BMI, kroppsmasseindex, är ett dåligt mått på fetma. Speciellt för unga och för idrottare. Det säger forskare från Michigan State University och Saginaw Valley State University.
Forskarna har undersökt BMI hos 400 collegestudenter, vissa idrottare, och jämfört siffran med hur mycket kroppsfett de hade. Resultatet var - föga förvånande med tanke på att BMI inte skiljer på fett och muskler - att överensstämmelsen mellan BMI och kroppsfett var väldigt dålig. Kanske kan man åtminstone ha olika klassificeringar för olika typer av människor, så att vältränade måste ha ett högre BMI för att klassas som feta, föreslår forskarna. Resultaten publiceras i marsnumret av Medicine and Science in Sports and Exercise.
Det är inte första gången någon får tanken att BMI är ett överförenklat mått (forskarna nämner själva ett exempel: en tidigare studie av football-spelare i NFL klassade många av dem som feta, på grund av deras vikt... trots att de definitivt består mer muskler än fett). Men ibland är det trevligt att ha en vetenskaplig referens i rockärmen, också.
Länk
Nyhetsrelease (Michigan State University, via Eurekalert)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, träning, fetma
5 kommentarer:
Jotack, jag har stött på folk som trott att BMI har varit en naturlag.
Det tydligaste exemplet får man om man googlar fram en bild på Robert Wadlow, världens längste man. 220 kilo över 272 cm ger ett bmi på 30 men killen var pinnsmal. På samma sätt är det svårt för korta tjejer att hamna "rätt" på skalan.
Det skulle förmodligen vara extremt mycket mer tillförlitligt att jämföra förhållandet mellan midje och höftmått, iaf för män, om man nu inte klarar av att se sig själv i spegeln och se om man är fet eller inte.
Tyvärr är det väl så att BMI har fått sån genomslagskraft eftersom det är ett relativt lätt sätt att se om man är "normal" eller inte. Risken är väl bara att den själförtroendeboost man får av att var "normal" tas ut av att många normala hamnar utanför utan att vara överviktiga.
Själv har jag ett BMI på 27 och är nöjd ändå. Jag har samma brallor som jag hade för 10 år sedan när jag vägde 15 kilo mindre. De börjar iofs bli lite slitna... =)
Om jag ska vara petig så bör "athlete" översättas till "idrottare".
Tore: Här får man vara petig - det uppmuntras till och med. Speciellt om man har rätt. :)
(Det är faktiskt en så pass uppenbar felöversättning att jag tar mig för pannan. Jag borde lära mig att dubbelkolla resultaten av tankeverksamhet sent på kvällen...)
Som den idrottsprofil jag är kan mina mått vara intressanta: 179 cm (men jag föredrar att säga 180) och 65 kg (i somras, nu är jag närmare 68). Det ger ett BMI på 20,2, i underkanten av normalvikt.
Några vars mått ligger i närheten av mina är Stefan Holm (181 cm, 69 kg), Christian Wilhelmsson (177 cm, 67 kg), Carolina Klüft (178 cm, 65 kg) och Lotta Schelin (178 cm, 65 kg).
De ovanstående är kända för att vara smala. För det första ser de till det yttre ut att vara _mycket_ magrare än medelsvensken. För det andra har de betydligt lägre BMI än sina kollegor. Enligt BMI skulle flera i herrlandslaget i fotboll vara överviktiga (de stiliga Fredrik Ljungberg och Tobias Hysén ligger farligt nära gränsen).
(Om intresse finns, så kan jag skicka några skrytbilder där jag poserar tillsammans med idrottare som är så kända att till och med jag kände igen dem innan.)
En riktig tjockis är Frölundas back Ronnie Sundin, med sin 100 kg och 185 cm utan skridskor har denne tacklare ett BMI som snuddar vid fetma.
Skicka en kommentar