tisdag, mars 18, 2008

Vetenskap och upphovsrätt

Mamakademiker är irriterad över att upphovsrätten för bilder och illustrationer från vetenskapliga artiklar krånglar till det för den som vill ägna sig åt forskningens kärnverksamhet - att citera och referera till andra forskares resultat.

"Det mest absurda med situationen är att referering är hårdvaluta inom forskarvärlden. Ingen av oss får någonsin betalt för att skriva en artikel, det är knappt att man kan ta av sin egen lön och göra det på arbetstid. Det finns inga monetära intressen hos forskaren att låna en bild. Däremot kan lånet om det medföljs av en tydlig referens vara den bästa sortens betalning för upphovsforskaren. Särskilt när allt fler sökmotorer listar hur ofta man blir refererad och omnämnd i andra forskares verk. När jurister då slår in dörren och börjar vifta med upphovsrätten blir situationen absurd. När man betänker att detta förfarande aktivt hindrar forskning och jämförande analyser blir det än värre - rent kontra-produktivt."

Alltsomoftast innebär publiceringen av en artikel att tidskriften ifråga äger figurer och illustrationer - inte forskaren som producerat dem. Vad man får göra med sina "egna" figurer efteråt varierar, men i de flesta fall måste en utomstående som vill använda en figur höra av sig till det förlag som äger tidskriften och be om skriftligt tillstånd (inte till forskaren som producerat materialet). Idealiskt sett ska det gå snabbt, ibland tar det dagar, veckor eller månader (Wiley, en av giganterna i branschen, anger en snitt-tid på 9 veckor för besked). Inte blir det lättare av att bestämmelser som "fair use" och "fair dealing" är nationella, medan forskningsvärlden är synnerligen global.

Röran skulle kunna förvirra vem som helst, och forskare är generellt sett inte upphosrättsexperter. Resultatet är att många undviker att använda andras bilder, eller använder dem ändå och hoppas på det bästa. Spåren syns lite överallt:

När jag skrev min lic-avhandling gjorde jag alla figurer själv, förutom ett par som fanns under GNU-licens. Dels för att slippa ge mig in i upphovsrättskarusellen, dels för att jag inte hade tid att vänta månader på besked och dels för att det är bra att ha lite figurer som man vet att man äger rättigheterna till.

När vi skulle göra informationsbroschyrer och webbsidor för mitt EU-projekt visade det sig i princip omöjligt att få tag på bilder från de experimentella forskarna utan att behöva vänta månader. De bilder de hade var "inlåsta" i publicerade artiklar.

När jag har gått doktorandkurser med föreläsningar som hållits av arbetande forskare har vi i många fall inte kunnat få ut föreläsningsmaterialet, eller så har vi fått det enbart i pappersform (=omöjligt att söka i, vilket är opraktiskt för stora mängder text). Främst för bildernas skull.

Att hinna göra presentationer så långt i förväg att man hinner få svar på begäran om att få använda en bild är i stort sett omöjligt. Jag gör mina egna bilder även här (om inte annat så återanvänder man oftast en Powerpoint-slide igen och igen - hur ber man om tillstånd för det?).

Och när jag bloggar... ja, när såg ni senast en vetenskaplig figur här? Jag avstår ofta från att använda figurer även när jag tror det skulle kunna vara användbart (möjligtvis med undantag för illustrationer som funnits i nyhetsreleaser, där det framgår att det är OK). Att be om tillstånd och vänta flera veckor är ofta inte ett alternativ. Även om det slutade väl har jag ingen önskan att uppleva något i stil med vetenskapsbloggaren Shelley Batts dispyt med Wiley. Nog är risken liten, men den existerar.

Jag har ännu inte behövt ge mig in i den snårskog som publicering av "preprints" och vad det gör för ens senare publiceringschanser. Men den dagen lär komma, och jag ser inte fram emot det.

Jag har inte heller funderat på att publicera mina resultat i någon form av wiki. Det har däremot Jonathan Oppenheim, som bad om ett licensavtal förenligt med att lägga ut sina resultat under GFDL - med resultatet att renommerade fysiktidskriften Physical Review Letters drog tillbaka de två av Oppenheims artiklar som de hade accepterat.

Det finns ljuspunkter. Nature har numer en hyfsat vettig policy för vad författare får göra med sitt material, och flera stora tidskrifter har börjat använda sig av automatiserade ansökningar om återpubliceringstillstånd, t ex via Rightslink (se exempel från Elsevier här). APS som publicerar Physical Review Letters ska se över sina rättighetsavtal efter att 38 fysiker protesterat.

Andra bloggar om , ,

3 kommentarer:

tingotankar sa...

Verkligen ett växande huvudbry. Särskilt det faktum att förlag och utgivare kräver rättigheter till bilder och figurer man skapat som en del i sin forskning. Det är som att säga att man inte får citera text ur ett dokument utan att be om tillstånd först!!

Det blir mer och mer tryck på Open Access och det är dags att förlagen tar klivet in i 2000-talet. Det ska ju faktiskt finnas till för att främja forskningen, inte hindra den. Så länge man refererar fattar jag inte vad problemet är.

Nyligen har en doktorand på vår institution råkat i käm med sin sammanläggningsavhandling. En av artiklarna är tryckt i Antiquity, vars redaktion gör skäl för sitt namn, för de vill inte låte henne inkludera artikeln i den digitala publiceringen av avhandlingen.

Hur kan man kalla sig själv forskare och se sig själv i spegeln efter ett sådant beslut?

Unknown sa...

Jo, det är ett aber med upphovsrätten. Själv har jag aldrig haft några problem med det, även om jag efter Shelley-incidenten funderade på det där med att publicera bilder på bloggen.

Det funkar till viss del att be den enskilde forskaren om tillåtelse att använda material då det inte är data som förlaget har upphovsrätt till, utan just den publicerade bilden. Därför ser man ofta anvisningar som "Figure adapted from..." när man fått en liknande, men inte likadan, bild med samma data direkt från forskaren.

Anonym sa...

När KTH(B?) la upp min Lic på nätet tog de bort artikeldelen, troligen för att undvika problem med upphovsrätten.

Positivt är väl att det nu börjar talas om att samhället/folket/forskarna inte ska behöva betala två gånger, dvs en gång i form av statliga forskningsanslag, och sedan igen till tidsskrifterna, dvs det kanske blir ett krav att artiklarna publiceras med öppen access för att man ska få finansieringen. Här skulle jag vilja kunna stoppa in en referens, men kanske kan någon annan hjälpa mig med det.