måndag, januari 23, 2006

Orson Scott Card och Kurt Vonnegut försvarar Intelligent Design

Deprimerande men sant: en av mina (hittills) favoritförfattare, Orson Scott Card, har skrivit en lång artikel där han (uppenbarligen dåligt påläst, enligt insatta) försvarar Intelligent Design.

Kortfattat: jag är en bokperson, läser kopiösa mängder och är väldigt förtjust i böcker. Jag hittade en vältummad kopia av "Enders spel" på mitt lokala bibliotek för minst tio år sedan, och upptäckte till min stora förtjusning flera år senare att det dessutom fanns ett par serier med uppföljare - de flesta står numer i min bokhylla. Även om Orson Scott Card knappast längre skulle hamna på min topp-5-lista av favoritförfattare i sin genre var han länge min absoluta favorit - och hans "Enders spel" är en av de mest populära SF-böckerna någonsin. Därför är det med ett rätt stort mått av besvikelse jag konstaterar att han skrivit en artikel där han försvarar Intelligent Design mot "Darwinismen".

(För den som inte stött på begreppet förut: ID är teorin att komplexa varelser inte kan uppstå genom evolution utan kräver en "intelligent designer". ID brukar i vetenskapskretsar definieras som pseudovetenskap. Se Wikipedia).

PZ Myers på Pharyngula tar sig an hans argument på ett betydligt mer noggrannt och genomgående sätt - om än med mer bitterhet - än vad jag själv har tid och ambition till.

Och det måste vara en sådan typ av vecka, för medan jag skriver detta får jag veta att även Kurt Vonnegut förespråkat ID i en radiointervju på NPR (National Public Radio) idag (även detta via Pharyngula).

Båda dessa författare tillhör Science Fiction-fältet, som kanske inte är den första genren där jag skulle vänta mig att finna förespråkare för Intelligent Design...

Vill man på svenska hålla sig uppdaterad på intelligent-design-debatten är för övrigt Explikation en betydligt bättre blogg att läsa än den här.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillar (gillade) också Kurt. Vart är världen på väg?

Thomas sa...

Du är inte den enda som blivit besviken på Card. Han är en radikal mormon, som har ganska knäppa idéer i allmänhet. Lustigt med tanke på att hans böcker verkar tilltala så många med mindre knäppa idéer.

Här har vi en ganska lustig intervju med Card. Hon som intervjuar är en radikal, lesbisk jude som älskar Enders Spel, och han som blir intervjuad är alltså en stockkonservativ, homofobisk, mormon. Den galnaste ordväxlingen tycker jag äger rum fram emot slutet:

"One of the reasons I respect your work is that you're really, really concerned with ethics. The foundation of all ethics, for me, is always whether something hurts anyone. For that reason, it puzzles me that you would see something like homosexuality as wrong, when it patently doesn't hurt anyone."

"I'm amused that you think it doesn't hurt anyone. The homosexuals that I've known well, I have found none who were actually made happier by performing homosexual acts. Or by withdrawing, which is what they do, from the mainline of human life. The separation is there and is, in fact, celebrated within the homosexual community."

Why would we ever want to withdraw when there are people like him to be close to? "When you talk about separating oneself from the mainstream, don't some people feel that way about Mormons?"

"I'm talking about the mainstream of biological life. Mormons don't withdraw from life."


Håhåjaja.

Anonym sa...

Jag är ingen vetenskapsman, men efter att ha läst Artikeln av Card du länkar till undrar jag om du läst den. Jag vill påstå att den inte går att titulera den som ett "den mot den" -scenario.

Malin Sandström sa...

david: Nej, det är inte en solklar "jag är emot evolutionen"-artikel. Däremot är det ett försvar av ID, och en kritik av de som förespråkar evolution - och det är inte en objektiv genomgång av debatten. På flera ställen är det förvisso mer en kritik om förhållningssätt till allmänheten än en kritik om faktiskt åsiktsinnehåll (och en rätt orättvis kritik. Läser man Cards artikel kan man tro att alla ID-förespråkare är vänliga och pedagogiska, medan alla evolutionsförespråkare är arroganta. Det finns definitivt båda typer på båda sidor), men på de ställen han diskuterar åsiktsinnehåll är det enligt honom "Darwinisterna" som har fel, inte "Designisterna".

Läs Pharyngulas analys av vad Card skriver!

Bl a tar Card upp "irreducibel komplexitet" och dess förespråkare Behe som en punkt där "Darwinisterna" (evolutionsteorins anhängare, som han benämner dem) har problem. Det är väl känt av många som är insatta i den här debatten att det inte är sant (se bl a FAQ:n här), och det finns ingen anledning för Card att inte ta upp det om han vore objektiv.

I mina ögon framstår Card i sin artikel som någon som kan förhållandevis mycket om ID-debatten men bara framställer synnerligen vinklade bitar av evolutionsförespråkarnas svar. Det gör det också väldigt svårt att tolka artikeln som objektiv. Att försvaret för ID inte är något onyanserat i stil med "ID har alltid rätt, och Darwin har alltid fel" gör inte att det slutar vara ett försvar.

Anonym sa...

Ah. Tack. Som lekman är det väldigt svårt att se hur mycket information som saknas. Allt som krävs för att argumentatioen skall låta vettig är att den innehåller något djupare information (oavsett om den är sann eller ej) än vad läsaren har och att den är en del i sitt eget, och omgivande direkt obeserverbara, mönster. Då är det väldigt behändigt när folk som har större kunskap kan visa på ytterligare informationskällor.

Det är dessutom lättare att lita på någon när man läst fiktion av denne som utan tvekan är utvecklande, även om det inte är för dess faktainnehåll.

Malin Sandström sa...

"Det är dessutom lättare att lita på någon när man läst fiktion av denne som utan tvekan är utvecklande, även om det inte är för dess faktainnehåll."

Ack ja. Därav min besvikelse...

(Bra iakttagelse om argumentation, för övrigt.)

Anonym sa...

Mera om Orson:

http://www.kuro5hin.org/story/2005/5/28/22428/7034

Anonym sa...

Det här är ju helt otänkbart, Vonnegut har spenderat hela sin författarkarriär åt att förespråka ateism. Hans bok "Galapagos" utgår ifrån Darwins evolutionslära och grunden i hans pacifism är just avsaknaden av tro på någon högre makt eller mening. I stridsskriften "Fates worse than death" förklarar han att det inte finns några öden värre än döden eftersom döden är slutet och att det därför inte finns några goda krig. På ärke-ateisten Isaac Asimovs begravning höll Vonnegut ett tal som avslutades med "Isaac är i himlen nu". Alla på begravningen skrattade för att de förstod att det var ett lågmält Vonnegutskämt. Jag bara hoppas att detta också är det.

Anonym sa...

Ok, nu har jag lyssnat på radioprogrammet och det kanske inte är riktigt läge att räkna ut mänskligheten än. Vonnegut mest talade ut mot "tribalismen" inom vetenskapsvärlden och det kan ju vara berättigat eller inte. Det betyder dock inte att han i likhet med fan blivit religiös när han blivit gammal. Vonnegut är helt enkelt som vanligt i tysthet provocerad av folk som tror sig ha alla svar. Vetenskapsmänne representerar i hand värld bara en åskådning som de vill göra till allmän lag trots att de vet att allt de säger faktiskt inte kan bevisas. Han kallar sig ju "secular humanist" också i intervjuen. Så även om man kanske inte håller med gubben så har han åtminstone inte fått någon sorts peronlighetspåverkande hjärncancer eller så.

Malin Sandström sa...

Paul: det ställer ju saken i ett delvis annat ljus - även om jag knappast tycker att det är berättigat att beskylla vetenskapsvärlden i stort för tribalism.

Jag tror att om man lever mitt i ID-debatten (i stort sett, om man lever i USA) så tolkas också uttalanden som på något sätt berör den lite annorlunda...