Fortrans fader, John W Backus, död

John W. Backus, som ledde arbetsgruppen bakom utvecklingen av Fortran, dog i helgen. Fortran är, tillsammans med C/C++, det dominerande programmeringsspråket för krävande vetenskapliga beräkningar. Det släpptes 1957 och lade grunden till en revolution: programmeringsspråk som var begripliga för människor och inte krävde expertkunskap.

Fortran var det första moderna och brett använda programmeringspråket. Det flyttade fokus från programmering som ett sätt att ge minutiösa steg-för-steg-instruktioner till ett sätt att uttrycka sina idéer och formler i text på ett sätt som datorn förstod. Språket utvecklades för teknisk och vetenskaplig användning - så många andra användningsområden fanns i och för sig inte då - och är "still going strong", om än i uppdaterad version (men många forskare använder fortfarande Fortran 77). Men minst lika viktigt var att Fortran var nästan lika snabbt som maskinkod - och det berodde på kompilatorn (programmet som översätter språkkod till kod som datorn förstår).

 

John Backus började som programmerare, men blev frustrerad över det då mycket komplicerade arbetet med att skriva kod. Han bad sin chef om att få leda ett forskningsprojekt som skulle hitta ett bättre sätt. Arbetsgruppen bestod av folk från alla möjliga håll, med en gemensam förmåga: problemlösning. I februari 1957 presenterades Fortran på en konferens där gruppen också demonstrerade att Fortrankod kunde vara nästan lika snabb, eller till och med lika snabb, som handskriven kod. Det hade tidigare ansetts omöjligt.

 

Idag används nog inte Fortran främst för sin begriplighet, utan för att det fortfarande är snabbt. Mycket snabbt. Många vetenskapliga problem kräver stora och långa beräkningar som helt enkelt inte är praktiskt genomförbara under en viss hastighet. Ute i den "vanliga världen" ligger en stor del av fokus på användarvänlighet för den som skriver koden. I och med att datorer snabbt blir snabbare blir programmerarnas arbete ofta den dyra och tidsbegränsande biten, och "vanliga" program skrivs sällan i Fortran nuförtiden.

 

John Backus gjorde också flera andra stora insatser; till exempel utvecklingen av Backus-Naur-form som är ett sätt att beskriva syntax hos programmeringsspråk. Men det är knappast något som haft så fundamental inverkan både på programmeringsvärlden och på forskarvärlden som Fortran.

 

Länkar

New York Times om John W Backus

IBM Archives om John Backus

Wikipedia om Fortran och om programmeringsspråkens historia.

About.com om Fortrans historia (del 1, del 2, del 3)

 

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, datorer, programmering, Fortran, John Backus

Grus och sand mot diarré

Ett enkelt vattenfilter av grus och sand - ett så kallat biosandfilter - kan minska risken för diarré med upp till 40 procent, rapporterar amerikanska forskare.

Forskare från University of North Carolina undersökte mängden insjuknanden i diarré i två byar i Dominikanska republiken under sex månader, med och utan tillgång till ett enkelt filter av grus och sand. Den första analysen visar att insjuknanden i diarré minskade med 30 till 40 procent, också bland barn under fem år som brukar räknas som extra känsliga.

Diarresjukdomar dödar 4-6 miljoner människor varje år, främst i utvecklingsländer. Cirka två miljoner av dessa är barn, vilket gör diarre till en av de vanligaste dödsorsakerna för barn.

"Den här typen av filter har använts i tredje världen sedan 1990-talet, men tidigare fanns det bara anekdotiska bevis för att de faktiskt gav bättre hälsa", säger forskaren Christine Stauber, som deltog i projektet.

Både bakterier och virus kan filtreras bort, och till skillnad från de många diarrémediciner fungerar filtren även för barn. Filtrens stora praktiska nackdel (åtminstone för distribution) är vikten; behållaren för filtermassan av sand och grus tillverkades i betong vilket gjorde att varje filter vägde cirka 136 kilo. Men det finns kommersiella filter med behållare i plast, som väger mycket mindre.

Länkar
Nyhetsrelease (via Eurekalert)
Biosandfilter.org (tillhör företaget BushProof, som säljer biosandfilter)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, vatten

Matematiker kartlägger Lie-gruppen E8

En grupp amerikanska och europeiska matematiker har kartlagt Lie-gruppen E8, en av de mest komplicerade strukturer som någonsin studerats. Projektet krävde en superdator, en hel del trixig programmering och 18 personers samarbete under 4 år.

 

Projektet jämförs med HUGO (Human Genome Project), både i storlek och betydelse. "Svaret", resultatet av beräkningarna, är 60 Gb stort - det är all information om E8 och dess representationer. I vår tid av ständigt ökande datorresurser kanske det inte låter så mycket, men om alla data skrevs ut på papper med liten text skulle de täcka en yta större än Manhattan (tänk er att göra det för hand).

 

Jag vet i princip inte ett skvatt om Lie-algebra och Lie-grupper - mer än att de beskriver symmetrier och tenderar att dyka upp inom flera olika matematik- och beräkningsrelaterade vetenskapsgrenar - men jag tyckte det här var intressant ändå. Det finns få stora matematiska samarbetsprojekt, och det är intressant att läsa om hur andra forskningsprojekt går till rent generellt (speciellt de som involverar stora beräkningar).

 

Nyhetsreleasen är väldigt informativ och begriplig, och det finns en underbart torrt humoristisk redogörelse för hur forskarna slet med att försöka översätta beräkningarna till datorkod som skulle få plats i en superdator, göra rätt och dessutom gå att köra på rimlig tid (kräver kanske lite datalogikunskaper för att vara intressant).

 

Projektet är en del av ett större projekt, Atlas of Lie Groups and Representations, vars mål är att beskriva alla unitära representationer av Lie-grupper. Det har sedan tidigt 1900-tal varit en av matematikens största olösta gåtor.

 

Länk

Nyhetsrelease/infosida från AIM (American Institute of Mathematics) 

 

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, matematik, superdator

Grottor på Mars?

Forskare som arbetar med NASAs Odyssey-projekt säger att de har sett något som kan vara grottor på Mars. Det rapporterades vid konferensen 38th Lunar and Planetary Science Conference som avslutades igår.

De möjliga grottorna är sju hål i marken som är synliga på bilder tagna med instrumentet THEMIS. Enligt vad forskarna kunnat se på bilderna så är det varken kraterhål eller vanliga gropar. Öppningarna är mellan 100 och 252 meter i diameter, med ett avstånd på mellan 80 och 130 meter till ner till nästa lager mark. Två av de sju öpningarna har undersökts med värmekamera, och visat sig hålla ungefär samma temperatur dygnet runt - svalare än yttemperaturen på dagen, och varmare på natten. Det stämmer in på grott-teorin.

Grottor - om det är vad det visar sig vara - är intressanta av två orsaker (som egentligen är samma orsak; de ger en skyddad miljö). Dels är de det uppenbara stället att söka efter liv på Mars. Dessutom skulle de vara ytterst användbara om vi någonsin skulle bygga en bas på Mars.

Bisarrt nog har forskarna dessutom gett öppningarna (grottorna) namn: Dena, Chloë, Wendy, Annie, Abbey, Nikki and Jeanne.

Länkar
Nature News
BBC News
konferens-abstract

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rymden, mars

Kokhet is

Vatten är ett komplicerat material, med bra mycket fler trick i rockärmen än de man får lära sig som liten i grundskolan. Bland annat går det att göra kokhet is - om man pressar ihop vatten tillräckligt hårt. Det har forskare från Sandia National Laboratories visat.

Vatten kan bilda många sorters is - runt ett dussin sorter har beskrivits hittills. Många av det här dussinet isvarianter är dock rätt exotiska, och tillverkas bäst i laboratorium.

När vatten trycks ihop i vanliga fall blir det bara varmt. Men under riktigt höga tryck är det lättare för vattnet att gå över till isform istället för att fortsätta vara en vätska - det är helt enkelt ett tillstånd som kräver mindre energi. Det var vad som hände när forskarna pressade ihop vatten med ett tryck på 7GPa (cirka 70000 atmosfärer). Då bildades is på några nanosekunder, vilket var oväntat snabbt. Precis som för alla sorters övergångar från vatten till is, utom den vardagliga, krympte också volymen.  

Resultatet: kokhet is. Fast den förblir bara frusen så länge trycket finns kvar; när trycket släpper återgår isen till vattenform.

Och för alla som undrar hur man åstadkommer ett gigantiskt tryck blixtsnabbt: maskinen som tillverkar isen använder strömpulser på 20 miljoner ampere som får gå igenom en liten aluminiumkammare. Då bildas ett magnetfält som trycker ihop två aluminumplattor på var sin sida om några mikroliter vatten.
 

Resultaten har publicerats som Advance Online Publication (förskottspublicering på nätet) på Nature Physics hemsida.

Länkar
nyhetsrelease (via PhysOrg)
artikeln (Nature Physics, kräver pren)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, fysik, vatten, is

Att forska på en ekonomisk knivsegg

Föråldrade, men glädjande nyheter: SR-reportern Anna Jakténs reportage "Beställningsjobb och köpt tystnad" om nutidens ekonomiska forskningsvillkor har belönats med nominerats till Föreningen Grävande Journalisters Guldspade. (Det meddelades redan 2:a mars, men ibland är det svårt att hitta saker i mediebruset)

Reportaget byggde på enkätsvar från 2000 av Sveriges 4000 professorer, och finns i textform här. Den som vill behålla sin idylliska syn på universiteten som den fria tankens och likaledes fria forskningens högborg bör nog inte ta del av reportaget... just såhär deprimerande ser det ut, om än olika illa på olika ställen.

Många forskar på en ekonomisk knivsegg, och resultaten och arbetsuppgifterna blir därefter.

UPPDATERAT 16/3 kl 08:47: Det bode visst stått nominerad till, inte belönad med. Det är flera nominerade i kategorin, och meddelandet om vem som fått Guldspaden sker först om en vecka (jag håller tummarna!).
Tack till Erika för rättelsen!

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, journalistik, guldspaden

Vinklad genmajs

I korthet: När Monsanto år 2002 gjorde giftighetstester på sin genmodifierade majs MON863 fick den godkänt, och den får alltså säljas i EU. De data som låg bakom godkännandet av Monsantos genmodifierade majs fick kritik i en "oberoende" omanalys beställd av Greenpeace. Bitar av kritiken verkar berättigad, vissa bitar verkar vinklas och tolkas alltför hårt av Greenpeace. SvD köpte Greenpeace vinkel i stort sett rakt av och publicerade en tämligen okritisk artikel igår (13/3). TT plockade upp artikeln och spred samma vinkel över en stor del av nyhetssverige, samtidigt som Greenpeace vinkel får kritik i en nyhetsrelease från SLU-forskaren Christer Jansson och från flera bloggar. Körsbäret på toppen: SvD publicerar en ny artikel där man berättar att studien kritiserats.

 

CRII-GEN kallas "det ansedda franska vetenskapsrådet" i den första SvD-artikeln (trots att de verkar ha en uttalad anti-GMO-agenda - och den vilseledande formuleringen skulle lätt kunna få en ovarsam läsare att tro att CRII-GEN är statligt). I samma artikel citeras ordföranden för CRII-GENs vetenskapliga råd, Greenpeace talesperson och jordbruksministern. Inga oberoende forskare verkar ha bjudits in att kommentera, vare sig svenska eller utländska. När SvD samtidigt stoltserar med att de "som enda nordiska tidning fått ta del av slutsatserna i förväg" kan man undra om det inte ryckte lite väl mycket i scoop-nerven. Den kritiska granskningen av nyhetens innehåll verkar helt ha tappats bort. Pinsamt, och oansvarigt! (SvD har åtminstone en mer nyanserad artikel idag, där de pratar med Monsanto, Jordbruksverket och en toxikolog på livsmedelsverket.)

 

På CRII-GENs hemsida kan man hitta den kritik som de reste mot Monsantos studie innan de själva började analysera om Monsantos data. En stod del av kritiken handlar om statistiska mått och metoder, och har CRII-GEN rätt är en del kritik mot Monsantos upplägg av studien berättigad. Men de berättar bara en liten och mycket vinklad del av historien, vilket framgår av Christer Janssons kommentarer i nyhetsreleasen. Det pågår åtminstone en mycket bra och nyanserad diskussion på SLU:s forskarblogg, betydligt bättre än mediehanteringen.

 

Det finns några saker som blir tydliga i situationer som den här. En av dem är den väldigt utbredda bristen på kunskaper i statistik. Även bland forskare, också bland de som gör experimentella studier och tolkar dem med statistiska metoder. Och hur många journalister vet vad som skiljer olika typer av statistiska tester åt? Hur många politiker? Jag kan själv nätt och jämnt så mycket att jag vet hur lite jag vet.

 

En annan tydlig sak är att den allmänna inställningen till modernt jordbruk verkar vara rätt... aningslös. Det är kanske inte så konstigt - när får man lära sig hur jordbruk fungerar? Kanske i grundskolan. Och nämns det då något om skadeinsekter, ogräs och besprutning? Inte mycket. Slutresultatet verkar i alla fall vara att många har en stort sett omedveten luddig mental idyllbild av en bonde som går med en lie nånstans på sin egen lilla åker, och kör sina varor till den lokala marknaden, även om de kanske egentligen misstänker att det inte riktigt går till så längre. Det är inte konstigt om den idylliska mentala bilden frontalkrockar med idén om genetiskt modifierade grödor, speciellt sådana som dessutom tål att besprutas. "Gengrödorna" blir då dubbelt uppfattade som onaturliga; dels för att de är modifierade, dels för att de gör folk uppmärksamma på att vanligt jordbruk är en industriprocess.

 

En sista tydlig sak: många - eller, ja, åtminstone på SvD - verkar inte vara särskilt medvetna om att Greenpeace ha en politisk agenda i GMO-frågorna. Då skulle nog granskningen varit tydligare från början. (Om det gäller forskning, ta in en oberoende forskare för en kommentar. Ska det vara så svårt?) 

 

Tack till Harald Cederlund som påpekade att diskussionen pågår på forskarbloggen.

 

Länkar

SvD:s första artikel

SvD:s andra artikel

Forskarbloggen: Man ur huse! En vargflock anfaller!

SLU-nyhetsrelease

CRII-GENs preliminära kommentarer (engelska)

CRII-GENS rapport (tror jag; på franska)

Greenpeace 

 

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, crii-gen, SvD, genmodifiering, majs, MON863

Ute och reser

Idag åker jag till Frankrike, för att jobba i ett franskt labb i två veckor. Internettillgången brukar vara... oförutsägbar. Förhoppningsvis blir det poster som vanligt, annars: känn er förvarnade.

Pi-dagen

Idag, den 14/3, firas Pi-dagen. Tydligare varför blir det med amerikansk datumskrivning: då blir dagens datum 3.14.

Jag skrev om Pi-dagen förra året, och många av tipsen för att fira gäller såklart även i år.

Precis som på förra årets Pi-dagskväll verkar Kompetensfonden ordna öppna matematikföreläsningar. Mer information finns här.

Andra bloggar om: vetenskap, matematik, pi, pi-dagen

Kontorsjobb ger risk för blodpropp

Långa och trånga flygningar sägs ofta ge risk för blodproppar. Men kontorsjobb kan vara minst lika farligt, visar forskning från en nyzeeländsk forskargrupp.

Forskarna undersökte 62 personer som kommit till sjukhus med blodproppar. Var tredje hade ett jobb som innebar att de satt vid sitt skrivbord i långa perioder. Det kan jämföras med att en femtedel av de drabbade nyligen hade gjort en lång flygresa.

Vissa av de drabbade kontorsjobbarna satt vid sina datorskärmar 14 timmar per dag. Ibland satt de i upp till fyra timmar utan att gå upp och röra på sig, enligt professor Richard Beasley som lett studien. Problemet var vanligast i IT- och callcenterindustrin.

Studien kommer presenteras vid årsmötet för Thoracic Society of Australia and New Zealand, och även publiceras i New Zealand Medical Journal.

---

Enligt nyhetsreleasen drabbas 1 procent av alla långflygsresenärer av blodproppar. (Siffran stiger till 10 procent om man bara beaktar de som har hög risk för blodpropp.) Så borde inte då kontorsjobbare falla ner som flugor till höger och vänster, om de har högre risk för blodpropp än vad långflygresenärer har?

Inte nödvändigtvis. Man får inte glömma att ta med tid i beräkningen. Det är få som tillbringar veckor och år i sträck med att sitta på långa flygresor - men det är många som tillbringar så mycket tid på kontoret. Det går alltså inte att säga att kontorsjobb är mer farligt än att flyga.

Länk
nyhetsrelease

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, jobb, blodpropp

Osjä lviska gener? Studie sä ger att adoptivfö rä ldrar investerar mer i sina barn, inte mindre

Adoptivföräldrar investerar mer tid och ekonomiska resurser i sina barn, jämfört med biologiska föräldrar. Det visar en nationell amerikansk studie som involverar cirka 13000 hushåll. Resultaten publiceras i American Sociological Review.

"Traditionell visdom" såväl som evolutionsbaserade resonemang säger att barn mår bäst med sina biologiska föräldrar. Ofta finns i sådana resonemang en implicit åsikt: det beror på att biologiska föräldrar är mer motiverade och/eller bättre utrustade att ta väl hand om sina barn. Men det synsättet får mothugg av studien.

Studien definierar föräldrainvesteringar som de ekonomiska, kulturella, sociala och interaktionsbaserade resurser föräldrar förser sina barn med. Många vetenskapliga studier, påpekar forskarna i sin artikel, fokuserar på tillkortakommanden hos alternativa familjeformer. Det är en norm som också känns igen i den amerikanska samhällskulturen; bland annat utesluter US Census Bureau uttalat adpotivfamiljer från definitionen av "traditionell kärnfamilj".

Resurserna som forskarna räknar är: antal barnböcker, tillgång till dator och om barnet går i privatskola eller ej (ekonomiska resurser); högläsning/historieberättande, läs- och räkneträning, spel, lekar, pyssel, sport och fritidsaktiviteter (kulturella resurser); läxhjälp, samtal och gemensamma måltider (interaktionsbaserade resurser) samt socialt kapital mätt i kontakter med andra barns föräldrar, barnens skola och religiösa organisationer. Barnen som studerar går i första klass - det är enligt forskarna en ålder som brukar anses som extra viktig.

Adoptivföräldrar finner forskarna, är i allmänhet äldre, mer välutbildade och mer välsituerade än andra föräldrar. Det står för en stor del av den ökade föräldrainvesteringen - men inte för allt. Jämfört mellan olika familjetyper är adoptivföräldrar mest lika biologiska föräldrar i typer och mängd av föräldrainvesteringar. Skillnaden mellan dessa familjetyper är liten, men till adoptivföräldrarnas fördel.

Tydligen har en stor del av den tidigare forskningen på "alternativa familjeformer" utförts på hushåll med (minst) en styvförälder. Forskarna påpekar en intressant sak: förutsättningen för att en styvfamilj ska formas är att (minst) ett äktenskap/förhållande spricker. Det bör således vara svårt att studera hur närvaron av en "genetiskt främmande" förälder påverkar en familj utan att effekter från skilsmässan/separationen kontaminerar ens resultat. På så vis är det inte helt rättframt att dra slutsatser om biologiska kontra orelaterade föräldrars lämplighet från sådan forskning.

 

Länkar

nyhetsrelease (Science Daily)

nyhetsrelease från American Sociological Review

studien (American Sociological Review, verkar vara fritt tillgänglig)

 

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, familjer, adoption

 

 

 

Händer i helgen 2: Öppet hus på Albanova

På söndag kl 11-17 är det öppet hus på Albanova, som huserar forskare från både Stockholms Universitet och KTH. Det finns ett digert program som bland annat innehåller fysikshow, föredrag och guidade visningar. Man kan också träffa Albanovas forskare som kommer stå och presentera sina forskningsprojekt i en affischutställning i huvudbyggnaden.

Jag kommer vara där kl 11-13, iförd min snyggaste t-shirt med skelett på och beväpnad med en färgglad och pedagogisk liten plansch som förklarar vad jag gör. Kom och ställ frågor!

Länk
Albanova Öppet hus

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, forskare, Albanova

Händer i helgen 1: Nils Uddenberg på Akademibokhandeln

På lördag kl 13 kan man se och höra Nils Uddenberg på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan 28. Han är där för att presentera Linnéårets officiella jubileumsbok System och Passion.

Nils Uddenberg är läkare, docent i psykiatri och författare. Han fick professors namn av regeringen år 2000. Han har fått flera priser: bland annat Augustpriset 2003 för sitt tvåbandsverk "Ideer om livet" och Natur och Kulturs kulturpris 2004. Föreningen Vetenskap och Folkbildning utsåg honom till Årets Folkbildare år 2005.

Länkar
Akademibokhandelns författarträffar
SvD om Uddenberg och "System och passion"

Andra bloggar om: vetenskap, böcker, Nils Uddenberg

Vi människor fick våra flatlöss från gorillor

Genetisk analys av flatlöss, som lever i könshår och och armhålehår, visar att människan antagligen plockade upp dem från gorillor för 3.3 miljoner år sedan. Resultaten publiceras i BMC Biology.

Parasiter är intressanta för genetisk analys; de lever med sina värdar, och om värdarna delar upp sig i olika arter gör parasiterna ofta detsamma. Dessutom har parasiterna kortare livslängd och samlar på så vis på sig fler mutationer - det blir alltså snabbare en stor skillnad mellan två olika arter.

Andra ap-arter har en enda sorts kroppslus men människan har två - huvudlöss som är släkt med schimpansens löss, och flatlöss som är släkt med gorillans löss. Orsaken, tror forskare som studerat lössens gener, är att människan plockade upp flatlöss från gorillor för 3.3 miljoner år sedan. Människan och gorillan skildes åt långt tidigare, för cirka 7 miljoner år sedan. När människan "ärvde" lössen från gorillan  - gissar forskarna - hade människan redan tappat det mesta av sitt kroppshår, så huvudlusen blev instängd i huvudhåret och flatlusen tog över könshår och armhålor. Det etablerade datumet när man vet att den moderna "nakna" människan hade uppstått, är 1.7 miljoner år (enligt New York Times). Men förändringen kan ha börjat tidigare än så. Ett annat intressant datum som kommer upp i samma analys är 107000 år sedan, då klädlusen utvecklades från huvudlusen. Det passar bra med det antagna datumet för de första kläderna. Ett mycket snyggt exempel på en ekologisk nisch som uppstår och tas tillvara...

Hur exakt det gick till när våra förfäder fick flatlöss från gorillor går inte att veta. Mellan människor sprids flatlöss främst genom sexuellt umgänge, men det finns inga belägg för att samma skulle ha skett mellan en människa och en gorilla. Det finns många andra tänkbara orsaker för nära kontakt; till exempel att en människa hittade en död gorilla, eller sov på samma plats som en gorilla tidigare sovit på. Science Now, New Scientist och New York Times har alla talat med forskaren David Reed som är första-författare (det vill säga, som gjort hududdelen av arbetet). Jag tycker lite synd om hjonom, för han måste uppenbart ha fått svara på många frågor och insinuationer om ifall förmänniskor och gorillor hade sex med varandra...

Länkar
artikeln (BMC Biology, fritt tillgänglig)
Science Now
New Scientist
New York Times

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, historia, genetik, människan, löss

Nobelstiftelsen uppmärksammar kvinnliga Nobelpristagare idag

Idag, på internationella kvinnodagen, uppmärksammar Nobelstiftelsen de hittills 33 kvinnor som fått Nobelpriset. På hemsidan länkar de till material om utvalda pristagare från olika epoker: Marie Curie, Linda Buck, Nadine Gordimer, Bertha von Suttner, Christiane Nüsslein-Volhard, Dorothy Crowfoot Hodgkin, Wislawa Szymborska och Wangari Maathai.

Det rör sig inte om nyskrivet material, men eftersom de flesta knappast har läst och sett allt som finns på Nobelprisets väldigt omfattande hemsida gör inte det så mycket. Det är en snygg liten gest, helt enkelt.

Men en sak retar mig. Av de åtta kvinnor de lyfter fram med en kort rubrik, en mening och en bild (sedan får man gå till det länkade materialet för att veta mer) får två en rubrik som talar om hur svårt det är att vara kvinnlig forskare; "Harder for Women to Do Science" resp "It's not Considered Attractive to be a Female Scientist". I båda fallen finns det rätt mycket annat intressant i intervjuerna. Och de övriga kvinnorna presenteras med mer neutrala eller positiva rubriker som "A Double Dose of Genius", "A South African Childhood" eller "X-ray Determination".

Problemet med diskussionen om kvinnor och vetenskap är att det är en typisk "damned if you do, damned if you don't". Självklart måste man uppmärksamma och diskutera de problem som uppstår när könsroller och traditioner frontalkrockar, annars blir det svårt att göra saker lättare. Å andra sidan leder i stort sett varje sådan diskussion eller sådant påpekande till att man ytterligare en smula cementerar uppfattningen "det är svårt för kvinnor att syssla med vetenskap" - och spär på samma problem som man försöker göra något åt.

Det gäller helt enkelt att välja sina tillfällen. Jag tycker inte att något menat som ett firande av kvinnliga Nobelpristagare är ett lämpligt tillfälle, iallafall inte när det saknas utrymme att diskutera varför problemen uppstår. Och inte när ämnet i första hand är vetenskap, och lyckad forskning.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, kvinnor, Nobelpriset, kvinnodagen

2 år och 440 poster

Idag fyller bloggen två år. Det hade kunnat vara på sin plats att fira med en tårta, men jag tror jag nöjer mig med en digital sådan - närmare bestämt bild på en tårta som jag gjorde till sambons födelsedag för några år sedan (när jag precis hade fått min världsbild upp-och-nervänd av upptäckten att det också fanns BLÅ karamellfärg).

I begynnelsen var det röda vinet

Föregångaren till alla dagens vinplantor hade röda druvor. Att vi också har vita vindruvor idag kan vi tacka två sällsynta mutationer för. Det rapporterar japanska forskare i samarbete med den australiensiska forskningsorganisationen CSIRO.

Den ena genen producerar (i omuterad form) färgämnet i de röda druvornas skal. Den andra genen har en liknande funktion. Båda mutationerna är sällsynta. När de råkade mötas i samma planta gav de upphov till vita druvor som är förfäder till nästan alla dagens sorter av vita druvor, säger forskarna.

Det skedde för flera tusen år sedan. Vitt vin måste ha funnits redan på faraonernas tid, eftersom rester av det hittades i farao Tutankhamons grav. Men forskarnas upptäckt har inte bara historiskt intresse, utan också praktiskta tillämpningar. Med hjälp av kunskapen om genetiska skillander mellan röda och vita vinplantor kan de på förhand tala om vilken färg på druvor en planta ska få (istället för att plantera den och vänta ett par år tills den bär frukt). Ett sådant test kan göra stor nytta i arbetet med att ta fram nya vinsorter - kanske även nya färger på vindruvor.

Länk
Nyhetsrelease (CSIRO, via Physorg.com)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, vin

BMI ett dåligt mått på fetma

BMI, kroppsmasseindex, är ett dåligt mått på fetma. Speciellt för unga och för idrottare. Det säger forskare från Michigan State University och Saginaw Valley State University.

Forskarna har undersökt BMI hos 400 collegestudenter, vissa idrottare, och jämfört siffran med hur mycket kroppsfett de hade. Resultatet var - föga förvånande med tanke på att BMI inte skiljer på fett och muskler - att överensstämmelsen mellan BMI och kroppsfett var väldigt dålig. Kanske kan man åtminstone ha olika klassificeringar för olika typer av människor, så att vältränade måste ha ett högre BMI för att klassas som feta, föreslår forskarna. Resultaten publiceras i marsnumret av Medicine and Science in Sports and Exercise.

Det är inte första gången någon får tanken att BMI är ett överförenklat mått (forskarna nämner själva ett exempel: en tidigare studie av football-spelare i NFL klassade många av dem som feta, på grund av deras vikt... trots att de definitivt består mer muskler än fett). Men ibland är det trevligt att ha en vetenskaplig referens i rockärmen, också.

Länk
Nyhetsrelease (Michigan State University, via Eurekalert)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, träning, fetma

Månkoll

Ibland har man tur. Inte nog med att vädret var perfekt klart söder om Stockholm där jag var igårkväll, trots SMHIs förvarningar om motsatsen. Det fanns dessutom en riktigt stor och bra kikare att titta på månförmörkelsen i!

UPPDATERAT kl 18:17: Nej, jag hade inte bra nog fotoförhållanden för att få till en bild på månen. Men Anna Toss har en riktigt snygg bild.

Andra bloggar om: månen, månförmörkelse

Månförmörkelse på lördag kväll

På lördag kväll är det dags att hoppas på molnfritt väder: då inträffar årets första månförmörkelse - och den enda vi svenskar har möjlighet att se i år. Den mest dramatiska fasen inträffar runt midnatt mellan lördag och söndag; mellan klockan 23.44 och klockan 00.57.

Månen kommer inte försvinna, men lysa röd istället för vit.

Bild (något förminskad) från NASA, original här.

Länk
New Scientist Space
NASAs information om månförmörkelser

Andra bloggar om: astronomi, månen, månförmörkelse