En studie på 15-åringar från 40 länder visar på en stark koppling mellan jämställdhet och nationella matematikresultat för tjejer jämfört med killar. Ju mer jämställt landet är, desto mindre är den uppmätta könsskillnaden i räkneförmåga. Jämställdhet gör däremot inte att killarna blir bättre på att läsa - snarare drar tjejerna ifrån ännu mer. Det visar en internationell studie som publiceras i Science idag.
I de flesta kunskapstester visar sig killar vara bättre på matte och tjejer vara bättre på läsning - helt i linje med den allmäna uppfattningen att så är fallet (jag blev åtminstone matad med den direkt och indirekt under en stor del av min skolgång).
Samma resultat visar sig även i en internationell studie kallad PISA (Programme for International Student Assessment), från teståret 2003 då över en kvarts miljon 15-åriga studenter från 41 länder testades i (bland annat) matematik och läsning. Men skillnaden mellan könen är olika stor mellan länder, och variationen mellan länder kan till stor del kopplas till hur jämställda män och kvinnor är, visar en studie som utförts av europeiska och amerikanska forskare. Resultaten presenteras i Science idag.
Forskarna har jämfört PISA-resultaten* med fyra olika mått på ländernas jämställdhet: World Economic Forums Gender Gap Index, ett index baserat på attitydmätande World Values Survey, andelen arbetande kvinnor över 15 års ålder och World Economic Forums index som mäter kvinnors deltagande i politiken. Måtten är starkt korrelerade, det vill säga: om ett mått ger ett högt/lågt jämställdhetsvärde för ett visst land är det mycket sannolikt att de andra måtten också gör det.
Det visar sig att i länder med högt jämställdhetsindex - bland annat de nordiska länderna - är skillnaden i matematikresultat mycket liten (i 26 länder är den statistiskt signifikant, inte i de övriga 14). I några länder ligger tjejerna före killarna. I samtliga länder ligger tjejerna före i uppmätt läsförmåga; i länder med små matematikskillnader är lässkillnaderna ofta större. Jämställdheten ser alltså ut att ge tjejerna en allmänt större akademisk framgång. Resultaten håller också långt ut i 'svansen' på fördelningen: för de 5% bästa och de 1% bästa studenterna.
Det här är en statistisk studie, och den kan därför inte svara på varför skillnaderna ser ut som de gör. En av de förklaringsmodeller som ofta används för den här typen av skillnader utgår från begreppet "stereotype threat" eller stereotyphot; att en grupp som förväntas prestera sämre också gör det. Försämringen antas bero på att det kräver ansträngning att konfrontera den negativa stereotypen, och att ansträngningen konsumerar mentala resurser (till exempel arbetsminne) som annars skulle ha använts till prestationen i sig.
Vilket för mig tillbaka till könsskillnaden i läsning. För visst finns det (även i vårt relativt sett jämställda land) en stereotyp inställning att det är lite omanligt att läsa, att gilla ord och har ett rikt och varierande ordförråd - eller inbillar jag mig? (Tyvärr tog SCB:s senaste statistiska undersökning om läsvanor inte också upp attityder till läsning)
En av studiens få svagheter är att bara den socioekonomiskt starkaste halvan av studenterna från varje land ingick, för att de i större utsträckning stannar kvar i skolan (och att avhoppande studenter rör till statistiken - speciellt om olika andel studenter hoppar av i olika länder). Resultaten håller ändå, skriver forskarna. Men jag undrar, jag - åtminstone i Sverige är ju läsvanor rätt bundna till socioekonomisk status, av SCB:s statistik att döma.
Andra bloggar om vetenskap, forskning, skola, matematik, läsning, jämställdhet
Länkar
artikeln i Science (pren. krävs)
tillhörande extramaterial i Science (pren. krävs)
Dagens Nyheter
SR Vetenskapsradion
*Luxemburg uteslöts från analysen eftersom de hade så få studenter med i studien.
fredag, maj 30, 2008
onsdag, maj 28, 2008
Kavli-priset till svensk neuroforskare
Professor Sten Grillner, neuroforskare vid Karolinska Institutet och inom Stockholm Brain Institute, har tillsammans med två amerikanska forskare fått Kavlipriset för sitt arbete relaterat till hur ryggmärgen genererar rytmiska rörelser.
Priset tillkännagavs idag kl 15 svensk tid. Den totala prissumman är en miljon dollar, och de övriga pristagarna är Pasko Rakic från Yale University School of Medicine och Thomas Jessell från Columbia University.
Grillners grupp använder sig av nejonögat - en primitiv ålliknande fisk - som ett modellsystem, och har gjort så i flera decennier. Det är ett av de främsta modellsystemen inom området, eller som det står i prisformuleringen "the first and so far only vertebrate neuronal system controlling an integrated function that is understood at a molecular and cellular level."
Arbetet har bland annat utförts i nära samarbete med flera modellererare verksamma i 'min' forskningsgrupp på KTH; det är ett av de bästa exempel jag känner till på lyckad integration mellan experimentalister och modellerare så detta är såklart väldigt kul. Grattis, Sten!
Andra bloggar om vetenskap, forskning, neurovetenskap, Kavlipriset
Tack till JE för tipset!
Länk
Fullständig prisformulering (med biografier och förklaring)
Priset tillkännagavs idag kl 15 svensk tid. Den totala prissumman är en miljon dollar, och de övriga pristagarna är Pasko Rakic från Yale University School of Medicine och Thomas Jessell från Columbia University.
Grillners grupp använder sig av nejonögat - en primitiv ålliknande fisk - som ett modellsystem, och har gjort så i flera decennier. Det är ett av de främsta modellsystemen inom området, eller som det står i prisformuleringen "the first and so far only vertebrate neuronal system controlling an integrated function that is understood at a molecular and cellular level."
Arbetet har bland annat utförts i nära samarbete med flera modellererare verksamma i 'min' forskningsgrupp på KTH; det är ett av de bästa exempel jag känner till på lyckad integration mellan experimentalister och modellerare så detta är såklart väldigt kul. Grattis, Sten!
Andra bloggar om vetenskap, forskning, neurovetenskap, Kavlipriset
Tack till JE för tipset!
Länk
Fullständig prisformulering (med biografier och förklaring)
måndag, maj 26, 2008
Phoenix: ett långväga laboratorium
Rymdsonden Phoenix har landat välbehållen på Mars, och ska nu ägna 90 marsdagar åt att bland annat leta efter spår av liv - indirekt, genom att söka efter små kolväten och analysera sammansättningen av forntida vatten.
En av orsakerna till rymdfärders popularitet är nog att de är stora, komplexa projekt med många delar. Alla kan hitta sin favorit, oavsett om det är historier om personligt mod, komplex teknik eller fantasieggande bilder från nutida motsvarigheter till vita fläckar på kartan.
Min vid det här laget rätt forskardrillade hjärna fastnar för NASAs minutiöst planerade experiment (jag rekommenderar presskitet för den som råkar vara lagd åt samma håll som jag).
Gasanalysatorn, som värmer jordprover och mäter förekomster av atomer med olika vikt, har åtta små ugnar som var och en används en enda gång. Ett av de åtta proverna är dessutom ett kontrollprov på ett speciellt kolfritt material som åkt med från Jorden. Sonden har också ett våtkemilabb, där små mängder jord ska blandas med (medfraktat) vatten och testas för pH och innehåll av joner. Labbet har fyra bägare, också för engångsbruk. Noga förberedda piller med precist bestämd halt av ämnen - ett kalibreringspiller, ett syrapiller, tre piller med bariumklorid för indirekt mätning av sulfat, som är en möjlig energikälla för liv - ploppas ner under mätningens gång.
Phoenix har andra instrument med sig också - mikroskop, utrustning för att mäta jordens ledningsförmåga, en väderstation - som av sin natur inte är så begränsade i hur många mätningar de tillåter. Men just den begränsade mängden kemiexperiment - 8 torra, 4 våta - illusterar så väl vilket gigantiskt företag det är att göra vetenskapligt noggranna mätningar på en annan planet.
420 miljoner dollar kostar hela Phoenixprojektet. Det gäller att välja rätt jordprov att mäta på, med det styckpriset.
Länkar
DN
SvD
Populär astronomi (1,2,3)
SR Vetenskapsradion
NASAs Phoenix-sidor
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rymden, Phoenix, mars
En av orsakerna till rymdfärders popularitet är nog att de är stora, komplexa projekt med många delar. Alla kan hitta sin favorit, oavsett om det är historier om personligt mod, komplex teknik eller fantasieggande bilder från nutida motsvarigheter till vita fläckar på kartan.
Min vid det här laget rätt forskardrillade hjärna fastnar för NASAs minutiöst planerade experiment (jag rekommenderar presskitet för den som råkar vara lagd åt samma håll som jag).
Gasanalysatorn, som värmer jordprover och mäter förekomster av atomer med olika vikt, har åtta små ugnar som var och en används en enda gång. Ett av de åtta proverna är dessutom ett kontrollprov på ett speciellt kolfritt material som åkt med från Jorden. Sonden har också ett våtkemilabb, där små mängder jord ska blandas med (medfraktat) vatten och testas för pH och innehåll av joner. Labbet har fyra bägare, också för engångsbruk. Noga förberedda piller med precist bestämd halt av ämnen - ett kalibreringspiller, ett syrapiller, tre piller med bariumklorid för indirekt mätning av sulfat, som är en möjlig energikälla för liv - ploppas ner under mätningens gång.
Phoenix har andra instrument med sig också - mikroskop, utrustning för att mäta jordens ledningsförmåga, en väderstation - som av sin natur inte är så begränsade i hur många mätningar de tillåter. Men just den begränsade mängden kemiexperiment - 8 torra, 4 våta - illusterar så väl vilket gigantiskt företag det är att göra vetenskapligt noggranna mätningar på en annan planet.
420 miljoner dollar kostar hela Phoenixprojektet. Det gäller att välja rätt jordprov att mäta på, med det styckpriset.
Länkar
DN
SvD
Populär astronomi (1,2,3)
SR Vetenskapsradion
NASAs Phoenix-sidor
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rymden, Phoenix, mars
tisdag, maj 20, 2008
Du och Beatles?
Ett stort brittiskt forskningsprojekt samlar allmänhetens Beatles-minnen och ska bli den största autobiografiska databasen någonsin.
Projektet, "Magical Memory Tour", låter vem som helst gå in och lägga in minnen förknippade med sånger, filmer eller nästan vad som helst - under kategorin "annat" ryms allt från "Beatlesimitationer" till "Att stava till Beatles". Resultatet blir ett slags halvanonyma minibloggposter, undertecknade med personers kön, ålder och ort. Intresserade kan gå in och betygsätta hur mycket minnet i databasen fångar egna intryck av Beatles, eller hur väl det stämmer överens med den allmäna bilden av Beatles.
"The first time I saw the man who was later to become my husband was when I was 16 years old in 1980. He was stood at a bus stop on his way home from college and I told my friend that "that is the man I am going to marry". My criteria for a husband at that time was for him to have a love of the Beatles ..." minns en 44-årig kvinna från nordöstra England under rubriken "All You Need is Love".
"Then they came on stage - and instantly I knew that I was watching something totally new, totally different from anything I'd seen before" minns den hittills enda person som varit på The Beatles konsert på Cirkus i Göteborg.
Målet är inte ett slags allmänt Beatles-glorifierande, även om projektet är som designat till att dra åt sig fansen (vilket nog kan vara en möjlig svaghet i studien - en annan är hur man når de som inte ger sig ut på internet). Bakom den sympatiskt nostalgiska och väldesignade ytan finns också syftet att lära mer om hur mänskligt minne fungerar, och webbsidans enkätliknande bitar är utformade av två psykologiforskare - Professor Martin Conway och Dr. Catriona Morrison från Universitetet i Leeds.
Bra grund för sådana studier finns såklart i något som många människor har gemensamt. Dramatiska händelser med stort nyhetsvärde är vanliga utgångspunkter, men de har nackdelen att det är ytterst begränsade i tiden. Beatles har istället format flera generationer människor, och på olika sätt.
Projektet har varit igång sedan "Brain Awareness Week" i mars i år. Resultaten ska presenteras vid brittiska vetenskapsakademiens "Festival of Science" i Liverpool i september, men antagligen kommer jämförelser och sammanställningar av materialet kunna ge upphov till mängder av konferensbidrag och forskningsartiklar som droppar in även efteråt. Bland den information man får ge i samband med att minnen läggs in finns en uppgift om hur höger- eller vänsterhänt man är. Ska bi intressant att se vad de får ut av det...
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, psykologi, minne, hjärnan, Beatles
Länkar
Brittiska vetenskapsakademiens information om Magical Memory Tour
Projektets huvudsida
Projektet, "Magical Memory Tour", låter vem som helst gå in och lägga in minnen förknippade med sånger, filmer eller nästan vad som helst - under kategorin "annat" ryms allt från "Beatlesimitationer" till "Att stava till Beatles". Resultatet blir ett slags halvanonyma minibloggposter, undertecknade med personers kön, ålder och ort. Intresserade kan gå in och betygsätta hur mycket minnet i databasen fångar egna intryck av Beatles, eller hur väl det stämmer överens med den allmäna bilden av Beatles.
"The first time I saw the man who was later to become my husband was when I was 16 years old in 1980. He was stood at a bus stop on his way home from college and I told my friend that "that is the man I am going to marry". My criteria for a husband at that time was for him to have a love of the Beatles ..." minns en 44-årig kvinna från nordöstra England under rubriken "All You Need is Love".
"Then they came on stage - and instantly I knew that I was watching something totally new, totally different from anything I'd seen before" minns den hittills enda person som varit på The Beatles konsert på Cirkus i Göteborg.
Målet är inte ett slags allmänt Beatles-glorifierande, även om projektet är som designat till att dra åt sig fansen (vilket nog kan vara en möjlig svaghet i studien - en annan är hur man når de som inte ger sig ut på internet). Bakom den sympatiskt nostalgiska och väldesignade ytan finns också syftet att lära mer om hur mänskligt minne fungerar, och webbsidans enkätliknande bitar är utformade av två psykologiforskare - Professor Martin Conway och Dr. Catriona Morrison från Universitetet i Leeds.
Bra grund för sådana studier finns såklart i något som många människor har gemensamt. Dramatiska händelser med stort nyhetsvärde är vanliga utgångspunkter, men de har nackdelen att det är ytterst begränsade i tiden. Beatles har istället format flera generationer människor, och på olika sätt.
Projektet har varit igång sedan "Brain Awareness Week" i mars i år. Resultaten ska presenteras vid brittiska vetenskapsakademiens "Festival of Science" i Liverpool i september, men antagligen kommer jämförelser och sammanställningar av materialet kunna ge upphov till mängder av konferensbidrag och forskningsartiklar som droppar in även efteråt. Bland den information man får ge i samband med att minnen läggs in finns en uppgift om hur höger- eller vänsterhänt man är. Ska bi intressant att se vad de får ut av det...
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, psykologi, minne, hjärnan, Beatles
Länkar
Brittiska vetenskapsakademiens information om Magical Memory Tour
Projektets huvudsida
söndag, maj 18, 2008
Studentbudget anno 89
Jag städar gamla tidningar, och hittar i Elle, från september 1989, en studentbudget för en termin under titeln "Har du råd att börja plugga igen?". Såhär ser den ut, för kvinnor. Kursiva summor är samma mängd pengar uppräknat till dagens priser med konumentprisindex*.
Studiemedel: + 23703 (+37386) kr
Kåravgift: -275 (-433) kr
Studiematerial: -1880 (-2965) kr
Studentrum, 5 mån: - 4870 (-7681) kr
Mat: - 5670 (- 8943) kr
Resor bostad-skola: -1000 (-1577) kr
Tidning (delad): - 750 (-1183) kr
Kläder: - 1550 (-2445) kr
Hygien/hälsovård: -1015 (-1601) kr (kvinnor)
Försäkring: -35 (-55) kr
Kvar till resor & nöjen: + 6658 (+ 10502) kr.
Studiemedlet har följt konsumentprisindex precis. Just nu ligger det på 1873 kr per studievecka, dvs 37460 kr för en termin på 20 veckor.
Kåravgiften diffar inte heller särskilt mycket - jag betalar åtminstone nåt liknande till THS (Tekniska Högskolans Studentkår).
Studiematerial: Går du stora kurser som använder standardböcker (en bok per 4-5 veckor) kan du kanske klara dig på 3000 kr. Går du kurser med långa läslistor är det garanterat omöjligt. Räknar du in en del av kostnaden för dator och internet också - nästan omöjligt att kara sig utan idag - stiger kostnaden än mer.
Studentrum, 5 månader: Det billigaste alternativet i Stockholm är ett 18 kvm rum med pentry på Lappis, för 2500-2700 kr/mån. På 5 månader blir det 13000 kr.
Mat: 1800 kr i månaden? Det är 60 kr per dag. Det blir mycket nudlar och lite annat, även om man så gott som enbart lever på matlådor... jag skulle gissa på att en tusenlapp till går åt per månad. Minst 600 kr. Det är generellt dyrare att leva som singel, så par- eller kompisboende studenter kanske klarar sig bättre.
Resor: Med SL-kort (månads) blir det 3450 kr per termin, med SL:s studentkort 2360 kr. De flesta andra månadskort är dyrare, i de län som inte har studentpriser. Men cykla är ju billigt...
Tidning: för det fåtal studenter som har en tidning (var ska man annars skära?) lär det faktiskt vara billigare än 1200 kr per termin, särskilt om man delar den. Jag tror att DN:s och SvD:s studentpriser i Stockholm kan ligga på runt hälften.
Kläder: Ja, inte shoppade jag för någar stora summor när jag gick på studiemedel. Vad räcker 2500 till - två par billiga jeans, lite t-tröjor, lite underkläder? Rimligt, men snålt.
Hygien: hopplöst att uppskatta. Det kan stämma. Med drygt 1500 per studiehalvår lär man dock knappast få bli sjuk och behöva gå till läkaren.
Försäkring: Nog rimligt. Det brukar kunna finnas ungdoms- eller studentpriser.
Slutsats: Jag tror boendet är den stora skillnaden; här diffar det minst 5300 kr per termin. Elle utgår uppenbarligen också från att studenter inte har telefon eller betalar TV-licens. Det sistnämnda kan nog stämma, själv hade jag aldrig nån TV. Men de allra flesta lär ha en mobil idag. 1000 kr till per termin, kanske? En dator med internet drar ifrån ytterligare minst 1500 kr (dator för 6000 kr med avskrivning på 3 år, internet minst 100 kr/mån). Och jag tror inte på en matkostnad på 60 kr/dag, utan lägger till 600 per månad där. Likaledes en tusenlapp per termin för resorna. (Vill man träna får man cykla och promenera. Och att försöka ha barn på en sådan budget ska vi inte ens tala om, ens med extrabelopp och barnbidrag.)
Av överskottet på 10500 kr per termin kvarstår då... -1300. Även om vi räknar bort tidningen blir det attans knapert att leva +/- noll, utan något slags buffert och med en nöjesbudget som täcker två biobesök + två burgare på McD per termin.
Jag är så glad att jag inte är student (i betydelsen studiemedelsfinansierad) längre. Schablonbilden av studenternas mysigt ansvarsbefriade fikaliv är rätt långt från verkligheten...
Andra bloggar om: studier, studiemedel, ekonomi
*det finns såklart inte ett KPI för motsvarande september i år. Jag höftade ett på 300, eftersom de fyra första månaderna legat runt 299,5.
Studiemedel: + 23703 (+37386) kr
Kåravgift: -275 (-433) kr
Studiematerial: -1880 (-2965) kr
Studentrum, 5 mån: - 4870 (-7681) kr
Mat: - 5670 (- 8943) kr
Resor bostad-skola: -1000 (-1577) kr
Tidning (delad): - 750 (-1183) kr
Kläder: - 1550 (-2445) kr
Hygien/hälsovård: -1015 (-1601) kr (kvinnor)
Försäkring: -35 (-55) kr
Kvar till resor & nöjen: + 6658 (+ 10502) kr.
Studiemedlet har följt konsumentprisindex precis. Just nu ligger det på 1873 kr per studievecka, dvs 37460 kr för en termin på 20 veckor.
Kåravgiften diffar inte heller särskilt mycket - jag betalar åtminstone nåt liknande till THS (Tekniska Högskolans Studentkår).
Studiematerial: Går du stora kurser som använder standardböcker (en bok per 4-5 veckor) kan du kanske klara dig på 3000 kr. Går du kurser med långa läslistor är det garanterat omöjligt. Räknar du in en del av kostnaden för dator och internet också - nästan omöjligt att kara sig utan idag - stiger kostnaden än mer.
Studentrum, 5 månader: Det billigaste alternativet i Stockholm är ett 18 kvm rum med pentry på Lappis, för 2500-2700 kr/mån. På 5 månader blir det 13000 kr.
Mat: 1800 kr i månaden? Det är 60 kr per dag. Det blir mycket nudlar och lite annat, även om man så gott som enbart lever på matlådor... jag skulle gissa på att en tusenlapp till går åt per månad. Minst 600 kr. Det är generellt dyrare att leva som singel, så par- eller kompisboende studenter kanske klarar sig bättre.
Resor: Med SL-kort (månads) blir det 3450 kr per termin, med SL:s studentkort 2360 kr. De flesta andra månadskort är dyrare, i de län som inte har studentpriser. Men cykla är ju billigt...
Tidning: för det fåtal studenter som har en tidning (var ska man annars skära?) lär det faktiskt vara billigare än 1200 kr per termin, särskilt om man delar den. Jag tror att DN:s och SvD:s studentpriser i Stockholm kan ligga på runt hälften.
Kläder: Ja, inte shoppade jag för någar stora summor när jag gick på studiemedel. Vad räcker 2500 till - två par billiga jeans, lite t-tröjor, lite underkläder? Rimligt, men snålt.
Hygien: hopplöst att uppskatta. Det kan stämma. Med drygt 1500 per studiehalvår lär man dock knappast få bli sjuk och behöva gå till läkaren.
Försäkring: Nog rimligt. Det brukar kunna finnas ungdoms- eller studentpriser.
Slutsats: Jag tror boendet är den stora skillnaden; här diffar det minst 5300 kr per termin. Elle utgår uppenbarligen också från att studenter inte har telefon eller betalar TV-licens. Det sistnämnda kan nog stämma, själv hade jag aldrig nån TV. Men de allra flesta lär ha en mobil idag. 1000 kr till per termin, kanske? En dator med internet drar ifrån ytterligare minst 1500 kr (dator för 6000 kr med avskrivning på 3 år, internet minst 100 kr/mån). Och jag tror inte på en matkostnad på 60 kr/dag, utan lägger till 600 per månad där. Likaledes en tusenlapp per termin för resorna. (Vill man träna får man cykla och promenera. Och att försöka ha barn på en sådan budget ska vi inte ens tala om, ens med extrabelopp och barnbidrag.)
Av överskottet på 10500 kr per termin kvarstår då... -1300. Även om vi räknar bort tidningen blir det attans knapert att leva +/- noll, utan något slags buffert och med en nöjesbudget som täcker två biobesök + två burgare på McD per termin.
Jag är så glad att jag inte är student (i betydelsen studiemedelsfinansierad) längre. Schablonbilden av studenternas mysigt ansvarsbefriade fikaliv är rätt långt från verkligheten...
Andra bloggar om: studier, studiemedel, ekonomi
*det finns såklart inte ett KPI för motsvarande september i år. Jag höftade ett på 300, eftersom de fyra första månaderna legat runt 299,5.
torsdag, maj 15, 2008
Hett, hetare, hetast: att mäta chilistyrka
Den som vill mäta hur stark en chili är har idag två metoder att ta till: att testa utspädda lösningar på en smakpanel, eller att köra prover i en vätskekromatograf. Nu finns ett tredje sätt, beskrivet i senaste numret av The Analyst, som lovar att bli enklare och billigare. Lösningen heter nanorör.
Chilin som ska mätas löses upp i etanol, och lösningen sätts i kontakt med en elektrod täckt av kolnanorör. Sedan mäts strömmen som uppstår när potentialen varieras (en s.k. voltammetrisk metod). Storleken på strömsignalen går att översätta till chilistyrka, genom att använda tumregeln att 1 ppm capsaicin motsvarar 15 Scoville-enheter (det traditionella måttet på chilistyrka).
Forskarna testade sin metod på några olika chilisåser - i kategorin som marknadsförs med eldsflammor och döskallar, med Scovillestyrkan tryckt på etiketten - och fick god överensstämmelse. Världens starkaste chilisås, Mad Dog's Revenge, mättes till 991700 Scoville (mot uppgivna 1000000). Ett mesigt ingenting jämfört är vanlig Tabasco, som uppges ha en Scovillestyrka på 2500-5000 och enligt mätningen låg på 3995 Scoville.
Om massproducerade elektroder används går det att komma ner i en kostnad på cirka 350 svenska kronor per elektrod, beräknar forskarna bakom metoden. Eftersom en del annan mätutrustning och kunskap krävs är det matindustrin som är målgruppen. Men om man är vansinnig nog att frivilligt äta något som Mad Dog's Revenge kan man kanske också tänka sig att ha ett eget chilitestarlabb i källaren?
Länkar
Nature News
artikeln i The Analyst (fritt tillgänglig)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, mat, chili
Chilin som ska mätas löses upp i etanol, och lösningen sätts i kontakt med en elektrod täckt av kolnanorör. Sedan mäts strömmen som uppstår när potentialen varieras (en s.k. voltammetrisk metod). Storleken på strömsignalen går att översätta till chilistyrka, genom att använda tumregeln att 1 ppm capsaicin motsvarar 15 Scoville-enheter (det traditionella måttet på chilistyrka).
Forskarna testade sin metod på några olika chilisåser - i kategorin som marknadsförs med eldsflammor och döskallar, med Scovillestyrkan tryckt på etiketten - och fick god överensstämmelse. Världens starkaste chilisås, Mad Dog's Revenge, mättes till 991700 Scoville (mot uppgivna 1000000). Ett mesigt ingenting jämfört är vanlig Tabasco, som uppges ha en Scovillestyrka på 2500-5000 och enligt mätningen låg på 3995 Scoville.
Om massproducerade elektroder används går det att komma ner i en kostnad på cirka 350 svenska kronor per elektrod, beräknar forskarna bakom metoden. Eftersom en del annan mätutrustning och kunskap krävs är det matindustrin som är målgruppen. Men om man är vansinnig nog att frivilligt äta något som Mad Dog's Revenge kan man kanske också tänka sig att ha ett eget chilitestarlabb i källaren?
Länkar
Nature News
artikeln i The Analyst (fritt tillgänglig)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, mat, chili
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)