torsdag, november 02, 2006

En självmedveten elefant

Elefanter, eller snarare en specifik elefant, klarar ett av de grundläggande proven på medvetande och självmedvetande - att känna igen sig själv i spegeln. Det rapporterar forskare i senaste numret av PNAS. Därmed skulle elefanter kunna vara ett av de ytterst få djur som verkar ha en egen identitet - ett "jag".

En av den senaste veckans mest omskrivna vetenskapsnyheter är "elefanter känner igen sig själva i spegeln" - bland annat har Vetenskapsradion nämnt det, och det har skrivits i ett gäng engelskspråkiga nyhetstjänster och tidningar (se länklistan).

Tyvärr hamnar den i mitt tycke intressantaste frågan - hur mäter man egentligen medvetenhet? - lite i bakgrunden.

Vi vet inte mycket om medvetande; hur det uppstår, var det "sitter" (hjärnan verkar sannolikt, javisst, men var i hjärnan?) eller egentligen precis vad det är. Det finns många gissningar och teorier, men få solida svar. Därför blir det också svårt att mäta medvetenhet.

Ett av de mer kända testen på medvetenhet är just spegeltestet - att visa förmåga att känna igen sig själv i en spegel. Det utvecklades 1970 (enligt Wikipedia) av psykologen Gordon Gallup. Fram till för ett par år sedan hade bara människor och ett fåtal ap-arter klarat spegeltestet, år 2001 rapporterades att även delfiner kan klara det. Testet går i korthet ut på att låta personen/djuret få möjlighet att lära sig hur en spegel fungerar, och sedan måla ett märke på ett ställe på personens/djurets kropp, på ett sådant sätt att märket inte kan ses utan spegelns hjälp. Om personen/djuret petar på märket, vrider sig för att kunna studera det eller på ett liknande sätt visar sig vara tydligt medveten att märket sitter på den egna kroppen anses han/hon/den/det ha passerat testet. Det finns i princip fyra stadier:

1) socialt beteende - att försöka hälsa på och interagera med den i spegeln
2) fysisk inspektion - att titta t ex bakom och under spegeln
3) upprepat "spegeltestande" beteende - i princip att göra saker framför spegeln för att undersöka om eller bekräfta att "den i spegeln" gör likadant, och att inse hur en spegel fungerar
4) insikten att den som syns i spegeln är en själv - det steg som verifieras med märket.

Tanken är alltså att testet med märket inte genomförs förrän personen/djuret verkar ha insett hur spegeln fungerar - om inte han/hon/den/det har en idé om vem som syns i spegeln har märket inget bevisvärde.

Spegeligenkänning har kopplats till förmåga till empati - spegeligenkänning och sympatiförmåga utvecklas ungefär samtidigt hos små barn - och förknippas således åtminstone delvis med social förmåga.

Elefanter har genomgått spegeltestet förr, utan att ha klarat det, men då användes betydligt mindre speglar. Den här gången användes en "elefantsäker" (bara ordet får mig att le) på ungefär 2,5 gånger 2,5 meter som lät elefanterna se sig själva i helfigur. Tre elefanter deltog i försöket. De fick först möjlighet att bekanta sig med spegeln och visade många tecken på att vara väldigt intresserade av den. De visade aldrig några tecken på att uppfatta elefanten i spegeln som en annan elefant, däremot var två av de tre väldigt nyfikna på själva spegeln (försökte krypa under, klättra över väggen, sticka snabeln över kanten).

Elefanterna undersökte spegeln bland annat genom att undersöka sin kroppar framför den och ta med mat och äta den framför spegeln. Efter att de bekantat sig med spegeln på så vis fick alla tre ett synligt märke målat under höger öga och ett färglöst märke målat under vänster öga. En av de tre elefanterna visade mycket tydligt nyfikenhet på själva märket (det synliga), genom att röra vid det med snabeln och röra sig inom och utom synhåll för spegelbilden. det osynliga märket ägnades ingen uppmärksamhet.

De andra två elefanterna visade aldrig några tecken på att "fatta" själva märktestet; de visade inget intresse för märket. En av tre är inte så dåligt som det kan låta - i vissa studier klarar bara hälften av alla schimpanser det motsvarande testet. Men faktum kvarstår att det är en elefant som hittills klarat testet. Innan det går att säga med säkerhet att elefanter som art har självmedvetande behövs det fler tester.

Hoppas dessa tester görs snart. Medvetande är fortfarande en av våra stora gåtor. Att bevisligen hitta medvetande hos en art som är helt skild från människan (på ett mycket mer tydligt sätt än apor)... det är nästan som att hitta liv på Mars. (Eftersom elefanter, till skillnad från delfiner, har förmågan att peka på märket blir resultaten från elefanter betydligt mer tillförlitliga och lättolkade - och därmed viktigare)

Länkar
Nature News
Science Now
nyhetsrelease (Science Daily)
Vetenskapsradion
BBC Science
National Geographic News
artikeln i PNAS (kräver pren.)

Andra bloggar om: , , , , ,

Pingat till intressant.se

3 kommentarer:

egw sa...

Den amerikanske psykologiprofessorn Daniel Gilbert skriver i sin oerhört välskrivna och humoristiska bok "Stumbling on happiness" att det det enda som på ett tydligt sätt skiljer människan från alla andra arter är hennes förmåga att antecipera och planera framtiden. I hjärnan är denna förmåga knuten till pannloberna. Ingen annan art har någon liknande bildning i sin hjärna.

Denna tes väcker den intressanta frågan om det är medvetandet per se som gör människan till människa. Är det förmågan att operera i en virtuell verklighet som i själva verket gör människan till människa? Är det kanske just denna förmåga som så att säga är medvetandet i mänsklig mening? Är inte detta på något sätt också detsamma som det vi kallar fantasi?

En annan intressant fråga: om man analyserar det man föreställer sig är medvetande med hjälp av vetenskapspositivismens metoder, kommer man då egentligen någon intressant sanning på spåren? De typiska skeptikerna vill säkert påstå att någon annan sanning kan inte finnas, men detta är ju ett paradigm bland andra.

Experimentet med elefanterna var roligt. Men hur mycket snedvridning av resultatet uppstår därför att djur som vistas tillsammans med människor genomgår djupgående beteendeförändringar? Om undantagsvis en eller annan forskningselefant faktiskt tycks kunna bete sig självmedvetet, vilka slutsatser kan man då dra om elefanten som art?

Hans sa...

Julian Jaynes menar att medvetandet har att göra med fårmågan att berätta. Det är en slags metafor av berättelsen om en själv. Men han visar också att det är inte påkopplat hela tiden. Han tar exemplet med att man plötsligt blir tillfrågad om vad man gjort de senaste två minuterna, hur svårt det är att faktiskt redogöra för det (om man inte visste om i förväg att man skulle bli tillfrågad). Men han påpekar också att varje försök att definiera exakt vad vi menar med medvetande (consiousness) strax glider ur händerna. Det går liksom inte riktigt att komma åt.
Det händer ibland när jag ser ett (vilt) djur att jag undrar över vad som rör sig i dess hjärna och vad det känner för känslor.
Om man till exempel plötsligt hör en kraftig smäll, går det omedelbart en ryckning i kroppen, men en halv sekund senare har man förstått vad för smäll det nog var och därför upphör panikreaktionen omedelbart. Kanske djuren bar får den första reaktionen.

Malin Sandström sa...

egw, hans: jag antar att ni med "medvetande" menar "självmedvetande", alltså ett medvetande som utgår ifrån något slags jag?

Inte för att jag vet om det går att ha det ena utan det andra, nu när jag tänker på saken... det är väldigt svårt att tänka sig ett medvetande (det vi brukar kalla ett medvetande iallafall) som inte också är medvetet om sig själv. Kan man planera utan att vara medveten om att man existerar? Begreppet går inte riktigt att komma åt, hans, precis som du säger...

Hittade för övrigt en bra liten sammanfattning om pannloberna och deras storlek hos människan jämfört med aporna.