Att odla riktigt stora diamanter kan man tänka sig är svårt. Annars skulle någon redan ha gjort det, tycker man - om inte annat för att de faktiskt är användbara på grund av sin hårdhet.
Nu finns det tydligen grupper som utvecklar nya metoder. Vad sägs om att växa diamanter med en hastighet av upp till 1 mm i timmen (jo, snigelfart i andra sammanhang, men snabbt i detta), upp till 300 karat stora och även helt färglösa? Singelkristaller?
Naturligtvis är tanken att de ska kunna användas i olika industriprocesser, men Koh-i-noor får nog akta sig. Om inte alltför lång tid kan det vara syntetdiamanter som är störst och vackrast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar