Den sabeltandade tigern hade trots sitt skräckinjagande utseende ett ganska svagt bett, med bara en tredjedel av bettstyrkan hos ett modernt lejon. Det säger forskare som gjort en modell av den forntida kattens skalle. Forskningen publiceras i dagens nummer av Proceedings of the National Academy of Sciences.
Sannolikt kunde den sabeltandade tigern därmed inte bita fast ett byte som kämpade emot, så som ett modernt lejon gör. Istället fick den hålla fast bytet med kroppen och leverera ett snabbt, dödande bett med sina stora tänder.
Forskarna har använt sig av en modelleringsteknik som kallas finita element-metoden, där man delar upp objektet som modelleras i små bitar och sedan räknar på hur tryck och krafter fördelar sig mellan bitarna. De förutsäger att en 230 kilo tung sabeltandad tiger maximalt skulle kunna generera en bitkraft på 1000 newton, ungefär lika mycket som en 80 kilo tung leopard. Ett ungefär lika stort lejon kan generera tre gånger så mycket. Och krafter från ett större, sprattlande byte skulle vara för starka för den sabeltandade tigerns käke att klara av utan att gå sönder. Däremot hade den en kraftig, muskulös kropp som var väl anpassad för att brotta ner ett byte och hålla fast det.
Länkar
Artikeln i PNAS finns online i eftermiddag, jag lägger en länk då.
nyhetsrelease
Nature News
National Geographic News
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, modellering, sabeltandad tiger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar