Många högrankade vetenskapliga tidskrifter - Nature, Science, PNAS, Lancet, BMJ, med flera - har embargon ("rapporteringsförbud" för media innan en viss tid) på sina artiklar.
Ofta brukar tidsfönstret mellan att information släpps till journalister och att embargot lyfts vara några dagar. Lagom tid för att alla som skriver om forskningsartikeln ska kunna få tag i första- och sistaförfattaren och ställa lite frågor, leta rätt på en inhemsk expert som också får svara på ett par frågor, se till att illustratören har en schysst grafik och skriva en nyanserad och genomtänkt artikel.
Tidsfönstret för forskarna är desto större; först gör man själva jobbet, sedan skriver man artikeln, sedan går den på peer review, eventuellt revideras den och går ett varv till genom review och till sist (hoppas man) accepteras den och får vänta på tryck - så totalt kan en "färdig" artikel tillbringa ett år "i systemet". Hur lång tid av det som går mellan acceptans och tryck i tidskrifter av hög rang vet jag inte, men storleksordningen bör åtminstone vara veckor.
Innan embargot läggs - det vill säga, innan informationen går ut till de registrerade journalister som finns på tidskriftens lista - bör man inte publicera några data och resultat allmänt tillgängligt, men konferenser och liknande går vanligen bra så länge man inte talar med media. Det här är Natures syn på processen:
"We encourage discussion and exchange of ideas among scientists, and in no way object to the presentation of unpublished data at scientific meetings and the online or print publication of meeting abstracts. Scientists should, however, avoid giving interviews to the press about unpublished work. It is important to note that most major meeting organizers who welcome the press also issue warnings to journalists not to cover any specific information without the author's consent." (Nature Methods, 2005)
Preprints på ställen som ArXiv är också godkänt; det ses som ett "online meeting". Likaså abstracts tryckta i konferensböcker ("proceedings") och resultat tryckta i akademiska avhandlingar (se Natures embargo-riktlinjer för mer detaljer). I de fall resultat läcker ut till pressen - som trots allt också går på konferenser och läser preprints - får man kolla att de har fakta rätt, men inte mer:
"[I]f Nature journalists or those from any other publication should hear results presented at a meeting, or find them on a preprint server, the findings are fair game for coverage — even if that coverage is ahead of the paper's publication. This is not considered a breaking of Nature's embargo. Nor is it a violation if scientists respond to journalists' queries in ensuring that the facts are correct — so long as they don't actively promote media coverage."
På det hela taget en tricksig labyrint att navigera i som forskare. Och något saknas i riktlinjerna: bloggar. Vad har de för status - inomvetenskaplig kommunikation (tillåtet) eller allmän rapportering (tillåtet efter att embargot lyfts)?
Jo, säger Nature i dagens editorial, bloggar är som vanliga media - vänta tills publicering innan du skriver något:
"The blogosphere differs from mass media and specialized media in many respects, but the same considerations apply in disseminating new scientific results there. Authors of papers in press have the right to correct misrepresentations and to point to results that will appear in a paper. But a full discussion should await the paper's publication."
Det är antagligen en bedömning baserad på tillgänglighet, men jag kan inte låta bli att se det som ett (åtminstone litet) bakslag för det inomvetenskapliga bloggandet; sådant bloggande som utförs i syfte att diskutera ideer med andra forskare. Det finns, det är rätt ovanligt och på det här viset lär det knappast bli vanligare...
Och vad händer om man på sin blogg länkar till sitt preprint?
Nature har en diskussion kopplad till artikeln på sitt forum (länk). I övrigt säger de en del positivt om bloggar och bloggande, vilket så klart är roligt.
2 kommentarer:
Wow - helt annan kultur inom naturvetenskap än inom humaniora. Knappast märkligt med tanke på att humanister sällan presenterar rykande färska data. Jag kan se att tanken är god, och troligen ett sätt att förhindra hetsig rapportering från media innan man hunnit sätta sig in i texten. Men som du säger, det borde kanske luckras upp lite på bloggfronten. Bara det faktum att det ibland tar sådan extremt lång tid att få ut en artikel talar för att man inte borde tvingas ha munkavle i ett helt år.
Skicka en kommentar