Nobelprisens nytta för mänskligheten brukar vara varierande synlig. I år tycker jag den är ovanligt tydlig. Här kommer en kort sammanfattningspost, mest för min egen skull, eftersom jag (snyft!) inte hunnit Nobelblogga i realtid i år.
Nobelpriset i medicin 2007 - skräddarsydda musgener
Mario Capecchi, USA (född 1937)
Martin Evans, Storbritannien (född 1941)
Oliver Smithies, USA (född 1925)
Knock-out-möss, som fått en gen utslagen, är kanske inte något som de flesta kommer i kontakt med varje dag. Men en del av själva tänket, "genen för" vad det nu vara månde, har fått ett otroligt stort genomslag i det allmäna vetandet. En stor del av effekten kommer sannolikt från mediarapporter som basunerar ut att "forskare har hittat genen för X", och ofta har knock-out-möss använts i de bakomliggande studierna.
Hade inte möjligheten funnits att ta fram möss med en viss gen borttagen eller ändrad, så hade vi dessutom varit betydligt okunnigare idag - i stort sett förvisade till gigantiska populationsstudier för att försöka hitta kopplingar mellan gener och sjukdomar. Kartläggning av mer komplexa sjukdomar som beror på många interagerande gener hade varit nästan omöjligt.
Länkar
Nobelstiftelsens pressrelease och engelsk tvåminuters-info
Ny Teknik (med oavsiktligt rolig titel)
DN
Nobelpriset i fysik 2007 - bärbar småskalighet
Albert Fert, Frankrike (född 1938)
Peter Grünberg, Tyskland (född 1939)
Årets Nobelpris för GMR (jättemagnetoresistans) kommer säkert gå till historien som "hårddiskspriset". Nog för att jag tycker det är en smula fånigt att utropa saker som "Äntligen ett greppbart Nobelpris" - SvD:s Adam Erlandsson måste ha missat Nobelstiftelsens mångåriga ansträngningar med att ge ut bra populärvetenskaplig information om vad Nobelprisen innebär - men om det får folk att inse att det ligger grundläggande fysikforskning bakom saker de faktiskt använder, så visst.
Det kan tyckas ironiskt i sammanhanget att många tillämpningar med små hårddiskar är på väg ut, till förmån för flashminnen. Till och med i bärbara datorer. Spinntroniken - som GMR var den första praktiskta tillämpningen av - är dock bara i sin linda än så länge, och förhoppningsvis kommer MRAM-tekniken som är under utveckling innebära att vi så småningom kan ha datorer som skippar den långsamma hårddisken helt till förmån för arbetsminne och hårddisk som "smälts ihop".
Länkar
Nobelstiftelsens pressrelease och populärvetenskapliga information
Forskning & Framsteg 6/07 om spinntronik
DN
Nyhetsrelease-exempel på MRAM under utveckling
Under lagerbladet bloggar om fysikpriset,och MJ gissade rätt.
Kemipriset 2007 - det är ytan som räknas
Gerhard Ertl, Tyskland (född 1936)
Ytkemi är ett område med många praktiskta tillämpningar. Katalysatorer är bara en, sensorer av metalloxid (huvudkandidaterna för användning en "elektrisk näsa", ännu ett tag) är en annan. Eller så kan man kalla årets pris för gödsel-priset; utan ytkemi ingen industritillverkad konstgödsel.
Det är rätt ovanligt med en ensam pristagare. Intressant nog verkar många kemister anse att ytkemisten Gabor Somorjai skulle ha delat Nobelpriset i kemi med Gerhard Ertl, speciellt som priset delvis gavs för utveckling av fältet ytkemi.
Länkar
Nobelstiftelsens pressrelease och populärvetenskapliga information
DN
Kemister diskuterar kemipriset
En lång nyhetsrelease (från 2002) om Somorjais arbete
I övrigt håller jag med Malte om att det är kul att Doris Lessing fått litteraturpriset, och påminner de som inte gillar Al Gores version av klimatdebatten om att fredspriset inte är ett vetenskapspris....
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, nobelpriset
3 kommentarer:
Ang 9 fel kan det ju vara värt att fundera på om det var några 9 fel...
http://scienceblogs.com/stoat/2007/10/the_boring_truth.php
Men som sagt han fick inte priset för någon vetenskaplighet utan för att han lyfte frågan.
Än en gång blev jag helt fascinerad av de svenska mediernas totala fixering på litteraturpriset. Vad är det som Horace gör rätt som KVA gör fel? På något vis lyckas man utse litteraturpristagare som helt enkelt är coola. Är oväntade, eller är tanter som gillar katter. Eller är det vetenskapsmännen som misslyckats med att göra sig själva lika intressanta som deras gärning?
malte: Delvis undrar jag om inte media utgår från att alla relaterar till böcker men tycker forskare är tråkiga. Och skriver därefter.
Bland annat amerikansk media brukar vara bra på att berätta även om forskarna som personer. T ex om Capecchi, som delvis levde på gatan mellan 4 och 8 års ålder efter att hans mamma fängslats av nazisterna. Hon letade rätt på honom efter kriget, de emigrerade till USA och han blev toppforskare. Man skulle kunna tro att även de svenska medierna skulle tycka det var intressant att berätta hur han tog sig från hemlöst gatubarn till Nobelpristagare (jag menar, även om de inte kan lyckas inse att även "vanliga" forskare kan vara intressanta personer).
Skicka en kommentar