Västerländska kvinnor och män visar betydligt större könsskillnad i vilken typ av färg de föredrar, jämfört med kinesiska kvinnor och män. Det verkar finnas en universell förkärlek för blått, och ovanpå den en könsspecifik förkärlek för rött som får kvinnor att i större utsträckning föredra rödaktiga nyanser. Det rapporterar två brittiska forskare i tidskriften Current Biology.
Föga förvånande hamnar det här i medierna, med rubriker som indikerar att kvinnor är hårdkodade till att gilla rosa. Vetenskapligt bevisat, tillochmed.
Resultaten bygger på en studie där män och kvinnor (med verifierat normalt färgseende) så snabbt som möjligt fick välja på en datorskärm vilken av två färger de föredrog, alla möjliga kombinationer av ett gäng på åtta "standardfärger". Blåaktiga färger rankades högt av alla, och de rödaktiga färgerna rankades högre av kvinnorna än männen (Archasa på bloggen Ting och tankar har skrivit mer i detalj om själva undersökningen).
Frågan man ställer sig är var en sådan förkärlek för rödaktigt kommer ifrån. Mer bestämt: kan man visa att den inte kommer från en livslång koppling till och påverkan från det samhällsgenomsyrande "rosa är för flickor, blått är för pojkar"?
Forskarnas lösning på detta var att rekrytera en grupp kineser som varit i Storbritannien mindre än tre år, och således uppfostrats i en annan - förmodat mer färgneutral - kultur än den brittiska. Även i deras resultat fanns en skillnad mellan män och kvinnor, men en mycket mindre.
Aha, det är universellt! är då den glada slutsatsen.
Fast speciellt universellt ser det inte ut om man tittar på figurerna, enligt min mening. Nu blir det lite krångligt,för jag ska ge mig på att försöka beskriva figurer i ord....
Radar man upp färgerna i en "regnbågsskala" med rött längs till vänster och blått längst till höger har brittiska kvinnor en poängtopp kring rosalila, medan brittiska män har har sin topp kring blågrönt - det vill säga, kurvorna ser lite ut som varandras spegelbilder med en vänstertopp eller högertopp beroende på testpersonens kön. Kinesiska mäns och kvinnors poängkurvor för färger, däremot, ser nästan helt likadana ut - båda vänstertoppar - bortsett från att kvinnornas är skiftade lite mer åt det röda hållet och männen lite mer åt det gröna.
Den minskade skillnaden beror på att kinesers förkärlek för rött ändrar skillnaden mellan könen, är tolkningen. (Här nånstans blir jag lite förbannad, för det är så uppenbart vilka som anses vara "de annorlunda" som behöver förklaras. Kvinnorna. Asiaterna.)
Jag har en alternativ tolkning, baserat på det faktum att de färger som fick lägst betyg av de brittiska männen var det rödrosalila segmentet samt det faktum att kvinnornas poängkurvor skiljer sig mycket mindre åt mellan de kulturella bakgrunderna än vad männens gör. Det finns, hos de brittiska männen, en väldigt intressant dipp med låga poäng just för rosalila som helt saknas hos de kinesiska männen (och hos kvinnorna, oavsett ursprung).
Min hypotes är helt enkelt att de brittiska männen har lärt sig att dra öronen åt sig - omedelbart - så fort någon kommer dragande med något som liknar en "tjejfärg". Därav låga omdömen för det rosa-lila. Tänk dig en liten kille som går till skolan eller dagis i en rosa tröja, och den attityd till rosa på killar han antagligen kommer träffa på. Killar måste tycka att rosa är dåligt, annars är de inte riktiga killar - den attityden är de flesta bekanta med. Rosa är ett straff, helt enkelt.
För övrigt blir jag irriterad när man motiverar resultat med något så dåligt underbyggt som teorin om att kvinnor uteslutande samlade frukt och tog hand om andra (det är OK att spekulera att så skedde, men det är väldigt svårt att bevisa och därmed inte särskilt vetenskapligt).
Länkar
nyhetsrelease
artikeln (Current Biolog, pren. krävs)
UPPDATERAT 23/8: Och det blir inte mer intelligent rapporterat när Aftonbladet tar upp det. Suck.
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, könsskillnader, biologi, färg, färgseende, rosa
6 kommentarer:
Tack för denna analys! Jag ställde mig ungefär samma frågor som du när jag läste nyheten, och blev väldigt irriterad över hur okritiskt den rapporterades. /K
En löjeväckande analys och en ännu mer absurd förklaring att hänvisa till evolutionen. Gör om testet med människor som är uppvuxna i ett vitt rum utan stimulans så kanske vi kan säga något om vilken färg olika kön föredrar. Frågan är VARFÖR det nu någonsin skulle vara intressant att ta reda på. Vad skulle ett resultat av något slag visa på? Jag tyckte artikeln var skrattretande. Varför tog de ens in den i DN kan man fråga sig...
Intressant kritik. Det påminner en del om boken 'Throwing like a girl' av Iris Marion (lästips för övrigt). Där är analysobjeket förvisso sport och rörelse. Men det leder till samma frågor.
Ja, varför skulle det inte kunna vara kulturellt? Tänker på dokumentären om de ishockeyspelande tjejerna i Tibet (?) som kämpade för att få spela.
De har en hypotes (hårdkodat), du har en annan (samhället). Ingen av dem kan sägas vara visad som sann i och med detta. Frågan är varför det är så viktigt för dig att deras inte är sann att du omedelbart måste komma upp med en mothypotes?
anonym@4:
Vad jag vänder mig emot är att
a) det är ett - i mitt tycke - rätt dåligt vetenskapligt papper (ja, jag har läst hela pappret inkusive supplementary material).
b) medierapporteringen är kass, eftersom det som är en spekulation i flera fall presenteras som resultatet av undersökningen.
När det gäller pappret är det främst tolkningen jag vänder mig emot (metodiken verkar ok). Inte av de orsaker du verkar försöka antyda, utan för att de helt missar att tillfredsställande förklara något mycket tydligt: den stora skillnaden mellan kurvorna för kinesiska män och västerländska män.
Det enda de säger är att den kinesiska kulturens förkärlek för rött kanske flyttar männens preferenser mot rött (underförstått: de västerländska männens preferenser är de normala). Det är en kultur-baserad förklaring och då bör man även överväga den motsatta kulturella förklaringen, det vill säga att det finns en kulturell påverkan på västerländska män att inte tycka om rödaktiga färger. Vilket jag skulle hävda att det gör, och det är vad jag försöker förklara i bloggposten.
Att hävda att de kinesiska männen är kulturelltpåverkade och samtidigt utgå från att de västerländska männen inte är det är dålig logik, och dåligt utfört vetenskapligt resonemang.
Att sedan dessutom motivera sina resultat med en referens till en synnerligen illa underbyggd teori om könsfördelningen i sysselsättning på stenåldern (se Archasa:s inlägg) gör inte det hela bättre.
I korthet: jag anser att de bolstrar en dåligt genomförd vetenskaplig tolkning med en dåligt underbyggd vetenskaplig teori.
Frågan är varför det är så viktigt för dig att deras inte är sann att du omedelbart måste komma upp med en mothypotes?
Om du inte har träffat på så många forskare förr, så kan jag upplysa dig om att det är vad forskare gör när de anser att en tolkning inte är tillräcklig: de kommer med en mothypotes. I övrigt bryr jag mig inte ett jota om ifall det är övervägande genetiskt eller övervägande kulturellt, men att dålig vetenskap får så stort genomslag i media som den här studien tycker jag är helt fel.
God analys och underhållande svar. Tackar!
Skicka en kommentar