MIT har beslutat att alla artiklar som produceras av universitetets fakultetspersonal ska bli fritt tillgängliga på nätet. Beslutet gäller alla artiklar som publiceras efter att beslutet togs i onsdags.
Artiklarna ska läggas i ett repository (en sökbar databas) av samma typ som det MIT redan använder för t ex avhandlingar. Många vetenskapliga tidskrifter, men långt ifrån alla, tillåter "självpublicering" av en färdig version av artikeln. Tills vidare gäller därför en opt-out policy; forskare som vill/behöver publicera i en mindre tillåtande tidskrift kan skicka ett brev till provosten och be om undantag.
Enstaka avdelningar på Stanford och Harvard har tidigare tagit liknande beslut, men detta lär vara det första universitetsvida beslutet.
Bakgrunden är ett växande missnöje med den vetenskapliga publiceringsindustrin - som alltmer verkar röra sig från små forskarnära sällskap till stora vinstutdelande publiceringskolosser - och en förhoppning om att kunna använda MITs goda namn som murbräcka och motvikt.
Ska bli intressant att se effekten. Jag tror inte - som Wired Science - att vi är vid en tipping point än, men det är klart ett stort steg närmare.
Tack till Martin Camitz för tipset.
Länkar
Wired Science Blog
MIT:s tidning The Tech
Lite bakgrund om läget för open access kontra publikationsjättarna, från en bloggpost jag skrev i somras
DSpace - repositorysystemet som ska användas
Bloggkommentar från Peter Suber, som bland annat är Open Access Director för intressegruppen Public Knowledge
10 kommentarer:
Det känns rimligt att universiteten har mest att tjäna på att bli en del av "molnet" och "samtalet". Rädslan för att bli utan cred borde kunna bytas mot möjligheterna att överösas med cred.
Något naivt möjligen. Kontentan är oavsett hur vi vrider på det hela att lärosätena (liksom alla andra) måste ta ställning till den digitala utvecklingen.
Ju fler som kan läsa ditt papper, desto fler citeringar. Fler citeringar, mer status. Enkel matte som pekar mot en klar och växande fördel för open access-tidskrifterna så länge rankingen ser ut som den gör nu. Risken att bli utan cred om man publicerar open access är nog synnerligen övergående. Pengar är ett större problem; med kostnader på uppemot 30000 SEK för att publicera en enda artikel som open access lär övergången bli långsam - åtmintsone så länge universiteten samtidigt betalar för en mängd dyra tidskrifter.
Tungviktare som Nature och Science finns på så gott som varje universitet, och publicering där ger mycket cred, så de lär inte påverkas så mycket. Men de icke fritt tillgängliga mellanregistertidskrifterna och de små obskyra tidskrifterna (som även ärdyra att prenumerera på, i många fall) kan tänkas leva farligt på sikt.
I de flesta andra redaktionella sammanhang tar massan av användare plats som ansedda bedömare. En bred och nyanserad deltagarkår av forskare borde kunna vara tongivande i en publiceringsmiljö där det mesta kommer med. Sen vad som kommer upp i listor eller ranking är en annan sak.
Ursäkta min lathet: varför kostar det 30 000 pix för en publicering?
30000 pix är den ungefärliga publiceringsavgiften för en openaccess-artikel (baserat på Journal of Computational Neuroscience som jag publicerade i nu, PLoS och några till). Betalar redaktör, personal, administrationsapparaten, antagligen layout... sånt. Ingen aning om hur prisvärt det är.
Bra beslut av MIT, men som humanist oroar det lite om Open Access kommer sluta med sådana extrema summor bara för att få rätten att publicera sig. De flesta humanister har svårt att skrapa ihop 30.000 för att trycka en monografi - för en enda artikel!? Klart att det troligen kostar mindre för oss, men det blir ändå en ganska farlig klassfråga. Bara finansierade forskare, företrädesvis seniora forskare, kommer ha råd att publicera sig. Yngre, nya forskare kommer få det mycket svårt.
Kanske en del av resultatet blir färre, fast mer innehållsrika artiklar? Om det kostar mer att publicera blir det ju antagligen bättre att vänta tills man har ett stort, bra, omfångsrikt papper.
Jag gillar självarkiveringsinitiativen, men det finns en klar risk att de blir ett absorberande tillstånd som det är svårt att komma ur - att forskare betalar sin publicering med att ge upp copyright, och sedan löser tillgänglighetsproblemet som uppstår genom att arkivera en egen kopia av pappret. Jämfört med ren open access är det suboptimalt, även om det är lite bättre än nuvarande situation.
Ja vi kanske kommer se massor med "konstiga" saker hända, mer status för open access tidskrifter, fler citeringar till yngre forskare (inte mig emot), kanske en övergång från paradigm med meritering med antal publikationer/citeringar. Kanske dom som beviljar professorstjänster faktiskt kommer läsa att tvingas läsa artiklar. Naturligtvis kommer kostnaden för att publicera open access gå ner och rankningen mellan publicister finnas kvar.
Min handledare är pragmatiker, och råder mig följa rådande trender: "minsta motståndets lag", "smallest publishable unit". Ganska långt ifrån den värld jag föreställde mig när jag började doktorera. Om vi fick betala 30000 för varje papper skulle jag försöka få in mer relevant info. Och kanske KI skulle tillåta att en avhandling utgjordes av färre papper och längre och mer innehållsrik kappa. Som därigenom skulle bli mer lästa och citerade eftersom dom naturligtvis publiceras helt öppet.
Men det här var ju en utveckling som väntat länge på att hända. Information wants to be free myntades för länge sen (70talet?) och vetenskapliga publikationer är en av de sista utposterna. Antagligen för att citeringar är valuta och ingen rubbar ekonomiska system förrän dom kraschar. Starka krafter har ju investerat mycket i det rådande och då menar jag enskilda forskare och institutioner, inte nödvändigtvis (de onda) publicisterna.
Jag blir lite förvirrad över slutsatsen att open access måste kosta pengar för någon, antingen prenumeranter eller författare. Det finns ju inget som säger att det måste vara så.
Inom teoretisk datavetenskap har vi t.ex. tidskriften Theory of Computing (http://theoryofcomputing.org/), som är gratis. Punkt. Och riktigt bra, även om den förlorar i kampen mot de allra, allra "finaste" tidskrifterna i prestigeligan.
Andra exempel på högkvalitativa, gratis tidskrifter inom angränsande områden är Journal of Artificial Intelligence Research (http://www.jair.org/)
och The Electronic Journal of Combinatorics (http://www.combinatorics.org/). Återigen: gratis. Punkt.
Så inte ska open access behöva kosta 30 kkr...
Jakob: min slutsats är inte att det *måste* kosta 30000 kr att publicera open access. Däremot att det är vad det kostar för *mig*, om jag vill publicera i en vettig openaccesstidskrift inom mitt fält - just nu. Det lär ändras. Men många är i samma situation, och för dem kan det mycket väl vara den största barriären. Att publicera utanför sitt eget fält är ju knappast en lösning.
Helt gratis på alla sätt lär open access aldrig vara, även om kostnaderna så klart kan flyttas över till "gratis" arbete utfört av frivilliga forskare utanför vanlig arbetstid. (Professionella vetenskapliga redaktörer med yrkeserfarenhet från både publicering och forskning kan nog dessutom vara en god investering, åtminstone för lite bredare tidskrifter)
På det medicinska området i USA gäller sedan något halvår tillbaka att artiklar från studier som finansierats med allmänna medel (NIH) ska göras öppet tillgängliga via Pubmed inom 12 månader efter publicering. Se http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/
Det är inte så lite revolutionerande när man betänker 1) hur mycket forskning som bedrivs i NIHs regi och 2) att Pubmed är fritt tillgängligt för alla i överallt.
Skicka en kommentar