onsdag, september 12, 2007

Absolut gehör blir falskt med åldern

Absolut gehör, förmågan att direkt ange vilken tonhöjd en viss ton har, blir falskare med åldern. Och tonerna runt A klassas fel betydligt oftare än någon annan ton. Det är två intressanta observationer från en studie som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences på tisdagen.

Vad är det för skillnad på absolut och relativt gehör?
Det finns två olika sätt att förhålla sig till tonhöjder: absolut och relativt gehör. "Absolut" betyder i det här fallet att det inte behövs någon annan referens; en person som har absolut gehör kan veta vilken tonhöjd en viss ton har utan att behöva ta hjälp av sådant som en stämgaffel eller ett piano. En person med relativt gehör - det vanliga fallet - behöver använda en referenston av känd höjd för att ta reda på tonhöjd, genom att lyssna efter vad det är för intervall mellan den kända och den okända tonen. Absolut gehör har ofta något av en "genistämpel"; kanske på grund av att det är sällsynt och finns främst hos riktigt duktiga yrkesmusiker. Men tvärtemot myten innebär absolut gehör inte nödvändigtvis att man sjunger och spelar perfekt rent. Och även personer med relativt gehör kan vara väldigt duktiga på att identifiera toner och ackord, så länge de får sin referenston.

Skillnaden mellan de två sätten att behandla ljudinformation blir väldigt tydlig om man ber en person med varje typ av gehör att byta tonart på en sång de redan kan. För en person med relativt gehör är det en barnlek, eftersom det bara handlar om att byta referens, men för en person med absolut gehör är det betydligt svårare (det blir mer som en ny melodi). Om man å andra sidan ber dem att sjunga eller spela en okänd melodi från noter - då har den som absolut gehör ett stort försprång.

Hur vanligt är absolut gehör?
Det finns uppskattningar som visar att mellan en på femtusen och en på tiotusen personer har absolut gehör. Men det är svårt att veta om den siffran är rätt; finns det ett genetiskt inslag bör siffran kunna bli olika för olika folkgrupper.

Varför bryr sig forskare om vilket gehör folk har?
Absolut gehör är intressant för hjärnforskningen; det är ett skolexempel i inlärning av avancerade egenskaper. Exakt vad som krävs för att utveckla absolut gehör istället för relativt gehör verkar forskarna ännu inte vara helt ense om. Vissa hävdar att tidig musikträning är det viktiga, andra att abslut gehör är så starkt ärftligt att träning spelar liten roll (helt oviktig kan träningen aldrig vara, eftersom man måste lära sig att det finns ett "A" för att kalla det A). Vissa hävdar att det helt enkelt finns olika sorters absolut gehör, och att det är därför de båda andra grupperna av forskare inte kan komma överens om vilken mekanism som är viktigast. Den vanligaste hypotesen verkar vara att det krävs både ärftliga komponenter och träning, och det finns forkningsresultat som pekar på att det finns ett "kritiskt fönster" för musikträning i barndomen - att utan träning i en viss ålder utvecklas inte absolut gehör.

Personer med absolut gehör har inte heller alla exakt samma förmågor; det rapporteras till exempel att vissa i princip bara har absolut gehör för pianotoner. Och då kan man ju gissa att de främst fått sin tidiga musikträning på ett piano, och blivit påverkade av det - vilket verkar som ett rimligare antagande än att tro att de är genetiskt anpassade till just pianotoner. En annan indikation på träningens roll är att personer med absolut gehör tenderar att vara bättre på hela toner (pianots vita tangenter) än de mer ovanliga/sent påträffade halva tonerna (pianots svarta tangenter).

Studien
Försökspersonerna i den nya studien rekryterades via webben, och klassificerades som personer med absolut eller relativt gehör beroende på hur väl de gav rätt namn åt i förväg inspelade toner (rena sinustoner och pianotoner). Den yngsta försökspersonen var 8 år, och den äldsta hade fyllt 70. Forskarna lyckades rekrytera en hög andel personer med absolut gehör, 981 av de totalt 2213 som genomförde testet. Det fanns ingen märkbar könsskillnad, utan absolut gehör var lika fördelat mellan kvinnor och män (53% män och 47% kvinnor gjorde testet; av de som hade absolut gehör var 50% kvinnor).

Det var tydligt att personer med absolut gehör och personer utan det är två skilda grupper; en person befinner sig i ena eller andra kategorin. Det går alltså inte att ha "litegrann" absolut gehör. Om förmågan är genetiskt påverkad är det således sannolikt att det är en eller ett fåtal gener, inte många samverkande.

Gehöret glider med åldern
Det fann däremot en klar åldersskillnad: äldre personer klassificerade inte längre toner rätt, utan angav konsekvent ungefär en halvton högre. Antagligen beror det på fysiska förändringar i örat; föreslår forskarna - de hårceller som för en ung person svarar på ett E svarar hos en tillräckligt mycket äldre person redan vid ett D#, eftersom basilarmembranet som håren sitter på blir mer elastiskt. Om cellerna är hårdkodade till igenkänning av en viss frekvens blir således konsekvensen att frekvenserna kodas fel.

Samma glidning sker antagligen hos alla som blir äldre, men blir inte alls märkbar på samma sätt om de saknar absolut gehör.

A som magnet för uppmärksamhet
En annan intressant sak som framkom i studien är att just standardtonen A (440 Hz) verkar behandlas speciellt av det absoluta gehöret. A används ofta vid stämning, både av enskilda instrument och hela orkestrar, och är den ton som ges av en vanlig stämgaffel. Haken är att det inte alltid är A440 (dvs A vid 440 Hz) som används; i tidig musik låg "A" ända nere på 415 Hz, och Berlins filharmoniker uppges stämma på A446, det vill säga sex Hz över standard-A. Kanske påverkar den här luddigheten i vad som egentligen är ett A träffsäkerheten för personer med absolut gehör, föreslår forskarna. G#, tonen närmast under A, klassades nämligen ofta fel som A - mycket oftare än annan någon annan felklassning. Det var också vanligt, men inte lika vanligt, att A# felklassades som A.

Länkar
artikeln (Proceedings of the National Academy of Sciences, fritt tillgänglig)
kommentar i samma tidskrift (pren. krävs)
Skalor och deras matematik (Uppsala Unviersitet)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

13 kommentarer:

Kurt sa...

Det är nog inte bara det absoluta gehöret som blir falskt med åldern. Något att betänka när man ser/läser alla vinkännare som alla verkar vara ÄLDRE män.

Z sa...

Ibland vill man gärna fråga damerna i kyrkan:
Men hör du inte själv att du sjunger falskt, att det inte är tonen som organisten tar?

Vi har en gammal operasångerska som skenar iväg i tonerna. Förstår att våra röster inte är lika klara då vi blir äldre, men hon känner ju till noter sedan barnsben?

Nu har jag alltså läst förklaringen:
Gehöret blir sämre med åren. Tack.

Vi ska alltså sänka sångvolymen med åren.....;)

Anonym sa...

Jag förstår inte riktigt varför standard-A skulle felklassas oftare än andra toner. Om man felaktigt klassar A som G#, så borde det väl "smitta av sig", eftersom de andra tonernernas tonhöjd är beroende av vad A har för tonhöjd. T.ex. skulle i så fall ett D klassas som C#, eller liknande. Jag är dock rätt obildad på det här området, så troligen är det bara en missuppfattning från min sida ;)

Malin Sandström sa...

Marcus:

Det verkar som om det som händer (när man utvecklar absolut gehör) är att man lär sig vilken "etikett" man ska sätta på toner; man lär sig vad ens omgivning (musiklärare, inspelningar, noter etc) kallar för "A", "G#" och så vidare - på liknande sätt som man lär sig vad "blått" är för spektrum av färger genom att iaktta vad andra kallar blått. Eftersom ett bredare intervall av toner kallas "A" lär man sig att associera ett bredare intervall av toner med namnet A.

Det man just inte gör, om man har absolut gehör, är att bestämma toner efter deras innebördes förhållande. Man lär sig istället varje tons absoluta frekvens.

Det är bara de med relativt gehör som använder sig av A (eller annan referenston) för att bestämma sig för var t ex C# ligger.

Hoppas det blev begripligare nu...

Anonym sa...

Ja det blev det! Tack :) En följdfråga, som kanske är svårare att svara på: Vad händer om man placerar en person med absolut gehör som placerar A lägre än standard i en kör eller orkester som använder standard-A som referens. Det borde gå åt pipan?

Malin Sandström sa...

Marcus: som jag har fattat det - som inte själv har absolut gehör - blir det väldigt jobbigt för personen med absolut gehör om skillnaden är för stor mot vad han/hon tycker är rätt (en analog, och sannolikt mycket vanligare situation är att kören/orkestern är lite för hög/låg och den med absolut gehör har "rätt" ton(art)).

Jag brukar tänka mig att det blir minst lika plågsamt som det är för mig när jag tvingas lyssna på någon som sjunger falskt, eller försöka anpassa mig till någon som gör det. Men jag vet inte om det stämmer.

Anonym sa...

Jag tror att jag har relativt gehör, men jag kan nog lära mig så att jag får absolut gehör. Jag menar, det är väl en vanesak, något man lär sig och spelar sig till, eller?

Malin Sandström sa...

Madde: det verkar vara något man kan lära sig under vissa betingelser. Men antagligen krävs musikundervisning när man är liten, i ett "kritiskt utvecklingsfönster". Du (liksom jag) är för gammal vid det här laget.

Anonym sa...

Alltså- jag har absolut gehör och har lärt mig att skilja mellan det jag vet är rätt och det jag sjunger. Att sjunga i kör går alltså bra - förutsatt att jag inte sjunger efter noterna enbart. Om jag lyssnar och härmar och struntar i notbilden går det utmärkt.
Gehöret är till stor nytta vid instudering - man kan t.ex sitta och läsa sången eller stycket (jag är pianist/organist/körledare) på bussen och sedan veta hur det låter. Eftersom jag lärde mig noter som barn kunde jag tidigt koppla tonen till bilden av tonen och namnet på tonen. Men jag vill minnas att det var ungefär som att lära sig läsa - själva ljuden var redan identifierade - så jag lärde mig inte tonernas höjd i samband med att jag lärde mig namnen på dem. Jag kunde jämföra toner i bilmotorer, skedar som slogs mot varandra, glas... och säga sånt som att "moster låter som en volvo"
Så gehöret var nog medfött för mig. Nu när jag är lite över femti har jag märkt, att jag ibland vill stämma orgeln en aning fel...Tycks dra iväg åt samma håll som de i din studie.
Tack för en bra artikel för övrigt!
Steina

brakophonic sa...

Absolut gehör ja ?

eftersom tonen A som vi nu har satt till 440 Hz tidigare låg lägre , ner till 436 Hz ( kanske ännu längre ner ) och i en modern klassisk
( vilken oxymoron ) symfoniorkester ligger på
442 Hz och det finns i västerländsk musik mer än tre sätt att förhålla sig till en skala , ren , tempererad och gitarr som är någonstans mitt emellan , (+ alla andra glidningar däremellan)
t.ex. så anser somliga att ett piano klingar falskt eftersom det inte har ren stämning , att då identifiera en maj 7a tex G# i A på ett piano skulle vara fel eftersom den inte ligger på rätt ställe enligt ren dito osv.
samt att vi har 12 toner /oktav och ex nordindisk raga har mellan praktiskt 24-28 eller teoretiskt 72 toner / oktav
(om jag inte kommer ihåg helt fel ifrån studierna )

så kan man ju undra hur man kan säga att någon har absolut gehör.
det där är tonen g1 ISF i vilken grundstämning , stämning , skala , antal toner / oktav ( är det g1- eller g1++ m.m.
dessutom kan man öva upp detta absoluta gehör (vad det nu är )
enligt de flesta musikstudier som är gjorda på senare tid

Eftersom tonerna inte är fastsatta på samma plats ,
hur kan man då ha absolut gehör om man inte kan tala om hur många
Hz en ton har ? eftersom tonerna är relativa i sitt förhållande till varandra men också
som " grundton "
enligt Naturtonserie ,Ren stämning,liksvävande temperatur m.m.

Jan Gudmundsson sa...

Hej! Jag är idag sjutiifyra år och har spelat piano sedan jag var sex. Mitt absoluta gehör upptäcktes när jag var 8-9 år. En kompis till mig råkade också ha detta, vi testade varann på rasterna genom att sjunga olika toner: vad är det här för ton? Men också: ta ett fiss! Exklusiv hobby kan man säga. Jag kunde också som riktigt ung urskilja kvartston-intervall. - Idag ligger mitt gehör ett helt tonsteg för högt. Intressant är, att även när jag står bredvid pianisten och ser händerna på klaviaturen klingar det fel, däremot när jag själv spelar piano försvinner problemet, som väl är. Sensibiliteten och motoriken är alltså integrerade i det musikaliska minnet!
Någon kommentar till detta?

Ia sa...

Hej, jag har en fråga: Kan personer med absolut gehör utveckla ett relativt gehör, och hur i så fall?
/Ia

Malin Sandström sa...

Absolut gehör verkar röra sig på en skala - man kan ha det lite mer eller mindre - och ny forskning som inte fanns när jag skrev bloggposten verkar tyda på att man kan träna sig till visst absolut gehör även i vuxen ålder (se http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0010027715000621). Jag hittar inget om att man kan träna åt motsatt håll, men om artikeln ovan stämmer och det alls går att träna i vuxen ålder borde det vara teoretiskt möjligt. Fast kanske rätt obehagligt, och antagligen svårare än att "bara" lära sig känna igen en viss typisk frekvens. Hur kan jag tyvärr inte svara på, men ren upprepning borde kunna vara en början.