En webbsida där du genererar en ny mobilsignal med ett musklick. Melodierna genereras algoritmiskt och de flesta melodier har aldrig tidigare hörts av någon.
Stephen Wolfram har forskat på cellulära automata sedan 1980-talet. Projektet WolframTones, som utförs av företaget Wolfram (de som gör matematikprogramvaran Mathematica), bygger på hans kunskap om cellulära automata - framför allt så som de beskrivs i boken A New Kind Of Science (publicerad 2002).
Vad är cellulära automata?
Cellulära automata är en enkel uppsättning regler för att färga rutor i ett rutnät beroende på vad deras grannar har för färg. I det enklaste fallet finns bara färgerna svart och vitt (alternativt svart och "ingen färg"). Reglerna varierar något beroende på implementation. I en av de mest kända implementationerna av cellulära automata, John Conways "Game of Life", betecknar svart en "levande" cell (ruta). Reglerna är enkla:
För en levande cell: 0 eller 1 granne - cellen dör av ensamhet i nästa steg
4 eller fler grannar - cellen dör av överbefolkning i nästa steg
2 eller 3 grannar - cellen överlever även nästa steg
För en icke levande cell: 3 grannar - cellen blir levande i nästa steg
Beroende på vilket mönster med svarta rutor man startar med kan man med denna enkla regel få antingen komplext periodiska mönster, kaos, ett mönster som alltid är likadant eller aktivitet som dör ut efter ett fåtal tidssteg. Mer information om cellulära automata finns i engelska Wikipedia.
Hur fungerar WolframTones?
Programmet genererar en "karta" med en cellulär automata-process, och skär sedan ut en långsmal bit av kartan - ett rutnät med prickar i olika färger. Denna bit blir ett "partitur" för en 30 sekunders ljudsnutt. Med hjälp av diverse regler som omvandlar prickarnas lägen och färg till toner (eller slagverksljud) tolkas informationen som olika instrument och enklare rytmfigurer. Det finns 15 olika kategorier ("klassiskt", "jazz", "r&b"... antagligen mostvarar de olika regler för att tolka "partituret") och en del möjligheter att ändra inställningar.
Resultatet blir i de allra flesta fall nästan - men inte helt - olikt musik. Framför allt är det i de flesta fall (enligt mina halvtränade öron som har följt med på kör- och orkesterövningar sedan jag var liten men som definitivt inte sitter på ett proffs) ett sammanhang som saknas. Ungefär som småbarnsjoller - det har struktur men känns inte som ett språk för den som är van vid tal. Det korta formatet (30 sekunder) gör det något mindre märkbart, men inte tillräckligt.
Men det är rätt kul att leka med.
Länkar
WolframTones
Nature News om WolframTones
Mer om cellulära automata (engelska Wikipedia)
John Conways "Game of Life" (Engelska Wikipedia)
2 kommentarer:
Inte lät det helt njutbart, men mer intressant än en del av det som hörs på radion. (Eller som podcastas för den delen.) Och vill man ha en helt unik ringsignal till sin egen mobil så varför inte?
Men framför allt blev jag nyfiken på att prova Game of Life, som jag hört om förut men aldrig testat. Tack!
Jo, och det har definitivt mer nördpoäng än de flesta andra ringsingnalsalternativ :)
Skicka en kommentar