torsdag, februari 21, 2008

Digitala forskningsartiklar mindre pålitliga?

Jag kompletterade nyss en enkät på Natures hemsida, med en standardbunt av frågor som "hur ofta, på en skala, läser du tidskriften XYZ?", prenumererar du, vad tycker du om den... och så vidare. Det mesta antagligen riktat till icke-forskande läsare, eftersom jag har svårt att tro att Nature Publishing Group ser New Scientist och Scientific American som allvarliga konkurrenter om den akademiska biten av läsarkretsen.

Och så ett fåtal frågor som faktiskt fick mig att studsa till, inför den något gammalmodiga syn som de representerar. Variationer på:
"Anser du att artiklar online är mindre pålitliga än artiklar i tryck?"

Samma text och bilder som passerar genom samma reviewprocess. Det enda som skiljer är formatet - papper gentemot html och pdf. Ändå är det rimligen ett problem någonstans, eller åtminstone ett problem som enkätens författare tror existerar (vilket är nästan lika illa). Tanken på att någon läsare av Nature - eller någon ansvarig på Nature - inte skulle kunna skilja på formatet och innehållet på ett så grundläggande vis känns deprimerande stenålders.

Digitala artiklar är sökbara. De är bärbara och lagringsbara: jag kan lätt ta med mig flera hundra på min enkilos laptop. Jag kan printa en digital artikel och skriva kommentarer i marginalen, utan att förstöra läsnöjet för andra som delar på samma prenumeration. Jag kan leta rätt på och ladda ner en digital artikel på mindre än en minut, istället för att lägga en timme på att gå till biblioteket, leta i hyllorna och köa vid kopiatorn. För att inte tala om hur lång tid det tar för ett pappersnummer av godtycklig vetenskaplig tidskrift att ta sig postledes från USA till hyllan på min institution, jämfört med att jag kan bläddra igenom den digitala versionen av samma tidskrift några ynka minuter efter att den släppts.

Utanför forskarvärlden är det kanske svårt att förstå vilken skillnad det innebär att de vetenskapliga tidskrifterna alltmer går över till digitalt format. Inuti forskarvärlden är det uppenbart: glansiga tidskrifter samlar damm på hyllorna medan forskarna har pdf:er i drivor (och tillhörande databaser eller register) på datorerna.

Vore Nature en smula mer framsynta skulle de istället koncentrera sig på att förbättra den digitala upplevelsen. Tyvärr kom jag inte på förrän efteråt att jag i den avslutande kommentarsrutan för vad jag vill se tillsammans med en digital artikel borde ha skrivit "länkar till bloggkommentarer".

Nåja. Det lär komma betydligt fler enkäter innan något sådant blir verklighet.

Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

mj sa...

När jag svarade på enkäten så insåg jag inte först att en del endast handlade om tryckta tidskrifter. Jag fick gå tillbaka och skriva "aldrig använt" på de flesta. Många av de tidskrifter jag läser har jag aldrig ens sett i tryck...

Jag vet inte hur många som läser Nature i pappersformat, men med tanke på vad den kostar så är det nog mest institutioner som prenumererar. Jag tror också att de skulle tjäna på att se sig som en ren online-tidskrift. Därmed är ju även frågan "läsa från pärm till pärm" irrelevant, om man inte räknar att jo, jag läser nog alla rubriker och ganska många abstract i Nature.

Björn Felten sa...

Dessvärre visar det sig, om och om igen, att frågan i rubriken är berättigad. Men inte av de skäl som du verkar utgå ifrån, utan för att de "digitala" artiklarna är så lätta att ändra i efter publicerandet. Vi ser det dagligen på de svenska tidningarnas hemsidor.

Att rätta till direkta felaktigheter, när man får dem påpekade för sig, är förvisso inte av ondo -- om man bara ärligt redovisar att det är en uppdatering. Något som, dessvärre, sällan framgår tillräckligt tydligt.

Men många gånger är det fråga om att fegt rätta kappan efter hur vinden blåser i de kommentarer som ofta följer direkt i anslutning till artikeln eller i bloggosfären.

Den tryckta artikeln däremot är ju näst intill karvad i sten och kan endast "uppdateras" med en uppföljning i nästa nummer.

Malin Sandström sa...

Fast Björn, det där går ju i två riktningar. Det är mycket enklare att ändra oavsiktliga felaktigheter, tryckfel etc i de digitala utgåvorna - precis där de hör hemma och inte i en finstilt korrektion som är lätt att missa för att den befinner sig någon helt annanstans. Av den orsaken litar jag generellt mer på en artikels digitala variant, åtminstone när den varit ute ett litet tag.

Och jag tror nog att det är viss skillnad i hanteringen av forskningsartiklar och dagstidningsartiklar - om inte annat verkar många tidskrifter ha ett versionssystem där man faktiskt kan se även "originalet", och konsekvenserna av att bli påkommen med oannonserade ändringar i artiklar skulle antagligen vara mycket värre.

Det är klart, att mer genomskinlighet från dagstidningarnas sida - till exempel ett versionssystem för digitala artiklar - vore bra. Men jag tror att de oavsiktliga förvanskningarna, de som bör tas bort, är betydligt vanligare än de avsiktliga; åtminstone enligt mina personliga erfarenheter (=sju veckor på DN).

Björn Felten sa...

Du har som vanligt helt rätt Malin!

Naturligtvis är det en väsentlig skillnad mellan artiklar i slaskpressen och forskningsresultat postade i seriösa publikationer. Och enstaka småfel rättas naturligtvis bäst till vid källan -- en treraders rättelse längst ner på sidan 16 får inte det rätta genomslaget.

Och jag tror att vi är ense om att utifall att dagspressens redaktioner bara kan vara ärliga med att tillstå när de "rättat till" en groda (till skillnad från att göra den mer politiskt korrekt) i den ursprungliga artikeln, så är allt frid och fröjd.

Så nu väntar vi alltså bara på att vi kommer dithän. Själv tänker jag nog inte hålla andan, if you get my drift... :)

Gustav.Holmberg sa...

Jag fyllde i en liknande enkät på Science för några månader sen ("du kan vinna en iPod!" - jag vann ingen iPod).

Den handlade mest om bilder och andra illustrationer, inte minst omslag - man frågade bland andra om vilka omslag som varit mest slagkraftiga, vilka omslag jag mindes ett halvår senare och så - och jag fick känslan att den lika gärna kunde vara gjord på marknadsföringsavdelningen på Cosmopolitan, Café eller Monocle. Nästan.

Science (och Nature) är något annat än mer disciplinspecifika tidskrifter; det visste man ju innan.

Apropå det här med Nature och Science på papper vs elektroniskt. Vad händer med reklamen? Macmillan måste dra in en del reklamintäkter från instrumenttillverkare och liknande, medan man på nätet kan förvänta sig att forskare mer dyker rätt på just den pdf de är intresserad av; bläddrar man i papperstidningen utsätts man kanske för fler annonser.

(Natures reklamsidor är för övrigt ett intressant källmaterial som fler historiker borde titta på.)

Gustav.