Nuvarande tak ligger på 102500 kr. Det är inte så mycket, om man betänker att taket gäller inkomst innan skatt. Nya taket bli 130000, men det viktigare är det rent principiella i att bara bidraget påverkas av inkomsten (än bättre vore det att pengar som tjänas in mellan terminerna inte räknas in alls, eller att taket helt enkelt togs bort).
En färsk student som kommer direkt från gymnasiet kan få 39100 kr om hon börjar studera i vår. Har hon till exempel tre barn kan hon få tilläggsbidrag och lån så att slutsumman kommer upp i drygt 44000 kr, och om hon dessutom inte är fullt så färsk utan född 1980 (som jag) kan hon få som mest 52580 kr. (Tänker du nu "oh, vad mycket extrapengar" vill jag påpeka att extrasumman 13480 kr lite drygt betalar det normala antal semesterveckor (6-7) som föräldrar kan tänkas vilja/behöva/förväntas ta med sina barn, baserat på det synnerligen orimliga antagandet att vår studentförälder klarar sig med normalstudentbeloppet på 1955 kr per vecka. Här räknar vi inte med några betalt lediga röda dagar, för sådana existerar inte för studenter - så i de där 6-7 veckorna är dagar som juldagen inräknade).
Man skulle kunna tänka sig att de här lite äldre och ofta barn/familjeförsedda studenterna skulle förekomma i debatten då och då, med tanke på att de är rätt många. Nära hälften av alla som antogs till universitet eller högskola under 2000-talet var 30 år eller äldre, och ungefär två tredjedelar av dessa äldre studenter var kvinnor (Källan till de här påståendena är SCB:s statistik från perioden 1998-2008, som finns att beskåda i Excelformat - eller omarbetat till matlabdiagram till här till vänster.)Men inte. Det är ständigt dessa schablonmässiga 20-nånting partystudenter, som antas glassa sig igenom nån lättviktig läskurs med nästintill gratis kurslitteratur, plocka ihop piffigt billiga matlådor för att klara lunchbudgeten och vara friska och glada ända fram till examen. Och som är väl försedda med föräldrars/släktingars/partners ekonomiska understöd om det skulle knipa.
Så ser inte verkligheten ut, förutom för några få. Till att börja med har vi de där besvärliga 12 veckorna per år när man inte får några CSN-pengar alls, och måste försörja sig på annat vis. Bor man dyrare än schablonen - inte alls ovanligt i t ex Stockholm - behöver man pengar till hyra. Blir man sjuk, behöver nya glasögon eller ny dator istället för den som olämpligt kraschat två veckor före inlämningsuppgiften... då behöver man dessutom en buffert under terminen. Har man barn behöver man en sidoinkomst.
(Detta är vad man beräknas lägga pengar på, ungefär - jämfört mellan 1989 och nu)
2 kommentarer:
Eftersom man inte får något studiemedel under sommarmånaderna, och numera dessutom inte får a-kasse-ersättning trots att man tjänat in den, så borde inkomster inkomna under juni-augusti över huvud taget inte räknas med. Det är fullständigt Kafka-artat att det gör det.
Visst, man börjar få studiemedel igen i augusti, men då ska också alla dyra läromedel köpas in - omkostnader som på inga plan täcks av det usla studiemedlet.
Förslaget är bättre än rådande ordning, men eftersom vi just nu har ett samhälle med hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar utan erfarenhet, så riskerar detta bli en ytlig försköning. Jag hoppas det vänder snart.
En liten intressant sak i sammanhanget är att om man studerar, är över 29 år och inte har barn så kan man inte få bostadsbidrag. (Politiker har en tendens att bortse från detta.) Samtidigt kanske det inte känns så motiverande att bo i det billigaste korridorboendet när man är ~10 år äldre än de andra där.
Slopa inkomstgränserna helt för studielånet - tänk vilka resurser i form av kontroller som skulle sparas in då. Studielånen av idag är såpass dyra att i stort sett ingen tar ut dem om de inte måste.
Skicka en kommentar