Den här dagen för fyra år sedan började jag blogga. Och jag hade helt klart ingen aning om vad det skulle leda till: andra jobb, medieuppmärksamhet, nya vänner och kontakter. En hel del personlig utveckling av det svårmätta slaget - bättre skrivförmåga, intervjuvana, träning i att argumentera, breddning av erfarenheter...För eget nöje, och för att ha nåt konkret att visa upp för den som undrar om bloggande lönar sig, har jag petat ihop en liten tidslinje som syns till vänster här. I fullstorlek motsvarar varje år 6 centimeter, och tidsräkningen börjar med "dag 0" den 6/3 2005. Liknande händelser/företeelser har samma färg; uppdrag i skärt, enstaka artiklar i orange, artiklar om bloggen i ljusgrönt, debatter och seminarier i blått, radiointervjuer i mörkgrönt och - kronan på verket - anslag i lila.
År 1:
Hände inte så värst mycket. Jag slet med kodning och felsökning för min första modell av luktbulben och höll modet uppe med att skriva blogginlägg (som till skillnad från forskandet blir färdiga någon gång). Och jag blev uppmärksammad i Forskning & Framsteg av dåvarande teknikredaktören Patrik Hadenius (som numer är redaktör för Språktidningen).
År 2:
Offrade jag med glatt hjärta min semester för att istället vikariera sju veckor på DN Vetenskap (ett uppdrag som jag garanterat inte fått utan bloggen). Förutom att jag lärde mig väldigt mycket blev vikariatet också förutsättningen för att gå KI:s doktorandkurs i populärvetenskaplig kommunikation och genom den åka iväg på två veckors praktik på Science:s europeiska nyhetskontor i Cambridge. Samtidigt med min vistelse i Cambridge skrev jag en artikel om supersmakare till DN Vetenskap, och under julhelgen/januari ytterligare en artikel om norrsken. Efter två år hade jag åstadkommit 440 poster. Under hösten blev bloggen omskriven i en vetenskapsblogg-artikel i Allt om Vetenskap.
År 3:
Någonstans i början av bloggår nummer tre debatterade jag lite kort med Språkförsvaret om forskning på engelska, vilket ledde till att jag blev erbjuden att vara med i panelen på ett vetenskapscafé om engelskans dominans i högskolevärlden (enligt konceptet Science Café). Hela den tidiga våren var det glest med blogginläggen; jag skrev och skrev på min licentiatavhandling och försvarade den slutligen i början av juni. Strax efter det upptäckte jag en bunt märkligt puckade och kortfattade kommentatorer, som visade sig ha koppling till Jajja. Istället för att packa i lugn och ro för min konferens i Toronto satt jag systematiskt i två dygn och spårade länkar, rejält förbannad. Den resulterande bloggposten fick inlänkar från nånstans runt 30 bloggar och ledde till ett mindre blogg- och nättidningsdrev (en intressant erfarenhet).
Jag fick också kontakt med Populär Astronomis "Astromalte" (Robert Cummings) som gav mig ett bokrecensionsuppdrag. Strax efter att det gick i tryck var jag officiellt med i Taffels redaktion (vilket följde av att jag bloggat om mat och vetenskap i kombination tillräckligt många gånger för att bli bekant med Lisa). Ungefär samtidigt höll jag ett inbjudet seminarium om populärvetenskap för mina kollegor, doktorander och postdocs på då nystartade Stockholm Brain Institute, och ägnade halva tiden åt att göra tidning i tidsskala 1:8. Under julhelgen satt jag och sambon och spelade Super Mario Galaxy för att så småningom kunna skriva Populär Astronomis första dataspelsrecension någonsin. Mellan nyår och mars gick dessutom flera av mina artiklar upp på Taffel.
År 4:
Precis vid "årsskiftet" - det vill säga i början av mars - gick min tredje DN-artikel i tryck, denna gången handlade det om vin och genetik. Framemot sommaren skrev jag ett irriterat blogginlägg efter att ha läst Anders Mildners kommentarer om hur svårt han tyckte det var att få tag på och tala med forskare. Det blev en liten debatt, som jag trodde var över. Tills den plockades upp först av Medierna i P1 och sedan av VR, som bjöd in mig att debattera samma frågor i realtid med Kristoffer Gunnartz på det årliga mötet för Expertsvar - en debatt som sedan ledde till att Kristoffer Gunnartz gjorde en 20-minutersintervju med mig för Vetandets Värld i P1. Däremellan hann jag dock vara med och ordna ett seminarium på vetenskapskommunikationskonferensen PCST i Malmö, ihop med Gustav Holmberg (Det Perfekta Tomrummet) och Thomas Söderquist (delägare i gruppbloggen Biomedicine on Display) - vilket gick riktigt bra. Dessutom fick jag resestipendium från en av KTH:s stipendiefonder, så jag slapp betala konferensen själv.
Dessutom blev jag intervjuad av ETC för en artikel om vetenskapsbloggar - den klart mest kritiska och nyanserade av de vetenskapsbloggartiklar jag varit med i. Och strax därefter fick jag och Lisa besked om att vi fick anslag från FORMAS för att skriva en bok om matens kemi och fysik, och samtidigt blogga projektet i realtid.
Puh. Det har varit rätt händelserika fyra år, och det här var ändå långt ifrån allt. Strax under sjuhundra inlägg á 1-1.5 timmar styck motsvarar ungefär tusen timmar, eller 25 normala arbetsveckor (eller 17 av mina sextiotimmarsveckor), utslaget över fyra år. Jag kan inte säga annat än att det varit ytterst välanvänd tid.
15 kommentarer:
Hrattis till en pigg och robust 4-åring.
Jag anser att du redan nu är en av de absolut bästa populärvetenskapliga skribenterna i Sverige. Det är en ära att få arbeta med dig!
Även jag säger grattis till dina fyra bloggår! Tror jag har följt dig nästan från början och det har varit mycket givande, även om jag inte läst alla inlägg lika noga. Hoppas få följa dig minst lika länge till. Din blogg är mycket välskriven och tar ofta upp viktiga teman, som t.ex. det du nämner om kontakten media - forskare.
Gratulerar! Du har ju lyckats bra med fokuserat tematiskt bloggande, det som jag tror är det som är mest givande för både skrivare och läsare (men som jag inte fixar själv...)
Lisa: tack, fast jag hävdar bestämt att äran är åtminstone ömsesidig :)
Susanne: jag minns när du först kommenterade (eller ja, ungefär när)! Kul att du har orkat hänga med hela tiden.
Åka: å andra sidan har jag saknat att kunna skriva om vad som helst som faller mig in, och jag misstänker att en och annan läsare tycker att det blir alldeles för opersonligt. Fokus har inte bara fördelar...
Ser fram emot 4 år till av intressanta inlägg!
P.S. Om man får ge tips inför framtiden vore det kul med mer skriverier om ditt eget område.
*extrapolerar*
Visst är det roligt att hålla på såhär! Jag skulle nästan kunna rita en liknande bana, men jag nöjer mig med att säga att det är mycket roligt att Popast-grejerna räknas bland dina riktmärken.
Grattis till de fyra framgångsrika bloggåren!
På måndag ska jag prata på FPI:s doktorandlunch om tips och trix i forskarvardagen. Jag kommer bland annat ta upp forskarbloggande och har numera ett suveränt case att peka på om någon undrar om det är värt att lägga tid på bloggande!
Johan: jo, det lär nog bli mer av mitt eget - dels för att jag numer kan området väl nog att skriva ett och annat, dels för att jag lär lägga en hel del tid på att skriva min doktorsavhandling (med åtföljande mer begränsade tankeramar).
Malte: det vore rätt kul att se hur din "liknande bana" ser ut :) Och det är självklart att mina Popast-grejer är riktmärken, det är roliga minnen.
Gustav: varsågod, bild och text får du såklart använda så mycket du behöver om det skulle visa sig användbart.
Grattis! Jättekul tidsaxel (som arkeolog får jag en liten tår i ögat över den fina kronologin).
Ser fram emot 8-årsjubileet! :-)
Men har det egentligen blivit just någon regelbunden trafik till din blogg?
Var ligger du just nu? Gissar på inte mer än 1000 - 1500 per dag?
Grattis grattis, jag har ju följt bloggen hela tiden men jag hade glömt bort hur mycket som har hänt på de här åren. Jätteroligt. Jag blir nästan sugen på att börja blogga själv.
Åsa: tack :)
Anonym: du kan klicka på sitemeter-ikonen längst ner om du vill se min statistik (jag har lämnat den allmänt tillgänglig just för sådana här frågor). Brukar ligga och fluktuera kring 220, beroende på helger och hur mycket jag hinner skriva. En femte- till fjärdedel av det är direkt trafik och läsare via andra bloggar, facebook etc. Men sen tillkommer RSS-läsarna, som jag vet är en hel del (men jag vet inte hur många).
Poängen är väl att det helt uppenbart inte är läsarsiffrorna som avgör (om man inte är intresserad av att sälja reklam, förstås, men det är jag inte). Vem som läser vad och när har betydligt större effekt.
Hugo: du har ju dessutom en egen domän. Som gjort för att lägga en snygg liten Wordpress-installation på ;-)
Grattis från mig också!
Jag får stämma in i grattiskören. Det var ju en ganska lång dipp ett tag när jag var rädd att din utmärkta blogg skulle försvinna, men det är skönt att den är kvar och vi ser fram emot ytterligare många intressanta år.
Apropå bloggstatistik: I google reader ser jag att vi är 47 som följer din blogg därifrån, men det finns ju fler RSS-läsare där du säkert har minst lika många prenumeranter.
Ja, eftersom jag är en sådan där trogen prenumerant på diverse tidskrifter och bloggar så fortsätter jag läsa dina ord och lär mig mer om allt möjligt. Har jag en gång börjat prenumerera är det svårt att sluta. :)
Hmm, du minns min första kommentar, men den har faktiskt jag helt glömt.
Skicka en kommentar