Svordomar är ett universiellt språk

New York Times skriver om svordomar att varje språk innehåller dem. Det kanske inte låter så märkvärdigt - förrän man funderar på att språk kan vara tämligen olika. (Vissa språk saknar till exempel i princip helt räkneord.)

Vad som anses som svordomar är naturligtvis kulturberoende, men vad svordomar har gemensamt är att de har starkare koppling till känslor än vad "vanliga" ord har. Det kan man bland annat se om man gör minnestester på listor med ord, där svordomar förekommer. Det är svordomarna folk minns mest, och dessutom glöms orden närmast före och efter svordomen bort i högre grad än andra ord i listan (något liknande verkar förekomma också när man ser på våldsamma eller erotiska bilder, som kan antas vara mer känslomässigt/personligt engagerande än vanliga bilder - man blir uppmärksamhetsmässigt "blind" ett litet tag efteråt. Se Vetenskapsnytt 15/8: Erotiska bilder gör dig kortsiktigt blind).

Man kan också fysiskt mäta reaktionen på en svordom - ledningsförmågan i huden ökar, armhår reser sig, pulsen blir snabbare (En professor i lingvistik som NYT intervjuar säger att språkälskare som hör vad de anser vara "dåligt" språk får liknande reaktioner. Och man kan ju undra om inte en del matematiker skulle reagera på liknande sätt om dom såg någon dela med noll...).

Det är en lång och intressant artikel, som också tar upp svordomar som ett sätt att hantera ilska, och snuddar vid de neurologiska mekanismerna bakom Tourettes syndrom. För att läsa den måste man visserligen registrera sig, men det står ofta riktigt läsvärda saker i NYT Science, så det är värt lite krångel.

Länk
New York Times: Almost Before We Spoke, We Swore