torsdag, november 30, 2006

Svårtolkade medicinetiketter

Två gånger dagligen - när är det? Luddiga uttryck och många siffror gör medicinetiketter svårlästa och får patienter att dosera fel, varnar den amerikanske medicinforskaren Michael Wolf.

Det är en sak att läsa och en annan sak att förstå - att en person kan läsa upp texten på etiketten som beskriver hur hans eller hennes medicin ska tas, betyder inte nödvändigtvis att denna person kommer ta rätt mängd medicin vid rätt tidpunkt. Att personen är välutbildad är inte heller en garanti. Det visar Wolfs studie (som gäller amerikanska mediciner, men jag kan tänka mig att problemet till viss del finns även i Sverige). Hälften av patienterna i studien missförstod minst en av fem etiketter. De som hade låg läskunnighet låg värst till; de missförstod fyra av fem etiketter.

Ett besvärligt uttryck var "två tabletter två gånger dagligen" - ett vanligt misstag var att tolka det som att man skulle ta två tabletter per dag. Problemet är inte att folk inte kan räkna, anser Wolf, utan att formuleringen är klumpig. Och ju fler siffror i en instruktion, desto oftare uppstod missförstånd. Liknande problem fanns även med patientutbildningsmaterialet - det innehöll alldeles för mycket information.

Läsförståelse handlar ofta om att bygga ihop rätt bilder av den information man får. Dubbeltydigheter gör informationspusslandet mycket svårare. Kanske borde intruktionerna illusteras med bilder?

Länk

Nyhetsrelease (via Eurekalert)

Andra bloggar om: , , ,

Pingat till intressant.se

1 kommentar:

Anonym sa...

En fråga om språk och språkanvändning igen!

Som teknikinformatör har jag konfronterats med detta problem många gånger (medicin- och teknikinformation erbjuder samma metodproblem). Intressant nog har ingenjörer ofta samma problem som andra att fatta tekniska anvisningar. Skillnaden är att ingenjören är tränad att analysera informationen och göra den begriplig för sig själv. Man kan med rätta fråga sig om inte samma sak gäller för juridisk information (som t ex licenstexter för datorprogram) som ofta avsiktligt tycks göra saken så svårbegriplig som möjligt.

Att skriva om sådant som är tekniskt eller svårbegripligt är en pedagogiskt utmaning som alltför sällan tas på allvar. Men somliga har gåvan, som t ex denna bloggs ägare. Vi behöver öka medvetenheten i hela samhället om hur viktigt det är att alla som meddelar viktig information är pedagogiska. De som inte klarar av uppgiften måste få hjälp. Det är inte jag som är mottagaren som ska behöva den hjälpen!

Att det felas så mycket i detta avseenden beror enligt min erfarenhet på att de som leder verksamheter (sitter på pengarna!) egentligen inte tycker att uppgiften är så viktig.

Ska du skriva om något viktigt? Låt dina barn/tonåringar läsa det innan det går ut! De brukar effektivt och obarmhärtig avslöja bristerna.

Den berömde f d rallaren och generaldirektören för SJ, Axel Granholm, lär ha haft en kontorsvaktmästare som hette Karlsson, och vars uppgift det bl a var att läsa alla handlingar som gick ut från generaldirektörens kansli. Om Karlsson inte begrep blev det återremiss till handläggaren. Han gick under namnet "Granholms Karlsson". Enda problemet var att Karlsson så småningom blev för duktig på byråkratspråket, så att han till sist släppte igenom för mycket.

Granholm lär själv ha varit ett föredöme när det gällde precist språk. I sin tidigare karriär basade han för byggandet av inlandsbanan. Detta projekt blev vanryktat bland nykterhetsorganisationerna på grund av rallarnas föregivet vidlyftiga alkoholvanor. Så de skrev till Granholm och uppmanade honom att förbjuda utskänkning längs banbygget. Granholms korta och kärnfulla svar: "Jag bygger inlandsbanan. Därtill tarvas brännvin."

/EGW