lördag, juni 02, 2007

Är större bättre?

Storleken spelar roll - om man är man. Bara drygt varannan man är nöjd med storleken på sin penis. Men hela sex av sju kvinnor är nöjda med storleken på sin partners penis. Det är ett av resultaten från en genomgång av 60 års forskning kring ämnet, som publiceras i tidskriften BJU International.
 
Siffrorna kommer från en webbundersökning på 52031 heterosexuella män och kvinnor. De män som inte var nöjda ville så gott som alltid ha en större penis, inte en mindre (45% mot 0.2%). I samma studie angav två tredjedelar av männen att deras penis var av genomsnittstorlek, en dryg femtedel av männen ansåg sig ha liten penis och den kvarvarande dryga tiondelen ansåg sig ha stor penis.  En annan, några år gammal studie på 375 kvinnor (som alla fött barn) visar liknande resultat - många män tror att kvinnor lägger stor vikt vid hur välutrustad deras partner är, men bara var femte kvinna anser verkligen att penislängden är viktig (något fler, knappt tre av tio, anser att omkretsen är viktig).
 
Forskningen visar också att det finns en klar koppling mellan mäns självkänsla och storleken på penis, men det är oklart vad som är orsak och vad som är verkan - får män med stor penis bättre självkänsla, eller säger män med god självkänsla att deras penis är stor? 
 
Det är vanligt att män är ängsliga för att ha en liten penis, säger genomgångsstudiens författare (som båda är urologer, och alltså kan antas arbeta med sådana patienter). I många fall är de som söker för en enligt eget tycke onormalt liten penis helt normala i det avseendet - men oinformerade eller felinformerade om hur stor en penis oftast är. (Måtten för en genomsnittspenis: i erigerat tillstånd 14-16 cm lång, men en omkrets på 12-13 cm - enligt en sammanräkning av 12 studier med totalt drygt 11000 män). Forskarna konstaterar också att de många metoder för att förstora penis eller få den att se större ut är dåligt dokumenterade rent vetenskapligt, och bland de metoder som är väldokumenterade är det få som ger någon större långvarig effekt - vissa ger också betydande bieffekter.
 
I fall där patienten lider av "small penis syndrome" (SPS), dvs är övertygad om att penis är för liten trots att den enligt objektiva mått är normal, kan kognitiv beteendeterapi hjälpa. Det bör alltid vara det första steget i en behandling, säger studieförfattarna. De flesta som har SPS har haft bekymren sedan barndomen, eller fått dem i tonåren efter att ha sett på "erotiska bilder". 
 
Det intressanta är också vad som helt saknas i studien (referenser såväl som diskussion): vad tycker män om andra män med liten penis? Bryr de sig?
 
Länkar
artikeln (BJU International, pren. krävs)
 
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, sexualitet

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Malin!
Jag tillhör den kategorin av män som har en liten snopp, jag har alltid haft komplex för detta, har alltid undvikit att duscha tillsmmans med andra män sedan tonåren, samtidigt som jag avundas män som är välutrustade, det är djupt rotat i mig, vet inte varför. Har väldigt dåligt självförtroende och de få gånger jag får till det med en kvinna, så gör jag vad jag kan för stt slippa visa mig naken, vill inte se hennes besvikelse över att jag har en liten snopp. Jag är 46 år och singel, har haft få förhållanden och korta. Manliga bekanta som jag vet är välutrustade har många sexualparteners, även vid sidan av deras förhållande. En av dem har sagt till mig att kvinnorna vill ha honom för att han är välutrustad. Vet inte vad det är men jag känner mig omanlig pga att jag har en liten snopp, det är också en form av undergivenhet i förhållande till män som är välutrustade och kvinnor i allmänhet. Sexualitet är ju den starkaste driften vi har och dom som har förutsättningarna att ha sex, måste ju vara starkare. Har lärt mig att leva med detta och jag kan ju trots allt tillfredställa mig själv, inte lika skönt, men bättre än inget. Det här med att ha komplex för att jag har en liten snopp, var något som jag tidigare trodde skulle gå över med åldern, men det har bara blivit "värre", eller snarare en känsla av att gilla läget och acceptera att jag är "oduglig" i sängen och därmed omanlig. Det kan låta hårt, men det är också en befrielse att aceptera "sanningen", att inte längre kämpa emot. Jag tror många män känner likadant som jag, men det är ju inget man pratar om, inte heller med kvinnor, fast jag tror att ett samtal men en kvinna som skulle visa sympati, skulle vara bra, men risken är att hon skulle komma med "lögner", som att det är inte storleken det hänger på etc, tror det skulle vara bättre om hon sa, visst har storleken betydelse och du har en liten snopp, men det finns andra saker du kan göra här im livet som inte har med samlag att göra... men det är sårt att säga, tanken kan man fram en känsla som inte skulle motvsrars i verkligheten.

Tack för att du tar upp detta viktig ämne som också är väldigt känsligt, det känns bra för mig att veta att du finns där och tar del av mina tankar.

Hälsningar
Lars

Anonym sa...

Hej Lars,
vill bara bekräfta att du inte är ensam om ditt bekymmer. Jag är 30 år och har näst intill betydelselöst sexliv. Det är smärtsamt att vara i en materiell värld. Man går bara o hoppas på den rätta som ser genom ens "mindre" egenskaper, som rentav söker en man med mindre penis...antar att det är för mycket att hoppas på. Önskar dig lycka till iaf, hur ska det gå för oss....?
/ensam