torsdag, maj 31, 2007

Ett enda protein bakom normal känsel för kyla

Bakom vår förmåga att känna kyla - riktig kyla såväl som mentol - ligger en enda sorts protein. Möss som saknar proteinet har nästan ingen köldkänsla alls. Det rapporterar forskare i Nature.

För några år sedan hittades en köldsensor i nervsystemet - ett protein som visade sig aktiveras både av kyla och av "kylande" ämnen som mentol. Mentol är naturligtvis inte ett dugg kallt egentligen, men det har förmågan att aktivera köldsensorn. Eftersom informationen kommer från samma ställe - den aktiva receptorn - kan hjärnan inte skilja på orsakerna. Att det gick till så hade man misstänkt redan tidigare, men innan man hittat receptorn kunde man inte bevisa det.
 
Nu har nästa viktiga länk i beviskedjan kommit: möss som saknar en fungerande gen för köldsensorn har nästan ingen reaktion på kyla - mössen beter sig inte som om de märker att kylan finns, och de nervceller som normalt skulle reagera på kyla ger inget utslag vare sig på låga temperaturer eller på mentol. Däremot reagerar mössen normalt på varma och heta temperaturer - det testade forskarna genom att låta dem utforska ett område med kalla och varma plattor. Vanliga möss undvek plattor när de väl upptäckt att de var kalla, men det gjorde inte de möss som saknade köldsensorn. Alla möss betedde sig dock likadant när det gällde värme - de föredrog att gå på ljumma (30 °C) istället för riktigt varma (49 °C) plattor.
 
Okänsligheten gäller främst mindre extrema temperaturer, som är ofarliga. Mössen var fortfarande något känsliga för temperaturer under 15 °C, vilket ungefär anses vara gränsen mellan ofarlig och smärtsam kyla - men mindre känsliga än vanliga möss. 
 
Länk
artikeln (Nature Advance Online Publication, pren. krävs)
 
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, känsel, kyla, mentol

3 kommentarer:

Erika Rindsjö sa...

Hmm, intressant. Under min utbildning hade vi en labb där vi skulle testa temperaturgränsen för vår "värmesmärta" respektive "kylsmärta". Vi fick ha en metallmojäng mot huden som man kunde reglera temperaturen på. Först höjdes temperaturen gradvis och någonstans kring 45 så började det göra ont. Sen sänktes temperaturen (jag tror vi gick ner nånstans kring 10 grader) och då skulle man också känna smärta. Men, jag och en till tjej i klassen (vi var 20 totalt) tyckte aldrig att det gjorde ont. De som höll i labben påstod att det var normalt att ca 10% inte tycker att det gör ont när man gör det här testet.

Undrar om det innebär att 10% av befolkningen saknar detta protein?

Malin Sandström sa...

Det var intressant - hade de någon referens på det som du kommer ihåg? Det verkade, utifrån min ganska snabba läsning av artikeln, inte som om man vet så noga vad för mekanism som träder in vid 10 grader.

Erika Rindsjö sa...

Jag kommer ihåg det som att det var deras egen erfarenhet. De höll på med olika typer av smärtforskning och det här var på Hälsouniversitetet i Linköping, men jag minns inte någon av forskarnas namn, tyvärr.