"Bebygg polarområdena!" föreslår två amerikanska forskare, som har tagit fram ett förslag till uppblåsbara "tält" för att göra kalla områden mer människovänliga. På sikt skulle samma teknik enligt förslaget kunna användas till att bygga kolonier i rymden.
Tälten, eller snarare domerna, i forskarnas förslag byggs av tunn men tålig plast i flera lager, plus ett ljusreflekterande lager aluminium på insidan som vänts mot solen. Resultatet är väldigt likt ett växthus, men väger väldigt mycket mindre och hålls uppe av lufttrycket inuti. Infallande solljus kommer stå för hela värmebehovet, enligt forskarnas beräkningar. Både små enfamiljsbubblor och stora intäckta "friluftsområden" med parker och swimmingpools skulle gå att bygga enligt samma princip, föreslår forskarna. Hela förslaget publiceras som ett papper på preprintservern arXiv. Någon prototyp är ännu inte byggd.
Vid en snabb genomläsning är det rätt uppenbart att bärbarhetsargumentet faller. Ska tältet (bubblan?) hållas uppe av inre lufftryck krävs en luftsluss av något slag för att folk ska kunna gå in och ut (OK att man säkert vill stanna inne så gott som alltid, men en nödutgång kan vara bra att ha om inte annat...). Den lär inte vara lätt, eller smidig att bära. Golvisolering lär också behövas (det är inte bara luften som är kall när det är kallt ute, utan marken med).
Sedan är jag väldigt skeptisk till att solenergi verkligen räcker. Visst, kanske i genomsnitt, men vad händer om det är helt igenmulet en kall vintervecka? Om det regnar, och plasten blir blöt (och vattnet snor värme för att kunna avdunsta)?
Billig i drift faller antagligen det med, åtminstone i snöiga områden. Forskarnas lösning på problemet att få bort snö är nämligen att spruta på varm avisningsvätska, vilket inte låter billigt (inte så praktiskt heller - vad händer om munstyckena fryser eller kleggar igen?). Inte heller miljövänligt, givet vad de flesta avisningsvätskor verkar innehålla, men det kanske går att lösa.
Nederbörd är i och för sig ett mindre problem i rymden än i polartrakterna.
Det är klart att det finns en handfull andra problem med (luftcirkulation lär behövas i de mindre bubblorna, t ex). Det skulle vara riktigt intressant att se någon faktiskt bygga en prototyp och testa. Något säger mig att det lär ta ett tag att omsätta den här idén i praktiken (och ännu längre att sätta upp en koloni på månen eller Mars med samam teknik). Fast den som får det att fungera lär kunna bygga en riktigt exklusiv semesterort av det hela... jag tror däremot att det kommer bli svårt att få det att bli billigt nog för vanliga bostäder. (Kanske en forskningsstation?) Men cool idé, trots allt.
Länkar
nyhetsrelease (via PhysOrg)
artikeln (arXiv.org, fritt tillgänglig)
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, teknik
tisdag, januari 30, 2007
Samma enzym bestämmer om cancerceller vandrar eller sitter fast
Det som gör de flesta insjuknanden i cancer dödliga är inte den ursprungliga tumören, utan de dottertumörer eller metastaser som uppstår när cancerceller vandrar iväg och rotar sig på andra ställen i kroppen. Förvånande nog är det samma enzym som både bestämmer hur rörliga cancerceller är när de flyttar sig, och som styr processen som håller dem fast. Det rapporterar forskare i senaste numret av Journal of Cell Biology.
Forskningen leddes av farmakologen Richard Anderson. Han och hans grupp har studerat enzymet PIP-kinas (fosfoinositid-kinas) i många år, och har tidigare rapporterat att PIP-kinas styr förutsättningarna för hur metastas-celler flyttar sig genom kroppens vävnader. I sin nya artikel beskriver de kinasets roll i att hålla samman celler - det styr transporten av proteinet E-cadherin som sitter på cellers yta och ser till att cellerna håller mycket tät kontakt med varandra. Framför allt är sammanhållningen viktig för de celler som bildar hinnor kring kroppens organ (och alltså måste sitta så tätt att inget kan slippa igenom). Dessa celler ligger bakom en stor del av alla cancerfall. Om cellerna börjar växa till cancer kan E-cadherin hålla ihop dem och förhindra att metastaser uppstår.
Binding mellan PIP-kinas och E-cadherin verkar vara det kritiska steget, säger forskarna. Om det inte kan ske transporteras inte E-cadherin till cellernas yta, utan stannar kvar inne i cellen. Det skulle också kunna förklara varför en mutation som gör det omöjligt för PIP-kinas och E-cadherin att binda till varandra orsakar en ärftlig typ av cancer i matsmältningsapparaten, som bildar många metastaster.
"Jag tror att det vi ser är att det här enzymet är en av de molekyler som bestämmer cellers öde: om cancerceller kommer förbli tillsammans eller bilda metastaser", säger Anderson enligt nyhetsreleasen (om PIP-kinas).
En behandling som kan hindra att metastaser uppstår skulle vara av väldigt stort värde för cancerbehandling. Kanske det kan bli en medicin av det så småningom?
Länkar
nyhetsrelease (University of Wisconsin Madison)
söndag, januari 28, 2007
Norrsken i DN
Jag har skrivit veckans vetenskapsartikel i Dagens Nyheter. Den handlar om norrsken. Tyvärr finns den inte på nätet...
Mycket av den riktigt coola fysiken bakom norrsken är kanske lite väl komplicerad för den typen av artikel, tyvärr. Men den är fascinerande att läsa om, ifall man hittar bra källor. Science hade till exempel en riktigt bra reviewartikel (om samverkan mellan solvinden, jonosfären och magnetosfären) för några år sedan. De populärvetenskapliga sidorna phy6.org är också bra.
Förhoppningsvis ligger artikeln väl i tiden; solvindsströmmar från ett koronahål i solen ska nå jorden imorgon, enligt SpaceWeather.com. Det skulle ju vara kul om det blev synligt norrsken här neråt till.
Mycket av den riktigt coola fysiken bakom norrsken är kanske lite väl komplicerad för den typen av artikel, tyvärr. Men den är fascinerande att läsa om, ifall man hittar bra källor. Science hade till exempel en riktigt bra reviewartikel (om samverkan mellan solvinden, jonosfären och magnetosfären) för några år sedan. De populärvetenskapliga sidorna phy6.org är också bra.
Förhoppningsvis ligger artikeln väl i tiden; solvindsströmmar från ett koronahål i solen ska nå jorden imorgon, enligt SpaceWeather.com. Det skulle ju vara kul om det blev synligt norrsken här neråt till.
torsdag, januari 25, 2007
Blir bloggare bättre forskare?
Nature News intervjuar Bora Zivkovic, som är doktorand och (vetenskaps)bloggare, och mer känd som Coturnix på bloggen A Blog Around the Clock (Scienceblogs).
Han har också redigerat en antologi av 2006 års bästa vetenskapsbloggande, "The Open Laboratory" (Sverigevinkel: den innehåller för övrigt en text skriven av svenske Martin Rundqvist, som för bloggade på bloggen Salto Sobrius men nu bloggar på engelska på nystartade bloggen Aardvarcheology på Scienceblogs). Men det intressantaste med intervjun, från min sida sett, är inte bitarna om antologin utan de frågor som handlar om vad doktoranden/forskaren Bora Zivkovic får ut av att blogga, och hur det påverkar hans sätt att tänka på forskning.
BZ: "For almost three years, I didn't write my dissertation. I recently went back to it and read it. Oh my God, how could I write like this? Such dry science-ese! I now write much better. "
Jag kan bara instämma. Som forskare/forskarstuderande är det väldigt lätt att gradvis och smygigt lära sig ett språkbruk som är torrt, tråkigt och mycket mer komplicerat än vad det behöver vara. När man väl sitter i det träsket är det dessutom svårt att ta sig ur det igen. Inte blir det bättre om man som jag gått en universitetsutbildning som lägger väldigt lite vikt på hur man uttrycker sig i förhållande till vad man säger (med ord iallafall; ekvationer och kod är en annan sak). Det finns civilingenjörer som går ut med en bra mycket bättre förmåga att skriva läsbar kod än läsbar text.
Men vill man som bloggare ha läsare och något slags interaktion med dem behöver man släppa "vetenskapligan" till förmån för vanlig svenska. När man förenklar sitt språk är det ofta dessutom lättare att se sina argument för vad de är, och hitta hålen i sina resonemang. Det är en väldigt värdefull förmåga för en forskare.
BZ: "I'm better now at critical evaluation of my own work and of other people's work than when I was in the lab constantly surrounded by scientists. I think the way some of the best science bloggers dissect papers taught me how to read papers better than anyone else in the department."
Även om jag tror att det lika mycket är övningen i att argumentera själv, snarare än i att plocka sönder andras argument, så håller jag med också här. Kritiskt tänkande är en förmåga som mår bra av miljöombyte, och av att möta andra perspektiv. Och av att användas ofta. Men när det gäller övning i att hitta och analysera argument, så vet jag inte om just vetenskapsbloggarna är de bästa. (Eller så läser jag fel bloggar, alternativt för många andra bra bloggar).
På frågan om hur vetenskapsbloggar kommer utvecklas svarar Bora Zivkovic att de populäraste vetenskapsbloggarna nu är de som tar upp kontroversiella ämnen som politik och kreationism, men att han tror att fler och fler kommer stanna borta från det och välja andra inriktningar, som att popularisera vetenskap. Jag antar att han inte menar att "kontroversbloggarna" kommer att lägga ner, utan snarare att när det blir fler vetenskapsbloggar som är inriktade på annat när kontroversnischen är full. Jag undrar om dessa bloggar kommer få lika stor läsekrets i så fall?
Mitt svar på rubrikens fråga är självklart ja, och det verkar även vara Bora Zivkovics svar. (Som forskare vill jag dock akta mig för att generalisera, utan säger snarare att jag känner till en bloggare som har blivit en bättre forskare, givet att "bättre" i detta fall definieras som ökad fömåga att framföra och hantera argument, men att det är preliminära data som ännu inte är granskade av andra forskare och som bör replikeras under andra förhållanden med andra försöksobjekt i större studier så att statistiken blir mer tillförlitlig, samt att det ännu inte råder någon konsensus om vilken mätmetod som bör tillämpas... ;-) ) Framför allt tror jag att utvecklingen mot open access, det vill säga fritt tillgängliga forskningsartiklar, kommer att skapa ett betydligt större tryck på att beskriva forskning på ett mer tillgängligt sätt. Det alla kan få tillgång till blir värt betydligt mer om många förstår det. Och den som blir förstådd blir antagligen citerad oftare än den som är obegriplig.
Det här påminner mig för övrigt om den mycket bra artikeln "Opportunity: Insubordination" som Peter Fiske skrev för Sciences karriärdel nyligen; om hur man kan skaffa sig värdefulla forskaregenskaper genom annat än forskning.
Bakgrunden till artikeln såväl som Nature News-intervjun är förstås den vida utbredda men sällan omnämnda åsikten att de är väldigt suspekt att som forskare ägna sig åt något annat än forskning. Forskning ska, enligt denna syn, vara ett kall som tränger ut allt annat. Annars är man inte engagerad nog att vara en bra forskare. (Det här är också en av rötterna till problemet med den låga andelen kvinnor inom forskningen - speciellt där den här outtalade idén krockar med den likaledes outtalade idén att alla kvinnor har ett kall att bilda familj och enbart ägna sig åt denna familj. Men det är ett ämne för nån annan gång.)
Länkar
Nature News intervju med Bora Zivkovic
Vetenskapsbloggantologin "The Open Laboratory"
onsdag, januari 24, 2007
Varför ett nytt språk slår ut ett gammalt
Att åka utomlands - och tala ett annat språk än sitt vanliga en längre tid - brukar medföra att man glömmer en mängd ord i stt förstaspråk. Ofta är det vanliga ord som man brukat använda varje dag. Men glömskan beror inte på dåligt minne, säger forskare från University of Oregon, tvärtom: Det kan vara en strategi som låter hjärnan lära sig det nya språket fortare.
Försökspersonerna var studenter som hade engelska som modersmål, och som hade studerat minst ett år spanska. Studenterna fick upprepade gånger namnge föremål på spanska, och sedan studerade forskarna hur studenterna lyckades med att namnge samma föremål på engelska. Ju längre studenterna hade repeterat de spanska orden, desto svårare var det för dem att få fram de motsvarande engelska orden. Speciellt gällde det vanliga, ofta använda ord. Effekten var också störst för dem som hade studerat spanska kortast tid, och minst för de som studerat längst tid.
Forskarna tolkar resultatet som att "glömskan" beror på att hjärnan aktivt undertrycker det språk studenterna redan kan, så att det blir lättare att koppla ihop begrepp med nya ord. När studenterna redan kan bitar av det nya språket är det logiskt att det behövs mindre undertryckande, resonerar de, och för genuint tvåspråkiga personer blir det helt onödigt. Resultaten kommer publiceras i januarinumret av den vetenskapliga tidskriften Psychological Science.
...
Jag undrar om samma mekanism gäller för det tredje språket man lär sig, och det fjärde? Trycks bara modersmålet ner, eller gäller det alla andra språk? I så fall borde vara bättre att lära sig få språk, men ordentligt. Annars slåss de bara om hjärnutrymmet...
Och vad händer om vissa begrepp bara finns på det ena språket - ingenting?
Länkar
nyhetsrelease (via Eurekalert)
artikeln (ej i tryck ännu, preprintversion från forskarnas hemsida - dvs fritt tillgänglig)
tisdag, januari 16, 2007
Det spökar i medicinstatistiken
Det förekommer skrämmande ofta att anställda på läkemedelsföretag "spökskriver" medicinska forskningsartiklar, rapporterar forskare i senaste numret av PLoS Medicine.
Forskarna studerade samtliga vetenskapliga studier som sponsrats av läkemedelsindustrin och godkänts av de etiska kommittéerna i Köpenhamn och Frederiksberg under 1994-1995. Av de 44 studierna som hade genomförts och publicerat resultat hade tre fjärdedelar en dold medverkan av anställda från läkemedelsföretag. I nästan alla fall bestod den dolda medverkan av statistiker som analyserat data, men inte stod som medförfattare till de vetenskapliga artiklar som producerades. Siffror för dold medverkan fick forskarna fram genom att jämföra namnen i det underlag som kommitteerna fick in med namnen i den slutliga författarlistan på den vetenskapliga artikel som publicerades.
Att ha läkemedelsbolagsanställda som medförfattare kan naturligtvis dra ner trovärdigheten för en artikel, och det är inte svårt att förstå att läkemedelsbolagen kan tjäna på att mörka sin närvaro så långt som möjligt. Därför är det här ganska skrämmande siffror - framför allt eftersom det gäller statistik. Val av statistiska metoder och analyssätt är en stor del av grunden för medicinska forskningsstudier, och ställningstaganden här kan ändra utkomsten/intrycket av en studie rejält - det finns ofta gott om utrymme för subjektivitet. Det ser således rätt annorlunda ut, förtroendemässigt, om valen görs av oberoende forskare eller om de görs av anställda på läkemedelsbolag.
Det finns flera omgångar riktlinjer mot den här typen av beteende. Praxis hos de etablerade tidskrifter verkar gå mot att allas respektive bidrag till publikationen listas; vem som gjorde experimenten, analyserade data, skrev artikeln etc. Den framstående medicintidskriften JAMA har också beslutat att studier vars data har analyserats av enbart bolagsanställda statistiker måste analyseras om av en oberoende statistiker. Annars godtas de inte för publicering. Låt oss hoppas att fler vetenskapliga tidskrifter framöver kollar lite extra på vem som utfört analysen.
En annan intressant detalj, som inte finns i forskningsartikeln men som Nature News tar upp: artikelförfattarna hade från början velat studera situationen i Storbritannien, men stoppades av advokater från att begära ut detaljer om studierna...
Länkar
artikeln i PLoS Medicine (open access, dvs fritt tillgänglig)
kommentar i PLoS Medicine (open access, dvs fritt tillgänglig)
måndag, januari 15, 2007
Alla lutar vi åt vänster på skalan
När folk blir ombedda att dela en horisontell linje på mitten, kommer de allra flesta att dela den för långt till vänster. Undersökningar som använder en horisontell skala för att ordna in svarsalternativ kan därför ge snedvridna svar, rapporterar en australiensk forskargrupp i den vetenskapliga tidskriften Psychological Science.
Det finns flera förslag på förklaringar till det här fenomenet. En att hjärnans dominerande högra hemisfär (som behandlar intryck från vänster synfält) undertrycker intryck från höger. En annan förklaring är att förkärleken för vänstersidan är inlärd med vårt sätt att läsa - från vänster till höger. Ingen av förklaringarna verkar ha blivit helt bevisad.
Forskarna analyserade en enkät som samtliga studenter i en grundläggande kurs i psykologi fick svara på. Enkätens svarsalternativ ("håller definitivt med" - "håller definitivt inte med") placerades ut på en horisontell skala, antingen i sjunkande eller stigande ordning. De som fick sina alternativ i sjunkande ordning (med de mest positiva svaren längst till vänster) höll med i betydligt större grad.
Lyckligtvis är det lätt att åtgärda problemet, om man känner till det - det är bara att ge hälften av de svarande en enkät med spegelvända skalor. Då bör eventuella skillnader jämnas ut. (Alternativt kan man naturligtvis använda sig av det här fenomenet för att på ett väldigt smygigt sätt få ett bättre totalresultat från sin enkät eller undersökning). Gör man bara jämförelser inom grupper är fenomenet inte heller något problem, eftersom alla svar blir lika snedvridna. Men för absoluta svar - då blir det skillnad.
(tips via BPS Research Digest)
Länk
artikeln (Psychological Science, pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, psykologi
Det finns flera förslag på förklaringar till det här fenomenet. En att hjärnans dominerande högra hemisfär (som behandlar intryck från vänster synfält) undertrycker intryck från höger. En annan förklaring är att förkärleken för vänstersidan är inlärd med vårt sätt att läsa - från vänster till höger. Ingen av förklaringarna verkar ha blivit helt bevisad.
Forskarna analyserade en enkät som samtliga studenter i en grundläggande kurs i psykologi fick svara på. Enkätens svarsalternativ ("håller definitivt med" - "håller definitivt inte med") placerades ut på en horisontell skala, antingen i sjunkande eller stigande ordning. De som fick sina alternativ i sjunkande ordning (med de mest positiva svaren längst till vänster) höll med i betydligt större grad.
Lyckligtvis är det lätt att åtgärda problemet, om man känner till det - det är bara att ge hälften av de svarande en enkät med spegelvända skalor. Då bör eventuella skillnader jämnas ut. (Alternativt kan man naturligtvis använda sig av det här fenomenet för att på ett väldigt smygigt sätt få ett bättre totalresultat från sin enkät eller undersökning). Gör man bara jämförelser inom grupper är fenomenet inte heller något problem, eftersom alla svar blir lika snedvridna. Men för absoluta svar - då blir det skillnad.
(tips via BPS Research Digest)
Länk
artikeln (Psychological Science, pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, psykologi
onsdag, januari 10, 2007
Midjan - den sexigaste kroppsdelen?
Det genom tiderna mest vanliga tecknet på kvinnlig skönhet är ett smalt midjemått, rapporterar forskare från University of Texas. De har studerat engelska skrifter från 1500-talet till 1700-talet. Att den timglasfigur som ges av en smal midja är vacker var det enda alla textförfattarna var ense om.
Samma forskargrupp har också studerat indiska skrifter från det första århundradet e Kr, och kinesiska skrifter från trehundratalet - även där prisas den smala midjan. Och den allra tidigaste bevarade referensen till midjan som åtråvärd kommer från en beskrivning av den egyptiska drottningen Nefertari (hon levde 1292-1225 f.Kr): "...the buttocks are full, but her waist is narrow... the one for whom the sun shines".
Så, vad är speciellt med midjan? Skönhet är ofta åtminstone delvis kopplat till hälsa och fertilitet (eller uppfattningar om desamma), och det gäller även midjemåttet. En smal midja hos en kvinna är ett tecken på högre nivåer av östrogen, och därmed kopplat till fertilitet. Bukfetma, å andra sidan, är kopplad till lägre nivåer av östrogen och även till hälsorisker.
Forskarna sökte igenom databasen LION (Litterature Online; 345 000 engelska och amerikanska litterära verk från 1500 til 1799) på jakt efter referenser till midja, bröst, höfter, bak, lår och ben. Alla textpassager bedömdes sedan av två oberoende "granskare" som fick säga om referensen var icke-romantisk ("hår ner till midjan") eller romantisk ("vackra, smala midja"). Även liknelser togs med i bedömningen. Genom århundradena var det tre kroppsdelar som alltid prisades; bröst, midja och lår - men framför allt midjan, och då alltid i kombination med smalhet. (Som jämförelse; när det gällde bröst var det främst deras form - inte storlek - som verkade viktig). I den indiska litteraturens beskrivning av skönhet förekom midja, bröst, höfter och lår, i den kineska litteraturen nämndes bara midjan. Forskarna påpekar i sin artikel att det i den tidens indiska kultur var accepterat att beskriva och avbilda nakenhet, men att det samma inte gälde för den kinesiska kulturen. Att båda dessa kulturerna beundrade den smala midjan - trots sina annars stora innebördes skillnader - ser forskarna som ett tydligt tecken på midjans betydelse. Ingenstans fann forskarna referenser till större midjemått som vackra. En smal midja är ett tidlöst tecken på skönhet, är forskarnas slutsats. Deras förklaring är att förkärleken för en smal midja är en (omedveten) evolutionär anpassning, eftersom en smal midja är kopplat till hälsa och fruktsamhet.
Det hade varit intressant att se - till exempel - en analys av vad enbart kvinnliga poeter och författare hade att säga om den smala midjan, men några sådana aspekter tar forskarna inte upp i sin artikel. Vill man ha en djupare analys får man vända sig någon annanstans. En bok jag skulle vilja rekommendera är "Bound to please: A History of the Victorian Corset " som tar upp korsettens ganska komplexa roll i det viktorianska samhället och den viktorianska kulturen, ur flera olika synvinklar. (Jag vill minnas att det är en omarbetad doktorsavhandling, men jag har inte boken här så att jag kan verifiera det). Den säger några intressanta saker om samspelet mellan skönhetsideal och samhället.
Länkar
Nature News
New Scientist
artikeln (Proceedings of the Royal Society B, pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, historia, skönhet
Samma forskargrupp har också studerat indiska skrifter från det första århundradet e Kr, och kinesiska skrifter från trehundratalet - även där prisas den smala midjan. Och den allra tidigaste bevarade referensen till midjan som åtråvärd kommer från en beskrivning av den egyptiska drottningen Nefertari (hon levde 1292-1225 f.Kr): "...the buttocks are full, but her waist is narrow... the one for whom the sun shines".
Så, vad är speciellt med midjan? Skönhet är ofta åtminstone delvis kopplat till hälsa och fertilitet (eller uppfattningar om desamma), och det gäller även midjemåttet. En smal midja hos en kvinna är ett tecken på högre nivåer av östrogen, och därmed kopplat till fertilitet. Bukfetma, å andra sidan, är kopplad till lägre nivåer av östrogen och även till hälsorisker.
Forskarna sökte igenom databasen LION (Litterature Online; 345 000 engelska och amerikanska litterära verk från 1500 til 1799) på jakt efter referenser till midja, bröst, höfter, bak, lår och ben. Alla textpassager bedömdes sedan av två oberoende "granskare" som fick säga om referensen var icke-romantisk ("hår ner till midjan") eller romantisk ("vackra, smala midja"). Även liknelser togs med i bedömningen. Genom århundradena var det tre kroppsdelar som alltid prisades; bröst, midja och lår - men framför allt midjan, och då alltid i kombination med smalhet. (Som jämförelse; när det gällde bröst var det främst deras form - inte storlek - som verkade viktig). I den indiska litteraturens beskrivning av skönhet förekom midja, bröst, höfter och lår, i den kineska litteraturen nämndes bara midjan. Forskarna påpekar i sin artikel att det i den tidens indiska kultur var accepterat att beskriva och avbilda nakenhet, men att det samma inte gälde för den kinesiska kulturen. Att båda dessa kulturerna beundrade den smala midjan - trots sina annars stora innebördes skillnader - ser forskarna som ett tydligt tecken på midjans betydelse. Ingenstans fann forskarna referenser till större midjemått som vackra. En smal midja är ett tidlöst tecken på skönhet, är forskarnas slutsats. Deras förklaring är att förkärleken för en smal midja är en (omedveten) evolutionär anpassning, eftersom en smal midja är kopplat till hälsa och fruktsamhet.
Det hade varit intressant att se - till exempel - en analys av vad enbart kvinnliga poeter och författare hade att säga om den smala midjan, men några sådana aspekter tar forskarna inte upp i sin artikel. Vill man ha en djupare analys får man vända sig någon annanstans. En bok jag skulle vilja rekommendera är "Bound to please: A History of the Victorian Corset " som tar upp korsettens ganska komplexa roll i det viktorianska samhället och den viktorianska kulturen, ur flera olika synvinklar. (Jag vill minnas att det är en omarbetad doktorsavhandling, men jag har inte boken här så att jag kan verifiera det). Den säger några intressanta saker om samspelet mellan skönhetsideal och samhället.
Länkar
Nature News
New Scientist
artikeln (Proceedings of the Royal Society B, pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, historia, skönhet
måndag, januari 08, 2007
Genaktivitet bakom många skillnader mellan folkgrupper
Olika folkgrupper har ofta tydliga skillnader i till exempel hårfärg och hudfärg, och mindre uppenbara skillnader i form av bland annat risk för sjukdomar som diabetes. Olika gener är en del av förklaringen, men skillnader i geners aktivitet kan ha lika stort inflytande. Det rapporterar forskare från University of Pennsylvania i senaste numret av Nature Genetics.
Det var inte särskilt länge sedan som den genetiska koden ansågs vara nyckeln till alla skillnader människor emellan. HUGO-projektets upplägg, där hela det mänskliga genomet kartlagdes, är ett rätt bra exempel på det. Men riktigt så enkelt att förstå mänskliga skillnader har det inte visat sig vara; skillnader i hur aktiva generna är orsakar också skillnader mellan individer. Inte ens enäggstvillingar kan anses vara genetiskt identiska när de levt ett tag - även om de har exakt samma gener har de inte exakt samma aktivitetsnivåer på generna (Se Vetenskapsnytt 5/7 2005: "Enäggstvillingar inte identiska - uppväxten förändrar generna"). Skillnaderna i genaktivitet skulle till exemepl kunna förklara varför den ena tvillingen blir sjuk men den andra förblir frisk.
Variationer i genaktivitet skulle kunna förklara flera skillnader mellan olika folkgrupper, enligt forskarna från University of Pennsylvania. De har studerat genuttryck (ett annat ord för genaktivitet) hos asiater och europeer. Forskarna kartlagde aktivitetsnivåerna hos 4197 gener och fann att en fjärdedel av dem - 1097 gener - skilde sig i aktivitet mellan asiater och europeer. 35 av generna skilde sig åt minst en faktor två i aktivitet - det vill säga, dessa gener var minst dubbelt så mycket (eller mindre än hälften så mycket) aktiva hos den ena gruppen jämfört med den andra. Från början var asiaterna indelade i två grupper - Han-kineser och japaner - men de visade sig vara så lika att de gick att behandla som en grupp. Vissa av skillnaderna i aktivitet beror på att andra gener (så kallade transkriptionsfaktorer, som reglerar andra geners aktivitet) skilde sig åt på enstaka ställen.
Skillnader i genaktivitet skulle kunna hjälpa till att förklara varför vissa folkgrupper har större problem med till exemepl diabetes eller cystisk fibros.
Om studien hade utförts på en annan grupp gener, andra folkgrupper eller andra celltyper hade resultatet kunnat bli ett annat; mer eller mindre olikhet i aktivitet. Så just 25% är inte en siffra att hänga upp sig på. Men som koncept är det väldigt intressant; det räcker inte med att känna till gensekvensens "hårda kod" för att veta hur olika två individer eller folkgrupper är; man behöver också känns till den "mjuka koden" i form av genernas aktivitet. (Här använder jag "hård" som en synonym för något som inte ändras med tiden och "mjuk" som synonym för något som varierar).
Länkar
Nature News
artikeln i Nature Genetics (pren. krävs)
bloggarna GNXP och Evolgen om samma artikel
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik
Det var inte särskilt länge sedan som den genetiska koden ansågs vara nyckeln till alla skillnader människor emellan. HUGO-projektets upplägg, där hela det mänskliga genomet kartlagdes, är ett rätt bra exempel på det. Men riktigt så enkelt att förstå mänskliga skillnader har det inte visat sig vara; skillnader i hur aktiva generna är orsakar också skillnader mellan individer. Inte ens enäggstvillingar kan anses vara genetiskt identiska när de levt ett tag - även om de har exakt samma gener har de inte exakt samma aktivitetsnivåer på generna (Se Vetenskapsnytt 5/7 2005: "Enäggstvillingar inte identiska - uppväxten förändrar generna"). Skillnaderna i genaktivitet skulle till exemepl kunna förklara varför den ena tvillingen blir sjuk men den andra förblir frisk.
Variationer i genaktivitet skulle kunna förklara flera skillnader mellan olika folkgrupper, enligt forskarna från University of Pennsylvania. De har studerat genuttryck (ett annat ord för genaktivitet) hos asiater och europeer. Forskarna kartlagde aktivitetsnivåerna hos 4197 gener och fann att en fjärdedel av dem - 1097 gener - skilde sig i aktivitet mellan asiater och europeer. 35 av generna skilde sig åt minst en faktor två i aktivitet - det vill säga, dessa gener var minst dubbelt så mycket (eller mindre än hälften så mycket) aktiva hos den ena gruppen jämfört med den andra. Från början var asiaterna indelade i två grupper - Han-kineser och japaner - men de visade sig vara så lika att de gick att behandla som en grupp. Vissa av skillnaderna i aktivitet beror på att andra gener (så kallade transkriptionsfaktorer, som reglerar andra geners aktivitet) skilde sig åt på enstaka ställen.
Skillnader i genaktivitet skulle kunna hjälpa till att förklara varför vissa folkgrupper har större problem med till exemepl diabetes eller cystisk fibros.
Om studien hade utförts på en annan grupp gener, andra folkgrupper eller andra celltyper hade resultatet kunnat bli ett annat; mer eller mindre olikhet i aktivitet. Så just 25% är inte en siffra att hänga upp sig på. Men som koncept är det väldigt intressant; det räcker inte med att känna till gensekvensens "hårda kod" för att veta hur olika två individer eller folkgrupper är; man behöver också känns till den "mjuka koden" i form av genernas aktivitet. (Här använder jag "hård" som en synonym för något som inte ändras med tiden och "mjuk" som synonym för något som varierar).
Länkar
Nature News
artikeln i Nature Genetics (pren. krävs)
bloggarna GNXP och Evolgen om samma artikel
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik
lördag, december 30, 2006
Datorspel fyller typiskt mänskliga behov
Datorspelens dragningskraft beror på att de tillfredsställer typiskt mänskliga behov: den som spelar känner ökad självständighet, kompetens och tillhörighet. Därmed finns det mer djupgående orsaker till datorspelande; det beror inte bara på att spelande upplevs som roligt, säger en forskargrupp från University of Rochester. Deras forskningsartikel publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Motivation and Emotion.
Varför spelar folk datorspel? Baserat på det som står i tidningarna skulle man kunna tro att allt datorspelande beror på att den som spelar är beroende. Grundat på en ganska ovetenskaplig översikt av bekantskapskretsen tror jag inte alls att så är fallet - inte i allmänhet.
Varför spelar folk datorspel? Baserat på det som står i tidningarna skulle man kunna tro att allt datorspelande beror på att den som spelar är beroende. Grundat på en ganska ovetenskaplig översikt av bekantskapskretsen tror jag inte alls att så är fallet - inte i allmänhet.
Det är sorgligt att debatten om datorspel till så stor del har kommit att handla om beroende. Ett sådant ensidigt fokus döljer många av de mer intressanta frågorna. Datorspelens dragningskraft bör kunna säga en hel del om det mänskliga psyket. (Och då syftar jag inte på våldsspel; det är en subkategori som fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet.)
Datorspel är en aktivitet som väldigt många ägnar sig åt. Spelindustrin lär globalt omsätta lika mycket som hela Hollywood. Visst kan man som SvD:s Stefan Spjut avfärda datorspelen som ett "andefattigt tidsfördriv som i stora doser gör dig svag i kroppen och svag i huvudet" och hävda att det är befängt att ge datorspel en kulturstatus på samma nivå som böcker eller film. Men när uppemot tre av fyra ungdomar spelar datorspel varje vecka, och svenskar redan för två år sedan lade lika mycket pengar på datorspel som på film eller musik, handlar det inte längre om något slags marginellt fenomen. (Siffror från Ungdomsstyrelsens rapport "New Game" som kom i april 2006)
Så vad får de som spelar ut av det? Forskningsgruppen från Rochester satte fyra olika grupper av testpersoner på att spela datorspel. En av grupperna fick spela ett populärt spel och ett impopulärt spel, vilket forskarna ansåg motsvara ett bra respektive ett mindre bra spel (spelen var "Zelda: Ocarina of Time" och "A Bug´s Life"). Före och efter varje spelsession mätte forskarna hur testpersonerna mådde, och efter varje spelsession fick de som spelat betygsätta hur kompetenta, självständiga och "närvarande" spelet fått dem att känna sig. Båda spelen, men särskilt det bättre spelet, fick fler att må bättre än innan de spelade, och det var kopplat till känslor av hög kompetens och självständighet. En annan grupp bestod av redan aktiva MMO-spelare ("massively multiplayer online", dvs onlinespel med många samtidiga användare). Där spelade även känslan av tillhörighet stor roll för vad spelarna fick ut av sitt deltagande. Baserat på studierna drar forskarna slutsatsen att datorspel - beroende på typ - tillfredsställer behov av bland annat tillhörighet och självkänsla (det jag skulle kalla för typiskt mänskliga behov), och att de därigenom får de som spelar att må bättre.
I mina ögon är det inte så annorlunda sysselsättningar att sticka en halsduk, laga en komplicerad maträtt eller spela ett datorspel. Samtliga aktiviteter gör jag för mitt eget höga nöjes skull, och i allmänhet känner jag mig nöjd och kompetent när jag har gjort det. Antagligen ligger samma psykologiska mekanismer bakom den känslan oavsett vilken av aktiviteterna jag väljer. Visst går det att hävda att halsduken är mer användbar, och att maten iallafall går att äta; men när jag kan köpa en likvärdig (och sannolikt snyggare) halsduk för ett par tior och laga en minst lika näringsriktig maträtt på mycket kortare tid tycker jag att dessa argument faller rätt så platt.
Länkar
Nyhetsrelease (Rochester University)
artikeln (Motivation and Emotion, pren. krävs)
Stefan Spjuts kulturkrönika i SvD
Bloggarna Ola Janson och Torr kommenterar krönikan på bra och tänkvärda sätt.
söndag, december 24, 2006
Mera smak, och god jul!
Veckans vetenskapsartikel på DN Vetenskap är en artikel om supersmakare som jag har skrivit. Den ligger visst inte ute på nätet ännu, men jag lägger hit en länk när (om) den gör det.
En del av det som jag tar upp finns sedan tidigare här på bloggen, se:
Vetenskapsnytt 18/9: Hur bittert brysselkålen och kaffet smakar beror på generna
Vetenskapsnytt 7/11: Smakkänsliga lever ofta mer hälsosamt - och mindre
Eftersom Blogger fortfarande inte låter mig posta annat än korta inlägg får jag väl i övrigt begränsa mig till att önska god jul. Så, god jul!
En del av det som jag tar upp finns sedan tidigare här på bloggen, se:
Vetenskapsnytt 18/9: Hur bittert brysselkålen och kaffet smakar beror på generna
Vetenskapsnytt 7/11: Smakkänsliga lever ofta mer hälsosamt - och mindre
Eftersom Blogger fortfarande inte låter mig posta annat än korta inlägg får jag väl i övrigt begränsa mig till att önska god jul. Så, god jul!
måndag, december 18, 2006
Depression lägger locket på smaken
Signalsubstanserna serotonin och noradrenalin har en central roll i depression; för lite av den ena eller andra substansen kan göra en person deprimerad. Och inte nog med det, enligt nya forskningsresultat: brist på signalsubstanser trubbar även av smaksinnet.
En grupp forskare från University of Bristol gav friska försökspersoner medicin som normalt används mot depression. Den ena gruppen av försökspersoner fick på så vis högre halter av serotonin, och den andra fick högre halter av noradrenalin. De personer som fått mer serotonin blev känsligare för sött och beskt, och de som fått högre nivå av noradrenalin blev mer känsliga för surt och beskt.
Forskarna tolkar resultatet som att brist på signalsubstanser - den omvända situationen - borde göra deprimerade mindre känsliga dels för beskt, dels för sött eller surt beroende på vilken signalsubstans som saknas. Håller likheten även åt det andra hållet - så att deprimerade blir mindre känsliga - skulle det kunna vara möjligt att konstruera ett smaktest för deprimerade, som skulle kunna ge ledtrådar om vilken medicin som är lämplig. Åtminstone enligt forskarna; det finns flera faktorer, bland annat genetiska, som spelar in och ger individer olika känslighet för olika smaker, så jag vet inte hur de hade tänkt lösa det praktiskt.
Resultaten rapporterades den 6:e december i Journal of Neuroscience.
Det här är baserat på texten i (och researchen inför) ett kort inlägg som jag skrev för Science under min praktik där - det finns under rubriken "Random Samples" i det nummer som trycktes i fredags (den 15:e december). Tyvärr inte med namn under...
Länk
Science Random Samples
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, smak, depression
En grupp forskare från University of Bristol gav friska försökspersoner medicin som normalt används mot depression. Den ena gruppen av försökspersoner fick på så vis högre halter av serotonin, och den andra fick högre halter av noradrenalin. De personer som fått mer serotonin blev känsligare för sött och beskt, och de som fått högre nivå av noradrenalin blev mer känsliga för surt och beskt.
Forskarna tolkar resultatet som att brist på signalsubstanser - den omvända situationen - borde göra deprimerade mindre känsliga dels för beskt, dels för sött eller surt beroende på vilken signalsubstans som saknas. Håller likheten även åt det andra hållet - så att deprimerade blir mindre känsliga - skulle det kunna vara möjligt att konstruera ett smaktest för deprimerade, som skulle kunna ge ledtrådar om vilken medicin som är lämplig. Åtminstone enligt forskarna; det finns flera faktorer, bland annat genetiska, som spelar in och ger individer olika känslighet för olika smaker, så jag vet inte hur de hade tänkt lösa det praktiskt.
Resultaten rapporterades den 6:e december i Journal of Neuroscience.
Det här är baserat på texten i (och researchen inför) ett kort inlägg som jag skrev för Science under min praktik där - det finns under rubriken "Random Samples" i det nummer som trycktes i fredags (den 15:e december). Tyvärr inte med namn under...
Länk
Science Random Samples
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, smak, depression
torsdag, december 14, 2006
Genombrott i smärtforskningen
En enda jonkanal kan utgöra skillnaden mellan att känna smärta eller vara helt okänslig för den. Det rapporterar forskare i Nature idag.
Efter att ha hört talas om en pakistansk pojke som utövade "gatuteater" genom att sticka knivar i armarna och gå på glödande kol, och som senare dog efter att ha hoppat från ett hustak, lyckades forskarna spåra upp sex barn från tre besläktade familjer i samma klan. Inget av dessa barn kunde känna någon som helst smärta, över huvud taget. Orsaken visade sig vara mutationer i en viss gen - SCN9A - som kodar för jonkanalen Nav1.7. Mutationerna gjorde att kanalen inte fungerade, men barnen hade i övrigt helt normala nervsystem och reflexer. Forskarnas slutsats är att kanalen är helt nödvändig för att smärtsignalerna ska gå fram, och att läkemedel som blockar kanalen skulle kunna ge nya och bättre mediciner mot smärta med mindre biverkningar (eftersom barnen i övrigt var helt friska).
Resultatet är speciellt intressant för utvecklingen av behandlingar mot kronisk smärta, eftersom samma kanal är inblandad även där. Det öppnar också för undersökningar av orsaker bakom individuella variationer i smärtkänslighet hos friska personer - till exempel skulle små variationer i gensekvensen kunna göra kanalen lite mer eller mindre aktiv.
Länkar
Science NOW (*host, host* titta på vem som skrivit...)
Nature News
Artikeln i Nature (pren. krävs)
The relief of pain & suffering (webbutställning om smärtlindringens historia)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, smärta, medicin
Efter att ha hört talas om en pakistansk pojke som utövade "gatuteater" genom att sticka knivar i armarna och gå på glödande kol, och som senare dog efter att ha hoppat från ett hustak, lyckades forskarna spåra upp sex barn från tre besläktade familjer i samma klan. Inget av dessa barn kunde känna någon som helst smärta, över huvud taget. Orsaken visade sig vara mutationer i en viss gen - SCN9A - som kodar för jonkanalen Nav1.7. Mutationerna gjorde att kanalen inte fungerade, men barnen hade i övrigt helt normala nervsystem och reflexer. Forskarnas slutsats är att kanalen är helt nödvändig för att smärtsignalerna ska gå fram, och att läkemedel som blockar kanalen skulle kunna ge nya och bättre mediciner mot smärta med mindre biverkningar (eftersom barnen i övrigt var helt friska).
Resultatet är speciellt intressant för utvecklingen av behandlingar mot kronisk smärta, eftersom samma kanal är inblandad även där. Det öppnar också för undersökningar av orsaker bakom individuella variationer i smärtkänslighet hos friska personer - till exempel skulle små variationer i gensekvensen kunna göra kanalen lite mer eller mindre aktiv.
Länkar
Science NOW (*host, host* titta på vem som skrivit...)
Nature News
Artikeln i Nature (pren. krävs)
The relief of pain & suffering (webbutställning om smärtlindringens historia)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, smärta, medicin
söndag, december 10, 2006
Metod för superstabilt glas kan ge nya mediciner
En forskargrupp från University of Wisconsin har utvecklat en metod för att ta fram superstabilt glas. Metoden kan få tillämpningar inom ett antal områden - till exempel kan den ge bättre mediciner.
Glas är inte bara genomskinliga skivor vi sätter i fönstren - det är också benämningen på en viss typ av material. I andra fasta material ligger atomerna (eller molekylerna) i god ordning, medan ett glas kan beskrivas som stelnad oordning. Polkagrisar är ett bra exempel; en färsk polkagris har en glasartad struktur som gör den seg - jämför det med en bit kandisocker (stora sockerkristaller). Men bit försiktigt; kandisockret är bra mycket hårdare. Suger du på två lika stora bitar, en av varje sort, kommer du märka att polkagrisen löses upp snabbare.
Just den skillnaden illustrerar också ett av medicinindustrins problem; att hitta en form för varje medicin som gör att den tas upp lagom snabbt i kroppen. Superstabila glasformer av ämnen skulle kunna ge mer hållbara mediciner och också tillåta användning av tidigare olämpliga (alltför instabila) ämnen.
Den nya metoden bygger på ångdeposition; att ämnet som ska bilda glas förångas, och sedan får kondensera och stelna i ytterst tunna lager. På så vis kan varje lager hinna uppnå ett mycket större mått av ordning än vad som annars vore möjligt. Närmare beskrivning finns i senaste Science Express (Sciences förpublicering på nätet).
Länkar
nyhetsrelease (via Eurekalert)
längre nyhetsrelease (University of Wisconsin)
Artikel (Science Express)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, material
Glas är inte bara genomskinliga skivor vi sätter i fönstren - det är också benämningen på en viss typ av material. I andra fasta material ligger atomerna (eller molekylerna) i god ordning, medan ett glas kan beskrivas som stelnad oordning. Polkagrisar är ett bra exempel; en färsk polkagris har en glasartad struktur som gör den seg - jämför det med en bit kandisocker (stora sockerkristaller). Men bit försiktigt; kandisockret är bra mycket hårdare. Suger du på två lika stora bitar, en av varje sort, kommer du märka att polkagrisen löses upp snabbare.
Just den skillnaden illustrerar också ett av medicinindustrins problem; att hitta en form för varje medicin som gör att den tas upp lagom snabbt i kroppen. Superstabila glasformer av ämnen skulle kunna ge mer hållbara mediciner och också tillåta användning av tidigare olämpliga (alltför instabila) ämnen.
Den nya metoden bygger på ångdeposition; att ämnet som ska bilda glas förångas, och sedan får kondensera och stelna i ytterst tunna lager. På så vis kan varje lager hinna uppnå ett mycket större mått av ordning än vad som annars vore möjligt. Närmare beskrivning finns i senaste Science Express (Sciences förpublicering på nätet).
Länkar
nyhetsrelease (via Eurekalert)
längre nyhetsrelease (University of Wisconsin)
Artikel (Science Express)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, material
fredag, december 08, 2006
Samarbetande fiskar - av olika art
Samarbete finns även i djurvärlden - men sällan mellan djur av olika art. En studie som publiceras i tidskriften PLoS Biology dokumenterar ett sällsynt fall av samarbete - och kommunikation - mellan två olika fiskarter.
Den ena heter "roving coralgrouper" på engelska(Plectropomus pessuliferus) och är en stor fisk som jagar i vattnet runt korallrev. Den andra heter muräna och är en ålliknande fisk som jagar inne i korallrev. Om ett bytesdjur jagas av en coralgrouper kan det komma undan genom att smita in och gömma sig i korallrevet, och om samma bytesdjur istället jagas av en muräna kan det komma undan genom att simma ut i den öppna vattnet runt korallrevet.
Men tillsammans är groupern och muränan ett superbt jägarteam. Och de verkar veta vad de gör: de befinner sig i varandras sällskap betydligt mer än vad som kan förklaras av slumpen, och när en grouper känner för att jaga lockar den på muränan med en speciell huvudskakande rörelse (och hungriga groupers gör detta oftare än mätta groupers).
Länkar
artikel (PLoS Biology, fritt tillgänglig)
Science Now
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, biologi, fiskar, beteende
Pingat till intressant.se
Den ena heter "roving coralgrouper" på engelska(Plectropomus pessuliferus) och är en stor fisk som jagar i vattnet runt korallrev. Den andra heter muräna och är en ålliknande fisk som jagar inne i korallrev. Om ett bytesdjur jagas av en coralgrouper kan det komma undan genom att smita in och gömma sig i korallrevet, och om samma bytesdjur istället jagas av en muräna kan det komma undan genom att simma ut i den öppna vattnet runt korallrevet.
Men tillsammans är groupern och muränan ett superbt jägarteam. Och de verkar veta vad de gör: de befinner sig i varandras sällskap betydligt mer än vad som kan förklaras av slumpen, och när en grouper känner för att jaga lockar den på muränan med en speciell huvudskakande rörelse (och hungriga groupers gör detta oftare än mätta groupers).
Länkar
artikel (PLoS Biology, fritt tillgänglig)
Science Now
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, biologi, fiskar, beteende
Pingat till intressant.se
Glöm inte Nobelföreläsningarna!
För den som eventuellt missat det, så är det alltså Nobelföreläsningar idag (de har faktiskt redan börjat). Den som inte kan ta sig till Aula Magna eller KI kan se föreläsningarna live på nätet via Nobelprisets hemsida - även efteråt, för den som inte kan idag. Samma gäller förstås för föreläsningen av litteraturpristagaren Orhan Pamuk, som hölls igår.
Schema:
Fysik (9:00 - 10:40, Aula Magna)
From the Big Bang to the Nobel Prize: the story of COBE by John C. Mather
CMB, COBE and Cosmology by George F. Smoot
Kemi (11:00 - 11:50, Aula Magna)
The Molecular Basis of Eukaryotic Transcription by Roger D. Kornberg
Ekonomi (12:15 - 13:05, Aula Magna)
My Kind of Macroeconomics: Modern Economies and their Policy Choices by Edmund S. Phelps
Fysiologi/medicin (13:45 - 15:30, Karolinska Institutet)
Gene Silencing by Double-Stranded RNA by Andrew Z. Fire
RNAi and Development in C. Elegans by Craig C. Mello
Fredspriset (Söndag 13:00, Oslo stadshus enb. för inbjudna)
Ingen titel angiven
Och som vanligt är det iallafall teoretiskt möjligt att hinna med alla föreläsningar på en dag. Om man nu får plats med så mycket information i huvudet.
Länk
Nobelföreläsningarna
Schema:
Fysik (9:00 - 10:40, Aula Magna)
From the Big Bang to the Nobel Prize: the story of COBE by John C. Mather
CMB, COBE and Cosmology by George F. Smoot
Kemi (11:00 - 11:50, Aula Magna)
The Molecular Basis of Eukaryotic Transcription by Roger D. Kornberg
Ekonomi (12:15 - 13:05, Aula Magna)
My Kind of Macroeconomics: Modern Economies and their Policy Choices by Edmund S. Phelps
Fysiologi/medicin (13:45 - 15:30, Karolinska Institutet)
Gene Silencing by Double-Stranded RNA by Andrew Z. Fire
RNAi and Development in C. Elegans by Craig C. Mello
Fredspriset (Söndag 13:00, Oslo stadshus enb. för inbjudna)
Ingen titel angiven
Och som vanligt är det iallafall teoretiskt möjligt att hinna med alla föreläsningar på en dag. Om man nu får plats med så mycket information i huvudet.
Länk
Nobelföreläsningarna
torsdag, december 07, 2006
En användarvänlig guide till komplex vetenskap
Jag snubblade idag över webbsidan/organisationen GreenFacts som ägnar sig åt att "översätta" och förklara vetenskapliga rapporter som är intressanta för allmänheten, men i allmänhet för komplexa för att kunna läsas av personer utan bakgrund i ämnet.
De har ett intressant grepp som jag inte sett nån annanstans - en trenivå-struktur där den första nivån ger de basala grunderna på enkelt språk, den andra nivån ger detaljer och den tredje nivån består av själva "källdokumentet"; den rapport (eller liknande) de förklarar. Från de enklare nivåerna är det lätt att ta sig till motsvarande sektion i de mer komplicerade nivåerna (via länkar). Texterna de själva producerar granskas av en vetenskapligt ansvarig kommitté ihop med en expertpanel, och innehåller sådan information som forskare är överens om (motsägande teorier rapporteras i en egen sektion i slutet).
Resultatet är lättillgängliga fakta, utan tillsatta åsikter. Möjligtvis en smula tråkigt, men pedagogiskt och tillförlitligt - vackert så.
Trettio studier på fem olika språk (engelska, tyska, franska, spanska och holländska) finns tillgängliga just nu.
Länk
GreenFacts
Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapsjournalistik, information
De har ett intressant grepp som jag inte sett nån annanstans - en trenivå-struktur där den första nivån ger de basala grunderna på enkelt språk, den andra nivån ger detaljer och den tredje nivån består av själva "källdokumentet"; den rapport (eller liknande) de förklarar. Från de enklare nivåerna är det lätt att ta sig till motsvarande sektion i de mer komplicerade nivåerna (via länkar). Texterna de själva producerar granskas av en vetenskapligt ansvarig kommitté ihop med en expertpanel, och innehåller sådan information som forskare är överens om (motsägande teorier rapporteras i en egen sektion i slutet).
Resultatet är lättillgängliga fakta, utan tillsatta åsikter. Möjligtvis en smula tråkigt, men pedagogiskt och tillförlitligt - vackert så.
Trettio studier på fem olika språk (engelska, tyska, franska, spanska och holländska) finns tillgängliga just nu.
Länk
GreenFacts
Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapsjournalistik, information
tisdag, december 05, 2006
Onlinekonferens om biovetenskap, vetenskaplig karriär och web 2.0
Sedan igår och till och med torsdag pågår ett intressant symposium om biovetenskap, vetenskaplig karriär och vetenskapskommunikation via web 2.0 - på nätet, öppet för alla (det enda som krävs är registrering). Inbjudna "talare" har lagt upp föredrag i form av video och/eller ljudfiler och pdf-presentationer. Dessutom kan deltagare lägga upp egna presentationer.
Mycket av innehållet är kanske inte så intressant för den som helt saknar kunskap om biologi. Men det finns också en sektion om vetenskapskommunikation och web 2.0 - och även en IRC-diskussion om hur web 2.0 kommer påverka vetenskaplig publicering.
Dessutom har tydligen Nature en ö i Second Life (undrar vad de tänkt göra med den) som symposiet har fått låna.
Att mötas på nätet är ett smart sätt att hålla konferens (kostar varken pengar eller restid). Å andra sidan ligger mycket av en konferens värde i de informella möten som uppstår under lunch, fikapauser, middag... och det missar man nog till stor del utan fysisk närvaro, tyvärr. Men det är bra mycket bättre än att inte kunna åka på konferens alls.
Och just det, hela symposiet organiseras av en grupp doktorander. På deras lediga tid - något man tenderar att ha ont om som doktorand.
Länk
Symposiet
Andra bloggar om: vetenskap, kommunikation, web 2.0
Mycket av innehållet är kanske inte så intressant för den som helt saknar kunskap om biologi. Men det finns också en sektion om vetenskapskommunikation och web 2.0 - och även en IRC-diskussion om hur web 2.0 kommer påverka vetenskaplig publicering.
Dessutom har tydligen Nature en ö i Second Life (undrar vad de tänkt göra med den) som symposiet har fått låna.
Att mötas på nätet är ett smart sätt att hålla konferens (kostar varken pengar eller restid). Å andra sidan ligger mycket av en konferens värde i de informella möten som uppstår under lunch, fikapauser, middag... och det missar man nog till stor del utan fysisk närvaro, tyvärr. Men det är bra mycket bättre än att inte kunna åka på konferens alls.
Och just det, hela symposiet organiseras av en grupp doktorander. På deras lediga tid - något man tenderar att ha ont om som doktorand.
Länk
Symposiet
Andra bloggar om: vetenskap, kommunikation, web 2.0
måndag, december 04, 2006
Matlagning ger bättre diet?
Unga som lagar sin egen mat äter också bättre. Bland annat får de i sig betydligt mer grönsaker än de som inte lagar mat.
Forskare från University of Minnesota har studerat matrelaterade vanor hos 1500 unga (18-23 år); hur de köpte och förberedde mat. En tredjedel av de som i hög utsträckning lagade sin egen mat åt också de fem rekommenderade portionerna frukt och grönt. Mindre än en trettiondel av de som inte lagade mat fick i sig motsvarande mängd grönsaker. "Matlagarna" var oftast kvinnor. Resultaten publiceras i decembernumret av Journal of the American Dietetic Association.
Så - innebär det att ökad matlagning skulle göra samhället nyttigare?
Frågan är om matlagning ger bättre diet - eller om önskemål om en bättre diet gör att man lagar mat oftare. Nu vet jag ju inte hur det är i USA, men i Sverige är det fortfarande bitvis svårt att få tag på färdigmat med mycket frukt och grönsaker (även om det har blivit mycket bättre de senaste åren). Vill man ha grönsaker är det nästan smidigare att laga själv (och i så fall skulle det alltså vara önskan om mer grönt, inte matlagningen i sig, som ökade intaget av nyttigheter).
Men som matlagningsvän vill jag så klart tro att ökad matlagning innebär att folk börjar bry sig mer om vad de faktiskt äter - när de ser vad som finns i det från början.
Länk
nyhetsrelease (via PhysOrg)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, matlagning, diet, hälsa
Pingat till intressant.se
Forskare från University of Minnesota har studerat matrelaterade vanor hos 1500 unga (18-23 år); hur de köpte och förberedde mat. En tredjedel av de som i hög utsträckning lagade sin egen mat åt också de fem rekommenderade portionerna frukt och grönt. Mindre än en trettiondel av de som inte lagade mat fick i sig motsvarande mängd grönsaker. "Matlagarna" var oftast kvinnor. Resultaten publiceras i decembernumret av Journal of the American Dietetic Association.
Så - innebär det att ökad matlagning skulle göra samhället nyttigare?
Frågan är om matlagning ger bättre diet - eller om önskemål om en bättre diet gör att man lagar mat oftare. Nu vet jag ju inte hur det är i USA, men i Sverige är det fortfarande bitvis svårt att få tag på färdigmat med mycket frukt och grönsaker (även om det har blivit mycket bättre de senaste åren). Vill man ha grönsaker är det nästan smidigare att laga själv (och i så fall skulle det alltså vara önskan om mer grönt, inte matlagningen i sig, som ökade intaget av nyttigheter).
Men som matlagningsvän vill jag så klart tro att ökad matlagning innebär att folk börjar bry sig mer om vad de faktiskt äter - när de ser vad som finns i det från början.
Länk
nyhetsrelease (via PhysOrg)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, matlagning, diet, hälsa
Pingat till intressant.se
söndag, december 03, 2006
Hejdå Frankrike, hej England
Nu har jag kommit hem från Frankrike, packat upp, tvättat och packat om och åkt iväg igen. Puh.
Denna gång för att vara i Cambridge i två veckor. Jag ska göra tio (arbets-)dagars praktik på Science's Europakontor här, med start imorgon måndag. Vad det innebär rent praktiskt vet jag inte än, mer än att jag ska vara på nyhetsdelen av deras kontor, men spännande ska det iallafall bli.
Dessutom är Cambridge ett civiliserat ställe där man kan hitta ett B&B med trådlöst internet inkluderat i priset. Så förhoppningsvis blir det bloggande som vanligt.
Denna gång för att vara i Cambridge i två veckor. Jag ska göra tio (arbets-)dagars praktik på Science's Europakontor här, med start imorgon måndag. Vad det innebär rent praktiskt vet jag inte än, mer än att jag ska vara på nyhetsdelen av deras kontor, men spännande ska det iallafall bli.
Dessutom är Cambridge ett civiliserat ställe där man kan hitta ett B&B med trådlöst internet inkluderat i priset. Så förhoppningsvis blir det bloggande som vanligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)