Det finns matnördar av många olika slag. De som försöker lära ut differentialekvationer för att förklara hur värme sprider sig en stek eller ett ägg torde vara i minoritet, även om jag själv nog skulle kunna hamna i det facket.
Jag har trots allt approximerat morötter med oändligt långa cylindrar för att räkna ut koktiden med hjälp av fysikaliska samband. inte självmant, utan i en kurs på KTH; jag hade nog inte kommit på tanken på sådana övningar på egen hand när det är så mycket enklare med provsticka. Men den subtila galenskapen i det tilltalade mig.
Så när jag på vinst och förlust plockade upp Peter Barhams "The Science of Cooking" var det med förtjusning jag insåg att jag hittat en likasinnad typ av matnörd - en som gillar att gå ner och gräva på molekylnivå, och tycker att det går utmärkt att stundtals reducera matlagning till en övning i kemi utan att slutresultatet blir mindre njutbart. Recensionen ligger nu uppe på Taffel.
Och eftersom jag bara hintade om att den skulle komma upp men aldrig länkade, kommer här också en länk till min Taffel-artikel om kaffe.
Den senare gav mig en av mina mest minnesvärda läsaråterkopplingar så långt - ett både berömmande och kritiskt mail från espressofanatikerna Carl och Johannes. Det är kul med insatt kritik!
Andra bloggar om matnördigt, taffel, kaffe, bok
4 kommentarer:
I egenskap av före detta helsingborgare vande jag mig vid Mollbergs Blandning, som jag sedanföredragit i flera decennier. Numera har jag dock av olika skäl övergått till Gevalias Ebony. Efter en tid insåg jag att mitt Bodumbryggda kaffe var underlägset Gevalias snabbkaffe av samma sort. Jag dricker väldigt lite kaffe åt gången, med så mycket starkare. Egentligen skulle jag kanske ha en espressobryggare.
Hur man vill ha sitt kaffe är personligt. Det är inte alls säkert att alla tycker att det som teoretiskt borde var det bästa pga t ex max aromutvinning i själva verket är bäst, kanske till och med btraktar det som snobbism. Min bror är hemmalsfantast och köper intressanta bönor, men eftersom han använde 4 ggr för mycket vatten så blir det ändå bara blask i min mun, liknar nästan sånt kaffe man får på kaffekalas i Småland
:-)
Jag körde faktiskt Ebony-kaffe i min pressbryggare ett tag, när det fanns i praktiska 250-grams-paket.
Numer maler jag mitt eget, så jag maler det "för fint" för bodumpress så att det nästan är finmalet nog för bryggkaffe, och så fyller jag min lilla trekoppspresskanna med ett cirka 2 cm tjockt lager. Det blir starkt och bra, klart åt espressohållet men med helt annan smakbild. Ljus mörkrost brukar funka bäst med min metod i kombination med mina smaklökar, men det är ju en helt personlig grej.
Usch ja, blaskigt kaffe är inget kul. Men det är praktiskt, för man kan dricka det sent på kvällen utan att få sömnproblem :)
Att känna till fysiken bakom matlagningen ger sannerligen en kär hobby nya dimensioner. En bok på området, som jag varmt kan rekommendera, är "Koka soppa på fysik", ISBN 91-7231-014-6, där docenten i fysik vid Lunds universitet (tragiskt bortgången förra året några dagar efter sin 54-årsdag) och den kände TV-kocken Jan Boris-Möller skriver vartannat kapitel.
Björn: den har jag faktiskt redan hemma i bokhyllan! Och visst är den bra, det håller jag med om.
Skicka en kommentar