Det kan vara möjligt att skicka "trådlös ström" över avstånd stora som ett vanligt rum - utan att få problem med magnetfält. Det säger Marin Soljačić, professor i fysik vid MIT. Än så länge har han och hans grupp dock inte visat att det fungerar i verkligheten.
Vissa nyheter bör inte presenteras runt den första april, för de är så pass osannolika att ingen kommer tro på dem. Att det skulle kunna vara möjligt att driva elektriska apparater med trådlös ström... det är en nyhet som definitivt hör hemma i första-april-kategorin. Men trots det verkar det vara sant.
Inspiration
Marin Soljačić stördes av att hans mobiltelefon varnade när den började få ont om batteri; det skedde ofta mitt i natten för att han glömt sätta telefonen i laddaren. Irritationen fick honom att fundera över om det inte skulle gå att ladda mobilen trådlöst.
Att det går att överföra ström utan kablar är välkänt; det sker till exempel i elmotorer. Det går att skicka energi som laserstrålar, men det kräver att inget kommer i vägen. Man kan också skicka radio- eller mikrovågor och fånga upp dem med en antenn. Problemet är att det dels är ineffektivt - vågorna tenderar att sprida sig i alla riktningar - och att det dessutom kan vara farligt. Därför sitter vi fortfarande i våra sladdhärvor.
Resonans är nyckeln
Men, hävdar Soljačić och hans kollegor; det går faktiskt att överföra energi på trådlös väg utan att få problem med strålning. Nyckeln är att utnyttja något som kallas resonans. Enkelt uttryckt är det ett fenomen som får objekt att vibrera när de utsätts för vissa frekvenser - sådana frekvenser som förstärks på ett optimalt sätt av objekets struktur. I vardagliga fall kan det vara ljud, eller rörelser. Resonans är inte alltid önskvärd, den kan vara störande eller i svåra fall till och med få objektet att gå sönder (tänk bro som sätts i svängning).
Två objekt som får resonans av samma frekvenser kan kopplas starkt till varandra. Kombinerat med egenskaperna hos en speciell sort av objekt, som forskarna kallar "icke-strålande objekt med långlivad resonans", kan det användas för att överföra energi. Två sådana speciella objekt kan nämligen tunnla energi mellan sig. Om inget annat i närheten har samma resonans kan det ena objektet användas för att överföra energi till det andra, i princip utan att påverka resten av sin omgivning. Det ska fungera över ett avstånd på 3-5 meter, men också gå att skala upp.
Fungerar i teorin
Än så länge fungerar tekniken bara på pappret och i simuleringar, några test i verkligheten har inte gjorts. Men det verkar seriöst; ingen MIT-forskare skulle sätta sin karriär på spel på det här viset utan att ha något att komma med (och American Institute of Physics skulle knappast gå ut med en nyhetsrelease om de trodde att det var en bluff). Frågan är om det går att omsätta i verkligheten - tekniskt och ekonomiskt - och hur lång tid det tar.
Forskningen kring detta presenterades vid AIP Industrial Physics Forum igår.
Länkar
nyhetsrelease (via PhysOrg)
BBC News
Science Now
Marin Soljačićs hemsida
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, fysik, uppfinningar
Pingat till intressant.se
5 kommentarer:
Detta är definitivt inte omöjligt, men det kommer bli rätt knepigt.
För det första måste mottagaren och sändaren vara extremt väl avstämmda med varandra, förmodligen så räcker det med en liten temperaturskillnad för att rubba balansen, och dels så får det inte finnas några andra möjliga mottagare för energin. man blir mao tvungen att hitta någon väldigt nischad del av EM-spektrat. Mängden tillämpningar där detta kan fungera både praktiskt och ekonomiskt är förmodligen försvinnande få. Men det är tufft
Intressant att det måste vara sant för att en MIT-forskare står bakom, och AIP håller med. Minns hysterin kring kall fusion i slutet av 80-talet, där hela vetenskapssamfundet fick skämmas ögonen ur sig kollektivt. Minns den kände nanoforskare som för något år sedan visade sig inte ha kommit på någonting alls, bara önskedrömmar (Bell labs tror jag han var på, nästan lika stort som MIT), den sydkoreanske genetiker vars verksamhet byggde på ingenting, et.c.. Vad hände med supraledningen som det pumpades in miljarder i för några år sedan? Var inte godtrogen! Även om detta visar sig vara riktigt måste man komma ihåg att också MIT behöver locka till sig pengar!
"anonym": Jag skulle inte säga att "verkar seriöst" och "måste vara sant" är samma sak. (Det är en rejäl övertolkning att jämställa seriöst med sant).
Med "verkar seriöst" menar jag att jag inte kan se något som tyder på att det här är ett medvetet försök att missleda, dvs: jag tror inte att Soljačić säger något han vet inte är sant. Om teorin sedan visar sig fungera i verklighete - om det är sant att trådlös ström verkligen fungerar - är en annan femma.
Jag skulle inte kalla ett sådant ställningstagande - teorin verkar sund, baserad på de få detaljer jag har, kom tillbaka när det även fungerar experimentellt - godtroget.
Parallellen till kall fusion, stamceller och nanoteknik är väl halvskakig; det här är en teori, i de fallen verkade det trots allt finnas riktiga experimentella resultat (som senare visade sig tvivelaktiga, men det var inte känt när resultaten basunerades ut). Forskare tenderar att göra rätt stor skillnad på teorier och experiment som verifierar teorier, så även jag.
Är det inte något liknande det här man gör i mikrovågsugnar? (I princip.)
Ok, vill börja med att säga att jag inte direkt har någon större kunskap i området. Det jag undrar över är ifall det skulle fungera från en källa till en annan, får det finnas något mellan källorna? Vad händer om något levande korsar källornas "linje"?
Någon som kan spekulera lite kunskapsmässigt i användnigsområdena för denna teknik? Rymden? Högspänningstorn?
/kunskapshungrig novis
Skicka en kommentar