Aspartam har ungefär samma kaloriinnehåll som socker, men är i gengäld cirka 200 gånger sötare. Det har gjort aspartam till ett populärt sötningsmedel både i mat och som bordssötningsmedel, främst i Nordamerika och Europa - trots att det inte är värmestabilt och således inte kan användas i tillagade produkter. Globalt produceras ungefär 18000 ton aspartam per år, varav cirka 9600 ton konsumeras i USA. Rekommenderade dagliga maxgränser är 50 resp 40 mg per kilo kroppsvikt (amerikanskt respektive europeiskt gränsvärde), men den beräknade konsumtion per person är ungefär 10-20% av maxgränsen.
Ämnet omgärdas av mängder av rykten och påståenden (för en kort sammanfattning, se Wikipedia) och har bland annat anklagats för att vara cancerframkallande. En studie på råttor som kom i slutet av 2005, utförd av den italienska Ramazzini-stiftelsen, visade på ökad cancerrisk. Studien fick dock kritik för flera brister, och EFSA (European Food Safety Authority) begärde ut och analyserade om studiens data, varefter de drog slutsatsen att aspartam är säkert att konsumera enligt de gränser som gäller.
Oftast baseras kritik mot aspartam på möjliga affekter från dess nedbrytningsprodukter; aspartamsyra, fenylalanin och metanol (som omvandlas till formaldehyd). Man ska dock inte glömma bort att samtliga av dessa faktiskt finns naturligt i mat. Mjölk ger till exempel sex gånger mer fenylalanin och tretton gånger mer aspartamsyra än samma mängd aspartamsötad läsk. Metanol finns naturligt i fruktjuice och jästa produkter - till exempel har tomatjucie sex gånger mer metanol per volym än aspartamsötad läsk. (Visst är det viktigt att vara kritisk, men det är lika viktigt att göra rimliga jämförelser.) Däremot är fenylalanin farligt för personer med fenylketonuri, vilket ger svårigheter att bryta ner fenylalanin på rätt sätt. Det är därför varningstexter i stil med "innehåller en fenylalaninkälla" finsn på produkter sötade med aspartam.
Den nya studien är en sammanfattning av i stort sett allt som publicerats om aspartam och dess effekter, inkluderat effekter från nedbrytningsprodukterna. Den utfördes av en åttamannapanel av toxikologiexperter, och sponsrades av japanska Ajinomoto (som bland annat producerar aspartam). Expertpanelen fick inte veta förrän studien slutförts vem som sponsrade den, och Ajinomoto hade ingen kontakt med panelens medlemmar under studiens gång.
Slutresultatet av expertpanelens arbete är en rapport på 100 sidor* som publicerats i senaste numret av Critical Reviews in Toxicology. Expertpanelens slutsatser i korthet är (översatt från nyhetsreleasen):
- Aspartam är ofarligt vid nuvarande konsumtionsnivåer, som ligger långt under rekommenderade maxgränser, även i undergrupper grupper som konsumerar större mängder. Inga tillförlitliga bevis fanns för att aspartam är carcinogent, neurotoxiskt eller har andra negativa biverkningar ens vid konsumtion som är många gånger högre än de fastställda maxnivåerna.
- Baserat på flera långsiktiga studer ökar aspartam inte risken för cancer
- Resultaten från utförliga studier som imiterar mänskig exponering för ämnet visar inte på några neurologiska effekter, såsom minnes- och inlärningsproblem, från aspartamkonsumtion.
- Sammantaget indikerar data att aspartam inte påverkar beteende, kognitiv funktion, nervfunktion eller krampanfall (seizures) hos någon av grupperna som studerats.
- Aspartam har inte visats ha negativa effekter på reproduktionsförmåga eller amning.
- Studier visar att aspartam är säkert för diabetiker och kan hjälpa dem att hålla fast vid en sockerfri diet.
- Det finns inga bevis som stöder en koppling mellan aspartam och fetma. Tvärtemot kan aspartam, när det används i multidisciplinära program för viktkontroll, vara en hjälp i långsiktig viktkontroll.
- Studierna ger inga bevis som stöder en koppling mellan aspartam och cancersjukdomar i blodsystemet (innefattande såväl leukemi, lymfom som myelom mfl ovanligare former)
hjärn- eller benmärgstumörer [om det finns en bättre översättning för hematopoietic tumours än "benmärgstumörer" får någon gärna påpeka det i kommentarernaNu bättre - tack till anonym kommentator @ 11/9-08!]
Tummen upp för aspartam, således. Men med tanke på de stora ekonomiska intressen som finns både för (tillverkare och produkttillverkare) och emot (konkurrerande ämnen, intressegrupper) - för att inte tala om den mängd prestige som är investerad i frågan vid det här laget - lär det knappast vara sista ordet i debatten.
Sedan kan det ju finnas andra skäl att ifrågasätta hur mycket aspartam man äter. Läsk är inte världens nyttigaste produkt, precis, och nog är det bättre att ifrågasätta sitt sötsaksbehov än att rakt av ersätta socker med sötningsmedel...
Länkar
nyhetsrelease
artikeln (Critical Reviews in Toxicology, pren. krävs)
Två artiklar om aspartam från Livsmedelsverkets hemsida:
"Sötningsmedlet aspartam - vad är rätt och fel i debatten?" (1997)
"Sötningsmedel i stället för socker" (1998)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, toxikologi, aspartam, sötningsmedel
*Jo, jag har läst igenom hela. Dock inte lika noggrant rakt igenom, för då hade det inte blivit några fler inlägg den här veckan.
17 kommentarer:
Onekligen intressant, speciellt som jag själv håller mig ifrån aspartam så mycket jag kan. Framför allt för att sådana produkter är direkt äckliga, och att produkter med vanligt socker är så pass mycket mjukare i smaken och godare.
När det gäller viktnedgång så är det nog mest många som tror att det är ett mirakelmedel, så att de kan beställa en dubbelhamburgare med extra bacon och ost och ta en light-läsk till, och sedan tro att de äter nyttigt.
ryggmärgstumörer? Det är lite svåröversatt eftersom det verkar vara relaterat både till tumörer på centrala nervsystemet, och leukemi. (enligt google)
Själv har jag en relativt stark korrelation mellan sockerfri läsk och aftösa blåsor. Så jag skippar gärna aspartamet ändå. Det är tur det finns gott kaffe, nu när jag varken dricker sötad eller osötad läsk. =)
"aspartam är säkert att konsumera enligt de gränser som gäller"
Innebär det alltså att aspartam ÄR cancerogent? Rimligen är nikotin också ofarligt i tillräckligt små mängder ...
HH: Såvitt jag förstår innebär det att om du äter en "normal mängd" aspartam får du ingen ökad cancerrisk (mot vad du annars skulle ha haft).
En av panelens slutsatser var uttryckligen att att aspartam inte är cancerogent, för de doser som testats - och det inkluderar doser långt över normalnivå.
Normal mängd för mig är ingen aspartam alls. Skönt att det inte innebär någon ökad cancerrisk.
Kan nån kanske förklara hur man kan komma till så diametralt skiljda slutsatser med samma data som utgångspunkt?
Kan nån kanske förklara hur man kan komma till så diametralt skiljda slutsatser med samma data som utgångspunkt?
Menar du i allmänhet, eller någon specifik studie?
I allmänhet handlar det om hur väl underbyggd en studie är; vilken fråga man ställer, om man har valt rätt metod för att undersöka sin fråga, om antalet försöksobjekt är tillräckligt stort och de är utvalda på ett lämpligt sätt, om man använder lämpliga statistiska metoder för att analysera sina data, hur väl ens slutsatser stöds av ens data... det blir oundvikligen en viss mängd tolkningsutrymme även i en väl utförd studie. Något som så klart innebär ett utrymme att vrida sitt resultat åt ena eller andra hållet - något som inte ska förekomma men säkert gör det, medvetet eller omedvetet.
Ju fler studier det finns, desto fler kommer det finnas som stöder ena eller andra sidan - det är därför det är viktigt att ta med fler än en artikel i beräkningen (en studie är oftast inte bevis nog vare sig för eller emot). Har du femhundra studier kommer ett antal av dem visa fel resultat.
Är man övertygad om att aspartam är farligt går det att hitta artiklar som visar det, är man övertygad om att det är ofarligt går det att hitta artiklar som stöder det. Vill man däremot veta vad som är mest sannolikt måste man försöka förlika motsägelserna med varandra och ta med den samlade vetenskapliga "kunskapsbanken" i beräkningen. Betydligt krångligare.
Undrar om man inte kan översätta hematopoietic tumor med leukemi? Hematopoietic cells är ju = blodceller och blodcancer = leukemi.
Hejsan: Jo, det är så att man ibland kan tro att man är spritt språngande galen....jag kan inte äta aspartam för jag blir dålig i flera dagar. Får ont i magen och har genom uteslutningsmetoden kommit fram till att det är det som gör mig sjuk. Isomalt är en annan produkt som gör mig om möjligt ännu mer sjuk. Jag byr mig inte om vad de säger om produkterna, jag kan ändå inte äta/dricka dem. Jag tycker det är problematiskt att ge barn aspartam i form av saft/dricka då det inte finns studier på vad som händer om de inmundigar detta under en lång tid. Men det finns ju ganska mycket kemikalier i våra matvaror som skrämmer en, varför får det tex finnas schellack på mat? (har läst koderna för e-märkningar)/ P
Jag tillhör dem som gillar aspartam
mer än socker. Har aldrig gillat drycker med mycket socker. Små mängder aspartam är däremot rätt gott i synnerhet i kombination med naturlig fruktsaft etc.
Jag vill också påpeka att kemikalien sackaros (Strösocker) INTE är naturligt eller harmlöst för människan i de doser som konsumerats sen slutet av 1800-talet då sockret blev billigt på allvar.
Sockerbolagens kampanj har varit makalöst skicklig då de ställt det "naturliga" sockret mot kemikalier.Visst kan vi njuta av måtliga mängder socker ibland men de mängder vi sätter i oss är ett stort hälsohot.
Om små doser relativt harmlöst aspartam ersätter bevisligen skadligt sackaros kan det en hälsovinst.
Bäst är ju att helt enkelt vänja sig av med söta drycker. men jag tror inte det är realistiskt för vissa grupper.
Visst kan vi njuta av måtliga mängder socker ibland men de mängder vi sätter i oss är ett stort hälsohot.
Ja. Jag blir faktiskt mer oroad över det där med socker ju mer jag lär mig om kroppen och dess biokemi.
Jag tycker, apropå sötningsmedel, att det är trevligt att matindustrin i allt större utsträckning verkar syssla med blandningar, för att ge en lite mer "naturlig" smakprofil (dvs, göra den typiska "eftersmaken" mindre tydlig).
Sockerindustrins "naturlighets"-tänkande går för övrigt in på sötningsmedel också. Till exempel reklamen för Splenda (sukralos): "Made from sugar, so it tastes like sugar" (vilket är fullkomligt nonsens från en vetenskaplig synpunkt)
Det är nog rätt väl etablerat att fenylalanin är skadligt. Hjärnan utvecklas inte som den ska om fostret utsätts för höga halter fenylalanin. En annan källa talar om att barn födda till mödrar som har haft förhöjda nivåer av fenylalanin får ett 10 enheter lägre IQ. Dessutom får vuxna en 10% långsammare reaktionsförmåga om halten fenylalanin i blodplasman uppgår till mellan 250-300 mikromol. Eftersom det dessutom finns en korrelation mellan reaktionsförmåga och IQ så räcker det definitivt för mig för att jag även som vuxen inte frivilligt konsumerar Aspartam. Jag håller mig till sockrad läsk.
Aspartam är lite som bly eller alkohol under graviditet. Det har en destruktiv inverkan på barnets intelligens och även om det inte är bevisat vid just vilken låg nivå effekten kan påvisas, så är det heller inget som säger att det inte är skadligt i någon mån oavsett nivå.
Vill man experimentera med mycket små mängder alkohol (en matsked vin om dagen), Aspartam, eller blyhaltig kost under graviditeten så lär få opponera sig, men själv anser jag att man då är rätt korkad. Ej bevisad skada är inte detsamma som att det inte är skadligt. Redan ett halvt glas vin om dagen tror man nu räcker för att skada fostrets hjärna.
Anonym: trevligt med en påläst kommentar! Du får gärna ge länkar eller formella referenser till källorna också, för att underlätta för andra som vill läsa dem.
Som med så mycket andra ämnen misstänker jag att det är dosen som är det viktiga, och hur man får i sig ämnet. Hur mycket var "förhöjda nivåer" av fenylalanin hos mödrarna och hur kom det sig att de hade förhöjda nivåer? Dessa data gissar jag kommer från en studie där förhöjningen kommer naturligt ur att mödrarna äter mycket sötningsmedel (mest för att jag gissar att det skulle vara mycket svårt att få godkänt för en studie där man testar kostens inverkan på ofödda barn). Gör man det tenderar man att även äta respektive undvika andra grupper av livsmedel; hur visade de att fenylalanin var den viktiga skillnaden (korrelation är inte nog för att bevisa en orsak)? När och hur mätte de IQ hos barnen?
Och i vuxenstudien; hur administrerades fenylalaninet? Vilken dos aspartam motsvaras det av? Gavs det på fastande mage eller med mat?
På det här området finns det tyvärr många dåliga studier - vilket räcker för att jag ska vilja läsa artiklarna innan jag drar slutsatser från dem.
"Hematopoietic tumors" eller hellre "hematopoietic malignancies" är en sammanfattande benämning på cancersjukdomar i blodsystemet, alltså innefattande såväl leukemi, lymfom som myelom mfl ovanligare former.
Se http://emice.nci.nih.gov/emice/mouse_models/organ_models/hema_models/hema_human_class
Det som nämns att frukt innehåller metanol är delvis sant då den är bundet till annat ämne kallat Pektin som gör att metanolet inte fastnar i kroppen vilket inte är fallet med aspertam.
Så den jämförelsen är inte rätt.
metanol bryts ner till: H-CHO (formaldahyde) som fastnar i kroppen.
TRAMS!!
Hördu Anonym, jag saknar argument i din kommentar :-) Exakt vad tycker du är trams?
Oavsett om det är bra eller dåligt, ger det en hemsk bismak, jag undviker alltid produkter med aspartam, även alla andra sötningsmedel som inte är "naturliga"
Skicka en kommentar