Schimpanshanar brukar våld för att få tillgång till sex - helst med ensamrätt. Det beskriver forskare i en nyutkommen artikel i den brittiska vetenskapstidskriften Proceedings of the Royal Academy of Sciences B.
Schimpanser har i allmänhet multipla partners. Honorna parar sig helst, om de får välja, med flera hanar. Antagligen är det en försäkringsstrategi; schimpanshanar försöker ofta döda ungar som de vet inte är deras (vet de inte om ungen är deras lever den således säkrare). Och hanarna parar sig helst - precis som hos många andra djurarter - med många honor. Helst med ensamrätt.
En schimpanshona har en reproduktiv cykel som påminner om människans; hon är fruktsam ungefär en vecka per månad. Det innebär att bara ett fåtal honor i en schimpansflock är fruktsamma vid en given tidpunkt. Alla fruktsamma honor är däremot inte lika attraktiva för hanarna; mest intressant är en äldre hona som redan fått flera ungar (och därmed bevisat sin fruktsamhet).
Konkurrensen, och intressekonflikten mellan hanar och honor, leder till våld. Under tio år observerade en grupp antropologer (bland annat en av artikelns författare) 13 hanar och 15 honor i en schimpansflock i Kibale National Park i Uganda, under hela deras vakna tid. Hanarna attackerade honor och andra hanar i princip lika ofta, i medeltal 0.017 gånger per timme (0.4 gånger per dygn). Det innebär att en hona som vistas i en grupp med fem hanar blir attackerad i genomsnitt en gång per "dag" (12 timmars observation).
Attackerna mot honorna var däremot inte jämnt fördelade över tiden, utan blev mycket intensivare under den tid som honorna var brunstiga (ett tillstånd som går att se med blotta ögat; deras könsdelar sväller upp). Honor som tidigare fått ungar blev mer attackerade än honor utan ungar. Hanarna parade sig också oftare med honor som de var aggressiva emot (ungefär dubbelt så ofta). Urinprover visade att honorna utsöndrade betydligt mer stresshormon under sin brunstiga period - men bara om de tidigare fått ungar (och alltså var attraktiva på grund av sin fruktsamhet).
Attackerna bestod av såväl enstaka slag och sparkar som längre perioder av slag och bett. Det förekom också att hanarna betedde sig mer indirekt hotande, genom att till exempel jaga honorna eller skaka grenar riktat mot specifika honor (Science Now och de svenska källor som läst Science Now anger att hanarna använde grenar "som vapen", men det är inget som nämns i den vetenskapliga artikeln. Antingen är det fel eller så är det en uppgift Science Now fått muntligen av forskarna).
Sannolikt använder hanarna olika strategier, beroende på rang, skriver forskarna. Lågrankade eller impopulära hanar lär i större tvinga till sig sex med våld och trakasserier, medan högrankade hanar lär ta till våld för att hålla honorna borta från andra hanar. (Alla dessa typer av våld mot honor har observerats).
Intressant nog visar dvärgschimpanser upp ett helt annat mönster. där sex bland annat används för att lösa potentiellt våldsamma konflikter. (Istället för att lösa sexuella konflikter med våld). Tyvärr tar forskarna inte upp det i sin artikel - det hade varit intressant att se en förklaring till hur två närbesläktade arter utvecklat så olika lösningar, och varför.
Länkar
Science Now
artikeln (Proceedings of the Royal Academy of Sciences B online, pren. krävs)
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, schimpanser, våld
3 kommentarer:
Det är intressant att så många trots studier som denna tror att allt våld och sexuella övergrepp enbart uppstått på grund av vår sjuka civilisation.
En bekant fick ett hysteriskt utbrott och anklagade mig för lögn när jag berättade om vad de gulliga delfinerna gjorde mot varandra.
(Och för att ingen som läser detta ska löpa amok: detta innebär absolut inte att liknande beteenden är ursäktliga eller bör accepteras hos människor.)
Intressant att dvärgchimpanserna verkar mer jämställda, eller till och med att honorna har lite högre social status än hanarna. Antagligen är det därför de är mer fredliga också.. Lite fler kvinnor på maktpositioner skulle definitivt ge en fredligare värld.
Når jeg leser om studier av aper, tenker jeg på det Donna Haraway (Primate visions)har skrevet om apeforskning: forskerne tenderer til å "se" apenes adferd ut fra sine egne forestillinger om kjønn. F.eks fremheves hannenes aggressive adferd og rolle som seksuelt dominante, mens hunnene blir sett som mer fredelige og omsorgsgivende. Det hadde vært interessant om artikkelen tok opp denne metodologiske utfordringen.
Skicka en kommentar