måndag, oktober 23, 2006

"Ljum debatt" på svenska vetenskapsbloggar

SvD:s Susanna Baltscheffsky skriver i söndagens SvD om vetenskapbloggar, och beklagar den ljumma debatten på svenska bloggar (jämfört med de amerikanska).

Jag hade nog inte kunnat hålla mig ifrån att skriva om detta i vilket fall som helst. Tack till Erik på mymarkup som gjorde mig uppmärksam på att artikeln fanns! Men eftersom jag dels felplaceras på KI (jag hör hemma på KTH) och dels karakteriseras som "scannar av senaste nytt från vetenskapliga tidskrifter och sammanställer dem på ett överskådligt sätt. Men hon reflekterar eller kommenterar inte nyheterna." (jag tycker inte att det stämmer, iallafall inte helt), så... here we go. Jag delar upp det med rubriker så det blir lättare att skumma igenom, för det här kommer bli långt :)

Inte KI, utan KTH

Det där med KI/KTH är inget att hänga upp sig på (även om en snabb googling på "Malin Sandström" hade löst det på tio sekunder). Jag tror att orsaken är att jag träffade Susanna Baltscheffsky för 14 dagar sedan när hon föreläste på kursen "Populärvetenskaplig kommunikation" om hur man skriver en artikel. Studenterna på kursen är 90% KI:are så att jag blev associerad med KI är inte så konstigt :) Möjligtvis tyder det på en brist på research, men vilken journalist med självaktning kollar upp det de är säkra på?

Reflekterar eller kommenterar inte?
Hur som helst så är jag säker på att hon inte hade hört talas om vare sig mig eller min blogg innan dess (eftersom jag presenterade mig och bloggen för henne, i en diskussion, som förklaring till varför jag varit på DN i somras) och därför knappast hade läst den heller. Skummar man igenom mitt arkiv för oktober - vilket jag gissar är ungefär det hon har gjort - så kommenterar jag väldigt lite.

(Det reser ju den intressanta frågan hur man bör karakterisera en blogg; efter den senaste veckan, månaden eller året? Efter något slags genomsnittsaktivitet? Efter det bloggförfattaren själv tycker är representativt?)

Hade jag själv fått beskriva min blogg och mitt bloggande skulle jag kanske skriva: "Vetenskapsnytt är en korsning av nyhetsblogg och vetenskapsblogg. Malin Sandström, som är doktorand på KTH, bevakar vetenskapsnyheter världen över och försöker skriva om det som inte hamnar i svenska tidningar (eller radio). Hon tycker att det rapporteras alldeles för lite om vetenskap i Sverige i allmänhet, och att för mycket av det som skrivs/sägs är oinformerat, perspektivlöst eller rent utav dåligt. Dessutom anser hon att det är alldeles för få som vet hur mycket rolig vetenskap som finns därute. Hon skriver mest kortare nyhetsinlägg, men varvar med reflektioner och analyser där hon tycker att det passar." Men, jag menar, dream on! En sådan presentation kommer jag inte få om jag inte skriver den själv.

Jag kunde ju önska att Susanna hade hittat mitt inlägg om Allercas allergifria katt (som sannolikt är en affärsbluff, 25/9) eller inlägget om bitter smak och ärftlighet (18/9) istället. Fast helst hade jag önskat att hon hade hittat inlägget där jag ifrågasätter hur SvD/Inger Atterstam kan anklaga en forskargrupp för forskningsfusk helt grundlöst baserat på eget missförstånd av en Nature-artikel och debatten omkring den (11/9) - och hur Vetenskapsradion och TT okritiskt plockar upp SvDs felaktiga information och för den vidare till en stor del av media-Sverige. För det hade varit väldigt intressant att få något slags kommentar eller förklaring till det.

Vilket för mig till det jag egentligen vill skriva om (jag återkommer till de svenska vetenskapsbloggarna längre ner).

Varför är det så lite debatt om vetenskap i svensk media?

Om vetenskap inte har starka politiska eller religiösa kopplingar, så blir det väldigt sällan någon debatt om den. Visst, kanske något enstaka debattinlägg, men sällan en sammanhängande debatt. (I USA är intelligent design/kreationism rätt hårt kopplad till republikanerna, och den debatteras också både i vanliga amerikanska medier och i bloggar. Vetenskaplig kontra religiös syn på när livet börjar influerar såväl abort- som stamcellsdebatten.) I Sverige är kopplingarna mellan politik och vetenskap betydligt svagare. Undantaget är kanske klimatfrågan, främst med inriktning på Östersjöns väl och ve, även om den debatten från min synvinkel mer liknar ett ställningskrig där den ena gruppen ropar "fosfor" och den andra ropar "kväve" och ingen längre bryr sig särskilt mycket om själva argumenten.

Det är inte särskilt mycket debatt om vetenskap annars i samhället heller. Kanske inte så konstigt, när insikten om att man kan tolka vetenskap/forskning och diskutera dess giltighet i bästa fall verkar uppstå under gymnasietiden. Och hur många har/hade ett gäng kompisar att diskutera vetenskap med under gymnasiet? Under universitetstiden? På jobbet?

Vi har ingen vana att diskutera vetenskap, varken som personer eller som samhälle.

(En stark reaktion på en vetenskapsartikel på DN är för övrigt ungefär fem mail och ett par telefonsamtal. Det var mängden reaktioner jag fick på artikeln om singelmäns om miljöbovar, som var på både löpsedeln och förstasidan och refererades i en stor del av svensk media)

Varför är det så lite debatt om vetenskap i svenska vetenskapsbloggar, då?

Well, för ett år sedan skulle jag inte ens kunnat säga "svenska vetenskapsbloggar" med gott samvete, och fortfarande är vi väldigt få. Det finns knappt en etablerad bloggkrets, och få etablerade bloggläsare som verkligen kommenterar. Kolla under "vetenskap" eller "forskning" på bloggar.se så hittar du i stort sett samma tre-fyra bloggare. Det går att räkna mängden kommentarer de får på ena handens fingrar, för det mesta.

Dessutom är den svenska bloggosfären, kanske med undantag för en delgrupp politiska bloggar, väldigt splittrad. Knappast ett underlag som stimulerar till debatt - det är förbannat tröttsamt att sitta och tycka och analysera utan återkoppling. Och det är ett fåtal personer som ens ger sig på att diskutera vetenskap, om de nu skulle hitta


Varför är det så lite debatt om vetenskap i den här bloggen, då?

Att reflektera och analysera tar tid, om det ska göras bra. Jag ser inget egenvärde i att bara tycka för tyckandets skull. (Visst, jag skulle kunna skriva "Visst är det här coolt?!" i slutet på de flesta av mina inlägg. Men det tillför knappast något). Mycket av det jag gör är ren nyhetsrapportering, både för att materialet lämpar sig till det och för att det är vad min tid räcker till. Jag jobbar runt 55 timmar en vanlig vecka (mer under arbetstopparna), har sambo och vänner som jag vill behålla och en kropp som behöver motion. Ett sånt här inlägg får jag kompensera med att jobba uppemot en halv lördag, eller förlora några timmars nattsömn. Klart att det lägger lock på analyserandet.

Och det är tråkigt att tycka när man inte får någon reaktion. Jag är knappast den enda bloggaren som önskar sig fler kommentarer. Ironiskt nog har jag fler läsare nu än för ett år sedan, men får färre kommentarer, och vad det beror på har jag inte nån större insikt i. Kanske beror det på att bloggarna blivit många fler, så att samma mängd läsare sprider sin tid på ett större antal bloggar. Eller på att jag blivit tråkigare :-)

Och visst, när jag i efterhand läser oktobers samlade produktion känns det i mångt rätt torrt och tråkigt. Inte så lockande att kommentera på, precis. Men jag har ingen större önskan om att bara välja sådant jag kan skriva en insiktsfull analys om (om inte annat skulle det bli betydligt färre poster då) - jag vill snarare lägga upp allt jag hinner av det intressanta jag ser och stimulera eventuella läsare att gå och läsa själva, utan att för den skull bli en länkblogg. Hur det ska gå till att hitta en bra balans mellan de alternativen, det tål att funderas på.

/Malin

UPPDATERAT 26/10 kl 16:20: Daniel på Klimatbloggen och Waldemar på Techne skriver också läsvärda saker.

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat till intressant.se

19 kommentarer:

Thomas sa...

Underlig kommentar på SvD, tycker jag. Vad jag tycker har varit positivt (among other things) med din blogg har ju just varit att du inte helt okritiskt refererat pressutskick och annat, utan verkligen försökt bedöma huruvida vad man sagt verkat vettigt eller ej. Sedan hade man säkert kunnat lägga ner mer tid på sådant, men om man inte är ekonomiskt oberoende utan måste jobba med annat på heltid för att få pengar till hyra, så blir det antagligen inte alltid så lätt.

Själv känner jag att jag hade velat kommentera mer, både på din blogg och på andras, samt även skriva egna, vetenskapsrelaterade inlägg på min halvdöda blogg. Men tyvärr räcker inte tiden till... vilket jag gissar på är fallet för en del andra också. Det är tråkigt, för jag hade gärna haft en levande diskussion bland en mängd svenska vetenskapsbloggar av olika slag.

För övrigt är det inte så otroligt förvånande att man hittar "lite mer drag" på den amerikanska sidan. Är man en nation med några hundratusen invånare - och dessutom är det mest framgångsrika naturvetenskapliga landet i världen - så borde ju mängden vetenskapsbloggar och graden av nyanser och variation bli allt större.

Hans sa...

Jag tycker att du skriver om intressanta saker och har bra med egna synpunkter. Jag kommenterar ibland, när jag har någon insikt i ämnet, men ofta är det ämnen som jag känner för lite till för att kommentera.

Karin sa...

Jag tycker att du har en utmärkt mix av nyheter och reflextioner. Svenskans krönikör har inte satt sig in i ämnet hon kommenterar.

Mathias Klang sa...

Vad som stör mig med artikeln i SvD är inställningen att det händer mer någon annanstans. Detta är baserad på vad?

Kan man ge en rättvis bild av akademiska bloggar med så lite underlag? Kan man kritisera en blogg utan att följa den under en längre tidsperiod?

Sakj forskar kring svenska akademiska bloggar och har lagt upp en lista på 29.

Jag har lagt upp listan + tre som inte fanns med. I kommentaren har Johan lagt in tre till.

Som sagt det är klart att det ser ut som det händer mer därborta om man inte ens tittar på vad som händer här.

Malin Sandström sa...

Thomas, Hans, Karin, Mathias: tack :)

Jag säger som jag sa till Sakj när jag lämnade sju ytterligare bloggadresser i kommentaren till forskarbloggsinlägget (hon är uppe i 40 nu!): de flesta forskar/akademiker-bloggar verkar vara rätt isolerade (kort eller ingen blogroll, få länkar till andra bloggar, få eller inga kommentarer). Det är synd - det blir svårt att få en diskussion på så vis. Sedan måste man naturligtvis inte vilja diskutera bara för att man bloggar. Men nog verkar det rimligt att tro att kopplingarna skulle kunna bli starkare än vad de är nu, om det blev mindre tidskrävande att leta rätt på vad andra skrivit.

Lisa sa...

Susanna Baltscheffsky, som brukar vara bra, har helt enkelt inte gjort sitt jobb den här gången. Förhoppningsvis leder dock artikeln till att fler hittar hit.

DJ sa...

Jag har precis börjat kolla runt efter svenska bloggar inom vetenskap. Det är självklart att diskussionerna är livligare på framför allt amerikanska biologibloggar eftersom det är påtagliga spänningar mellan kreationism/ID och evolutionsteori samt mellan religion och ateism inom USA. Jag upplever att det är runt detta många diskussioner cirklar.

Dessutom tror jag att det helt enkelt finns fler människor inom vetenskapsbranchen där som kan kommentera. Vetenskap kräver ofta att man är någorlunda insatt i ämnet. Allmänt finns det nog fler personer som känner att de kan kommentera om Paris Hiltons nya klänning än om vetenskapsämnen, och antagligen drar det förra tyvärr också mer publik.

Anonym sa...

Ja, Växthuseffekten har ju diskuterats men inte på "vetenskapsbloggar" utan snarare på politiksa bloggar... det samma gäller ID och liknande också. Kag tror främst att detta är för att de finns fler sådana bloggar och också fler läsare där.

Jag har sagt det flera gånger tidigare och säger det väll igen. Det finns för få läsare för att det skall löna sig att bara skriva om forskning inom sitt eget område, det blir för tråkigt med få komentarer och läsare. Vi svenskar är ju relativt bra på engelska så vi kan ju tilgodogöra oss de som skrivs på engelspråkiga bloggar och kommentera där.

hmm en snabb reflektion bara... well gillar din blogg i alla fall!

Anonym sa...

Glömde att säga att samhällsvetenskapen som är lite mer politiserad i sverige diskuteras lite mer... kolla till exempel in kusinens blogg: http://jennywesterstrand.blogspot.com/

som fick ta bort komentareran för att det blev olidiligt.

Anonym sa...

Gha! ok sista spammet! kom ju ihåg... vill man ha vetenskapliga diskutioner kan man ju bege sig till http://www.vof.se/forum/ vetenskap och folkbildnings forum.

/Approx sa...

Hej Malin! Jag hittade till din utmärkta blogg tack vare artikeln i SvD så helt illa var den inte :)

Att det är ljum vetenskapsdebatt tycker jag gäller för alla svenska medier.

Ett förslag: eftersom du både publicerar kommentarer och nyhetssvep skulle det underlätta för oss läsare med en kategorisering och kanske en lista i sidokolumnen på din startsida över mer analyserande poster, sådana texter ju inte bara intressanta när de är nya, utan även länge därefter. Problemet med bloggers struktur är att äldre poster väldigt snabbt faller i glömska långt ner i postarkivet.

Lade in en länk till dig från min blogg!

Malin Sandström sa...

/Approx: Ja, kategorier vore bra. Nuvarande Blogger stöder inte det, men beta-versionen av nya Blogger gör det. Jag planerar att byta på sikt, så fort jag satt mig in i vad det innebär på detaljnivå...

Sedan har jag då en backlog på >350 poster att kategorisera och sätta etikett på, vilket lär ta ett tag :-)

EGW sa...

Hej Malin!
Nu har du fått så mycket beröm att jag bara jamsar med de andra :-) Jag har läst din blogg regelbundet sedan jag upptäckte den för några månader sedan, och jag uppskattar verkligen den rapporterande stilen. Detta är enligt min mening god vetenskapsjournalistik. Jag undrar vad SvD-skribenten vill ha -- politisk diskussion?

Jag är numer pensionär men har jobbat som teknikskribent och en del som teknikjournalist i många år. Det finns en mycket stark erfarenhet från detta fält att läsarkommentarer är få och sällsynta. Därför kan man nästan bli förvånad över att dagstidningarnas artiklar på nätet blir så kommenterade, men å andra sidan är det ju ofta kommentarer utan någon substans.

En svensk måste nog känna sig ganska trygg för att våga kommentera på en vetenskapsblogg. Så jag har svårt att tro att du kan se fram mot någon större ökning av kommentarerna. Men om du behöver feed back (för att t ex checka av att folk ser något värde i din blogg) så har du ju först och främst besöksstatistiken. Och,som du ser, när du själv tar upp saken och kastar ut bollen, så är det en hel del folk som skickar den tillbaka.

Någon nämnde Vetenskap och folkbildning som exempel på en sajt med diskussioner. Men så stort värde ser jag inte med de diskussionerna, eftersom det mest rör sig om polemik mot oliktänkande. Man tröttnar på det, i alla fall jag.

För några år sedan var det en gymnasiestuderande som hette Lina Lundin, som hade en mycket ambitiös sajt om arkeologi och paleontologi, och till den hade knutit ett gammaldags webbforum. Där flammade debatten högt ibland, men det var mest en idédebatt om darwinism och utvecklingslära vs kreationism. Roligt ett tag, men tjatigt i längden. Om det är sådana debatter man hittar på amerikanska biologibloggar, så vet jag inte om det är mycket att importera till Sverige.

Nu har du i alla fall öppnat en liten diskussion om kommunikation, och det kanske kunde vara värt att fortsätta den. Vad betyder egentligen bloggandet för kulturen? Ingenting -- som Jan Guillo tycks vilja hävda? Eller kommunikationsmonopolens död, som andra påstår? Och hur mäter man betydelsen av en viss blogg? I kommentarernas omfång eller antal regelbundna läsare?

För egen del tycker jag att blogosfären är en betydelsefull del av den globala byn som Marshall McLuhan förutspådde -- eller varför inte den noosfär som Pierre Teilhard de Chardin skrev om på 1940-talet.

Vet inte om det här var så mycket till kommentar att platsa på en vetenskapsblogg egentligen. Men nu när det är skrivet så får jag väl posta det. Med förhoppningen att du fortsätter bloggandet!

Anonym sa...

Då spammar jag lite till då :)

Vist kan man trötna på forum, men om det är vetenskaplig debatt man vill hitta fins det på de forumet. om man bara vill ha vetenskapliga artiklar kan man ju läsa någon annan stans.

Det finns ju en orsak till att "amerikanska" vetenskapsbloggar har haft så mycket diskutioner... Vetenskapen drogs ju hela vägen till domstol. och att försöka göra det till någon förenklad "poelmik" mot oliktänkande är felaktigt. Det handlar om vad som är forskning och inte.

Malin Sandström sa...

Vad betyder egentligen bloggandet för kulturen? Ingenting -- som Jan Guillo tycks vilja hävda? Eller kommunikationsmonopolens död, som andra påstår?

Jag tar mig friheten att tolka ur nåt slags vetenskaps-bloggs-perspektiv:

Jag tror inte bloggandet är betydelselöst (även om man bara menar det svenska bloggandet), men nog finns "kommunikationsmonopolet" kvar till viss del:
i) När det gäller vetenskap krävs trots allt en viss grundläggande kunskap. Kanske inte för att uttrycka sig, men för att ens uttryck ska kunna ha någon verkan. Den som uttalar sig om (exempelvis) genteknik utan att veta vad DNA är tappar så pass mycket i trovärdighet att han eller hon förlorar en stor del av sitt inflytande (inte allt, för det krävs trots allt en del kunskap för att inse att någon som uttalar sig tvärsäkert likväl har fel...)

ii) Trovärdighet är inte mycket värd för den som inte lyckas göra sig förstådd. Visst kan pedagogisk/retorisk förmåga övas upp, men den som har lättare för att uttrycka sig kommer ha ett stort försprång.

egw sa...

När det gäller vetenskap krävs trots allt en viss grundläggande kunskap. Kanske inte för att uttrycka sig, men för att ens uttryck ska kunna ha någon verkan...

En förutsättning för att yttra sig och bli hörd är förstås en viss förmåga, det kommer man inte ifrån. Även om man tycker det är orättvist, så vet jag inte vad man skulle kunna göra åt det. Förbjuda dem som har talets gåva att säga något, eftersom de alltför lätt får ett övertag?

Vad jag själv menade med kommunikationsmonopolet (som nu bryts tack vare Internet) är något annat: när seriösa och kunniga människor som har viktiga saker att säga tystas ned, eftersom de saknar kanaler. Ett av de bästa exemplen finner man hos Petra Östergren, som skriver i Arena om den svenska feminismens allians med andra grupper i kampen mot prostitutionen. Personligen har jag gärna sett mig som solidarisk med den kampen, men Petra Ö har fått mig att inse att jag skulle hedra solidariteten mer genom att vara solidarisk med de prostituerade. De har stått utanför kommunikationsmonopolet. Många av dem upplever att deras värsta fiender är de människor som utnämnt sig till deras stöd. Detta är en tanke jag knappast skulle ha haft, om jag inte tack vare nätet fått ta del av Petra Ös forskning, och således ett intressant exempel på hur kommunikationsmonopolet luckras upp tack vare ny teknik.

egw sa...

Vetenskapen drogs ju hela vägen till domstol. och att försöka göra det till någon förenklad "poelmik" mot oliktänkande är felaktigt. Det handlar om vad som är forskning och inte.

Ja, men sådant har (vad jag vet) inte hänt i Sverige. Jag menar att seriös svensk forskning har större problem att försvara sig mot politisk snedvridning än mot kristna tokfundamentalister.

Malin Sandström sa...

Även om man tycker det är orättvist, så vet jag inte vad man skulle kunna göra åt det. Förbjuda dem som har talets gåva att säga något, eftersom de alltför lätt får ett övertag?

Nej, det var inte riktigt så jag menade - jag antar att du inte heller gör det utan att det är en retorisk fråga :) (En av fördelarna med att läsa bloggar är ju snarare att den som skriver inte måste ha så mycket kunskap för att få ut sina tankar, så den som är villig att leta kan ta del av många fler åsikter än i traditionell media)

Jag är nog överens med dig om den egentliga definitionen av kommunikationsmonopol, men jag är inte säker på riktigt samma monopol gäller inom naturvetenskapen. Där verkar det väldigt mycket handla om att (som forskare) göra sig förstådd - både för att hamna i bra tidskrifter och för att (genom tidskrifternas renommé) få uppmärksamhet i media.

(Sedan måste man också ha något bra att komma med, men utan förmåga att förmedla det hjälper det inte. Och de som kan berätta en bra "historia" kring sin forskning tenderar att få ut betydligt mer även av "bara" bra och halvbra forskningsresultat.)

Och den forskning som inte hamnar i media, den blir sällan diskuterad, av naturliga skäl... eftersom ingen känner till den. Förutom möjligtvis andra forskare, som hur som helst sällan går ut i media och diskuterar andras forskning i första hand.

malte sa...

Här får du en manuell trackback - jag fick äntligen tid till att skriva ett eget inlägg om det hela.