Nästan var fjärde svensk tror att astrologi är en vetenskap, och drygt var sjunde tror att intelligent design är en vetenskap - enligt föreningen Vetenskap&Allmänhets rapport "Allmänhetens syn på vetenskap 2006". Förskräckande? Ja, det är klart. Förvånande? Nej, det tycker jag inte.
Rapporten finns här. Den korta varianten: tusen personer är tillfrågade om sina attityder till vetenskap (få unga, nämns det i en bisats, men hur många "få" är kan jag inte hitta). De omdiskuterade siffrorna kommer från de svarandes bedömningar (på skalan 5-1; "i högsta grad vetenskapligt" - "inte alls vetenskapligt") av vetenskapligheten hos intelligent design och astrologi. ID definieras som "studiet av arter utifrån tanken att världen inte kan ha uppstått spontant utan har formats med hjälp av en högre makt" och astrologi som "Studiet av stjärnteckens inverkan på våra liv".
OK, första reflektionen: det var väl en förbannat klantig formulering! Eller är det bara jag som tycker att "studiet av stjärnteckens inverkan på våra liv" antyder att stjärntecken påverkar våra liv och ger en legetimitet till stjärntecken som de inte förtjänar - utan att egentligen ge någon information? Vad sägs om "studien av hur planeterna bestämmer våra personlighetsdrag och det som händer oss dagligen"? Eller "studien av stjärnteckens inverkan utifrån tanken att planeterna styr vad som sker i våra liv"? Inte tror jag att det skulle bli några 23% som tyckte att det var vetenskap. Man får de svar man förtjänar.
Det roliga är att det på ungefär samma ställe i rapporten uttrycks en viss förvåning över att så många vet vad intelligent design, med den adderade funderingen "Det kan också vara så att den förklaring som gavs till ämnet [...] räckte för att de flesta skulle anse sig kunna göra en bedömning av vetenskapligheten även om de inte hört talas om begreppet tidigare". Då borde kanske någon inblandad kunna kommit på idén att även förklaringen om vad astrologi/stjärntecken är skulle innehålla nog med information för att de svarande skulle kunna avgöra vetenskapligheten.
Jag undrar hur många som ens vet hur man tar fram ett horoskop (och då menar jag inte bara födelsehoroskop, utan även horoskop av den sort som "gäller för den närmaste månaden)? Det är inte så himla lätt att bedöma vetenskapligheten när man inte vet hur det går till. (jag kan tänka mig: "Umm... jo, det har med planeter att göra på nåt sätt. Och planeter är ju rymden, så det är vetenskap")
Och inte är jag speciellt förvånad över att så stor andel unga kvinnor (16-19) tror att astrologi är en vetenskap. Horoskop finns i så gott som varenda jäkla tidning som riktar sig till tjejer, kvinnor och damer - och nästan bara där. Är man 16-19 år gammal är man definitivt ung nog att tro att om det finns i tidningen finns det sanning i det. Varför portförbjuder vi inte de förbannade horoskopen? (Ok, ok, tryckfrihet. Men hallå - självsanering?) Dessutom få unga, så generaliteten i just de siffrorna är väldigt suspekt - jag hade gärna velat se några felgränser på det där...
Men kanske kan det fungera som en väckarklocka: Folk i allmänhet har dåligt begrepp om vad vetenskap är, vad den vetenskapliga metoden innebär och vad falsifierbarhet innebär. Med tanke på bristen på diskussion om - inte information om - vetenskap tycker jag inte att det är så konstigt. Det räcker inte med att lära sig fackord och formler, plugga in DNA:s fyra baser eller kunna atommodellens alla skal inifrån och ut. Kunskap ger det kanske, men inte förståelse. Och det är förståelse som behövs.
Visst, vi kan ägna de närmaste åren till att hamra in "astrologi är inte vetenskap" i alla högstadieelever. En liknande undersökning kommer kanske ge snyggare siffor då - men knappast innebära att verkligheten blir så mycket bättre. Mer djupgående åtgärder krävs.
Jag tror inte heller på att lösningen enbart är "mer av kontakter och möten mellan forskarna och allmänheten" (jaha, på vilken arbetstid, undrar man som forskarstuderande). Vad sägs om mer och bättre vetenskap i skolan? Mer vetenskap i tidningen (och då menar jag inte larmrapporter) - inte bara med nyhetsvinkel? Och kanske ett och annat anslag enbart för att som forskare ägna sig åt populärvetenskap - på arbetstid...?
Länkar
Björn Thomasson Design, Techne, Cyniskt och Suburbia uttrycker varierande grader av förskräckelse över samma rapport. Björn funderar över hur mycket insikter man egentligen kan få från enkäter, och Waldermar (Techne) tar en annan typ av samhällsperspektiv än jag. Flera av dem verkar ha plockat tipset om rapporten från Neo blogg.
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, astrologi, intelligent design, samhälle, utbildning, statistik
Pingat till intressant.se
7 kommentarer:
Jag vet inte om jag skulle kalla det specifikt naturvetenskapligt, egentligen...
Men det är möjligt att jag inte använder ordet i dess formella betydelse. Det jag menar är ungefär (från Wikipedia) "For a proposition to be falsifiable, it must be possible, at least in principle, to make an observation that would show the proposition to fall short of being a tautology, even if that observation is not actually made."
Det är ju inte bara naturvetenskapliga hypotser som går att motbevisa. Ett "experiment" kan också vara till exempel en statistisk undersökning. (hypotes: "en majoritet av svenska bilägare har vita bilar", test: en undersökning av bilregistret - OK, kanske ett tandlöst exempel)
Men jag håller med – mer vetenskapsteori på grundskole- och gymnasienivå! Fast jag skulle nog föreslå mer praktisk vetenskap än teori, iallafall på grundskolenivå. Mindre faktaplugg och mer (bra) experiment.
En form av självsanering vore väl att ta itu med all ovetenskaplig verksamhet på universiteten. Och då menar jag inte bara slagrutor och sånt, utan även ovetenskaplig sociologi till exemepel.
Men vad gör man med sådana som Newton, som förstår och använder vetenskapliga metoder, och sedan sätter sig med Kabalan för att ta reda på hur det egentligen förhåller sig?
Jag tror på utökade kontakter mellan högskola/universitet och grundskola. Det finns många samarbetsprojekt på gång numera, något som knappast existerade när jag själv var högstadieelev.
Den första gången jag ens såg ett universitet var i trean på gymnasiet. Och då hade jag (mig veterligen) aldrig träffat en enda forskare eller doktorand förut. Så tror jag tyvärr att det fortfarande är i många mindre städer. Det låter som om jag som högstadieelev verkligen hade gillat Unga Spekulerar, så som du beskriver det.
Dessutom tror jag att man som lärare i naturvetenskap (och förstås i andra ämnen också) måste hålla sig hyfsat a jour med vad som händer inom forskningen. När jag som ny lärare på 80-talet pratade ämnesfortbildning med en del kollegor, menade någon att lärare i naturvetenskap minsann inte borde ha sådan eftersom de naturvetenskapliga ämnena ansågs statiska. Tack och lov har denna inställning förändrats.
Ja, tack och lov. Jag brukar till exempel fråga folk hur många smaksinnen man har - vad de fick lära sig i skolan. De flesta säger fortfarande "fyra"...
Om man inte berättar för eleverna att världen/världsbilden förändras, hur ska de (till exempel) veta att man kan forska och lära sig nya saker?
Aron: Nja, jag vet inte riktigt när det gäller experimenten. Är de verkligen exempel på god vetenskap? De "experiment" vi utförde i skolan gick ju ut på att 1) få en färdig teori presenterad för sig 2) göra ett experiment 3) jämföra de empiriska resultaten med teorin
Men man måste inte göra det så (jag har också genomlidit ett antal sådana "experiment"). Det bör gå att lägga upp det ungefär tvärtom, göra ett experiment/en labb och sedan förklara varför det blev som det blev.
Och inte behövs det alltid så mycket tung teori, heller. Man kan göra rena metodtest också. Jag minns en aha-upplevelse jag fick när vi fick prova en metod att uppskatta hur många djur det finns i en population: "Fångst-återfångst" med hjälp av ett ärtpaket och en tuschpenna.
Plocka upp ett gäng ärtor, måla dem med tuschpennan, släpp ner dem i ärtpaktet och blanda ordentligt. Plocka upp ett nytt gäng ärtor, räkna hur stor andel som är färgade -> en uppskattning av hur många ärtor som finns totalt i paketet. Räkna sedan hur många ärtor som verkligen fanns.
(Sedan kan man förstås lägga till varianter: upprepa några gånger och se hur stor skillnad det blir. Låt bli att blanda och se hur fel det blir. Prova en annan metod - till exempel att väga några ärtor och jämföra med hela paketets vikt - och se om den ena är bättre)
Varken dyrt eller svårt, det kräver inte så mycket matte och det kan göras intressant; åtminstone med en bra lärare.
"studiet av arter utifrån tanken att världen inte kan ha uppstått spontant utan har formats med hjälp av en högre makt"
Meningen ovan säger ju egentligen ingenting om vetenskapligheten i studiet. Likaså säger "Studiet av stjärnteckens inverkan på våra liv" heller ingenting om vetenskapligheten i metodiken.
Där är väl ett problem i att skilja på vetenskap och pseudo-dito; att det inte (nödvändigtvis) är objektet som skiljer, utan metoden! Det gör det också svårare att dra ett kvivskarpt streck mellan de båda. Helt klart ett pedagogiskt problem...
Meningen ovan säger ju egentligen ingenting om vetenskapligheten i studiet.
Det är vetenskapligheten i själva studiet jag menar här, utan vetenskapligheten i den bakomliggande tanken. Det är naturligtvis inte nödvändigtvis så att undersökningar av ett ämne inte går att göra vetenskapliga bara för att den bakomliggande tanken inte är "vetenskaplig" - det går ju till exempel att göra dubbelblinda studier av påstått paranormala fenomen.
Men jag anser att det kräver mer bakomliggande kunskap att kunna bedöma förutsättningarna för att bedriva "studiet av stjärnteckens inverkan på våra liv" på ett vetenskapligt sätt, jämfört med att bedöma förutsättningarna för att bedriva "studiet av arter utifrån tanken att världen inte kan ha uppstått spontant utan har formats med hjälp av en högre makt" på ett vetenskapligt sätt.
Formuleringen hade kunnat utformas på ett sätt som gjorde det lättare att göra bedömningen - genom att ta med grundtanken i astrologi i den förklarande formuleringen på samma sätt som grundtanken i ID ingår i dess förklarande formulering - och därmed hade man antagligen fått andra svar.
Jag håller med om det du skriver, det är enkätfrågorna jag vänder mig emot. Det är väldigt svårt att formulera svarsneutrala frågor. Något som folk som inte är kunniga om opinionsundersökningar ofta gör fel.
SIFO-undersökningar med frågan "Finns det något eller några brott som borde kunna beläggas med dödstraff" ger över 40% stöd för dödstraffet i Sverige, medan frågan "Bör vi införa dödstraff i Sverige" ger knappt 20%. Likaså tog jag upp flera klumpigt formulerade frågor i den uppmärksammade undersökningen av uppfattningen om judar förra året.
För övrigt fanns det andra intressanta saker att ta till fasta på i undersökningen som jag skall försöka formulera något om under helger. (se där fick jag in lite reklam oxå :-) )
Skicka en kommentar