessutom lätt att låta för positiv (speciellt om framtida tillämpningsmöjligheter är vinkeln på rapporteringen - dessutom är framtidsmöjligheterna antagligen den mest lättbegripliga delen och får därmed lätt lite mer utrymme).

Ett bidragande problem är också att man inte får skriva "för svårt" om vetenskap - och värderingen av den hamnar ofta bitvis i det "för svåra" intervallet, med en brist på diskussion som följd. Kvar har man möjligheten att säga "det är fel"; men utan motivering det ser ut att vara textförfattarens subjektiva bedömning, och det är inte heller på sin plats i det mesta av vetenskapsrapporteringen.

Sedan tycker jag ju också Björnsson bitvis argumenterar för sin sak på ett ganska suspekt sätt – jämställer han t.ex. PCB och genmodifierade grödor?
Um. Ja. Plus halmgubbar och nazireferenser. Det är inte riktigt professionellt.

Malin Sandström sa...

äsch. "utan motivering ser det ut", ska det såklart vara.

malte sa...

Tor Billgren skriver om samma artikel och hur den använts i den kristna tidningen Världen idag på sin blogg Antigayretorik.

Finns förresten Karin Bojs krönika som han svarar på fortfarande uppe? Jag har inte lyckats googla fram den. Sen kan jag vidareutveckla mina tankar om allt det här...

Lisa sa...

Ett stort problem är att många som rapporterar om natruvetenskapliga rön helt saknar naturvetenskaplig bakgrund. I de flesta fall saknar de till och med intresse och grundläggande kunskap om vad som är ett signifikant resultat.

Ett vanligt problem är det som t ex SJ Gould skriver om i esään Cordelias dilemma; studier som inte visar på skillnader anses mindre värda att skriva om. Görs det 18 studier på att hög broccolikonsumtion inte ger påvisbart skydd mot cancer så kan man hoppa upp och sätta sig på att det är den 19:de som visar på att den gör det som får uppmärksamhet i media.

olof lindberg sa...

Hmm.
Några korn av sanning har ändå den där Anders. Bör vi inte vara mycket skeptiska till kopplingen mellan ärftlighet och mänskligt beteende? Sånt har ju missbrukats i alla tider som vi vet. Det blir väl inte bättre av att det finns grupper som väldigt gärna vill hitta ett samband åt sig.
Det bör göra oss ännu mer skeptiska till svaga antydningar till bevis.

Malin Sandström sa...

Bör vi inte vara mycket skeptiska till kopplingen mellan ärftlighet och mänskligt beteende?

"Biologisk bakgrund" är inte alltid samma sak som "ärftlighet". Det kan lika gärna vara effekten av miljöpåverkan man ser; till exempel hormoner som påverkar hur hjärnan växer hos ett foster (möjlig orsak till att antalet äldre biologiska bröder påverkar chansen för en man att vara homosexuell).

Man bör självklart vara skeptisk till alla som har en agenda, oavsett vad de hävdar - ärftlighet eller miljöpåverkan eller något annat. Att vi mer och mer talar om ärftlighet för alla möjliga drag är dock inte suspekt i sig; snarare en följd av att vi numer kan studera gener och vad de är kopplade till. Att se på alla "ärftlighetsstudier" med misstänksamhet är inte motiverat.

Olof Lindberg sa...

Tack för en intressant länk och för din utmärkta blog, Malin.
Jag blir ändå lite orolig för den starka viljan att koppla beteende till biologi och samtidigt tona ner viljans betydelse. Eller kanske snarare orolig för konsekvenserna om det visar sig framgångsrikt. Ett samhälle som ogillar ett visst beteende och som kan hävda att beteendet inte är viljestyrt blir antagligen intresserat av ganska slutgiltiga lösningar, för att travestera en känd tysk.

Malin Sandström sa...

Olof: jag förstår vad du menar, men jag undrar om alternativet är så mycket bättre. Jag menar, den (amerikanska) kristna ultrahögerns tro att homosexualitet enbart är en viljenyck - och påföljande omprogrammeringsförsök - får fruktansvärt otrevliga konsekvenser. Speciellt när det gäller tonåringar som tvingas iväg på omvändningsläger.

Jag blir ändå lite orolig för den starka viljan att koppla beteende till biologi och samtidigt tona ner viljans betydelse
Jag tror som sagt att det som i massmedia ser ut som att en hel forskarvärld försöker tona ner viljans betydelse är en effekt av att just nu kan forskare titta på biologin - var viljan får plats i det hela är mycket svårare att mäta. Särskilt när den biologiska bakgrunden inte är känd.

(Jag vill också understryka, att allt som "syns i hjärnan" inte är medfött, det vill säga att långt ifrån allt som är "biologiskt synligt" är bestämt från födseln. Hjärnan är väldigt plastisk (omformningsbar), och vad vi gör och upplever i vårt dagliga liv sätter synbara spår. Något att hålla i minnet när det rapporteras om hjärnavbildnings-studier!)

Lisa sa...

Jag tycker att det är väldigt befriande att så mycket vi trodde berodde på uppfostran och fri vilja till stor del har biologiska orsaker som arv, virus etc. Ta till exempel övervikt som fortfarande anses vara i stort sett enbart en karaktärssvaghet.
Det behöver inte finnas någon dikotomi mellan ett biologiskt synsaätt och andra faktorer som påverkar. Det är skillnad på en förståelse av biologi och biologism.

lisa sa...

Förresten gillar jag att du skriver "chansen" att vara homosexuell. ;-)

olof lindberg sa...

Jag är inte på något sätt emot att vi får reda på fakta Malin. Men om vi förlänger resonemanget till pedofili blir min tankegång kanske tydligare. Om det visar sig att det finns en biologiskt styrd aspekt som gör att vissa människor blir sexuellt upphetsade av barn, vad gör vi då? En totalitär stat ser väl till att bli av med dom direkt vid födseln eller låser in dom permanent. Vårt samhälle skulle kanske välja livsvarig fotboja? Eller så litar vi till människans förmåga att med viljans kraft styra beteendet trots att det är olika svårt med olika biologisk förutsättning.
Jag menar alltså att vi MÅSTE visa viljans betydelse i förhållande till arvet eller biologin även om det är svårt att belägga och även om det inte gagnar allas syften. Annars kommer även personlig läggning och beteende att bli gruppkaraktärer att utnyttjas av försäkringsbolag, fascister och nyliberaler i deras sorteringsiver.
Kämpa för att ha rätt att ha sex med den du älskar, men inte med argumentet att du måste utan för att du vill!