måndag, oktober 15, 2007

Bloggen som plattform för ett vetenskapligt samtal?

Med början i en bloggpost av Jens Sundström på Forskarbloggen har Jens, jag, Harald Cederlund (Skor längtar ut) och Mats Fröberg (1/4 av Under lagerbladet) diskuterat bloggen som möjlig plattform för det vetenskapliga samtalet. Det har varit en väldigt intressant diskussion så långt, och jag uppmuntrar alla som är intresserade att läsa Jens post och kommentarstråden (och kommentera, så klart).

Jag ser det såhär: problemet (och möjligheten) med standardtypen av blogg är dess tillgänglighet; den kan nås av de flesta, och det är lätt att söka igenom stora textmassor efter ett visst ämne eller en viss persons svar. Det vetenskapliga samtalet, däremot, är oftast muntligt och relativt privat - även om det ibland tar plats inför lika många personer som en medelstor bloggläsekrets har man en god aning om vem som lyssnar och vem som inte gör det.

Eftersom idéer är forskningens hårdvaluta - åtminstone den sorts idéer som kan förvandlas till forskningsartiklar, och i slutänden nya forskningsanslag - finns det en klar logik i att de flesta vetenskapliga diskussioner inte är tillgängliga för vem som helst. Samtidigt finns det ett stort värde i att göra forskningens idébildande så synbart det går; dels för att det har en potential att generera fler idéer snabbare, och dels för att öka medvetenheten om hur forskning egentligen går till.

Sedan finns det en viss töjmån i begreppet "vetenskapligt samtal", och för ickeforskare är det kanske svårt att inse vad begreppet avser. Jag skulle vilja definiera det - just nu iallafall, tills jag stöter på en bättre definition - som ett någorlunda ömsesidigt idéutbyte eller idébygge mellan forskare, med resultatet att skapa eller (om)värdera kunskap. Det som sker på det flesta vetenskapsbloggar är inte riktigt detsamma, för oftast så handlar det mer om att förmedla eller diskutera redan känd kunskap. Man kan kanske kalla bloggandet och -kommenterandet för ett "populärvetenskapligt samtal". Sådana behöver vi också, men de fyller sällan samma nisch.

Jag tror det finns goda möjligheter att hitta en lagom öppen lösning, rent tekniskt, om man vill föra yrkesmässiga vetenskapliga diskussioner på nätet. Problemet än så länge är snarare att få dit någon att diskutera med (där har ju bloggen en fördel, som är gjord för diskussion). Det lär lösa sig med tiden; det finns redan en del intressanta ansträngningar, till exempel posterpresentationer i Second Life eller e-konferenser (som åtminstone i det föregående fallet genomförs såhär). Åtminstone för e-konferenser så har man en viss koll på vilka som "deltar" och en viss koll på legitimiteten hos det som framförs (genom en tredje part som accepterar eller avslår konferensbidrag).

Men i allmänhet: så länge det inte finns ett allmänt godkänt sätt att få "credit" för idéer som framförs via ett digitalt forum så lever det digitala vetenskapliga idéutbytet på en skakig grund. Så länge en stor andel internetanvändare ser bloggar som gratiskällor till idéer eller material finns det en definitiv risk med att föra en diskussion av vetenskapligt värde inför öppen ridå - det lär dröja ännu ett tag innan vem som helst riskerar att en reviewer invänder "här borde du citera blogg/bloggpost X".

En vanlig blogg är ännu inte (i allmänhet) en bra form för det formella vetenskapliga samtalet, åtminstone inte när det gäller att förmedla egen ny kunskap, men det innebär inte att bloggen inte kan bli det. Tecken på att det går i rätt rikting: amerikanska National Library of Medicine har tagit fram riktlinjer för hur man citerar en blogg i en vetenskaplig artikel, och det finns en WordPress-plugin som automatiskt genererar en referenslista i slutet på en (vetenskaplig) bloggpost.

Andra bloggar om: , ,


3 kommentarer:

Anonym sa...

Till och börja med vill jag tacka för ett gott initiativ, att starta denna blogg. Det som slår mig i denna diskussion är ungefär det samma som gick upp för mig när jag för något år sedan satt på en föreläsning om offentlighetsprincipen inom universitet. Många forskar för sin egen äras skull och inte för mänskligheten. När det på föreläsningen påtalades att all korspondens, all rådata osv... i princip allt man företar sig inom Universitetes väggar är offentliga handlingar och kan begäras ut, så gick det ett sus genom åhörarmassan (vilka många var etablerade forskare) "detta kan inte vara möjligt?", så kan det väl inte vara? "Om man har 20års opublicerade forskningrön, kan någon bara begära ut dem då? Svaret är ja! Detta gynnar givetvis inte den enskilde forskaren, men det gynnar forskningen i alla lägen. Det samma när det gäller att dela med sig av ideer, din goda ide ger kanske inte dig ära men ett bättre liv för kommande generationer.

Nu vet jag givetvis att det alltid är en kamp på liv och död om anslag, och principen är "Den som är citerad flest gånger när den dör vinner". Men jag efterlyser ändå lite mer storsinthet och mindre misstänksamhet.

Frågar man sig alltid frågan om för vad man forskar, ära eller för vetenskapen? och svaret är vetenskapen, så bör man dela med sig så mycket som möjligt i så många kanaler som möjligt även om det inte leder till Nobelpris!

malte sa...

Här (och på forskarbloggen, tack för tipset!) finns det mycket att tänka på.

En sak som inte tagits upp men som håller i alla fall det populärvetenskapliga samtalet igång är frågor. Från den oinitierade alltså. Möjligen är det något särskilt med astronomin att lekmannafrågor påfallande ofta får igång intressanta tankegångar. Ingen av vetenskapsbloggarna har ännu lyckats fånga upp frågans kraft. Förebilder? Språktidningen säger jag bara :)

Malin Sandström sa...

anonym: det är dock svårt att begära ut idéer som bara finns i folks huvuden, så det är inte exakt samma problem. Och även om man skulle kunna begära ut data är tolkningen av data - vilket oftast kräver en eller flera idéer - en stor del av den vetenskapliga processen.

Kanske finns det en del forskare som är rädda att nån annan ska sno äran, men i dagens jobbiga finansieringsklimat skulle jag tro att det mest handlar om överlevnad: färre artiklar ger färre eller inga anslag, och därmed ingen ny forskning. Även forskare måste äta, och det är anslagen som betalar deras löner...

Det jag skulle önska folk var mer storsinta med är snarare sin tid (svara på frågor, skriva på forum, bloggar etc - att använda sin övriga kunskapsmassa där forskningshemligheterna inte ingår). Så länge sådant inte räknas positivt mot chansen att få anslag etc, så tror jag dock inte att det kommer ske i någon större skala.

malte: bloggen är ju tyvärr betydligt mindre anpassad för frågor från läsarna än tvärtom, åtminstone "ovidkommande" eller spontana sådana. Och det är tyvärr rätt sällan man får frågor över huvud taget (men så gott som alla bloggare vill ha fler frågor och kommentarer, så det är ju inte unikt).