torsdag, februari 26, 2009

Interaktivitet - bloggandets oväntade fördel

Ting o tankar-Åsa skriver om att blogga vetenskap:

"En av de trevligaste upptäckterna med bloggen som jag inte alls hade förutsett, var hur roligt det var att få kommentarer, mothugg, frågor, funderingar och kritik".

Precis så - det är läsarna som gör en hel del av bloggupplevelsen.

Fast jag kan tänka mig att det är en fördel som blir extra tydlig för doktorander och andra unga forskare - vi som traditionellt sett mest har våra kollegor i gruppen att bolla med. Sådana diskussioner är bra, utvecklande och intressanta - kollegor ställer ofta den typ av frågor som man behöver kunna besvara för att lyckas med sin artikel - men de riktigt oväntade frågorna och infallsvinklarna uppstår oftast inte. Man har trots allt liknande bakgrund och liknande arbetssätt, man vet vad de andra gör i stora drag, och det märks.

Åsa skriver föresten fler vettiga saker i samma inlägg, bland annat om den luddigt formulerade tredje uppgiften.

5 kommentarer:

Nina Wormbs sa...

Hej!
Jag skulle tro att även äldre forskare skulle få njuta av den större interaktiviteten om de bloggade. Jag föreställer mig att även om man är etablerad professor och sitter i morgonsoffor eller skriver i de stora tidningarna så erbjuder det inte samma "motstånd" som kommentarer på en blogg kan göra. Det beror på flera saker. Dels är ju hierarkierna andra på nätet än på ett seminarium på ABF; en gammal sanning men dock. Dels är de aktiva invånarna på nätet inte ett statistiskt utsnitt av befolkningen (ett felslut som görs ibland - hörde senast i dag någon som hade förväxlat "svenska folkets intresse" med hur många kommentarer som fällts på ett antal artiklar).

Så jag tror du har helt rätt, men att det nog gäller alla.

Tack för intressant blogg. Som rookie läser jag och lär. :-)

Malin Sandström sa...

Jag föreställer mig att även om man är etablerad professor och sitter i morgonsoffor eller skriver i de stora tidningarna så erbjuder det inte samma "motstånd" som kommentarer på en blogg kan göra.
Det är såklart sant - man kan nog få lika mycket motstånd (och bifall) via bloggen men det skiljer sig säkert i såväl omfång som tonfall. Men en viktig skillnad tror jag är att som etablerad forskare kommer man regelbundet ut och reser - till konferenser, workshops, projektmöten, som gästföreläsare, och emellanåt som opponent. Man träffar folk, man diskuterar, man byter artikeltips. Att på så vis byta sammanhang och "bollplank" tror jag är viktigt för den vetenskapliga/intellektuella utvecklingen. Både i termer av faktiska framtida samarbeten och för de idéer som man bär med sig hem igen.

Doktorander och postdocs har i däremot i allmänhet väldigt liten till ingen resbudget, och de blir sällan inbjudna till ställen som betalar för att de ska komma dit. Det de har kvar som med- och motparter - kollegor, vänner, och i förekommande fall bloggläsare - blir desto viktigare.

Men vill man träffa andra än forskare, då är nätet ovärderligt. Särskilt när det gäller utbyte med yngre.

Tack för intressant blogg. Som rookie läser jag och lär. :-)
Du är ju teknisk fysiker i botten (liksom jag). Det innebär väl att du kan lära dig vad som helst tills på fredag? ;-)

Erik Svensson sa...

Jag vet inte om jag är en "äldre" forskare (jag är bara 42!) men jag är professor OCH bloggar!!!! Och jag måste säga att det ger mig oerhört mycket, faktiskt.

Visst har jag större möjlighet att komma ut än yngre forskare, men bloggandet ger så mycket annat! Framförallt kontakter med nya människor, både inom och utanför den akademiska världen.

Sedan är det viktigt att alla professorer inte har samma tillgång till medierna som t. ex. Bo Rothstein och andra proffstyckare. För mig är bloggen oerhört demokratisk: det är ett sätt att komma ut även för den som inte kan konsten att domptera journalisterna på de stora dagstidningarna.

Malin Sandström sa...

Erik: ja, "ung forskare" är ju ett flytande begrepp som har rätt lite med ålder att göra... men det brukar väl i allmänhet inte inkludera professorer :)

"Sedan är det viktigt att alla professorer inte har samma tillgång till medierna som t. ex. Bo Rothstein och andra proffstyckare."
Det är klart. Sysslar man med t ex biologi verkar det som om man får betydligt färre möjligheter att komma till tals.

Erik Svensson sa...

Ska man nå ut i media som professor eller forskare, så tror jag iochförsig att det inte spelar så stor roll vilket ämne man sysslar med (biologi är nog inget dåligt val iochförsig). Nej, jag tror att man måste upplevas som lite INTRESSANT, gärna kontroversiell och provokativ. Det är bl. a. därför Bo Rothstein har lyckats så bra så att han inte behöver en egen blogg, han har ju tillgång till debattsidorna redan!