Jag har just kommit hem från en workshop (ett vetenskapligt möte) som jag och min handledare ordnat, inom ramen för GOSPEL, det EU-projekt som min forskning tillhör.
Eftersom det här var den sista workshopen av sitt slag inom projektet - en "integrerande" workshop där deltagarna forskar på teknik, biologi, teori eller praktik inom luktområdet - fick vi budgetutrymme för att bjuda in några icke-europeiska talare (inbjudna talare får sin resa och vistelse betald, så att ta in någon långt bortifrån kostar mycket mer).
Enda haken var att vi blev tillfrågade om att ordna workshopen i november, och det är inte en direkt generös mängd med tid när man ska börja med att leta talare och bjuda in dem. Med facit i hand blev det ändå riktigt bra, även om åtminstone jag hade några nervösa tillfällen tidigare i år för att vi fortfarande inte hade alla talare på plats. (Här är talarlistan, om någon är nyfiken)
När man blandar talare (och lyssnare) från många olika fält är det särskilt viktigt att lyckas engagera personer som är både pedagogiska och underhållande; annars somnar åhörarna, och diskussionen på slutet uteblir. Fast goda talare är viktiga oavsett (det här är vad de talade om), och vi fick ihop en riktigt bra grupp.
Det viktigaste av allt - åminstone det roligaste - är pauserna; det är då man får möjlighet att diskutera och bolla idéer, eller fråga om någon intressant detalj i presentationen som nyss avslutades. Och när det gäller tvärvetenskapliga blandningar av folk verkar workshop-formatet komma allra mest till sin rätt - det är lätt att fråga och diskutera, och man åker hem med huvudet fylld av ny kunskap och nya idéer. Kanske fröna till ett nytt projekt, eller ett planerat samarbete om en artikel.
Platsen är naturligtvis också viktig. Det ska vara lätt att ta sig dit och tillbaka, och det ska vara trevligt att vara där. Vi fick möjlighet att dra ut våra deltagare på landet och dessutom nära Arlanda; vi var på Skokloster Wärdshus. De flesta workshops är i en storstad någonstans, så det verkade som om miljöombytet var uppskattat (det var dessutom jättevackert där ute redan i gråa februari, så jag måste nästan åka dit igen i maj eller juni).
När jag har landat lite blir det förhoppningsvis ny fart på det just nu erbarmligt sporadiska bloggandet.
2 kommentarer:
Hej!
Laste nyss boken "The Emperor of Scent", om luktforskaren Luca Turin som gor upptackten att luktsinnet detekterar molekylara vibrationer med hjalp av elektrontunnling-spektroskopi. Detta fann jag som fysiker oerhort intressant da det kanske ar den enda processen i kroppen som sa direkt verkar genom kvantmekanik (alla kemiska processer gor ju visserligen oxa det, men inte lika involverat). Enligt den boken var hans upptackt kontroversiell bland Turins kollegor, da dem alla jobbade under hypotesen att det ar doftmolekylernas form som kanns igen i nasan, och inte dess molekylara vibrationer (hur de da forklarar hur molekyler med vateatomer utbytta mot deuterium far olika lukt ar bortom mig). Boken har ju nagra ar pa nacken, sa det skulle vara intressant att hora om dessa motsattningar fortfarande ar levande! Berordes amnet under workshoppen?
Nej, det är ingen som berör det för det är få som tror att han har rätt... (och än färre som är intresserade - för de som inte jobbar på luktreceptornivå finns många mer intressanta frågor).
Det är en snygg teori men det finns en hel del som talar emot den. Lite långt för att gå in på här. Jag får ta och försöka skriva en bloggpost om det, för du är inte den första som frågar.
Skicka en kommentar