Amfiteatern i Epidaurus är berömd för sin storslagna akustik. En skådespelare som står på scenen hörs bra ända bort till de bakre bänkraderna - 60 meter bort. Hemligheten ligger i sätenas form, enligt forskare från Georgia Institute of Technology i Atlanta.
I en kommande artikel i Journal of the Acoustical Society of America, som Nature News tagit del av, beskriver forskarna Nico Declercq och Cindy Dekeyser att det är amfiteaterns säten som ger den goda akustiken. Beräkningar visar att trappstegsformen hos sätena är perfekt avpassad för att fungera som ett filter, som tystar ner lågfrekvent bakgrundsljud. Samtidigt för sätena vidare de ljusare högfrekventa ljuden - det vill säga skådespelarnas röster.
När sätena är fulla med folk fungerar inte filtreringen på samma sätt. Men exakt hur ljudet påverkades då amfiteatern var fullsatt går inte att räkna ut, säger forskarna - människokroppen är för komplicerad.
Länkar
Nature News
Nico Declercqs webbsida
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, akustik, ljud, arkeologi
3 kommentarer:
Då återstår frågan som alla undrar över: Hur i hela friden listade epidaurierna ut att det var så de skulle göra?
Ja, det undrar jag med. Det kanske går att bygga skalmodeller? Trial-and-error med något så stort som en amfiteater verkar ju inte särskilt praktiskt.
Vitruvius, som skrev tio böcker om arkitektur när ham pensionerats av Augustus 30f kr, har beskrivit det där. I kapitlet "Resonanskärl i teatern" får vi veta att det monterades in brons-amforor med noggrannt uträknade proportioner under teaterns säten. Flaskorna var stämda efter tonarter och funktionen var att förstärka önskade ljud. Ska man forska om det här kunde man väl börja med att följa handboken och se om den stämmer? En felkälla är väl att de böcker vi kan läsa är översättningar från 500-talets avskrifter. Originalet finns inte längre.
Skicka en kommentar